Guldchans för Hellner i OS-sprinten?

Är ännu inte riktigt hundra på hur banan ser ut i Sotji i dagens sprint? Men avslutar man med samma brant som man gjorde på tremilen så kan vi vara säkra på att Marcus Hellner segrar eller blir tvåa — i det senare fallet efter Dario Cologna som ser ruggigt stark ut.

Befarar f.ö. att om Cologna segrar idag så kan han mycket väl vinna även 15 km och femmilen. Så vi får hoppas att det blir ett svenskt guld idag.

Följde sprinten i Sotji förra året och slogs då över hur oerhört tuff banan var. Insåg då att endast en svensk där skulle kunna göra sig gällande i OS — Marcus Hellner.

Banan är för lång och för tuff för att vanliga sprintåkare skall kunna utgöra något hot hvad gäller medaljerna. Banan är m.a.o. perfekt för medeldistansåkare som är duktiga på uppförsbackar och dessutom innehar mäktiga spurtar.

Man bör även vara som bäst på fristil och ha kyla och taktiskt sinnelag. Man bör sedan även vara en s.k. big time player.

Som vi nu förstår så finns det bara en svensk som uppfyller kriterierna ovan : Marcus Hellner.

Att den gode Marcus sedan tycks vara i storform och redan har medaljat i OS och dessutom redan vunnit en mästartitel i sprint under liknande förhållanden (VM 2011) gör att vi nu på fullaste allvar måste hålla honom som en m.e.m. given medaljör idag.

Förvisso slog Cologna Hellner på tremilen, men nu under en kort sprint så tror jag att Hellner kommer att ha krafter nog att köra på för fulla muggar hela vägen uppför den sista backen i dagens sprintfinal.

Tyvärr så tror jag inte på Emil Jönsson. Han räckte inte till i Sotji förra året och på samma vis var läget för Teodor Peterson. Men kanske kan Emil överraska. Att det handlar om fristil gynnar honom denna gång.

Tror faktiskt att såväl Daniel Rickardsson som Johan Olsson enkelt hade kvalifilcerat sig för sprintfinalen idag om man valt att ställa upp — så tuffa är backarna.

Men som sagt, om Hellner har turen med sig idag och idag är i den storform vi alla tror och hoppas han är idag, så är guldet givet idag.

Avslutningsvis så tro vi att Charlotte Kalla har en hyfsad chans att ta medalj, beroende på hur banan ser ut. JU tuffare desto bättre. Övriga svenskor lär inte kunna utmana. Åt den a.m.d.n.f. så går det dock inte att göra något. Eller?

Uppdatering (efter sprintkvalet): Tyvärr åkte inte Kalla. Idioti på högsta nivå! Hon hade haft en jättechans att vinna, men nu blir det knappast ens en medalj för tösorna. Ruggigt med missflyt även i kvartsfinalen där Hellner, Jönsson och Peterson går i samma heat som Northug. En katastrof för alla inblandade! Visserligen är inte Northug i form, men enda möjligheten för svensk guldlycka nu ligger i att samtliga svenskar ger järnet och ser till att bli snabbaste heat för att på så vis ta sig vidare med Northug som häftplåster. Det ser dock nu mörkt ut för de våra.

Uppdatering (efter kvartsfinalen): De tre svenskarna tog de tre första platserna och slog ut Northug? — på supertid dessutom. Hurra. Halfvarson dock utslagen. Men det ser nu äckligt bra ut för de våra. Mycket kan dock hända, men nog börjar det lukta guld för Jönsson? Semifinalerna blir nu vansinningt spännande.

Uppdatering (efter semifinalerna): De tre svenskarna är i final. Northug bortblåst av Jönsson och utslagen! Nu blir det OS-guld! — kanske tredubbelt svenskt i topp!

Uppdatering (efter finalen): Guld till Hattestad, silver till Petersson och brons till Jönsson efter det mest sanslösa skidloppet på många år. Tre åkare, inkl. Hellner, föll i samma utförssväng och var sedan borta från medaljerna. Två medaljer till Sverige är dock fullt godkänt, även om det känns lite trist att vi gick miste om guldet. Kul dock att Jönsson fick en OS-medalj.

