Semifinaldags i Wimbledon

Jo, nu är det som sagt dags för semifinalspel i Wimbledon. Imorgon så smäller det så att det står härliga till. Vi får då se Roger Federer ta sig an Novak Djokovic, och efter det så får vi se J-W Songa ta sig an d.b.s. Vi tippa f.ö. redan i afton att Nole vinner sin match med hela 3-1 i set, samt att Songa vinner sinses match med sådäringa 3-2. I den sistnämnda matchen så slås f.ö. matchbollen in först någon gång mot slutet av femte set, tippa vi redan i afton s.d.s..

Att Nole blir för svår för schweixen är något alla redan insett. Visserligen så har Fed plusstatistik mot serben, men inte ens det lär hjälpa när psyket sviktar vid de avgörande bollarne. Vad gäller serbisken så veta vi alla att han är mentalt på en mycket behaglig nivå. Serbianen verkar bege sig in i någonslags typ av trans när det börjar dra ihop sig och hetta till nere på tennisbanan, och i dessa lägen så spelar han i vad som bäst kan beskrivas som ett transliknande tillstånd. Han hypnotiserar sig själv på något vis när det blir avgörande bollar, och det är detta, gott folk, som är Noles storhet.

Nole är inte bättre på tennis än de flesta andra pöjkar på touren, men han är bäst på att försätta sig själv i ett tillstånd som bäst kan bekrivas som ett transliknande tillstånd av trans, där han tycks tas över av utommänskliga krafter. I detta tillstånd så kan inte Nole besegras. Det är fysiskt omöjligt att göra så. Vi vet alla att så verkligen är fallet efter de tre slamfinaler där Rafael Nadal gick bet på saken. Och i RG häromsenast så fick vi två gånger se Nole bege sig av in i transens dunkla värld och sedan vinna — först mot Seppi och sedan mot Songa.

Så hvadan allt detta tjafs om transliknande tillstånd? Svaret är som följer: Det spelar ingen roll vem som Nole får möta i semi eller den efterstundande final, eftersom ingen kan förhindra att Nole försätter sig själv i det hypnotiska transtillståndet när det blir tal om att spela avgörande bollar. Varken Fed i mörrn, eller Songa eller d.b.s på söndag kan besegra Nole, eftersom serbiskanen inte kan besegras längre i slamfinaler längre.

Visst visst, så kan d.b.s eller Songa i en eventuell final spela skjortan av Nole under fyra femtedelar av matchen, men när det väl börjar att dra ihop sig så kommer Nole att försätta sig själv i trans för att därefter spela gudabenådad tennis. Nole kommer sålunda att ta hem inte bara den moraliska finalen mot Fed i mörrn, utan även den efterstundande s.k. finalen på söndag. Vi tippa f.ö. redan i afton att Nole kommer att ta hem en tre-fyra W-titlar till på raken!

Vamos!

Ferrer krossande Delpo i W

6-3, 6-2, 6-3 slutade åttondelsfinalen idag mellan David Ferrer och Juan Martin Del Potro i Wimbledon. Ferrer vann f.ö. dagens match med hela 3-0, och han segrade dessutom i tre raka och utan setförlust. Inte dåligt spel av en pöjke som blott når 1.75 meter över havet när han står vid havsytan vid någon fin sandstrand nere i soligaste Costa Brava. Än mer imponerande är det hela när man betänker hur himla mycket högre över havet den vajande flaggstången från Tandil når vid jämförelse — 23-24 cm högre.

Tandilpöjken har m.a.o. en långt mycket bättre utsikt där uppeifrån än den bra mycket kortare spanske s.k. järnmannen Ferrer. Med huvudet uppe snart när bland självaste molnen så har ju Delpo ett klart övertag i sammanhanget, då han där uppeifrån långt i förväg kan se när något är på gång på andra sidan nätet.

Men idag så hjälpte inte ens bättre utsikt över tennisbanan Delpo att vinna, för idag så var den småvuxne lille ettrige järnmannen bara helt omutlig. Snart när allt som Delpo skickade iväg över nätet kom tillbaka med råge, och när så sker på snart när varendaste litet bollausling så blir slutkontentan av det hela för det mesta att man åker dit så att det ryker och så att det står härliga till i baken. Just precis så blev det idag för den gode Delpo. Han åkte dit på ett sjutusan till vis.

