Sandviken vann SM-finalen igen

Som de flesta andra så hoppades jag såklart att gamla fina Villa skulle få vinna SM-finalen på Studenternas, för visst hade det vart kuligt om Lidköpinslaget äntligen, efter all dessa år, skulle få bli svenska mästare. Trodde i min enfald att man redan tagit hem SM vid ett tidigare tillfälle, men så var det naturligtvis inte. Tänk vad man glömmer.

Sanningen var istället den att Villa inte spelat SM-final på nära trettio år, och p.g.a. detta mindre angenäma faktum så hade vi alla glömt bort laget mer eller mindre helt och hållet. Tyckte dock att det var himlans synder om Villa att man ånyo gick bet på uppgiften, fast å andra sidan så blir segerlyckan än större nästa år — om man i Stockholm lyckas ta hem SM-bucklan, vill säga (en buckla som f.ö. inget vidare ser ut. Man borde skaffa en ny och ordentlig tills nästa år — en som ser ut som VM-bucklan), eftersom man då har fått smaka på de beske dropparne året innan, d.v.s. i år anno 2012.

Jag missunnar dock inte Sandviken guldet i år, nej då, absolut inte; utan tyckte bara det hade vart så himlans supergöj om ett lag som aldrig fått vinna, d.v.s. Villa, änteligen gick och vann. Sandviken har ju redan ett halvdussin guld, det sista från i fjol. Nej, för sportens bästa hade det tveklösligen vart allrasom bästeligt om Villa fått vinna.

Tror f.ö. att det kommer att bli ruskigt svårt för Villa att komma igen nästa år, för nästa år så vill alla spela finalen på Nya Råsunda, den saken är klar, inte minst om det blir 50000 pers på läktarne, något det mycket väl kan komma att bli. Villas tid kommer dock en vacker dag. Klubben är för stor och har för stor support för att inte bli SM-vinnaren som gäller inom de närmaste åren. Så är det m.a.o., något jag f.ö. och förresten redan idag siar om.

På tal om Nya Råsunda, vår nya nationalarena, så vägrar jag att kalla den för Swedbank- eller Friends-arena, eftersom dessa båda namn är skitnamn, vilka dessutom är på engelikanska, d.v.s. ej på svenska! — språket vi snackar här i detta häringa landet! Namnen, speciellt det sista, är vidare löjliga och får oss att skämmas! Vi måste derföre sätta stopp för dessa busfasoner.

Råsunda är ett legendariskt namn i fotbollsvärlden som alla känner till — inte minst p.g.a. 1958 års VM-final — och detta gyllene namn måste vi slå vakt om. Man kan inte köpa till sig ett legendariskt namn som Råsunda, oavsett hur mycket pengar man haver. Försök döpa en arena till Wembley och se vad som händer.

Nya Råsunda är sålunda namnet på den nya nationalarenan. Jag har talat!

Sandviken svenska mästare

I England har man sin gamla FA-cup: I Sverige har vi bandyfinalen på Studenternas. För mig så smäller bandyfinalen högre än bollsparkandet i London. Inget snack om saken.

I år fick vi dessutom se en sjutusan till final. Sandviken och Bollnäs, dessa två klassiska bandystorheter, gjorde upp om SM i vad som redan hyllas som en av de bästa finalerna på många år.

5-5 efter full tid innebar förlängning, och väl där fick SAIK ett minst sagt turligt skott i mål. Sorg och bedrövelse för Bollnäs och alla deras supportar, speciellt efter att Per Hellmyrs bara minuten innan ordinarie matchtids slut fått ett korrekt mål bortdömt för offside — ett mål som säkerligen inneburit seger med 6-5 och SM-guld. Tänk så det kan gå.

Lider med bollnäsarna, som jag f.ö. hejade på, som nu får vänta ännu ett år på SM-lycka. Samtidigt så var det förstås roligt att SAIK fick vinna på nytt. Klubbens sjunde SM.

