Henrik Stenson vann The Open!

Ja vem kan ha undgått att höra om Henrik Stensons makalösa bedrift att som första nordbo ta hem, inte bara en major utan den finaste major som finns i hela golfvärlden — The Open, världens äldsta golftävling!

Att Stenson vann i utklassningsstill när han och amerikanske superstjärnan Phil Mickelson distanserade restet av fältet med otroliga 11 slag ned till trean var bara helt sanslöst. Stenson var vidare tre slag före jänkaren, dvs. 14 slag före trean!!! Sjukt!

Stenson slog dessutom allehanda rekord som lär stå sig länge, bl.a. gjorde han det lägsta scoret någonsin i en major på 20 under par! Otroligt.

Många vinner majors, de flesta glöms med tiden bort, men Stensons nu redan klassiska uppvisning i skottiska Troon lär aldrig glömmas bort. Nej aldrig.

Man har redan kallat duellen över de två avslutande rundorna mellan honom och Mickelson för The Duel in the Sun ll, och har på detta vis nu jämfört duellen med klassikern The Duel in the Sun 1977 där Tom Watson och Jack Nicklaus kämpade om titeln, även då långt framför ett sedan länge avhängt fält.

Det Stenson gjort är en bragd utöver det vanliga och såväl bragdguld som Jerringpris är redan vikta för honom. Ja så är det säkerligen.

Inget någon kan hitta på framöver kan ändra på detta … ja möjligen om Sarah Sjöströn skulle simma hem en tre-fyra OS-guld så kunde man kanske ta en diskussion om saken, men handen på hjärtat så smäller Nordens första majorseger nog högre ändå, speciellt med tanke på hur segern bärgades.

Enda svenska bragd som kommer i närheten Stensons de senaste åren är Johan Olssons VM-seger på femmilen, men då golfen är en världssport så måste en seger i The Open rankas högre.

Faktum är att det enda i svensk idrott som i mina ögon kan jämföras med det den gode Henrik gjorde i Troon är Björn Borgs första seger i Wimbledon 1976 — en triumf som på togs hem nästan på dagen 40 år tidigare. Så stort är det som allas vår Henrik Stenson uträttat.

Alla vi som följer golf har i alla år vetat att Stenson var destinerad att bli vår förste majorvinnare, men jag måste medge att jag sedan en tid tillbaka börjat tvivla på om profetian skulle slå in.

Nu däremot så menar många att det kan komma att bli en ketchupeffekt för vår idag största idrottsman där han de närmaste åren kan komma att dominera och vinna flera majors till. Låt oss hoppas på det.

Och nu idag så börjar årets sista major, PGA-mästerskapen i USA, där Stenson nu tillhör favoriterna; och om blott några veckor är det OS som gäller, där vår nyblivne Open-Champion är storfavorit, inte minst med tanke på att flera av toppspelarna tackat nej pga. av rädsla för det s.k. zikaviruset.

Men som sagt det var en fantastisk prestation av Stenson som vi alla fick uppleva i Troon och något som vi aldrig lär få se maken till igen. Det handlade om golf på en nivå ingen tidigare hade sett, något flera golfstjärnor, inklusive Nick Faldo, öppet erkänt.

Darren Clarke vann the Open

Nu när våra svenska pöjkar som vanligt vek ned sig i the Open så var det kul att nordirländske Darren Clarke fick vinna. Han är oerhört populär i hemlandet och övriga världen, och jublet när han sänkte segerputten på artonde hållet var öronbedövande. Clarke var med i toppen från första boll i torsdags, och vann pga sitt stabila spel under det ofta riktigt ruskiga vädret som rådde.

Fyrtiotvå år gammal visade Clarke i årets the Open att trägen vinner. Att inte ge upp, utan att istället kämpa vidare lönar sig alltid i slutet. Ett stort publikstöd gjorde så klart sitt till nere i sköna Kent, England, för nordirländaren.

Roligt var iaf att en golfare vi känner till fick vinna, istället som så ofta är fallet, en okänd amerikan — som sist det begavs sig nere på St George’s när en viss Ben Curtis mot alla odds gick och vann, en snubbe som aldrig hade vunnit en enda golftitel innan han gick och vann självaste the Open. Tycker alltid det är tråkigt när någon icke-värdig går och vinner, speciellt med tanke på hur många supergolfare som aldrig fått vinna.

