Precis som jag förutsåg så sopade Robin Söderling banan med franske uppstickaren Gael Monfils – f.ö. blott andra mötet de två emellan och första sedan 2005, även då svensk seger.
På blott 54 minuter mosades den svarte fransosen med clownfasonerna med 6-3, 6-2 eller var det 6-2, 6-3? Men vem bryr sig? Inte jag. För seger var allt vi alla hoppades på.
Monfils anses i vissa kretsar vara en blivande världsetta! – något jag själv hört BBC:s sk tennisexperter med Sue Barker i spetsen hävda. Totalt skrattretande, anser jag. Monfils är en pajas.
Saken är nu den här att Robin nu har allt i sina egna händer nu. Hans sjätte ATP-seger är nu mer eller mindre nu bärgad nu … om han nu inte ställer till det nu för sig själv igen nu.
En superservande Söderling sopar garanterat banan på nytt i nästa match … om han håller sig vaken i en timme, vill säga, mot totalfarlige David Ferrer, som jag utgår vinner sin kvartsfinal mot Potito ”the Potato” Starace. Vi minns alla hur nära det var att gå totalt åt skogen i Wimbledon när Robin somnade in mot spanjoren, och pga det höll på att åka ut med dunder och brak på ett bedrövligt vis.
Tack och lov gick det vägen för Sverige den gången, men lika mycket tur lär inte Robin ha igen. Ferrer är en första klassens förstklassig spelare, och en evighetsmaskin. Robin måste nu serva på topp i två set, för annars blir det ett supernervigt set nummer tre som kan komma att gå åt skogen.
Mitt förslag är att Robin enbart koncentrerar sig på sina egna servar, men hugger som en kobra om tillfälle ges i Ferrers servegames. Först då kommer han spela final mot Granollers, som jag tror tar sig dit, på söndag.
Fast skulle Ferrer mot alla odds åka dit mot Potatoman Starace så är Robins semifinal match en sk ”walk in the park”.
Åkes Sportblogg 