I vilket fall som helst så var det ett fantastiskt skådespel på Studenternas idag. Det enda som behöver åtgärdas till nästa säsong är en helt ny arena i Uppsala, för den gamla håller inte måttet.

Redan förra året krävde jag här på bloggen att en ny nationalarena för bandy måste byggas. En arena likt Nya Gamla Ullevi i Göteborg: en arena för fotboll och bandy med plats för uppåt 30000 åskådare.

Uppsala är Sveriges fjärde största stad, och en ny fin arena av denna typ är vad staden och svensk bandy nu behöver. Min vision är sedan att alla svenska bandylandskamper, inklusive kommande bandy-VM, ska spelas där — ett bandyns Wembley helt enkelt.

Dagens Studenternas med sina provisoriska läktare får SM-finalerna att verka billiga och amatöriska. Låt oss dra igång detta bygge av ett nytt Studenternas omedelbart och spela bandyfinalerna där redan nästa år. För det är vad svensk bandy behöver och förtjänar.

Gör Studenternas till Bandy-Sveriges Wembley!

Efter att ha tittat på dagens bandyfinal och de överfulla läktarna (många med biljetter fick tydligen inte ens plats) så slog det mig att man nu måste upprusta arenan – lite grann på samma vis som man gjorde i Göteborg med Nya Gamla Ullevi. Att låta publiken som tar sig till denna folkfest stå och frysa på provisoriska läktare utan tak känns inte rätt.

Bandy-Sverige behöver ha ett eget tempel, och då vikingarnas tempel brukade stå i just Uppsala så föreslår jag att vi bygger bandytemplet där – på platsen där Studenternas ligger. Och precis som i fallet Nya Gamla Ullevi så måste det bli en utomhusarena – för bandy är och förblir en utomhussport! Men arenan måste ha plats för minst 25000 åskådare – helst lite mer ändå!

Arenan kan såklart även användas till fotboll och annan sport. Men den är tänkt att världen över vara känd som bandyns Wembley – sportens heligaste plats. Här ska sedan alla VM-finaler spelas – på både dam och herrsidan – när turneringen går på hemmaplan.

Detta måste ske! SM-finalen i bandy är bland det allra mest svenska och klassiska vi har här i landet – den svenska motsvarigheten till FA-Cup finalen helt enkelt. Och det är nu dags att ge bandyn en riktig arena – värdig dess skönhet – för att lyfta sporten än högre.

Namnet på den nya arenan låter vi naturligvis någon lärd från universitetet i stan fundera ut, men nog är det troligt att man till sist – efter många om och men och till ofantliga kostnader – väljer att kalla  nybygget för … Studenternas.

Hammarby svenska mästare i bandy! Äntligen!

Efter sju sorger och lika många bedrövelser, framför allt de senaste årtiondet, så lyckades så till slut Hammarby bli svenska mästare i bandy. Fantastiskt. Man besegrade Bollnäs med 3-1 i en minst sagt minnesvärd match. För sällan har det väl snöat så fruktansvärt på Studenternas på en finaldag tidigare?

Men tack och lov så lät man matchen gå av stapeln. Om man skjutit upp finalen så hade det allvarligt skadat bandyn som utomhussport. Folk har nu börjat få för sig att bandy måste spelas inomhus, precis som ishockey, och att man måste ha det varmt och gott för att kunna avnjuta sporten – något som naturligtvis är helt fel.

För mig så gjorde snöandet spektaklet bara än mer spektakulärt. Det handlade nämligen inte nu bara om att Hammarby skulle att ta sig an Bollnäs, man var även tvungna att inte låta sig besegras av elementen – vinden och snön. Det var primitiv idrottskamp när den är som allra råast.

Det vi idag fick se var ett riktigt mandomsprov, även för åskådarna (många lämnade visst Studenternas i förtid?), men med lite av den goda viljan till hjälp så kan alla svårigheter lösas – ofta ganska så enkelt  – som när man beslutade sig för att spela tre halvlekar på trettio minuter. Ett genidrag.

