Damkronorna på månadslång turné i Kanada

Strax efter att jag publicerat inlägget om Maria Rooth, så slog det mig att jag inte kände till vad hon och de andra tjejerna i Damkronorna pysslat med sedan mitt senaste inlägg om dem någon gång i slutet av april (från VM i Finland). Jag var plötsligt oerhört nyfiken på vad som hänt sedan sist. Och kan ni tänka er, våra damkronor befinner sig i detta nu på en månadslång turné i Kanada! Hade ingen aning om detta. Och då läser jag ändå de stora sportsidorna på nätet varje dag. Jag är mao inte mycket till sportskribent. Eller har jag i det här fallet rätt att skylla ifrån mig på just nämnda sportsidors redaktörer. I kväll så har det tex handlat om Zlatan för hela slanten. Han spelar nämligen sin första match för Barca. Mycket intressant – NOT. Jag har nämligen börjat bli trött på den figuren och hans såpopera, speciellt som han inte tycks kunna skjuta blågult till VM. Han tjänar dessutom alldeles för mycket pengar.

 

För att nu återgå till det som inlägget egentligen handlar om – Damkronorna – så blev jag otroligt fascinerad av deras långa turné i Kanada. En hel månad utomlands! Kanske inser vi vilka uppoffringar tjejerna gör och varför Maria nu valt att sluta efter kommande säsong. Ingen normalt funtad vuxen människa hade väl orkat hålla på så här år ut och år in när man inte ens tjänar några pengar på saken. I vilket fall som helst så har man nu redan mött Kanada fem gånger (två vinster och tre förluster). Men siffrorna säger inte hela sanningen, ty vid endast ett av de fem mötena så mötte våra damer Kanadas A-lag (förlust 2-7). De övriga fyra matcherna gick mot en kanadensisk B-formation. Men en vinst är ändå en vinst, och då naturligtvis bättre än en förlust. Och även spelarna i en B-formation vill naturligtvis vinna för att bevisa för tränarna att man egentligen tillhör A-laget. Om vi sedan tänker på att de våra spelat alla matcherna på bortais, i lejonets egen kula, så fattar vi att dessa segrar inte går av för hackor.

 

Nu väntar en tio dagar lång uppladdning inför den avslutande 4-nationsturneringen mot dödsfienden Finland och de två oövervinnliga lagen Kanada och USA. Läs mer här på Ishockeyförbundets hemsida. Där kan vi kolla upp resultaten från de fem spelade matcherna och se spelprogrammet för den kommande turnerningen. Man har även en kul omröstning för läsarna om hur man tror det går mot Kanada den 31 augusti. Hela 25 procent tror som jag på svensk seger! Men då röstade jag visserligen två gånger – av misstag:-) Men tänk ändå igen på vilka uppoffringar våra elitidrottsmän och kvinnor måste göra för att vi ska få lite underhållning framför TV aparaterna under OS nästa år. Damkronorna ligger alltså redan nu i hårdträning i kalla ishallar på andra sidan jordklotet, samtidigt som halva svenska folket sitter på stranden i solskenet med en glass i handen och njuter av sommarvärmen. Låter orättvist:-)

Tre Kronor knep VM-bronset i Bern

Efter en mållös inledningsperiod, så tog USA något överraskande ledningen tidigt i andra. Men svenskarna kom snart tillbaka och kvitterade välförtjänt genom Loui Eriksson. Och bara ett par minuter senare så slog Tony Mårtensson in 2-1, en ledning laget tog med sig in i paus.

 

Ett tänt USA kvitterade dock redan i andra minuten av sista perioden. Men svenskarna var det bättre laget och tog på nytt ledningen sju minuter senare, genom Carl Gunnarsson, och det var en ledning man höll ända fram tills dess att endast 1 sekund återstod, för då satte Johnny Oduya 4-2 i tom amerikansk kasse. Stefan Liv var Sveriges bästa spelare (något som även Kenny Jönsson påpekade) och gjorde flera svettiga räddningar, vilka i slutändan såg till att  bronset kom hem till Sverige. Och detta brons är f.ö. ett av de mest välkomna på länge. Kan inte påminna mig när vi senast gladde oss så här mycket för en tredjeplats.

 

Årets VM-äventyr var ett bra avstamp för de våra inför ”The Big One” i Vancouver nästa år: Inte minst pga att flera av våra unga spelare fick viktiga erfarenheter av hur det är att tampas med transatlanter, något som kan vara guld värt nästa år i OS.

