Lagerbäck utslagen!

Jag måste nu hålla upp handen och be om ursäkt till alla läsare. Jag hade fel.

Jag hade ju i förväg tippat att Lars Laban Lagerbäck skulle få stryk, storstryk tom., i tre raka matcher med Nigeria. Men som vi nu vet så lyckades afrikanerna knipa en poäng i går.

Men en ynka poäng av nio möjliga är tveklöst ett skandalöst resultat för Afrikas fotbollstokiga och mest överbefolkade land.

Med sitt fegspelande gnetspel såg Lagerbäck till att nigerianerna blev en afrikansk version av Grekland. Först i sista matchen så försökte man spela fotboll.

Lagerbäck är ensam helt ansvarig för det nigerianska storfiaskot. Allt är hans fel.

Allt som hade behövts för att ta Nigeria vidare var … att spela fotboll! Varje match var en hemmamatch. Alla vuvuzelor tutade för Nigeria.

Trots detta enorma publikstöd så lyckades fotbollsmördaren Lagerbäck missa avancemang.

Lagerbäck har alltså på nytt visat sin klass när han i stora sammanhang såg till att ett lag bestående av skickliga spelare totalhavererade. Det svenska spelet i Tyskland-VM och senaste VM-kvalet var under all kritik, och på samma vis var det med Nigerias spel.

Lagerbäck är en totalt inept fotbollstränare och förbundskapten. Vi visste det sedan lång tid tillbaka här hemmavid, nu vet hela Afrika om det. Vi får nu hoppas han inte erbjuds nya liknande tränarjobb framöver så att han inte på nytt kan skämma ut Sverige och svensk fotboll.

Vad sedan gäller Svennis, så hade han maximalt med otur när Portugals oväntade målorgie avgjorde gruppen. Det spelar nu ingen roll hur många mål Elfenbenskusten gör i sin sista match, såvida man inte vräker in en tio-tolv stycken.

En intressant kommentar från Gary Lineker häromdagen var när han sa att han ville ha tillbaka Sven. Men det kommer naturligtvis aldrig att ske. Och nu har man vässat knivarna på nytt för att slita Capello i stycken.

I slutändan så blev det dock som jag förutspådde: två totalfiaskon för de svenska förbundskaptenerna i Afrika. Läs mer om Nigerias fiasko-VM här (DN).

Vi kan i DN läsa att Lagerbäck sin vana trogen skyller på otur och marginaler. Själv är han såklart helt utan synd! Det hela är en form av psykos – han kan inte inse att han inget kan om fotboll och att han aldrig kan ha fel!

Att alla afrikanska lag nu verkar åka ut är något jag gillar, för kanske kan vi då få lite lugn och ro på arenorna framöver.

Läste för övrigt att flera storklubbar med Borussia Dortmund och IFK Göteborg i spetsen redan förbjudit vuvuzelan. Hoppas alla andra klubbar snart gör samma sak. Det afrikanska tortyrredskapet måste förbjudas!

Ska Damkronorna bli världsmästare i Finland?

Nej, det här är inget aprilskämt, jag anser på fullaste allvar att våra damkronor nu har en reell chans att bli världsmästare för första gången. Vi har så klart hamnat i värsta tänkbara grupp … tillsammans med Kanada. Men vi måste möta dem förr eller senare, så varför inte göra så redan i grupppspelets andra match?

 

Jag föredrar faktiskt detta scenario, känns bättre än att spela mot Finland. All press kommer nämligen att vara på kanadensiskorna. Våra tjejer kan gå in i matchen utan någon som helst press på sig själva. Ingen förväntar sig en svensk vinst, allra minst Kanada.

 

Vi slår alltså ur underläge – som vanligt – men det är ändå inte som förr om åren. Och detta känner vi alla till. I höstas så besegrade vi äntligen laget som förnedrat oss otaliga gånger. Vi vet nu att det går att vinna. Och, minst lika viktigt, våra motståndare vet att de kan förlora … mot oss, den gamla slagpåsen. De har nu respekt för de våra. Och det är respekt vi har förtjänat genom hårt arbete och genom att aldrig ge upp. Vi kommer alltid tillbaka, är envisa som bara fan.