En hel bandyvärld fick på detta vis sin söndag räddad, man kunde nämligen se finalen på webben, och de fick tillslut även uppleva ett historiskt ögonblick när Söderbrödernas bästa klubblags tusentals supportrar stormade planen vid full tid för att hylla sina hjältar. En makalös och oförglömlig syn.

Synd om Bollnäs och alla deras supportrar förvisso, för de satte verkligen färg på tillställningen, men ”they’ll be back” – troligen redan nästa säsong. Hoppas det.

Om själva matchen finns det såklart hur mycket som helst att skriva, men det kan man läsa om på annat håll (lämnar som vanligt lite länkar på slutet). För mig, efter att ha lidit med Hammarby vid så många tidigare finaler, så var det en glädjens dag att äntligen få se klubben ta hem SM – hundra år efter att AIK och Djurgården vann sina första mästerskap!

Men dessa två klubbar har för länge sedan blivit avhängda av de nya mästarlaget. Bajen är nu inte bara bästa bandylaget i stan utan bäst i hela Sverige och kanske tom bäst i hela världen! Läs DN här Och SVD här

Nässjö förlorade bandyfinalen

Tyvärr så lyckades inte Nässjö försvara sitt svenska mästerskap från i fjol när man idag föll med 3-5 på Studenternas mot AIK. Men att på nytt ta sig hela vägen till Uppsala är såklart ett suveränt facit. AIK började dock bäst att hade i mitten av andra halvlek en ledning med 3-0. Allt man nu väntade på var slutsignalen.

Själv övervägde jag tom att stänga av TV:n och gå och handla eftersom jag befarade att fler mål skulle trilla in i Nässjömålet innan matchen var över. Men då småländskorna tog en timeout så valde jag nyfiket att följa matchen ett litet tag till. Ett klokt beslut, för bara några minuter senare så hade man reducerat till 2-3.

Ett skärrat AIK lyckades dock reda ut stormen och – efter ett tag – punktera tillställningen genom två egna mål. Ett avslutande tröstmål för Nässjö finputsade slutligen sifrorna till 5-3. AIK svenska mästare på nytt och för trettonde gången!

Överlyckliga aikare firade därefter segern samtidigt som Nässjö och deras supportrar deppade – AIK hade inga supportrar på plats, så mycket bryr man sig som klubbens bästa lag! Fy skäms!

Här är nu dagens målskyttar: AIK: Anna Lundin (mycket duktig idag), Anna Jepson, Hanna Brusberg, Johanna Haräng, Matilda Johansson; Nässjö: Lovisa Elovsson, Lina Lindqvist, Sigrid Simonsson.

Dagens höjdpunkt var dock tveklöst eftermatchen-intervjun med Nässjös lagkapten, Christina Sigfridsson. Hon var lugn och samlad men kanske inte helt objektiv när det gällde hur matchen hade gått – dock en underbar tjej. 

Christina verkar dessutom se saker lite grann på mitt vis som när jag tex hävdar att Northug inte kan åka skidor – något jag för övrigt är helt övertygad om är sant:-) Han vinner pga av vårt missflyt – inte för att han är bra! 

Christina menade alltså att man haft missflyt och fört matchen samt att AIKs mål varit turliga och rentav skitmål! Kunde inte skrivit det bättre själv. Hahaha.

Skrev ner några av de bästa kommentarerna från Christina: ”Vi gör en bra match. Vi hade mest boll och när vi går upp till 3-2 så tycker vi att vi har matchen. Det kändes verkligen i paus att vi hade övertaget (när Nässjö låg under med 0-2!). Det kändes att vi var med i matchen. Sen ligger vi på och har lite chanser och hörnor men får inte in bollen, och sen får dom några skitmål. Och jag tycker väl inte att dom har så mycket mer chanser än dessa. Typiskt att AIK gör mål på de få chanser dom får. Vi är det bäst tränade laget. Dom är nog väldigt glada att dom vann idag för dom var verkligen i brygga ett tag!!!” – Kan inte sluta skratta när jag läser det här:-)

För den som vill höra intervjun så är det bara att klicka här. Här kan ni se matchens höjdpunkter. SVT gjorde som vanligt ett helt suveränt arbete. Stort gjort att man ger damfinalen lika mycket utrymme som herrarnas.