 

En kul grej var Magnus Wahlmans suveräna och politiskt inkorrekta uttalande på radio efter matchen. Ett uttalande som riskerar att bli klassiskt: ”De dåliga förlorarna som alltid, USA, ska försöka skämma ut sig. Ni är sämre. Ni har förlorat. Åk hem till USA. Bronset till Sverige”… Hahaha. En annan kul grej man snackade om innan matchen är att finnarna nu på allvar drömmer om en ny förbundskapten – Bengt-Åke Gustafsson! Tänk på det alla ni som hackar på honom hela tiden. Läs SvDs artikel här.

Tre Kronor chanslöst mot Kanada

Tre Kronor blev besegrade i grund av Kanada i dagens VM-semifinal. Slutsiffrorna skrevs till 3-1. Ett för de våra en aning smickrande resultat, för kanadensarna var aldrig riktigt hotade. L-G Janssons korta sammanfattning säger oss hur det var: Tre Kronor hade inte en suck! Och annat är väl inte att vänta. För VM är en turnering där dagsform och tur avgör om Sverige ska vinna en match eller inte. Laget borde ju konstant hålla hög nivå och själva kontrollera matcherna.

 

Var förvånad redan igår att vi lyckades besegra tjeckerna, efter de minst sagt dåliga insatserna fram till kvartsfinalerna. Utskåpningen idag av Kanada var mao väntad. Jag var inte ens besviken på hur det gick, och när 3-0 målet gick in i mitten av andra perioden, så visste jag och alla andra att det var över. Det enda jag då hoppades på var att slippa bli förnedrade.

 

Sanningen är helt enkelt att vi inte hade i en VM-final att göra i år. Turen vi haft mot USA och Tjeckien tog idag slut, och Tre Kronor blev exponerade som det undermåliga lag man idagsläget är. Och det är det inget att säga om. Vi får nu sikta in oss på att ta hem bronset istället. Och matchen mot USA ser jag faktiskt fram emot, inte för att en bronsmedalj är något speciellt, utan för att det är sista matchen för säsongen och dessutom en match som våra killar faktiskt kan vinna.

 

Återstår sedan, efter att vi fixat bronset, att blicka fram mot Vancouver, och det riktiga VM som OS trots allt är. VM är ju inget annat än ett kul litet mellanspel inför ”The Big One”. Något vi alla är medvetna om, inte minst genom det svala intresse som rådde inför de inledande matcherna, och det dåliga och oinspirerade spel de svenska laget visade upp där. Tippar redan nu att det går åt skogen därborta: ingen medalj. Läs Svds artikel här.

Tre Kronors härliga revansch

Efter den snöpliga förlusten mot Lettland häromdagen, så såg det i matchen mot USA ut att vara på väg att gå än värre. Men hör och häpna de svenska spelarna tog sig själva i kragen, från ett hopplöst underläge (man hade 2-5 i baken), och kämpade sig in i matchen igen. Tre raka mål betydde förlängning, och i denna förlängning så slog Kristian Huselius in segermålet. Otroligt.

 

Istället för att åka på världens utskällning från svensk press, så blir nu laget hyllat som aldrig förr. Och det är de naturligtvis värda. För man visade prov på moral och kämpatakter som de flesta av oss inte längre trodde våra spelare innehade. Kul att få veta att man hade fel. Har ju på förhand tippat att Tre Kronor inte tar medalj i år. Men nu vete tusan om killarna inte fått ordning på sig själva igen, och om så är fallet så kan precis vad som helst hända framöver.

 

I vilket fall som helst så bevittnade vi igår en klassisk svensk seger. Visserligen var det mot USA och enbart en gruppspelsmatch, men som läget är nuförtiden så får vi inte vara kräsna. Många har ju tex befarat att Bengt-Åke nu gör sin sista turnering – om det går åt skogen. Det gäller därför för oss  att börja uppskatta varje liten seger, för först då så kommer vi att värdesätta guldet – om det blir en final-match framöver.

Tre Kronor straffade av Lettland!

Hade egentligen inte tänkt börja skriva om Ishockey VM förrän om ett par dagar, men dagens sensationella resultat från Bern fick mig på andra tankar. Matchen slutade 2-2, efter att letterna haft ledningen med 2-1 inför sista perioden. Och när det sedan gick till straffar så hade svenskarna inte turen på sin sida. Summa summarum: Lettland slog Sverige i Hockey VM – för första gången i historien.

 

För mig så är detta ingen katastrof. Det känns tom lite upplyftande, och jag anser faktiskt att det var rätt så kul att Lettland fick vinna matchen. En seger över ett av världens stora klassiska lag, i en storturnering dessutom, är något man aldrig kommer att glömma borta i Riga med omnejd. För det är något de inte kommer att få uppleva igen på ett bra tag. Var så säkra.