Och kanske var det lika bra att så blev fallet, för nog hade det blivit för tufft för Delpo att spela kvartsfinal mot d.b.s. redan imörrn efter en femsetare idag. För en femsetare är vad som hade behövts för Delpo idag om han han velat vinna idag, eftersom han låg under ordenteligt med hela 0-2 redan efter lite drygt någon timme eller så. För att Delpo skulle haft minsta lilla chans mot d.b.s. imörrn så hade han behövt vinna idag med klara 3-0 i set — för att på så vis spara på krafterna.

Nu blir det i.v.f.s.h.  i.o.f.s. rejält med spännande imörrn ändå i.o.m. att Ferrer blir den som får ta sig an det s.k. hemmahöppet d.b.s.. I öriket så räknar alla som vanligt med en klar hemmaseger, trots att Ferrer bara härom veckan gav d.b.s. storsmörj RG. Ferrer är dock nu i sitt livs form, och samma sak kan inte sägas om d.b.s. — nej, långt därifrån. Vi får m.a.o. lugnt räkna med en tuffer match imörrn för d.b.s.. Själv håller jag nu, efter utskåpningen av Delpo, som jag f.ö. trodde skulle slå till idag, Ferrer för knapp men solklar favorit imörrn mot skotten, d.v.s. den s.k. d.b.s. m.a.o.. Vamos!

Vamos Rafa!

Nu är det endast ett par timmar kvar innan årets stora tennismatch börjar. Vi får då en gång för alla veta om Novak Djokovic är man nog att besegra tidernas främste spelare, Rafael Nadal, på riktigt och i en riktig tennismatch — dvs en femsetare i en slamfinal! Serbens tidigare fyra vinster över Nadal kom förvisso i stora finaler (masters), men i slutändan så är det ingen större skillnad i värde på de olika ATP-turneringarna, för för de store mästarne så är dessa enbart träningsturnerningar inför slamsen.

Att Nadal med sin fantastiska statistik i majorfinaler — elva vinster av tretton möjliga! — gör att vi även idag måste hålla honom som storfavorit. Noles enda möjlighet att vinna återfinner vi i en snabb 3-0 eller 3-1 historia.

Men om Nadal får för sig att kämpa om varje boll, så som bara han kan, så lär orken och viljan tryta för serb redan någon gång i början av tredje set. Fast serb kan bryta samman än tidigare om Nadal tar hem ett set efter övertygande spel från hans sida, eller efter en snopen stöld i tiebreak i ett överlångt set. Vi minns alla hur nervös Nole var i slutet av semifinalen.

Värmen i London är ett annat problem för Nole. Värmen gynnar Nadal, men tar på serbs sköra fysik. Pollenhalten stiger som bekant ju varmare och soligare det är, och idag så är det riktigt soligt och varmt, något som inte gynnar den astmatiske serben.

Hade innan Wimbledon började gärna sett Nole vinna, men ju närmre vi kommer finalen så inser jag att jag är en rafaelit i själ och hjärta. Tror förresten att Nadal kommer att vinna klart i slutet, men inte innan att Serb fått visa vad han kan. Rafa retar sig vidare på att Nole blir världsetta imorgon, vad som än händer idag, och brinner därför nu än mer för att krossa sin motståndare.

Murraymatchen lämnar mig ingen ro. Nadals otroliga koola mentala uppvisning där var för mig beviset på att han ämnar försvara sin titel i W, och hur jag än vänderoch vrider på saken så kan jag inte se serb kunna grusa dessa spanskianska planer.

Alla i Spanskien hejar f.ö. på mästaren. Han är landets störste hjälte. ”We trust in Rafa” sa en spansk journalist i en TV-intervju inför semifinalen, och det säger väl det mest om läget idag. Själv är jag inte det minsta nervös eller orolig längre när Nadal spelar, då jag vet att han alltid reder upp situationen i slutändan.

Vamos Rafa!

Serb straffade svart Songa

Som vi med egna ögon kunde bevittna så blev igår Novak Djokovic för svår för svarte J-W Songa, och nu så tar därför serben hand om finalplatsen mot Nadal. Underbara nyheter. Songa hade åkt till med dunder och brak på söndag. Lika bra han åkte ut igår mao.

Tycker även det är skiball att serb nu blir ny världsetta. Det blir en ny kul sk tvist inom tennisen. Ska bli oerhört intressant att följa Noles vidare utveckling nu, efter att han nu uppnått ett av hans stora mål. Kanske växer han ett nummer till som tennisspelare?