Avslutningsvis så vill jag bara tillägga följande: publiksiffran på Studentarnas idag var … 1142! – mer eller mindre tomt mao! Dåligt och rentav skandalöst av alla Uppsalabor och AIK-supportrar att stanna hemma. Man måste nu – till nästa år – flytta damfinalen till samma dag som herrfinalen. Varför inte spela den klockan 12 eller 1 – dvs alldeles innan herrfinalen – så att tjejerna får ha sin final inför åtminstone halvfulla läktare?

Jag är övertygad om att alla som har biljetter till herrfinalen då kommer att dyka upp lite tidigare än vanligt så att man även kan se tjejernas final. Tror att folk överlag hade uppskattat att ha damfinalen som ”uppvärming” inför killarnas match. Alla hade vunnit på detta. Läs mer om dagens final här (SR) och här (DN)

Bollnäs fick till en femte match mot SAIK

Efter många om och men så lyckades till sist Bollnäs gå segrande ur striden mot Sandviken idag. Med 4-3 efter förlängning så ordnade man till en femte och avgörande match om finalplatsen. Men det satt som sagt hårt åt, för dagens match uppe i Bollnäs var minst sagt oviss.

Första halvlek var en ganska så händelsefattig historia, med tillknäppt spel, något som halvtidsresultatet 1-0 till hemmalaget ganska så klart avslöjar. När man sedan i början av andra ökade på till 2-0 på straff, så började åtminstone jag undra om inte segern mer eller mindre var fixad.

Men i bandy kan det som vi alla vet svänga fortare än kvickt, och efter en SAIK-timeout så gjorde man två snabba mål på ett nervöst gäng bollnäsare, och plötsligt verkade segern och finalplatsen vara vikt för bortalaget. Men när jag var mer eller mindre säker på detta, så slog hemmalaget till på nytt: 3-2, och med bara minuter kvar såg deras seger kassaskåpssäker ut.

Men då, i den sista övertidsminuten … kvittering! Sandviken var nu klara för final, för inte kunde ett knäckt Bollnäs ta hem det här i förlängningen? Men det kunde man, för bara någon minut senare så slog Per Hellmyrs in segermålet på en hörna. En fantastiskt rafflande och underhållande match var över.

Kan inte vänta på nästa möte, för det lär bli något i hästväg. All press ligger nu på SAIK, något som jag tror passar Bollnäs helt perfekt. Att det blir jämt behöver nog inte tilläggas. Det kommer, tror jag, att handla om Hellmyrs eller Mossberg – en av dessa två giganter kommer att avgöra vilket lag som får möta Hammarby.

Båda dessa spelare, blev för övrigt uttagna i årets lag av SVTs experter. Men vem som är bäst av dem? Det får vi se i Sandviken. Läs vad DN skriver om matchen här.

Avslutningsvis så måste jag skriva lite om den otroliga gäst man hade i pausvilan: Martin ”Lillen” Johansson, 91 år ung. Han var som vanligt på plats i Bollnäs för att heja fram de sina. ”Lillen” spelade redan 1943 SM-final för laget i hjärtat, som man dock förlorade, men han vann sedan guld både 1951 och 1956 med Snoddas. Sicken krutgubbe. Och rolig var han dessutom. För mig matchens stora behållning.

