Två raka storförluster mot Finland, nu senast med rekordsiffrorna 0-7, var väl inte riktigt vad Bengt-Åke hade hoppats på. Men mitt i nederlagets bedrövelse så vet vi alla att laget som igår fick smörj i Karjala Cup inte är laget som kommer att spela om OS-medaljer i februari. Och när vi på nytt ställs mot finnarna där borta så kommer det garanterat bli en jämnare tillställning, inte minst beroende på att vi då har en viss Henrik Lundqvist i målet och en viss Nicklas Lidström som back. Tror dock ändå inte på mer än en bronspeng som bäst. Det finns alltför många andra bra lag, och vi kan inte ha marginalerna med oss varje gång. Var förresten inne på svenska YLEs hemsida för en stund sedan och läste kommentarerna där om den finska segern. Alla gladda sig såklart över triumfen över dödsfienden, men samtidigt så verkade man sansat inse att det troligen inte blir lika kul att möta oss i OS. Läs mer om brakförlusten här (DN).
För våra damkronor ser framtiden både ljusare och mörkare ut jämfört med Tre Kronors framtid. Ljus ser framtiden ut när man tittar på de fina resultaten man haft mot Finland (vår bronsmotståndare) den sista tiden (man vann ju matchen om tredje pris mot damlejonen i förrgår). Mörk ser samma framtid ut när man inser att man inte, tillskillnad mot Tre Kronor, har några superstar-förstärkningar från Nordamerika att vänta på inför Vancouver OS. Faktum är att laget kommer att vara än svagare ”over there” gentemot USA och Kanada, eftersom dessa båda lag spelar inför tusentals av sina egna supportrar. Att Kanada kommer att spela inför fullsatta läktare under alla sina matcher vet vi redan, men kanske blir även så fallet för USA? Vancouver ligger ju inte långt från den amerikanska gränsen. Dessa båda lag kommer mao att bli än farligare för de våra att möta där borta än vanligt. Allt annat än en bronsmedalj för tjejerna är således en supersensation. Kanske tom en större sensation än silvret var för fyra år sedan i Turin?
Åkes Sportblogg 