Vad som nu måste ske framöver är att vi återinför amatörismen inom all svensk idrott.
Vill man idrotta på elitnivå och i klubbsammanhang så måste man vara en glad amatör. Och detta gäller samtliga inhemska idrotter: fotboll, friidrott, handboll, varpa, brännboll osv osv…
Redan de kristna, Guds utvalda folk, visste för två tusen år sedan att det var en mindre bra idé att tjäna Mammon, något vi nu alla fått lära oss den hårda vägen.
Det sista vi vill ska ske är att våra svenska fotbollsklubbar samtliga blir professionella och företag likt de i England. Där ägs klubbarna av rika amerikaner, araber, judar eller kineser.
Vi måste nu slå vakt om att inte samma sjuka drar in i Sverige. Våra klubbar måste förbli ideella föreningar, utan något som helst intresse av att tjäna extra pengar
Vi svenskar – alla av oss – vill att våra fina gamla klubbar och föreningar förblir svenska och i händerna på medlemmarna. Enda sättet att lösa dilemmat på är att göra amatörismen till gällande lag.
Idrottandet blir inte sämre för det. Amatörismen lär istället göra Sverige till idrottens Shangri-La. Allsvenskan kommer att vara lika njutbar för det – och av lika undermålig kvalite som idag. Det viktiga är inte kvaliteten på fotbollspelandet, utan kampen mellan lagen på plan.
Rivaliteten mellan AIK och Djurgården (för att ta ett exempel) kommer att bestå – och kanske tom stärkas? För med inga pengar bortslösade bort på spelarlöner, och dyra utlandsinköp (som då alltså förbjuds), så kan man sänka entréavgiften ordentligt, något som då ökar publiktillströmningen.
Alla vinner således på amatörismens återkomst.
Att svenskt medborgarskap som infödd (ej inflyttad) svensk måste gälla behöver jag självfallet inte ens tillägga. Vill man se tyskar, fransoser, japaner eller afrikaner eller andra professionella sparka boll så får man vackert åka utomlands.
Fast med inga pengar att tjäna på att idrotta i Sverige så kommer inga utlänningar att vilja vara med här hos oss ändå. Precis som vi vill ha det.
Åkes Sportblogg 