Vem kan sedan glömma vad som hände för fjorton år sedan när Clarke och vår egen Jesper Parnevik blev lurade på segern av en och okänd jänkare vid namn Justin Leonard — en av Jespers många missade chanser till majorvinst.  

Parnevik är nu borta ur leken, men Clarke fick idag sin revansch. Hoppades på honom och Thomas Björn, en annan kille som likt Parnevik haft maximalt med missflyt i golfens majors, inte minst på ST George’s där han brände en säker seger på de sista tre hålen.

Kanske finns det nu hopp för någon av vår egna pöjkar snart, som Stenson eller Karlsson? Det är på tiden att en svensk får ta hem en major.

Fin svenskdag i the Open

Idag följde jag med i våra duktiga svenska golfares äventyr i The Open uppe i St Andrews i Skottland. Riktigt bra gick det för Henrik Stenson som gick runt på suveräna 67 slag i den hårda blåsten och med det la sig på fjärde plats totalt inför den avslutande rundan imorgon. Starkt gjort.

Men tyvärr så har han hela åtta slag upp till ledande sydafrikanen Louis Oosthuizen, som i sin tur har fyra slags försprång till tvåan Paul Casey.

Endast en total katastrof kan nu hindra Oosthuizen från att sjabbla bort segern. Trots att han är ung och oprövad i dessa sammanhang så visade han idag upp enastående kyla och nerver av stål, och jag törs alltså redan nu utlova sydafrikansk segerglädje imorgon kväll – såvida inte vädergudarna på nytt ställer till det?

Även Robert Karlsson, Peter Hanson och Fredrik Andersson Hed är för övrigt med i täten, en fyra-fem slag bakom Stenson. Men de är såklart utan chans på mästerskapet. Stenson har dock vissa möjligheter att vinna, men då Oosthuizen har både Ernie Els och Retief Goosen på plats som stöd så är en implosion i hans fall ytterst osannolik.

Tycker även det roligt att Tiger Woods är borta ur mästerskapet. Har alltid ogillat Woods, då jag ansett honom vara falsk och egocentrisk samt väldigt aggressiv, och efter vad som uppdagades förra året om hur han behandlade sin fru och unga familj så vet vi nu att han inget var att ha.

Som föredöme finns det troligen ingen mindre lämplig person än Woods. Synd bara att man inte portade honom från hela PGA-touren. Det känns nämligen olustigt att han får vara med och tävla på världens golfbanor nu när vi vet vilken ful figur han är. Läs mer här (SVT).

Tom Watson: golfens sorgligaste dag

Att det som hände igår var ett av golfhistoriens sorgligaste ögonblick råder det ingen tvekan om. För det var riktigt smärtsamt att se hur Tom Watson treputtade på artonde hålet. Tänk så nära det var. Så fort som bollen studsat över greenen så visste jag att det det skulle bli svårt för 59 åringen. Och tyvärr, tyvärr så besannades alla mina, och säkert alla andras, farhågor när han totalt missbedömde den första putten. Kanske borde Watson chippat in bollen istället? Men det är lätt att vara efterklok.

 

Det som därefter återstod var en två meter lång putt för mästerskapet. Hur det gick känner vi alla till. Det blev en ny miss med omspel som påföljd. I detta ögonblick insåg alla att slaget var förlorat.  Och nog blev det även så, tyvärr, tyvärr, för under de fyra hålen som följde så var Watson inte att känna igen. Han tappade nämligen katastrofala sex slag till Stuart Cink. Det var inte bara pinsamt att se utan dessutom sorgligt som aldrig förr på en golfbana. Askungesagan fick inget lyckligt slut. Istället blev den en nästintil okänd dussinspelare från USA som tog hem det ultimata priset på golftouren.