Dubbla VM-silver i lagsprinten

Två finfina VM-silver bidde det idag till våra svenska sprintlag i Val di Fiemme. Mycket starkt åkt av våra två lag. Men silver var det som vi som allra sämst hade räknat med idag. För att gulden skulle bli våra så hade Marcus Hellner och Charlotte Kalla varit tvungna att krossa sina respektive fält på näst sista rundan, något som man inte lyckades med, även om man gjorde allt man kunde för att ordna till saken.

Hade för övrigt igår, efter a.m.d.n.f. beslut att stå över lagsprinten, våra två svenska sprinterskor, Ida Ingemarsdotter och Charlotte Kalla, som favoriter i lagsprinten tillsammans med USA. För att vinna guldet så var Kalla asså tvungen att knäcka fältet och på så vis ge Ida slagläge över Kickan Randell på sista sträckan.

Tyvärr så fick inte Kalla riktigt till det idag, men ett VM-silver kryddat med norskt brakfiasko är riktigt kempegött. Ha ha ha. Fy tusan vad kul det var att se norskan falla i uppförsbacken i hennes desperata försök att hänga på Kalla. Nästan lika kul som att se Ida åka i mål som silvermedaljös.

Ha ha ha, Norge. Vi njuter av erat fiasko och hoppas på mer av den varan nästa vecka. Rätt åt er efter alla era oförskämda och elaka påhopp på Jönsson — en av skidvärldens mest sympatiska och genomsnälla personer.

På herrsidan idag så hade vi inte riktigt marginalerna med oss. Efter det norska fiaskot — man körde bort sig i kvalet — så visste vi alla på förhand att minst silvret var vårat, så länge som Jönsson inte körde bort sig idag igen. Men vi var inte ute efter silver, utan guld!

För att kunna bärga guldet så var förresten utgångsläget m.e.m. identiskt till tösornas. Här var det dock upp till bevis för Hellner — världens bäste klättrare. Frågan var bara om han var tillräckligt på G för att kunna krossa fältet och på så vis ge Jönsson fritt fram för defileringen mot mål?

Den gode Marcus gav järnet i samtliga tre rundor, men det räckte inte riktigt idag, och av den anledningen bidde det bara silver, för precis som i den individuella sprinten i torsdag så blev Niktia Kriukov för svår för den gode Emil. Men det satt hårdare åt idag, så taktiken funkade bättre idag för vår pöjke.

Kul att Jönsson fick med sig en VM-medalj denna gång, för nästa medalj lär han inte ta hem förrän om två år, då banan i Sotji är alltför tuff för de utpräglade sprintarna. Möjligen kan det gå vägen om Hellner är med? Tror även att Hellner kommer ha en jättechans individuellt, p.g.a. de tuffa backarna.

Men mer om Sotji en annan gång, för idag handlade det om två riktigt fina svenska bedrifter. Enda smolken i glädjebägaren var att inte pöjkarne segrade, för om de segrat så hade vi på allvar kunnat strö salt i de norska såren och spåren. Vi borde f.ö. ha satt Hellner som avslutare idag, något jag f.ö. krävde i igår, för han hade tveklöst dragit ifrån Kriukov och övriga på sista stigningen och sedan defilerat in över mållinjen till VM-guldet.

Men viktigast idag var att vi medaljade dubbelt, för allt annat hade varit brakfiasko. Nästan lika viktigt var att norrbaggarna och norrtackorna blev medaljlösa, och att så även blev fallet är bara häreligt och supergöj. Bu för Norge! — världens mest patetiska land!

Kul även att den däringe gutten Northug nu är ett steg närmre mitt heta tips innan VM : att han blir guldlös! Nu har han bara tre chanser kvar, och som vi såg igår så lär han inte bli att räkna med individuellt denna gång, vare sig på 15 km eller femmilen, då Cologna och Legkov är för starka.

Och då 15 km körs med intervallstart, där Northug är chanslös, så är det inte ens troligt att den oförskämde gutten kommer till start där, något som då bara ger honom två kvarvarande guldchanser. Bästa chansen har han nog i stafetten, men där kommer Hellner och pöjkarne ha ett ord med i laget. Vare så säkra!

Leve Sverige! 

Skidåkningen ur spår?

Den jippobetonade avslutningen på skidsäsongen är naturligtvis kul för alla inblandade samt suverän TV-underhållning. Men jag kan inte annat än beklaga vägen man nu som sport valt att gå.

Istället för att göra det rätta och logiska valet, att göra de längre distanserna (över fem mil) en del av världscup, VM och OS, så valde man att börja köra allehanda sprinttävlingar. Nu är det alltså sprint som gäller för hela slanten. Vi måste komma ihåg att sprint är att jämföra med paralellslalom – en kul gren att köra vid lite festliga tillfällen. Men det är inte riktig skidåkning.