 

Vi vet att vi är bättre än någonsin tidigare, eftersom de etablerade svenska stjärnorna, som Maria Rooth och Erika Holst, inte är lika dominanta i landslaget som tidigare. Men det betyder inte att det ”gamla gardet”  har blivit sämre, utan på att resten av spelarna har blivit bättre. Mycket bättre tom. De hyfsat jämna matcherna i SM-slutspelets semifinaler är bevis på saken. Sverige är starkare än någonsin tidigare.

 

Kan vi bara hålla huvudet kallt och nerverna under kontroll, så har vi en jättechans att överraska i Finland. Kanske gå hela vägen? Sverige kommer inom en snar framtid att bli världsmästare. Det vet vi alla. Kanske är det dags nu? Allt hänger på Kanadamatchen. Det viktiga i detta läge är dock att samtliga spelare höjer sig, och att vår målvakt (vem det nu blir) gör en stormatch.

 

Fokus är A och O. Det handlar inte om teknik, snygga pass och dragningar längre. Det handlar om att hålla huvudet kallt i avgörande lägen: att vara som bäst när det gäller.  Och det handlar om hjärta, smärta och vilja : viljan att vinna … och om att våga lita på sig själv. Om tjejerna litar på sig själva, och varandra, så kan man lyckas. Jag hoppas och tror på stordåd i Finland. Det är dags för det?

Här är en länk till Sydsvenskan där vi kan läsa om hur truppen till Finland ser ut.

Total-fiasko för Kalla

Guldhoppet Charlotte Kalla höll inte idag heller. Den av många tippade vinnaren hamnade till slut på en pinsam 18:e plats. Torgny Mogren hade i förhand varit bergsäker på en medalj. Att kalla Kallas ”prestation” för något annat än ett fiasko går inte … åtminstone så kan inte jag komma på något bättre sätt att summera dagens VM-insats av vår Jerringprisvinnare på. Om det inte var för slutsträckan på staffetten, där hon fixade bronset, så hade svenskans VM varit helt och totalt uselt. Har egentligen ingen lust att skriva mer om saken, eftersom jag är mäkta besviken på hur detta slutade för vår ”världsstjärna”. Men kanske är det inte Charlottes fel, utan mitt och alla andra svenska skidfantasters fel, för vi vill ju så gärna att tösen ska lyckas. Vi kan i alla fall glädjas åt att det inte kan gå sämre i OS nästa år, för det går ju bara inte? Och vet ni vad, jag är redan övertygad om att hon vinner dubbla guld i Vancouver! Är man en obotlig optimist så är man:)

Kalla på väg mot storformen?

Idag så slog allas vår Charlotte äntligen till och fixade helt på egen hand en fin svensk bronspeng till Sverige i VM-staffetten. Och det var en bronsmedalj med ordentligt silverstänk på, för svenskan ledde in på upploppet. Men tyvärr så tröt krafterna de sista sekunderna vilket medförde att hon knappt blev slagen av tyskan Claudia Nystad. Men med tanke på att ingen av de svenska kommentatorerna ens trodde på medalj när Kalla gick ut på sista sträcken, eftersom hon var alltför långt efter, så måste man ändå kalla svenskans åkning för sensationell.

 

Och i slutändan så är det väl inte så himla stor skillnad på silver och brons, för det är ju bara den som tar guldet som kan kalla sig för världsmästare? Huvudsaken är istället att man tar en medalj och får ett minne för livet med sig hem? På tal om guldmedaljer förresten, så är nu frågan om vi får en sådan i tremilen? Charlotte är en av favoriterna på distansen, och med tanke på den fina form hon är i … Vem vet hur det kommer att gå? Radiosportens expertkommentatorer var i alla fall på det klara med att det luktar medalj – kanske tom guld?