Men mot Nadal i finalen kan jag inte se serb vinna. Kanske tar han hem ett set, eller rent av två, fast när det drar ihop sig till slutbollar så vet vi vem som är kallast, koolast och lugnast. Vi vet även vem som är starkast såväl psykiskt som mentalt och vem som har nerverna under kontroll och inte darrar på manschettarna eller blir nervös … Nadal!

Nadal hade som exempel på sin storhet lekstuga igår mot alla inbitna och bittra federiters storfavorit, buttre skotten Andy Murray. Sällan har man sett skottskisen lika butter som igår. Han var kass på alla vis och på alla sätt och kommer aldrig någosin att vinna en slam, åtminstone inte så länge ”the big four” deltar i samma slams. I ”the big four” ingår förresten nu Juan Martin Del Potro — inte skotten, som är för dålig. 

Imponerande igår var sättet Nadal betedde sig mentalt. Han var totalt fokuserad på uppgiften från första nedsläpp till det sista. Inga utbrott, inget hängande med huvudet när något gick på tok. Där såg vi varför han är världsbäst! Inget kan rubba Nadals inre harmoni. Han vet att han är bäst och inväntar bara matchbollen som han vet kommer till honom förr eller senare. 

För mig har Nadal ingen överman i världen längre, oavsett underlag. Den bästa matchen hittills spelade han nog mot Delpo, för det var de två bästa spelarna som där möttes. Gårdagens utplånande av Murray var förvisso imponerande, men då skotten inte kunde hänga med mästaren under de avslutande seten så fick vi aldrig se … (lämnar meningen hängade för att göra det hela mer spännande)

Vamos Nadal!

Söderlings skandalöst sjuka sorti

Igår inkasserade som bekant Robin Söderling en av sina värsta förluster i karriären när han blev förnedrad av en okänd artonåring från Australien. Visserligen är Tomic en talang, men han ska inte kunna hota en pretendent till Wimbledon-titeln på det vis han nu gjorde.

Robin ska kunna hålla undan med hjälp av sin serve, speciellt mot en 158-rankad tonåring som knappt spelat en gräsmatch tills igår. Så är det bara. Han borde tagit samtliga tre set till tiebreak även om han var sjuk.

Titta bara på Gilles Müller, den  tjugoåttaårige luxembourgiske medelmåttan, som igår och i förrgår spelade en helt makalös match mot tidernas tenniskung, Rafael Nadal. Sällan eller aldrig tidigare har vi fått se en liknande serveuppvisning i en tennismatch.

Müller spelade som en W-mästare och hade maximalt med otur när han med minsta möjliga marginal tappade de två första seten i tiebreak. Rafa spelade själv ypperlig tennis, något han var tvungen till då han annars åkt ut med dunder och brak.

Müller vann, som exempel på hur bra han var, de fem första gamen i set två … blanka! Han gav mao världens bäste returnerare inte en suck! Denna mästarklass i servande fick vi serverade av en 92-rankad spelare som aldrig ens spelat en enda final på touren!

Müller spelade som en tillhörande ”the big four”. Hade Robin mött honom så hade han tveklöst åkt ut så det hade rykt, även han varit helt kurant! Nu fattar vi vad man kan uppnå om man gör sitt bästa på en tennisbana.

Att Müller sedan tappade tredje set med 0-6 är det inte så mycket att orda om. Han visste precis som alla andra att det var omöjligt att vinna tre raka set till över en storspelande Nadal. Spanjoren gjorde sin bästa match så här långt och ser nu äckligt stark ut. Spelar han vidare på detta vis så tar han hem W … utan setförlust … och kanske tom utan att förlora sin serve under resterande matcher.

Vamos!

Lopez krossade Roddick

En spelare jag alltid gillat är Feliciano Lopez, en av tourens stora underpresterare, samt en av tourens stiligaste karlar, beundrad som hanär av kvinns världen över för sin skönhet och långa hår och blåa ögon. Själv tycker jag Lopez ser kool ut, men att som Pat Cash hävda att spanjoren att den vackraste tennisspelaren man kan hoppas få se tycker jag är att gå en liten smula aning för långt överstyr.