Vägen skidsporten borde gått var naturligtvis att introducera ett 80 eller 90 km lopp – på både dam och herrsidan! – och inte att börja köra kortare distanser. För som jag skrivit tidigare så är dagens femmil nu att likna med forna tiders 15/18 kilometer.

En ny femmil behövs således och distansen som bör köras är minst 80 km, så att man är ute i spåren lika länge som man var på Särna Hedlunds tid – alltså runt tre och en halv timme! Detta hade vidare på ett effektivt sätt stoppat den nya tidens freaks typ Northug & co.

Anser vidare att man nu allvarligt bör överväga att slopa skatestilen en gång för alla. Om alla kör klassiskt så är det lika för alla. Man bör dessutom omedelbart upphöra med jaktstarter. Den gamla hederliga intervallstarten måste användas på samtliga kortare distanser (utom sprinten såklart). På femmilen och längre distanser kan man dock emellanåt köra med masstart.

Anna Olsson drottning på slottet

Med uppbådandet av sina sista krafter så tog Anna Olsson idag hem segern i sprinten runt slottet. Hon hade legat i täten ända sedan starten men i sista uppförsbacken kommit lite efter Justyna Kowalzcyk. På något otroligt vis så lyckdes dock Anna ta sig ikapp och förbi – allt till publikens och kungens jubel. Läs mer här  och här (SvD)

Anna Olsson blev alltså till sist drottning på slottet – en sagolik avslutning på en suverän karriär. Anmärkningsvärt är att dagens seger blott var hennes andra i världscupssammahang! Så hård är alltså konkurrensen. Segern var vidare en härlig revansch för petningen från sprintlaget i OS, och många undrar säkert nu om Anna verkligen borde sluta när hon är så här otroligt bra.

Anna genomförde idag ett lopp som taktiskt var helt perfekt – till skillnad från killarnas finallopp. Hon gick ut hårt, tog ledningen och behöll den så länge som möjligt. Hon såg dessutom till att hålla den astmamedicindopade norskan Marit Björgen instängd bakom sig på upploppet och kunde sedan ge allt för att ta sig förbi polskan och själv vinna en sensationell seger. Sicket sätt att säga tack och adjö på.

Men Anna var inte det enda glädjeämnet idag, långt därifrån: Ida Ingemarsdotter kom fyra, och nya stjärnskottet blott nittonåriga Hanna Brodin (en blivande VM och OS-guldmedaljör?) kom sexa. Att Sverige dessutom har en handfull superåkare till är så att man nästan häpnar, för det var inte länge sedan som vi inte hade en enda tjej i världseliten. Framtiden ser mao riktigt ljus ut.

Ruskigt spännande ikväll

Ja, ikväll blir det ruskigt spännande i det två sprinttävlingarna. Både på dam och herrsidan tillhör våra lag favoriterna. Det kan alltså mycket väl bli två nya fina svenska medaljer om ett par timmar. Charlotte Kalla och Anna Haag är av många tom tippade att ta guld, och då jag inte är någon expert på saken så finner jag ingen anledning att komma med invändningar.

Tycker dock en aning synd om Anna Olsson. Hon är ju regerande mästarinna i grenen. Trodde hon var given faktiskt, men där ser man hur lite man vet om saker och ting.

Fast nog hade det varit svårt att låta Kalla stå över, eftersom alla andra länders skidåkare är rädda för henne. Och med Anna Haag i storform så … ja, det kan inte ha varit lätt att välja rätt, för vi hade tre rätta alternativ.

I vilket fall som helst så blir det inte lätt för något av de andra lagen att rå på svenskorna ikväll, den saken är klar. Jag sticker redan nu ut hakan och säger att tjejerna tar hem guldet. För vi har haft en hel del flyt i just skidåkning i år, och nu med Björgen borta så ser jag ingen anledningen till att denna fina trend ska upphöra. 

Lite mer ovisst blir det på herrsidan. Ryssarna måste väl, efter den makalösa framgången i den individuella sprinten, vara storfavoriter, men som vi såg med Emil Jönsson så kan även den bäste åka dit om man blockar ut honom. Att sedan norskarna själva blev bortgjorda i loppet efter (finalen) visar att i princip vad som helst kan hända. Är inte heller så säker på att Northug är i så bra slag som man vill göra gällande. Räknar med att Marcus Hellner bevisar det för hela skidvärlden.