Hammarby klara för Studenternas

Såg inte gårdagens sammandrabbning på Zinken mellan Hammarby och Villa, upptagen på annat håll som jag var. Men att Villa skulle vända på 0-2 i matcher mot ett klart bättre lag var en omöjlighet. 7-2 blev det visst för hemmalaget och nu väntar alltså final på Studenternas nästa helg. Läs om gårdagens match här

Vilka man får möta där är ännu en öppen historia. Mitt tips är att det blir Bollnäs. De har sett aningen bättre ut än SAIK, anser jag. Och tar de hem segern i afton så är nog saken klar. En storspelande Per Hellmyrs såg så när till att man vann i förrgår. Gör han lika bra ifrån sig denna gång så tycks det mig logiskt att det borde bli en seger för hans lag.

Bollnäs-Hammarby blir dock en bra mycket roligare final än om Sandviken står för motståndet för söderbröderna, för hur det än går så blir det en nytt namn på pokalen med det första finalalternativet. Nu har ju visserligen Bollnäs redan två SM-tecken, men båda är från femtiotalet och den senaste från 1956, så en vinst för hälsingelaget på Studenternas kommer att kännas som första gången.

Hammarbys tur?

Efter att ha tittat på slutet av dagens SM-semifinal mellan Villa och Hammarby, en match som söderbröderna vann med 5-3, så började jag alltmer undra ifall i år är året med stort Å? Ska Hammarby, efter att ha förlorat sex av de tio senaste SM-finalerna, ofta på synnerligen grymma och hjärtskärande vis, äntligen få bli svenska bandymästare?

Inget lag förtjänar ett mästerskap mer än Hammarby. Deras helt sanslösa misslyt i final efter final efter final efter final går emot allt som har med rim och reson att göra. Det går nämligen emot matematikens lagar att spela final sex gånger på tio år … och förlora vid samtliga tillfällen!

De två stora hoten – Edsbyn och Västerås – är redan utslagna. Man har redan ena benet i finalen, speciellt efter dagens bortaseger. Sandviken, om de slår Bollnäs, blir såklart ingen lätt motståndare i finalen, men inget lag – inte ens det otursförföljda Hammarby – kan väl förlora sju finaler på elva år!

Nej, i år så är allt nu upplagt för att Zinkensdamms hjältar ska få ställa till med en segerfest man längtat efter ända sedan man började med bandy för hundra år sedan. Tänk att värsta rivalerna Djurgården och AIK tog hem sina första SM-tecken i sporten redan 1908 respektive 1909! Något man säkert inte undgått att påminna alla Hammarbys supporters om sedan dess.

Hundra år av pina och förnedring kommer snart, tippar jag enligt mina matematiska beräkningar, vara till ända, när Söders stolthet besegrar Sandviken på Stundenternas om två veckor. För det gör man väl?

Västerås svenska mästare

I eftermiddags så satt jag, precis som hundratusentals andra svenskar, framför TVn och tittade på SM-finalen i bandy – vårt mest klassiska idrottsevenemang? Vår svenska FA-cup. På förhand så var de flesta experter överrens om att det antagligen skulle bli en oviss historia. Och idag så hade dessa expertar rätt – som tur var. Det blev mao en helt makalöst spännande final – och det trots att jag var en neutral åskådare. Möjligen höll jag en smula extra på Västeråsarna, eftersom Edsbyn redan hade 5 raka mästerskap. Det kändes nämligen bäst för bandyn som sport om vi fick ett nytt mästarlag i år.

 

Matchen blev infernaliskt spännande, och lagen turades om att ha ledningen. Och det dröjde inte länge efter det att ena laget gjort mål … innan det andra laget kvitterat. Och så höll det på ända fram till att det stod 4-4. Tempot var högt matchen igenom högt, vilket dock inte gjorde spelet ovårdat. Sällan har Uppsala-publiken bjudits på underhållning på denna nivå. Tekniska bravurnummer som nästan resulterade i mål var inga sällsyntheter, men det ironiska var att ett par ”skitmål” var det som gav Edsbyn vind i seglen.  I slutändan så drog dock Västerås det längsta strået när man slog in det avgörande 5-4 målet. Och med endast 5 minuter kvar av ordinarie matchtid så kunde inte fjolårsmästarna kvittera.