Hudersomhelster så var det underbart att få se föredettingen Roddick åka på supersmörj igår mot klasspelaren Lopez — första vinsten över amerikanen på åtta försök. Den som väntar på något gott mao. Nu finns chansen för ännu en kvartsfinal för den sympatiske spanjoren. Tror han grejar saken.

Tror även att Richard Gasquet slår ut patetiske och överbuttre samt överskattade skottske sk big four- medlemmen Andy Murray, inte minst pga att det gynnar vår egen tennisstjärna på alla vis och på alla plan. En drömkvartsfinal mella Gasquet och Lopez står sedan på tapeten — en match där vi alla vinner, oavsett vem som vinner. Kan det bli bättre än så?

Jo, det kan det … om den överskattade samt överårige schwezinske sk tennisspelaren idag åker på stryk mot David Nalbandian — en match som ingen tänker missa — för då kan det mycket väl bli drömsemifinal mellan Robin och just nämnde David. Fast först måste såklart David så en annan David i kvarten … David Ferrer.

Som vi nu inser så är det av största vikt att Naldbandian vinner idag och sätter Fed på plats en gång för alla. Hela världens väl och ve står nu återigen på spel. Voodoo-mannen från Alpianien måste mao stoppas.

En annan match vi måste följa idag är självfallet upplösningen av uppgörelsen mellan uppstickaren från Luxembourg, Gilles Müller, och uppfinningsrike underhållaren från den spanskianska ön Mallorca, Medelhavet, dvs ingen annan än tidernas bäste tenniskung … Rafael Nadal.

Så länge som Rafas knän är hela och fina så blir det en forsättning av sensationellt slag idag, där dock mästarnas mästare och regerande tenniskung segrar i tre raka, dock inte utan att han först förtjust tennispublken med sitt förtjusande skönspel.

Vamos Rafa, Robin, Feliciano och David!

Ska Robin vinna W?

Ja, efter dagens fabulösa seger via comeback från 0-2 så är det många som har börjat inse Robins Söderlings storhet på tennisbanorna i England. Själv har jag som bekant redan för en tid sedan offentligt och helt öppet gått ut och deklarerat att Robin kommer att straffa både Djokovic och Federer på vägen till finalspel mot allas vår Rafael Nadal. Inget har idagsläget fått mig på andra tankar.

Jag resonerar lite grann som så här: För två år sedan slog Robin världen med häpnad i Paris. Tyvärr föll han pga orutin i finalen den gången. Året därpå blev det ny Paris-succé. I år hade dock Robin oturen att hamna på Rafas kvart och åkte därför ut i förtid. Hade han hamnat på rätt halva så är jag övertygad om att han spelat sin tredje raka final!

Robin är tveklöst bättre på alla punkter idag än han var för två år sedan, inte minst mentalt, något vi alla med egna ögon fick se idag mot Hewitt. Han är vidare bättre i år än han var förra året. Så varför skulle han då inte nu i Wimbledon med all sin rutin från de två senaste åren kunna sätta både Djokovic och Fed på plats?

Om Berdych kunde serva bort Fed förra året, så kan en Robin — nu starkare än någonsin tidigare — i år slå ut den nu lätt överårige schweizinen från Alpianien så det står härliga till. Vad gäller Djokovic så handlar det för Robin enbart om att göra som han gjorde idag mot Hewitt : kämpa ned honom över fem set. Är det soligt och varmt så orkar inte serb i fem set.

Summasummarum: Robin spelar final mot Rafa, men där tar det roliga slut för honom då Rafa inte längre kan besegras av någon nu ännu aktiv spelare. Ende reelle utmanaren till Rafa är nu troligen Björn Borg, men tyvärr så har han slutat för en tid sedan tillbaka, och en comeback är idagsläget, vad vi förstår, inte aktuell. Trist.

Borg sa dock i en intervju med BBC härom tiden att han gärna hade velat möta Rafa — dock helst på grus! Förhoppningsvis kan den matchen bli av vad det lider så att vi får klarhet i frågan om vem som är tidernas bäste en gång för alla. Hoppas.

Roger hyllar Robin

När alla nuförtiden snackar om ”de tre stora” i toppen av tennisen, så snackar man om ”de fyra stora” (the big four) i England. Av någon anledning har man nämligen over there fått för sig att en viss butter skotte är lika bra som Rafa, Roger och Nole! Obs, inget skämt!

