Spanien vann EM: krossade Italien i Kiev!

Bra spel igår var anledningen till Spaniens suveräna triumf över Italien i EM-finalen. Hela 4-0 körde man över italiensarna med. Ruskiga siffror, men ej i överkant. Höll f.ö. alltsedan segern över England Italien som favoriter till guldet, men detta var, insåg jag snart igår, naivt av mig.

För hur kan ett lag där man har ett världslag på bänken (Spanien) förlora mot ett lag som nätt och jämt kan ställa upp med en förstklassig elva från start (Italien)? Med avbytare som Torres och andra så är det bara att inse att Spanien inte kunde annat än vinna EM. Att man vidare hade såväl Puyol och Villa skadade, utan att det ens märktes på plan, gör att vi nu bara har att lyfta på hatten för detta fenomenala lag. Anmärkningsvärt i sammanhanget var f.ö. att båda dessa skadade pöjkar var på plats i Kiev för att heja på sina lagkompisar. Sicken egofri atmosfär det verkar vara i Spanien, d.v.s. annat än i Sverige. Underbara scener i.v.f.s.h..

Påtal om Torres förresten, så var det underbara scener efter matchslut när hanses gulliga små ungar kom in på plan. Ha ha ha. Gulligt värre sålunda. Men inte bara hanses ungar var med på det gröna gräset. Det vimlade av spanska småbarn på gräset. Skitkul att se. Antagligen var detta det som vände matchen till Spaniens fördel och gjorde det möjligt för dem att ta hem EM för andra gången på raken? Ungarna avgjorde saken sålundavis.

Många kallar nu det spanska guldlaget för tidernas bästa fotbollslag, och det är nog bara att hålla med om den saken? Kanske är dock det svenska guldlaget från 1948 aningen vassare? Att inte en enda nutida svensk hade platset i den spanska truppen — nej, inte ens Divahimovic — får oss docklunda att än mer inse hur storstiligt väl di spanske spelade igår och matcherna innan.

Har som bekant redan tippat att Sverige vinner i Brasilien om två år, men med Spanien i detta storslag så är det nästan så att man börjar undra om vi kanske får nöja oss med silvret. Mycket för Erik Hamrén att tänka på framöver m.a.o.. Vi måste m.a.o. finna på en bra taktik för att stoppa det spanska skönspelet, ty eljest så finnes risken att vi förlorar VM-finalen med det så förhatliga uddamålet, troligen med 1-2?

Det svenska försvaret behöver därför nu börja hårdträna inför VM-finalen om vi ska undslippa den nesan. Än finns det hopp, ty tiden är på vår sida. Divahimovic har säkerligen då slutat, något som ger oss än mer hopp om finalseger. Tippar därför, kanske en aning optimistiskt, att vi segrar med 3-1. Nöjer mig dock med en fin gammal hederlig 2-1 seger : Ty det viktigaste är inte att segra snyggt denna gång, utan att vi tar hem vårt givna VM-guld tillbaka hem till oss. Guldet vi blev lurade på 1950 ska vi m.a.o. nu hämta hem.

Leve Sverige!

Spanien världsmästare! (tack och lov)

Sällan har ett mål varit mer efterlängtat än Andres Iniestas mål i slutminuterna av den andra förlängningskvarten av kvällens VM-final. Matchens enda mål gav nämligen Spanien VM-guldet! Synnerligen välförtjänt.

Jag hejade på förhand lite grann på Holland, men efter bara ett fåtal minuter av matchen så kom jag på andra och bättre tankar. För det negativa och destruktiva grisspel holländarna visade upp var bland det värsta jag sett och tveklöst det fulaste under årets VM.

Man visste på förhand att man var sämre än Spanien på i stort sett varje punkt och beslöt sig därför att spela ett fruktansvärt grisspel med tacklingar så fula och farliga att man häpnade. Både Van Bommel och De Jong borde åkt ut i första halvlek för sina riktigt otäcka och elaka attacker på två snälla spanska spelare – men den engelska skandaldomaren nöjde sig med att dela ut gula kort i stället.

Holland har nu skämt ut sig världen över för sitt äckliga och farliga mördarspel, och alla gläds nu med det skönspelande och ärliga spanska fotbollseleganterna – tveklöst VM:s bästa lag.

Segern över Tyskland i semifinalen var solklar, men mot det betydligt sämre Holland så fick man aldrig chansen att visa vad man kunde då de hade som avsikt att sparka ner sina motståndare, istället för att spela fotboll.

I förlängningen så orkade och vågade dock inte de holländska busarna att grisspela längre, och det var då endast en fråga om tid innan det spanska avgörandet kom till stånd.

Underbara scener utspelade sig omedelbart därpå, med gråtande spanska hjältar och gråtande spansk drottning. En fantastisk seger för fotbollen var ett faktum. Läs mer om själva matchen här (DN)

Rätt lag vann: trots att man inte sjöng!

