Idag på morgonen när jag ögnade igenom tidningarna så var det ett idrottsresultat som stack ut lite speciellt: Sunnanå bortaslog Umeå. En riktig knall. Att skellefteålaget lyckades knäppa närmaste grannen, och tillika värsta konkurrenten, på näsan på detta nesliga sätt är ju definitivt inte vad någon hade ränkat med?
Men så blev det, och visst är det kul för svensk damfotboll att vi alltjämt har lite spänning i Allsvenskan? För spänning är det nu i allra högsta grad. Att Umeå är på nedgång har vi alla vetat om ett tag. Vi såg det inte minst i matcherna mot ryska Zvezda i Europacupen. Och nedgången är en naturlig process, något som inte går att motverka. Alla stora klubbar har sin tid i rampljuset, och det är en tid som en vacker dag tar slut.
Vad det beror på? Svaret är ointresse. Supportrar och spelare förlorar efter en tid intresset för det man håller på med, speciellt om man varit alltför dominant, något som i allra högsta grad gäller Umeå IK. Det är helt enkelt inte lika kul längre. Skillnaden kan vara hårfin mot hur det brukade vara, men skillnaden finns där likafullt.
Samtidigt så har en rad ”nya” och hungriga klubbar, med hungriga spelare, ledare och supportrar kämpat upp sig. Som tex: Göteborg, Djurgården och Linköping. Alla dessa lag, och ett par till, tror nu på fullaste allvar att man kan ta hem SM vad det lider. Och det är precis så vi vill ha det. För Umeå har varit FÖR bra – åtminstone nationellt. Och det har fått de andra lagen att framstå som dåliga. Hemmaförlusten med 1-2 till gamla storlaget Sunnanå var därför välkommen. Läs om matchen här (Västerbottens-Kuriren). Intressant att läsa om vad folk i trakten anser om saken.
Åkes Sportblogg 