Anders Södergren knep silvret

Äntligen lite framgångar för våra svenska skidåkare: Anders Södergren knep idag välförtjänt silvret i skiathlon tävlingen i Tjeckien efter norske sputkanonen Petter Northug. Och det var efterlängtat av vår svenska kämpe. Allt för ofta har han gått lottlös från de stora tävlingarna, inte minst pga av alla de spurtfantomer som dyker upp som gubben i lådan de sista kilometrarna. Skidåkning är numera  lite grann som tempolopp i cykel, för under långa perioder så händer det ingenting, då den stora huvudklungan bara lunkar på i väntan på spurten. Och tyvärr så är dagens mästerskapstävlingar ofta bara ett jippo där inte alltid den bästa åkaren vinner, utan den smartaste – förutsatt att den smartaste även har en bra spurt. För utan spurt, inga framgångar. Att Anders ska lyckas ta ett guld en vacker dag är därför inte troligt, men vi kan ju alltid hoppas.

Svenskt silver i Skidskytte-VM i Sykorea

Sverige tog idag en mycket fin silver-medalj i staffetten i Skidskytte-VM i Sydkorea. Att det bådar gott inför OS i Vancoucer nästa år inser säkert vi alla. En staffetmedalj är viktigare än vad många anar, eftersom den gör medaljörer av personer som normalt inte kan bli det individuellt. Hela laget får mao ett lyft, och detta lyft sporrar då alla i truppen till att träna ännu hårdare i framtiden, samtidigt som det för all framtid sammansvetsat medaljörena. De kommer i framtiden när de träffas, och när karriären ligger i det förlutna, se tillbaka på medaljen och minnas dagen den vanns med glädje.

 

Jag är visserligen en större vän av traditionell skidåkning, än varianten skidskytte. Kanske beroende på att den traditionella skidåkningen är en sådan viktig del av den svenska folksjälen. Den är bland det svenskaste som finns? Fastän vi inte var med på tiden när Mora-Nisse eller Sixten Jernberg vann sina OS-guld, så känner vi alla till dessa gamla svenska hjältar och deras bravader. När det gäller skidskytte så är historierna ännu inte på långa vägar i samma klass, eller lika många, eftersom vår skidskytte-historia egentligen inte började förrän Magdalena Forsberg härjade som värst i spåren för snart 10 år sedan.

 

För att sporten riktigt ska kunna esta sig in i vårt svenska psyke så behöver vi, vid sidan om våra duktiga tjejer, även en stor manlig stjärna. Björn Ferry i all ära, men det som behövs är någon som vinner ett par OS-guld, eftersom det i slutändan bara är dessa guld som räknas, nu när man i de flesta sporter har VM varje år, något som tyvärr sänker värdet på medaljerna.  I vilket fall som helst så var det en suverän silvermedalj idag för de våra, och den kommer att följas av fler nästa år … när det verkligen gäller?

Damkronorna föll mot Finland

Det blev till slut bara en andraplats för våra svenska ishockeytjejer när fyrnationsturneringen på hemmaplan avslutades igår i Segeltorpshallen. Den täta matchen mot Finland slutade med 2-1 till bortalaget, men kunde lika gärna vunnits av svenskorna. En förlust mot Finland är naturligtvis inget att skämmas över, men om man vill ta sig till i final i den inte alltför avlägsna VM-turneringen, så måste man redan nu kunna distansera sig själv från ärkefienden från andra sidan Östersjön, för i annat fall så kommer det inte ens att bli tal om bronsmedalj. Och det är ju medalj vi vill ha? Nu fattades det visserligen en del A-lagsspelare för Sverige, och med dem i truppen så hade kanske finalen vunnits av svenskorna?

 

Så vad kan man dra för slutsatser av turneringen? Svaret är att man inte kan dra särskilt många slutsatser alls. Det här var bara en träningsturnering och inget annat. Vi kan åtminstone glädjas åt att finskorna inte har dragit ifrån våra egna, så det lutar av den anledningen åt en ny bronsmatch när det ska spelas om VM-medaljer i april. Ska det bli finalspel där så måste något utöver det vanliga till, som att alla måste höja sig ett par snäpp, samt att de etablerade stjärnorna – med Maria Rooth i spetsen – måste var kliniska i sina avslut, eftersom de båda topplagen inte kommer att ge bort många chanser till de våra.