Sprinten är ett djävulskt rävspel. Man kan inte vara för snäll eller avaktande, för då är det roliga över fortare än kvickt. Och nedförsbackarna är luriga och kommer säkert att skörda ett par offer. Var inte så förtjust i sprinten när den introducerades, men nu tillhör disciplinen mina favoriter, för om man har några svenskar att hoppas på så blir det ofta infernaliskt spännade.

Härligt sprintsilver till Sverige

Idag fick vi en ny fin medalj vid Skid-VM. Anna Olsson och Lina Andersson lyckades leva upp till förväntningarna när man knep silvret i damernas lag-sprint bakom de omöjliga storfavoriterna från Finland. Och med Finlands skamfilade rykte så kanske silvret blir till guld framöver? Men det får vi naturligtvis inte hoppas. Alla dopinghistorier när det gäller skidåkning har dock för alltid skadat sporten, något vi nu får leva med: vi ärliga svenskar? Tyvärr. Av den anledningen så kändes det uppfriskande när Britta Nordgren, pga för höga blodvärden, plockades bort från VM-starten förra veckan. För är det något vi här i Sverige inte klarar av att höra så är det att våra egna skidstjärnor är dopade. Frågan är om vi hade klarat av att titta på sporten igen ifall en av de våra åkt dit? Ställer mig själv tveksam till saken.

För att nu återgå till ämnet, dagens silvermedalj, så bådar medaljen som vi alla inser gott inför morgondagens stafett, speciellt som vi även då har reella chanser att hoppas på någonting stort från våra flickor. För i morgon så har vi ju allas vår Charlotte med i startfältet, revanschsugen som aldrig förr? Mitt tips: nytt silver – minst. Och, höll så när på att glömma, vid sidan om flickornas finfina prestation så hade även våra pojkar idag höga förväntningar ställda på sig. Hur det gick? Fiasko. Som vanligt?

Praktfiasko för Kalla, Lind och Jönsson i VM-sprinten

Idag när vi alla förväntade oss ett par medaljer i VM-sprinten så gick det käpprätt åt pipan. Vi hade reella medaljchanser på både dam och herrsidan, men som så ofta i vinterns skidtävlingar så blev det inget att glädjas åt idag heller. Först så föll Björn Lind, och försvann från handlingarna. Och sedan var det dags för guldaspiranten Emil Jönsson. Hans mystiska ”kollaps” var minst sagt underlig? Exakt vad som hände när han plötsligt tappade mark gentemot de övriga i fältet lär vi aldrig få veta. Att Emil sedan jobbade ikapp såpass att han nästan lyckades knipa andraplatsen, bakom norske storfavoriten Hattestad, gör nästan saken än värre. För vad tusan var det som gick fel INNAN det började gå rätt? Koncentrations problem, eller något annat? Vem vet?

 

För mig personligen så var dock besvikelsen över Charlotte Kallas misslyckande långt värre, än Jönssons. Flickan är ju Jerringprisvinnare och det var idag det skulle visas för hela svenska folket att den medaljen delats ut till rätt person. Så vad händer då? Jo, Kalla faller, och inte bara en gång … utan … två! Fiaskot är totalt. Och inte ens de fina finalplatserna som Ida Ingemarsdotter och Anna Olsson lyckades ta kunde få oss skidälskare på gott humör igen. För det var ju medaljer vi ville ha idag, medaljer och inget annat.  Och i Charlotte Kallas fall så var det ju guld vi hade hoppats på, och längtat efter. Så det kan gå. Förhoppningsvis så kan flickan dra några viktiga lärdomar från dagens övningar.

 

Det är inte lätt att ha en hel nations förväntningar vilandes på sina axlar. Ingemar Stenmark misslyckades som bekant med saken 1976, när han som storfavorit till att ta guld i såväl slalom som storslalom endast fick en bronspeng med sig hem (han föll i slalom), något som nästan ledde till landssorg. Han tog dock sedan en gruvlig revansch 4 år senare när han blev dubbel olympiskmästare. Så den som väntar på något gott… Vi ger därför så klart Charlotte en chans till. Det förtjänar hon. Vi vet vad hon kan. Det gäller bara att ta det lite lugnare och hålla huvudet kallt, för då kan ingen stoppa henne.