Tre Kronor knep VM-bronset i Bern

Efter en mållös inledningsperiod, så tog USA något överraskande ledningen tidigt i andra. Men svenskarna kom snart tillbaka och kvitterade välförtjänt genom Loui Eriksson. Och bara ett par minuter senare så slog Tony Mårtensson in 2-1, en ledning laget tog med sig in i paus.

 

Ett tänt USA kvitterade dock redan i andra minuten av sista perioden. Men svenskarna var det bättre laget och tog på nytt ledningen sju minuter senare, genom Carl Gunnarsson, och det var en ledning man höll ända fram tills dess att endast 1 sekund återstod, för då satte Johnny Oduya 4-2 i tom amerikansk kasse. Stefan Liv var Sveriges bästa spelare (något som även Kenny Jönsson påpekade) och gjorde flera svettiga räddningar, vilka i slutändan såg till att  bronset kom hem till Sverige. Och detta brons är f.ö. ett av de mest välkomna på länge. Kan inte påminna mig när vi senast gladde oss så här mycket för en tredjeplats.

 

Årets VM-äventyr var ett bra avstamp för de våra inför ”The Big One” i Vancouver nästa år: Inte minst pga att flera av våra unga spelare fick viktiga erfarenheter av hur det är att tampas med transatlanter, något som kan vara guld värt nästa år i OS.

 

En kul grej var Magnus Wahlmans suveräna och politiskt inkorrekta uttalande på radio efter matchen. Ett uttalande som riskerar att bli klassiskt: ”De dåliga förlorarna som alltid, USA, ska försöka skämma ut sig. Ni är sämre. Ni har förlorat. Åk hem till USA. Bronset till Sverige”… Hahaha. En annan kul grej man snackade om innan matchen är att finnarna nu på allvar drömmer om en ny förbundskapten – Bengt-Åke Gustafsson! Tänk på det alla ni som hackar på honom hela tiden. Läs SvDs artikel här.

Damhockey-VM: större än Herr-VM?

Många lyfter säkert på ögonbrynen över rubriken till det här inlägget. Visserligen så avslutar jag just nämnda rubrik med ett frågetecken, men för mig så råder det ingen tvekan om saken: det är större att vinna VM-Guld på damsidan än det är att göra så på herrsidan.

 

För som vi alla vet så är killarnas VM inget annat än en B-turnering. I Nordamerika så bryr man sig tex inte ett dyft om den, för där är allt fokus på Stanley Cup. Och som vi alla vet så brukar många av våra stjärnor, fastän de åkt ut ”over there”, tacka nej till medverkan i Tre Kronor. Det visar vad en stor del av våra blågula spelare anser om turneringen. De säger dock aldrig rent ut att de hellre vill vara lediga, utan skyller alltsomoftast på skador.

 

I vilket fall som helst så är Dam-VM ett riktigt mästerskap, för vi har där alla de bästa spelarna med. Och det är nästan så vi ibland önskar att det även fanns ett Ladies Stanley Cup … så att vi fick möta lite enklare kanadensiskt och amerikanskt motstånd vid världmästerskapet.

 

Det är mao en riktig utmaning för våra spelare i Finland, något vi inser idag när tom ett bronsmedalj är värd sin vikt i guld. För killarna så är det numera bara guld som räknas. Men inte ens VM-Guld är särsklit stort längre, och det tror jag till viss del beror på att vi har VM varje år. Vi borde återgå till systemet med uppehåll under OS-år. För det gav VM mer kred. Som det är nu så är det hela en aning urvattnat?