Christian Olsson avbröt finalen i Doha

Christian Olsson fick igår i Doha ont i hälsenan och tog det säkra före det osäkra och bröt trestegsfinalen. Klokt gjort, anser jag. Risken att slå upp skadan igen var alltför stor. Det är ju först i Barcelona till sommaren han ska vara på topp, och om han får till några skapliga hopp där så kan det mycket väl bli medalj.

Men nog är det trist ändå att han inte kan gå för fullt. Hur lätt olyckan kan vara framme fick ju alla läsa om idag när David Beckham råkade ut för skadan som Olsson lika gärna kunde åkt på – om han valt att satsa allt för att ta medalj. Är förresten inget fan av engelmannen eller den engelska fotbollen: anser den tar alltför mycket utrymme på våra egna tidningars sportsidor.

Som ett talande exempel på det så letade jag för en stund sedan på nättidningarna efter artiklar om gårdagens kvarstfinaler i damhockey: inte ens resultatet gick att hitta! Men Beckham fanns det bilder på överallt!

För den intresserade kan jag upplysa om att man idag spelar de tredje och avgörande matcherna: Linköping-Leksand och Modo-AIK. Vinnarna går till semifinalspel i Norrköping till helgen. Att SVT borde visa dessa två avgörande kvartsfinaler behöver väl inte ens tilläggas? Skandal.

I vilket fall som helst så får vi nu hoppas att Christian kan hålla sig hel och frisk för att sedan försvara sitt EM-guld. Han är ju nu tillsammans med Susanna Kallur den enda vi kan hoppas på när det gäller EM-medaljer – såvida inte Carolina Kluft gör en tvärvändning och väljer att satsa på sjukamp igen.

Visst är det trist att vi inte längre har alla våra gamla världstjärnor kvar inom friidrotten? Att Sverige i framtiden ska kunna få fram lika många storstjärnor samtidigt är naturligtvis uteslutet. Om Kallurs och Olssons missflyt med skador är det inget att säga om.

Vad gäller Kluft så är hon för mig en gåta. Alla vet ju att hon lekande lätt hade tagit hem EM i år om hon valde att göra det rätta. Men vi har många gånger tidigare bevittnat andra toppidrottsstjärnor fatta liknande och för alla utomstående vansinniga beslut – som tex Clijsters och Henin.

Men de två belgiskorna har nu insett sina misstag och återvänt till den sanna vägen. Kluft hade inte bara vunnit EM i sommar om hon gjorde comeback som sjukampare, hon hade dessutom lyft hela den svenska friidrotten och fått mängder med unga tjejer intresserade att själva börja idrotta.

Kluft är friidrottens motsvarighet till Gunde Svan på det viset. Och som jag skrivit tidigare så var hennes beslut att inte delta i sjukampen i Peking en av de största svenska idrottskatastroferna någonsin. Hon borde nu, anser jag, storsatsa på OS i London om två år, för att därefter dra sig tillbaka som en av tidernas främsta friidrottare.

Christian Olsson tillbaka

Kul att se Christian Olsson, vår olympiske guldgosse, tillbaka i sandlådan igen. Idag hoppade han över 17 meter och tog sig med det resultatet vidare till finalen av Inne-VM i Doha. Förhoppningsvis kniper han där en medalj.

Ingen svensk idrottare har väl varit mer otursförföljd de senaste fyra-fem åren än Olsson, inte ens Foppa, men än är det väl alltför tidigt att avgöra om han är hundra. Man kan dock inget annat än beundra den otroliga beslutsamhet göteborgaren besitter. Att orka komma tillbaka gång efter gång efter gång på detta vis är rent ut sagt bragdartat.

Och då det senare i år är EM som vankas så kanske det kan bli ett trevligt avslut på säsong (och karriär?) för en av våra allra mest fenomenala friidrottare genom tiderna.

Inne-VM i all ära, men EM är bra mycket större. I mina ögon smäller EM minst lika högt som VM – om inte högre faktiskt, pga att tävlingen endast går vart fjärde år. Men det hela hänger såklart även ihop med vilken typ av grenar det handlar om. I kastgrenarna så kommer ju som bekant hela världseliten från Europa.

Kollade precis upp var och när tävlingarna ska genomföras denna gång, något jag inte kände till innan … Barcelona. Det kommer mao bli superhäftigt för Christian och resten av svenskarna där nere nere i slutet av juli. En hel göteborgare kan mycket väl försvara sitt guld från hemstaden. Läs mer här (DN).

Christian Olsson kämpar på

En person jag beundrar lite extra är Christian Olsson. Han har vunnit allt som går att vinna: OS, VM och EM (2ggr). Men finns det någon annan svensk idrottare som haft det lika djävligt med skador de senaste åren? Möjligen Foppa? Om det inte var för dessa skador så hade Christian antagligen haft ytterligare ett par OS och VM-Guld. Läste idag i SvD om att han ännu inte har gett upp hoppet om en comeback. Något som inte förvånade mig, speciellt efter vad som hände inför OS förra året. Men det som fick mig att lyfta på ögonbrynen var att han faktiskt funderar på att satsa mot OS i London … om tre år!

 

Ingen önskar Christian mer lycka till när det gäller den saken än jag. Men han är nu 29. Det hela verkar vara för tufft, tom för honom? Fast å andra sidan så inser vi alla att är det någon som kan genomföra detta så är det Christian Olsson. En sak som jag tror grämer honom är att han aldrig fick slå Jonathan Edwards världsrekord, något som svensken är kapabel att göra – om han får vara hel och frisk. Men hur det än går med den saken och med satsningarna mot VM, EM och OS framöver, så kommer han för alltid att räknas som en av våra allra främsta idrottsmän genom tiderna.