 

Killarna i Tre Kronor har nu säkert insett vad som väntar framöver – om man inte lyfter spelet några nivåer. Och det är något man nu kommer att göra. Förlusten betyder mao inte så mycket, förutom att den var bra för turneringen, och för ishockeyn som sport. Att storlagen kör över de nya svagare nationerna är det ingen som i slutändan vinner på. Så låt oss istället glädjas med Lettland – idag i alla fall – för det fina sätt man vann matchen på.

 

Långt mycket allvarligare än förlusten är istället skadorna på Kenny Jönsson och Tobias Enström. Deras medverkan mot USA på onsdag är vad jag förstår osäker. Sverige kommer så klart att repa sig efter dagens försmädliga förlust. För den har nu väckt upp killarna ur sömngångarspelet man idag visade upp. Och som vanligt så blir det spel om medaljerna när turneringen börjar dra ihop sig någon gång i nästa vecka. Bortskämda som vi alla är så är det ju ändå bara guld som räknas nuförtiden. Men så långt tror inte jag vi tar oss i år? Läs SvDs artikel här.

USA slog Kanada i VM-finalen

I en spännande och välspelad VM-final, så lyckades USA till sist ta hem guldet. Något som alla unnar dem, speciellt med tanke på att de var bästa laget i årets VM. Ett vid jämförelse mer uddlöst och stelt Kanada förlorade till sist med 4-1. Det sista målet slogs fö in i tomt mål när de desperata kanadensiskorna försökte reducera. Om segern finns det inte så mycket att säga. USA vann rättvist och i slutändan faktiskt rätt så komfortabelt.

 

Vad vi fick uppleva var, förutom en suverän underhållning, en tät och spännande match som innehöll mängder med chanser för båda lagen. Men också många grova missar/alternativt duktigt försvars och målvaktsspel. Visst är det så att Kanada lika gärna kunde vunnit, men att de återigen misslyckades med att slå tillbaka ärkefienden från söder, måste väl tolkas som att ett tronskifte nu definitivt har ägt rum? Nya spelare kommer därför att introduceras i Kanada framöver, så man kommer ikapp USA. Att Haley Wickenheiser ska ha spelat färdigt är dock ingen som tror. Hon brinner ännu alltför mycket för sporten.

 

Från SVTs studio så menade Niklas Wikegård att bortåt 9-10 spelare nu kommer att få lämna det kanadensiska OS-laget. Alltför mycket står på spel för att riskera en ny förnedrande förlust till amerikanskorna vid nästa års hemma-OS i Vancouver. Det är mao inte bara Damkronorna som får de egna supportrarna att bli oroliga:) Personligen så undrar jag dock om man reder upp det här. USA såg väldigt starka ut, samtidigt som kanadensiskorna verkade ha brist på idéer? Men en kul match var det likafullt, även om jag inte var riktigt på humör för underhållning en kväll som denna: är ännu alltför deppig:) Se SVTs samandrag här.

Damkronorna krossade av USA i VM-genrepet

Läste för en stund sedan om hur våra damkronor blivit fullkomligt krossade av USA i den sista träningsmatchen inför VM. Trodde först det var ett aprilskämt. Tyvärr så hade jag fel. För 9-0 i baken är ord och inga visor, och då stod det 8-0 redan efter 2 perioder! Skottstatistiken var även den förkrossande: 57-7 till amerikanskorna!!! Jag vet knappt vad jag ska säga efter detta? Men nog ser det dystert ut alltid? Läs mer om matchen här.

 

Exakt vad det här betyder för framtiden vet vi inte. Det enda positiva är att utskåpningen ägde rum i en träningsmatch. Fast med facit i hand så inser vi säkert att inget kommer att vara annorlunda om lagen, mot förmodan, skulle mötas under VM. Ishockey är  visserligen ett underligt spel, och en storförlust ena dagen kan ofta förvandlas till en storseger dagen därpå. Det trista vad gäller den här matchen är dock att det inte verkar ha funnits några förmildrande omständigheter för de våra?

 

Det viktiga i detta läge är nu att glömma bort det inträffade och börja om från scratch. Kina är inget USA, och dem måste vi bara köra över. Inga andra alternativ existerar! Visa kinesiskorna ingen nåd. Det är nu dags för de etablerade stjärnorna, som Maria Rooth och Erika Holst, att träda fram och leda de övriga, och ingjuta självförtroende i deras sargade hjärtan. Vi måste nu enbart fokusera in oss på Kina. Kanada existerar ännu inte, så ägna dem inte en tanke. Vi tar en match i taget, så får vi se hur långt det räcker:)