 

I övrigt kan man tillägga att det faktiskt är OS i Vancouver som är det stora målet, och det finns så klart mycket tid kvar att finslipa formen på innan det äventyret startar, men för att kunna lyckas i Kanada så måste tjejerna redan i detta VM nå upp till en högre nivå … den nivå som krävs för kunna ge amerikanskorna och kanadensiskorna en rejäl match om guldet.

 

Avslutningsvis kan jag tillägga att bilden ovan kommer från en gladare tillställning, nämligen då vi äntligen lyckades slå kanadensiskorna. Jag hade egentligen tänkt ladda upp en bild från gårdagens match, men kunde inte – hör och häpna – hitta en endaste liten bild från matchen på nätet. Otroligt men sant! Bilder på Zlatan fanns det dock hur många som helst? I vilket fall som helst så är det väl antagligen roligare att minnas vinsten mot Kanada än den snöpliga förlusten mot Finland? Vi vet nu att kanadensiskorna kan besegras, något vi inte får glömma bort.

Helena Jonssons VM-succé

Tack och lov att vi har våra svenska skidskyttar, speciellt efter fiaskot för det alpina landslaget i Val d’isères utförsbackar, för när det såg som mörkast ut för våra vinteridrottare, så slog stjärnskottet Helena Jonsson till borta i Sydkorea och tog ett sensationellt guld till de gulblå. Och det var precis vad som behövdes för den svenska moralen, då en seger ofta följs av flera, så vi får hoppas att segerinstinkten nu har smittat av sig på resten av våra skidåkare/skidskyttar.

 

Vi har nu fått en ny storstjärna i sporten, något som vi naturligtvis inte tackar nej till. Och då Helena bara är 24 år gammal så kommer hon som vi säkert inser att bli ännu bättre vad det lider. Kanske redan om ett par dagar? I vilket fall som helst så har vi nu ett reellt guldhopp till att hoppas på i Vancouver nästa år, för då kommer vår nykrönta världsmästarinna vara taggad som få, och motiverad så det räcker och blir över. Och tillsammans med fröknarna Kalla och Pärson, så har vi nu en tredje guldtös att hålla tummarna för framöver. Och en sak till, skidskytte-VM är ännu inte över. Kan Helena slå till igen måntro?

Totalfiasko i Alpina VM

Nu är det ett faktum: Sverige gjorde totalfiasko i Apina VM i Val d’isère och lyckades inte ens ta en enda medalj!  Bästa placering blev en femteplats i dagens avslutande slalomtävling. Bedrövligt facit mao. Vi inser nu att bakom allas vår Anja så är det alltför tunt för att vi ska kunna tro på framgångar på den här nivån.

 

För 2 år sedan så var det ju Anja som med sin briljans lyfte hela den svenska truppen, så nu när hon inte är riktigt på topp så är det kanske inte så mycket annat att vänta från de gulblå än … totalfiasko? Ingen svensk kommer dock någonsin att säga ett endaste ont ord om Anja. Hon är och förblir en av våra största kvinnliga idrottare någonsin, men nog hade ytterligare ett VM-guld för henne i år varit ack så skönt, och dessutom ett kvitto på att hon ännu har en hel del kvar att ge.

 

Anja är ju faktiskt bara 27, men som  vi alla vet så handlar det nu i mångt och mycket om motivation, för hur kan man motivera sig själv till nya stordåd när man redan vunnit allt som går att vinna? Inte så lätt. Vi får dock hoppas, själviska som vi alla är, att Anja gör en ”sista” storsatsning på OS nästa år, för det är då det gäller, eftersom hon redan har bevisat att hon är världens bästa VM åkare någonsin.

 

Hon har dock bara 1 OS-guld, och nog hade det suttit fint med ett eller ett par till i Vancouver nästa år? Lyckas Tärnabytösen med det så kommer hon tveklöst att räknas som vår främsta idrottstjej någonsin, speciellt efter Carros hjärnsläpp förra året där hon kastade bort det givna OS-guldet för att bli en medelmåtta. Så ge inte upp Anja. Du är fortfarande bäst.