 

Detta är dock inget ovanligt när det gäller The Open. De senaste åren har en rad ”okända” spelare segrat. Ofta genomatt göra precis som Cink – dyka upp den sista dagen, efter att ha spelat helt utan press på sig hela veckan. Watson har istället för en lugn och behaglig resa haft pressen på sig sedan första dagen. Och av den anledningen känns det fel att man bara kan dycka upp som gubben i lådan och vinna ett stort mästerskap. Men sådan är lagen. Och ibland är idrotten grym. Vi minns alla ännu alltför väl hur vår egen Jesper Parnevik tappade mästerskapet på sista hålet 1994, även den gången på Turnberry. Men det kändes inte lika tugnt den gången, för Jesper hade framtiden framför sig. Trodde vi då i alla fall. Med facit i hand så vet vi nu att chansen till att ta hem en major sällan kommer igen. I Tom Watsons fall är det nu garanterat på detta vis. Tyvärr, tyvärr. Läs mer här (DN).

Tom Watson leder inför sista dagen!

 Tom Watson igår

Någonting enastående håller som bekant på att utspela sig på Turnberry i Skottland, för inför sista dagen så leder alltjämt den snart 60 årige golflegenden Tom Watson världens äldsta och finaste golftävling – The Open. Att ha hängt med i toppen i tre dagar på raken har slagit världen med häpnad. Redan förra året, när Greg Norman som 53 åring ledde inför avslutningsrundan, så kunde ingen knappt fatta vad som pågick. Tyvärr så höll inte hans nerver riktigt den gången, något som gjorde de flesta golffans ledsna. Men vad gäller Watson så är situationen annorlunda. Han är lugn som en filbunke.

 

Jag följde slutet av gårdagens spel. Och ingen imponerade mer än Tom Watson. Han gjorde en ny fantastisk birdie på sextonde, var en hårsmån från att göra en eagle på hålet efter (blev birdie), samt var ännu en hårsmån från att sänka en tio meter lång birdieputt på sista! Tom sa efteråt att han aldrig någonsin varit lika lugn och avslappnad som han var under gårdagens runda. Nu ska det dock mycket till för att undret ska ske, eftersom alltför många spelare befinner sig strax bakom ledaren, inklusive våra egna Richard Johnson (fem slag efter) och Henrik Stenson (sex slag efter). En 65 runda kan ge någon av dem segern. Ska det kanske var dags för en svensk nu?

 

Men experternas favorit, när de tippar med huvudet, är engelsmanen Lee Westwood. Han har tydligen spelat bäst, men inte haft marginalerna på sin sida. Om de tippar med hjärtat så är naturligvis tipset ett annat. I vilket fall som helst så är dagens upplösning något jag inte tänker missa. Om Watson vinner så är det tveklöst den största bragden i idrottshistorien. En seger mot alla odds. En annan person som inte tänker missa Toms avslutande runda är Jack Nicklaus som igår skickade honom ett text – första gången han textat någon. Detta är mao stort. Läs mer här (DN).

Tom Watson leder The Open!

En av mina favorittävlingar under året är The Open. Brukar alltid hänga med i den från första dagen, och i mån av tid så följer jag avslutningsdagarna framför TVn. Att den gamle femfaldige mästaren Tom Watson gick runt på makalösa 65 slag igår slog hela golfvärlden med häpnad. Naturligtvis var det bara en engångsföreteelse? Han är ju alldeles för gammal: fem-sex år äldre än Greg Norman, och vi såg ju hur han inte orkade hela vägen förra året. Så utan större förhoppningar om att Tom skulle kunna behålla sin topposition så slog jag på TVn i eftermiddags.

 

Och nog blev mina farhågor befarade, för efter en inledande birdie så handlade det mestandels om bogeys. Och i detta läge så började säkert alla världens golfentusiaster tänka som så här: han är ju nästan 60 år gammal gubben, så det som hände igår … ja, det bara hände. Men tji fick vi allesamman, för Watson satte idag självaste Tiger Woods på plats genom ett par makalösa puttar (på sextonde och sista), vilket medförde att han nu leder The Open inför de två sista dagarna! En sensation. Att varenda golfälskare nu håller tummarna som aldrig förr för sextioåringen är säkert ingen överdrift. Om han lyckas hålla samma höga nivå under återstoden av tävlingen återstår dock att se. Men om det går vägen, så har Watson stått för den största bedriften i golfhistorien. Mitt tips: tyvärr så tar det roliga slut redan imorgon. Hoppas jag har fel:-)