Alla som kan något om tennis vet självfallet att så inte är fallet. Skotten är för butter för att kunna tillhöra ”the big four” … och tom galen, något som f.ö. Mats Wilander själv öppet deklarerade i Paris när han sa att ”Murray is crazy!” — och han om någon borde ju veta.

Skotten är mao galen i bollen. Vi kan mao lugnt räkna bort honom från de bästa i tennisvärlden. När/om skotten vinner en slam kan vi börja fundera på om han platsar i ”the big four.”

Till mångas häpnad i öriket så sa Roger Federer härom dagen att de fem topprankande spelarna alla kan vara med om slåss om årets Wimbledon. Intervjuaren blev förvånad och bad Fed att förklara hur Söderling kunde vara med och hota om W-titeln.

Fed sa då som det var: att Söderling har spelat bra den senaste tiden och att han blir att räkna med. Så där fick de uppblåsta och självgoda britterna tji. Robin hyllades alltså av Fed och är alltså enligt schweizinen med i spelet om W. Robin och resten av topp fyra-fem kommer alltså att göra upp om slutsegern — allt enligt de senaste fem-sex årens näst bäste spelare på touren.

Söderling slog tysk i Wimbledon

Råkade följa Söderlings match idag mot tyske Philipp Petzschner och det gick vägen för svensken. Han slog tysken med 3-1 i set och spelar nu vidare i runda två.

Matchen spelades under svåra förhållanden: ty det var blåsigt värre understundom. Många bollar slogs ut av båda parter. Söderling förlorade mest på blåsigheten och tog det ofta försiktigt för att minimera risken att spela bort sig. Petzschner är en klasspelare, tills nyligen ansedd som dubbelspecialist. Han är regerande dubbelmästare i Wimbledon.

Han är dock såpass bra att han anses hålla topp 20 klasss även i singel, rent tekniskt sett, av ingen annan än John McEnroe. Robin mötte mao idag en hyperfarlig motståndare. Faktum är att Robin borde förlorat: ty Petzschner hade slagläge i såväl första som andra set, med break och hela faderullan.

Trots dessa övertag så lyckades Robin krångla sig ur tyskens övertag och själv ta hem dessa båda set. Strongt! Skillnaden mellan Söderling och Petzschner låg på det mentala planet. Robin spelade sin bästa tennis när det gällde som mest — tvärtemot vad tysken gjorde mao.

Det var även uppenbart att Söderling inte är matchtränad på gräs. Låt oss hoppas han nu fick den lilla extra träning som behövs inför fortsättningen, för dagens spel lär inte räcka till längre fram i W. Men som sagt, starkt gjort av honom att ge allt och lite till på de avgörande bollarna i de två inledningsseten, samt i fjärde sets tiebreak.

Robin är smart och påminner mig ibland om en varg när han som idag tände till när det gällde som mest. Han kände på sig att bytet/motståndaren var illa ute, och då vaknade den söderlingska vargen inombords och högg till för allt den var värd. Vargen är Robins djur. Inget snack om det.

Ska Rafa vinna Queens?

Ja, så har då tidernas tenniskung, Rafael Nadal (inte Fed!), gjort entré på Queens fina gräsbanor, vilka f.ö. anses finare än Wimbledons — dagen efter att ha krossat Fed i Paris, hur orkar karln? — troligen för att ta hem titeln även denna gång?

Som vi minns så tog Rafa det en aning piano i förra årets turnering, något som gav landsmannen och gode vännen, Feliciano Lopez, chansen att vinna. Rafa hoppades såklart att Lopez därefter skulle ta hem slutsegern, men tyvärr vek denne ned sig redan i matchen därpå.

Troligen betyder detta att Rafa i år kommer gå för segern själv istället, något han dock inte behöver göra då Djokovic är inte på plats, något som innebär att förstaplasten på rankingen stannar kvar på Mallorca, åtminstone framtill finalen av Wimbeldon. Kanske väljer därför Rafa att ta det en aning försiktigt denna vecka, för att minimera risken för skador. Klokt och förståndigt.

Hade Djokovic deltagit i Queens så hade vi fått en drömfinal, där segraren tagit hand om pokalen och förstaplasten i världen. Synd att vi gick miste om den godbiten, men kanske är det klokt gjort av serb att undvika Rafa denna vecka: Ty om han ånyo satt spanjoren på plats så hade pressen på honom blivit extrem i W. Bättre för honom att slå ur underläge.