 

Så snart som slutsignalen gått så rusade hundratals segerrusiga Västeråssupportrar in på isen för att hylla sina hjältar, och glädjen var total. De mesta mästarna tog i och med segern sitt 18:e SM-guld, en bragd i sig. Vad vi fick se idag var antagligen början på en ny era i svensk bandy. Vi har nu 2 storklubbar, vilket enbart kommer att gynna sporten framöver. Svensk bandy har nog aldrig mått bättre än den gör för tillfället, något de fullsatta läktarna på Studenternas idag bevisade. Sicken final och sicken folkfest. Kan inte vänta på att få se nästa års svenska FA-Cup final. Hade varit roligt att få se en final på plats, något jag tyvärr aldrig gjort:)

Nässjö svenska mästare

 

Tack och lov så fick vi idag nya svenska mästare i Dam-bandy. Nässjö slog nämligen AIK i dagens final på Studenternas i Uppsala med 2-1.  Men det satt hårt åt, först i den 89:e minuten lyckades Lina Lindquist, matchens lirare, slå in sitt och Nässjös andra mål. Och med nästintill ingen tid kvar att spela, så blev Linas mål segermålet, och guldmålet. Säsongen var över och guldet bärgat.

 

Kul för Nässjö, svensk dambandy och för svensk damidrott överlag. AIK har varit alltför dominanta på sistone, och vi får nu hoppas att Nässjös SM-Guld ökar intresset för sporten. Ju starkare dambandyn blir, desto större chans finns det att den får OS-status, vilket då även medför att killarna får spela i OS.

 

I en intervju på radio så hörde jag hur AIKs målvakt besviket uttalade sig om förlusten. Hon menade att deras lag var klart bäst och borde ha vunnit. Hon kom dessutom med en rad bortförklaringar, något som enbart var patetiskt. Hur det än var med den saken så är åtminstone jag glad att vi slapp ännu en stockholmsk seger. Och glädjen hos Nässjötjejerna gjorde deras seger till det rätta slutresultatet.

 

Det enda negativa i sammanhanget var den fåtaliga publiken, för visst hade det varit kul om även damfinalen kunde bli till en folkfest som herrarnas. Exakt hur det ska lösas kan man diskutera, men då Uppsala är en stor stad så borde det gå att lösa på något vis. Kanske borde Uppsalas damidrottare gemensamt ta tag i saken. Dambandyfinalen har en otrolig potential, och denna måste vi ta tillvara på. Att killarna och tjejerna firar sina guld vid en gemensam bankett ikväll på Uppsala Slott är väl bevis på detta. Titta på Nässjötjejernas segerglädje här

Västerås till final

Västerås drog i afton det längsta strået i en av de mest spännande bandysemifinalserierna i mannaminne, när man på hemmaplan slog Sandviken i den femte och avgörande matchen. Slutresultatet blev 4-3, efter att hemmalaget haft ledningen med 4-1. Sandviken kämpade sig dock tillbaka och var ytterst nära att kvittera i matchens slutskede. Västeråsarna lyckades dock hålla nerverna i styr och höll undan. Dryga 6000 åskådare kunde andas ut. Man visste säkert att segern var turlig, för hade matchen gått uppe i Sandviken så kunde resultatet mycket väl blivit annorlunda.

 

Det var alltså inte särskilt mycket, om ens något, som skilde dessa båda bandygiganter åt. Frågan nu är om Västerås har något kvar att ge på Lördag? För då väntar Edsbyn på Studenternas, och det är inte osannolikt att västeråsarna nu kan ha bränt sitt bästa krut i den här stentuffa semifinalserien. Turligt nog så är det bara EN finalmatch, och detta talar till utmanarnas fördel. För det är fjolårsvinnarna som har all press på sig, medan Västerås kan skrinna in på isen och bara njuta av folkfesten.