Att Spanien var värdiga vinnare igår råder det ingen tvekan om. Kanske hade tyskarna lyckats bättre om Thomas Müller varit med, men en spelare ska inte ensam kunna påverka utgången av en match, så i slutändan finns det inga ursäkter att komma med.

Spanjorerna var starkare helt enkelt och kunde, om man varit lite mer kliniska, avgjort matchen redan under inledningen. felet man gjorde var att man ideligen slog en pass för mycket. Fortsätter man så mot Holland så är det slut med oléandet för deras del.

Men detta till trots så hävdar jag bestämt att Holland vinner finalen på söndag. Det är deras öde att göra så, speciellt som man nu spelar på hemmaplan – bortåt hälften av alla vita i Sydafrika kommer ju ursprungligen från Holland.

Och när man nu även för en gångs skull INTE bråkar internt i laget, så ser det ovanligt ljust ut.

Anledningen till att man inte bråkar i år tror jag har att göra med att knappt en enda svart spelare befunnit sig på plan denna gång. Kanske är det inte PK att säga så, men bevisligen är det faktiskt som så att ju mer homogen en grupp är, desto bättre spelar den. Fotboll är ett lagspel och om man har olika grupperingar som drar åt olika håll så funkar det sällan på fotbollsplan.

Kanske har man haft för mycket av en ”vi och dem mentalitet” i det holländska laget de senaste tjugo åren, speciellt de år när laget varit delat i två halvor – en invandrardel och en övrig del?

En intressant sak som belyser detta under VM har varit att lyssna och titta på nationalsångerna.

Riktigt intressant har varit att titta på vilka som sjunger med. I Tysklands fall så har jag tex noterat att inga av invandrarspelarna (Özil, Baoteng och Kedira) sjöng med, men samtliga tyskar gjorde sitt bästa för att hylla hemlandet offentligt.

Det är tveklöst en form av tyst protest av något slag, och kanske var det detta som i slutändan fällde avgörandet igår? Man var för mycket ”vi och dem” helt enkelt

Fel tycker jag det är att inte sjunga med, för antingen ska alla sjunga med eller ingen.

Anser vidare att man ska ha som krav på spelarna i Blågult att sjunga med i vår fina gamla nationalsång. Vill man inte sjunga så kan man dra dit pepparn växer. Det är, ju mer man tänker på saken, oförskämt att inte sjunga med när man representerar hemlandet i en landskamp.

Varför vill man, som Zlatan, för övrigt inte hylla sitt eget hemland med sång?

Spanien till VM-final

Spanien tog sig för en liten stund sedan värlförtjänt vidare till VM-final efter att ha besegrat Tyskland i en tät tillställning. Tyskarna hade idag en sk off-day och var inte riktigt samma lag som begeistrat fotbollsfans världen över de senaste veckorna.

Exakt vad problemet bestod i är svårt att säga, men kanske var Spanien helt enkelt för bra? Tyskarna fick aldrig igång sitt fina spel från överkörningarna av England och Argentina, mycket beroende på att de ettriga små kvickfotade spanjorerna aldrig gav dem tid nog att göra så.

Så fort en tysk fick tag på bollen så var en eller ett par små spanjorer där och stressade upp honom, och så höll det på mer eller mindre matchen igenom.

Huvuddelen av målfarlighetena föll vidare på spanska fötter och huvuden. Neuer i målet gjorde flera fina ingripanden, men till slut med kvarten kvar så avgjordes semin av en superb nick av Puyol på en hörna.

Segern var solklar och rättvis, och man måste nu hålla Spanien för storfavoriter i finalen.

Jag håller dock tummarna för holländarna – ett sympatiskt men otursförföljt folk som det nu är dags för att bli världsmästare, anser jag och många med mig. Näst Sverige finns det nämligen inget annat land som mer förtjänar den äran, anses det allmänt världen över och sedan lång tid tillbaka av folk i gemen.

Tyskland har dock gjort en magnifik insats i Sydafrika och vunnit miljoner nya fans med sitt fina målrika action spel. Nu kör man säkert över Uruguay i matchen om tredje pris – allt för att se till att Mirsoslav Klose ska få ta hem skytteligan och slå Ronaldo, den gamles, målrekord. Jag tror han grejar biffen, för Villa lär bli hårt tagen av holländarna.

Jag måste dock säga att det känns en aning snopet att mina tyska favoriter inte lyckades leva upp till våra högt ställda förväntningar, men sådan är fotbollen – oviss och orättvis in i det sista, och inte sällan är det oturen som avgör, tyvärr till det sämre lagets fördel, något som nu säkert även Rosenblom har insett.

Men kanske är det först om två eller fyra år som Özil, Müller och Schweinsteiger och alla de andra hjältarna ska slå till? Låt oss hoppas på det. Läs vad Ralf Edström skriver om matchen (SR)