
Inte helt oväntat så åkte vårt stjärnspäckade hockeygäng Tre Kronor ut med dunder och brak mot Slovakien i OS-kvarten. 3-4 slutade matchen, efter att svenskarna kommit ikapp från 0-2 till 2-2 för att sedan olyckligt hamna 2-4 underläge. Tre Kronor kom dock aldrig riktigt in i matchen samtidigt som man inte tog tillvara på tillräckligt många av alla chanser man fick.
Mer än dubbelt så många skott på mål (29-14) än slovakerna talar sitt tydliga språk, för detta var en match Tre Kronor kastade bort. Henrik Lundqvist borde kanske även gjort lite bättre ifrån sig. Men i slutändan så var det dåliga avslut samt bra slovakiskt målvaktsspel som avgjorde saken.
För mig så kändes det under hela turneringen som om något fattades på isen, och detta något var Mats Sundin. Han borde såklart ha blivit övertalad att köra vidare över OS, och att han dessutom är på plats i Vancouver ändå gör det hela än mer trist. I en tuff match som idag hade hans ledarskap varit ovärderligt.
Fast egentligen ska ingen skugga falla över de våra. Det var inte vår dag helt enkelt, därav all otur och allt missflyt. Trodde ändå in i det längsta på kvittering till 4-4. Men idag så ville slovakerna vinna lite mer än oss och de kämpade beundransvärt och skickligt under den avslutande tunga blågula pressen.
Att jämföra Slovakien med Vitryssland går inte. Och att kalla vår förlust idag för ett fiasko håller jag inte med om, för alltsedan VM-guldet tillhör slovakerna de sju stora.
Men mot Kanada är Slovakien naturligtvis chanslöst, så alla kanadensare är säkert själaglada att spelskickliga, försvarsstarka, tuffa, coola och målfarliga Sverige klantade bort sig själva från semifinalen. Själv var jag bara måttligt besviken. Hade innan turneringen inga större förhoppningar på guld för det våra, eller ens på final. Fast nog hade varit kul att få titta på en semifinal mot värdlandet.
Den sk drömfinalen mot USA är nu inom räckhåll. Och hela Nordamerika ser säkert fram mot denna match. De amerikanska TV-bolagen oroar sig garanterat över att man ska få Slovakien och Finland i guldmatchen, men risken för det är, tror jag, minimal.
Antagligen så var det nu tack och adjö för flera av våra gamla trotjänare – Forsberg, Alfredsson och Lidström mfl har väl nu gjort sitt i de blågula färgerna, kan man tänka. Synd bara att man inte fick gå ut med flaggan i topp och ett sista hurra. Men guldet från Turin är något vi alltid bär med oss och kommer vara tacksamma för. Troligen svensk idrottshistorias största ögonblick. Den som har lust kan läsa mer här (SR) och här (DN)
Nej, nu laddar vi om och tar nya tag om tummarna för våra superduktiga damkronor, vårt nu bevisligen bästa hockeygäng. För där Tre Kronor vek ner sig mot en överkomlig motståndare kommer Damkronorna att triumfera mot en som är dem jämbördig. Glöm förresten inte att lägga din röst på tjejerna i min omröstning, speciellt inte nu när vi vet att de är bättre än de medaljlösa killarna:-)