Efter att ha tänkt på saken över natten så börjar jag nu undra om Damkronorna har nått en ny högre nivå? För den smått osannolika storvinsten mot Ryssland visade upp dem från deras allra bästa sida. Och vi kan inte hävda att det var Valentina Lizanas fanstastiska storspel i målet som såg till att vi vann så stort som vi gjorde. För spelarna gjorde mål som aldrig förr. Och vi behöver ta reda på varför allting föll på plats.
Laget har växt, något man bara kan göra i stora turneringar och mot toppmotstånd. Vi hade tex åtta olika målskyttar igår, vilket betyder att spelarna kan göra mål, även mot kvalificerat motstånd. Och kanske har tjejerna nu själva insett detta? Kanske var gårdagens vinst tecknet på att laget nu har hittat sig självt igen? Peter Elanders bygge har aldrig varit solidare? Och vi kan nu med tillförsikt gå in i morgondagens bronsmatch mot Finland : en match jag är säker på att vi vinner.
Niklas Wikegård sa häromdagen att spelarna som var med i OS nu är sämre än de var för tre år sedan. Detta tror jag inte för ett ögonblick på. Sanningen är istället att de andra tjejerna nu har lyft sig till samma nivå som Erika Holst, Maria Rooth, Gunilla Andersson och alla de andra sk ”veteranerna”. Det lustiga i sammanhanget är att vissa av veteranerna bara är lite drygt 20 år gamla.
Niklas har således fel, man blir inte sämre ishockeyspelare bara för att man blir äldre. Hade tex Tre Kronor vunnit OS-Guld utan alla gamlingarna. Nej, naturligtvis inte. Vilka tre var det som gjorde segermålet i Turin? Svar: Sudden, Foppa och Lidas. Ishockey kan man mao spela hur länge som helst, så länge man har motivationen kvar. Och det tror jag tjejerna har.
På tal om Gunilla Andersson förresten, så visade SVT en liten intervju med henne i en av periodpauserna igår. Och den var mycket sevärd. Klart äldst i laget som hon är (fyller 34 om några veckor) så verkade hon lika hungrig (om inte mer?) än vissa av de yngre spelarna. Hon ville fortfarande förbättra sig, och när det gäller OS … så kunde hon inte vänta på att få åka dit. Sicken inställning. Och jag kan bara ana vilket stort föredöme Gunilla måste var för alla tonåringarna i laget. Hon är gammal nog att vara deras morsa, men har trots det ett brinnande hjärta för allt vad Damkronorna står för. Inte konstig att hon nu har världsrekordet i antal spelade VM och OS matcher.
Åkes Sportblogg 