Anja hade otur i Åre, men är okej

Idag har varit en dag full av missflyt: först avbröt Anja super-G tävlingen i Åre, när hon hade bästa tiden, pga av ett värkande knä; sedan blev våra svenska skidhjältar bortvallade, när de var tänkta att gå för guldet; och därefter körde våra slalomkillar med Byggis och Myhrer i spetsen bort sig, när den svenska segern fanns inom räckhåll. 

Allt detta elände följde jag från soffan. Inte kul. Sicken gräslig otur vi svenskar hade idag.

Enda solskenspunkten är dock att Anja tydligen är okej, för det såg riktigt illa ut. Själv var jag övertygad om att säsongen var över, och kanske även karriären.  

Det ska mycket till för Anja att avbryta ett lopp på hemmaplan, speciellt när hon är i klar ledning över Vonn. Men knät är det som sagt inte så illa ställt med. Det brukar spöka lite då och då, enligt Anja. Skit bara att det hände mitt under super-G tävlingen.

Förhoppningsvis kan dock Tärnaby-tösen få avsluta säsongen med en triumf. Hon är uppenbarligen i storform, men har bara ett jädrans missflyt. Med lite tur hade hon idag kunnat tagit sin andra raka världscupsseger, men istället så gick det åt skogen. Så grym och orättvis kan idrotten vara.

Och som redan avhandlats så var idrotten även ruskigt grym mot Hellner och Rickardsson idag. Men imorgon är en annan dag och då får vi väl hoppas det går bättre för de våra och att Norge har den otur man så väl förtjänar.

Suverän Anja dokumentär

Efter att ha tittat på den helt suveräna SVT-dokumentären om allas vår Anja, ”I huvet på Anja Pärson”, en film gjord av Johan Candert, så måste jag tillstå att jag nu känner henne bra mycket bättre än tidigare. Faktum är att jag nu tom inser att jag knappt kände henne alls innan. Så bra var denna produktion. Bra gjort SVT. Ni har skapat ett underbart tidsdokument för framtiden om en av våra allra största hjältinnor.

Under ett helt år följde man Anja. Från föräldrahemmet i Tärnaby, denna otroligt vackra bygd, så gick kosan runt om i Europa. Vi var med på träningar i Norge, tävlingar i Åre och vi fick tom besöka henne hemma i lägenheten i Monaco.

Vi fick träffa alla hennes närmaste: föräldrarna och systern, vännerna och teamet som Anja har med sig under sina äventyr världen över. Blev förvånad över hur många det är som jobbar för henne. Men så är hon ju en världstjärna, något vi ofta glömmer bort här hemma  i Sverige, då hon med oss helt enkelt är Anja, en helt vanlig svensk tjej, en tjej som alla andra.

Vi fick även se Anja hjälpa till med renskötseln hemmavid. Och det verkar nu helt klart att Tärnaby och familjen där är det som hennes hjärta klappar allra starkast för. Sicket reportage! Men så tog det ett helt år att spela in dokumentären också. Något som ingen kunde undgå att se, för detta är oerhört proffsigt gjort.

Jag blev vidare förvånad över hur otroligt hårt Anja tycks träna – året runt dessutom – och hur upprörd hon blir när man tex inte kan åka skidor någon dag pga av dåliga förhållanden i backarna. Anja lever nämligen för sin sport. Hon älskar den. Och finner tex stor glädje i att titta på barn när det kör i sina små tävlingar.

Tyckte även det var intressant att höra hur Anja inte alls kände sig tyngd över all press under Turin-OS: hon såg det bara som en utmaning och tyckte enbart det var kul och häftigt att hela svenska folket satt med hjärtat i halsgropen och hoppades hon skulle få sitt guld. Bådar gott inför Vancouver.

SVTs fantastiska film om Anja lät oss se henne i ett helt nytt ljus. Vi fick lära känna henne som den hon är – den goa tjejen hon är. Hon är sig själv och inte det minsta tillgjord. Jag kan inte nog rekomendera denna dokumentär. Och jag är nu fullständigt övertygad om att Anja tar hem ett par medaljer i Kanada, förhoppningsvis även ett guld. Hon är nämligen totalt fokuserad på saken och då brukar det, som vi alla vet, gå rätt så bra:-)