Hansdotter tvåa i Levi

Bra åkt av Frida Hansdotter hu i helgas när hon kom tvåa borta i gamla insnöade Levi, Finland. Vann gjorde Tina Maze. Maria PH kom femma — bra åkt även av henne m.a.o..

Hansdotter tog nu hem sin tionde andraplats i Världscupen. Tack och lov att hon tog hem sin första seger förra säsongen, ty annars hade hon nu ståtat med elva andraplatser utan seger.

Det ser m.a.o. ljust ut nu för våra svenska skidtöser i de alpina backarna världen över.

För pöjkarna ser det dock inte lika ljust ut. Myhrer och Hargin tillhör inte den absoluta toppen. Det är en klar skillnad mellan dem och Neureuter, Hirscher, ett par unga norskar och ytterligare ett par åkare.

Som bäst så tror jag att vi kan hoppas på en och annan pallplats (trea) som bäst för någon av våra pöjkar denna säsong, d.v.s. inte på topp-platsen som läget är på damsidan.

Damerna är bättre än pöjkarne m.a.o., och inte mig emot. Tycker det är roligare att följa damslalomen, bl.a. beroende på att damerna är bra mycket sötare än pöjkarne.

Det handlar om ögongodis i många fall när det gäller damerna m.a.o.. När det gäller pöjkarne så handlar det enbart om själva slalomen, ingen bryr sig om hur stiliga de är.

Det handlar m.a.o. om ett ytterligare moment som håller vårt intresse vid liv när det gäller damslalomen, och på samma vis är självfallet fallet när det gäller all s.k. damidrott, eftersom 99 procent av dem som tittar på sport på TV är pöjkar.

Damerna tittar mestandels på romantiska serier på TV och program rörande hus och hem samt shopping och mode och sådana saker, d.v.s. program som inga riktiga pöjkar tittar på, då pöjkar gillar fart och fläkt och spänning.

Och är det söta kvinns som sportar på spännande vis så finns det en god möjlighet att pöjkarne följer saken.

Tidernas värsta skandalbana saboterade Sotjis OS-slalom!

Ivica Kostelics pappa satte banan för OS-slalomens andra åk, och denna skitsvåra bana saboterade en av hela de olympiska spelens största tillställningar.

Efter första åket så låg Andre Myhrer och Mattias Hargin tvåa resp. trea. Ett fantastiskt utgångsläge. Vi räknade säkert alla med att det skulle bli minst en medalj till Sverige.

Men det andra åkets bana var så infernaliskt svår och krånglig att hela slalomtävlingen blev förstörd. Bortåt hälften av alla åkare körde ut eller grenslade.

Värst av allt var såklart att Hargin körde bort sig och att Myhrer grenslade. Ingen medalj idag m.a.o.. Skandal m.a.o.!

Segrade gjorde nu ledaren efter första åket, Mario Matt. Han höll sig på benen hela vägen och höll undan för landsmannen Marcel Hirscher som stod och väntade i målfållan som ledare för stunden.

Kul på sätt och vis att den trettiofyraårige Matt fick vinna, för han har visat synnerligen fin form denna säsong. Han var en värdig vinnare av kvällens s.k. slalomtävling.

Kul var det också att Hirscher nu får vänta ytterlige fyra år på att vinna OS-guld i slalom, för han såg skitsur ut när Matt kom imål som etta — inget leende till kompisen och inga artiga applåder till segraren! Sicken surpuppa!

Men som sagt, skittrist att en OS-slalom får avgöras på detta skandalvis. Underlaget var ju svårt nog som det var. Det fanns m.a.o. ingen anledning att göra racet än svårare med en nästintill omöjlig bana.

EN normal bana i andra åket hade tveklöst resulterat i en medalj för Myhrer, tror i.a.f. jag och många med mig. Hans övertag tidsmässigt var nämeligen såpass stort.

Bedrövligt att sådant här får inträffa i dagens värld. Hela slalomtävlingen blev ju nu till en parodi och ett skämt! Vissa kommentatorer bad tydeligen även sina tittare om ursäkt för den skandalösa banan som förstörde TV-festen.

Sverige mobbas av OS och får inte skicka sina världsstjärnor till Sotji!

En av de stora skandalerna när det gäller Vinter-OS är och förblir hur blåbärsländer som Storbritannien och Belgien m.fl. tillåts skicka mer eller mindre fulla manskap till tävlingarna — trots att man inte har någon som helst chans att slåss om medaljerna.

Bara nu idag stod att läsa i blaskorna att Sverige bara får ha med tio åkare i de alpina disciplinerna — samtidigt som blåbärslandet Storbritannien får ha med åtta stycken och blåbärslandet Belgien får ha med sex stycken!

Som mest får hvarje land ha med fyra åkare per disciplin, något som alltid känts fel när stornationerna inte sällan har sju-åtta åkare bland de trettio bästa i världen.

OS-guldet är m.a.o. långt mycket mindre värt än en världscupstävling där de bästa alltid tillåts delta. På grund av dessa oegentligheter så har blåbärsnationer typ Storbritannien chansen att få in någon av sina åkare bland de tio-femton bästa, något som aldrig kan ske i världscupssammanhang.

Det hela är en olustiger situation, för bara när det gäller slalom så kunde vi svenskar utan problem skicka över ett halvdussin världsåkare till start.

Att Therese Borssén slutade i våras hängde säkerligen ihop med att hon ansåg att konkurrensen om en av de fyra platserna i OS var för tuff. EN tösa som mycket väl kunde ha slagit till i OS valde alltså att sluta!

Än mer olustigt blir det för ett land som Österrike där man vid hvarje OS tvingas lämna folk hemma hvilka varit fullt kapabla att vinna OS-guld! — titta bara på Mario Matt som trettiofyra år gammal sensationellt segrade i slalom i helgen gången.

Det som borde ske här är självfallet att inga blåbärsländer skulle få deltaga i OS — endast de bästa av de bästa borde få deltaga — för annars blir hela OS bara ett enda stort skämt, något det nu redan i praktiken blivit p.g.a. av alla ny pajassporter som fått OS-status, typ kortbaneskridsko, kälkeåkning och en massa annat trams.

För som vi alla veta så är skidåkning — på längden och utför — kungsdisciplinerna i OS. Därnäst kommer skridsko, backhoppning och skidskytte (Tyngsta guldet är dock hockeyditot!).

Att då inte låta de bästa få deltaga i skidåkningssammanhang är därför en skandal av skandalösa proportioner. Vi anse faktiskt att samtliga tillhörande topp femtio i världen i skidåkning borde få deltaga i OS.

Visserligen så hade det inte varit så kul för oss svenskar p.g.a. antalet norrbaggar som då hade dykt upp i spåren (säkert tjugo stycken på både dam- och herrsidan!), men rätt ska vara rätt.

Ty endast då hade man med rätta kunnat utbrista ”Må bäste man vinna!” — eftersom alla de bästa då hade varit närvarande och på plats i egna höga personer.

André Myhrer segrade dubbelt i Schladming!

Sicken makalös avslutning av årets alpina säsong vi fick alldeles nyss, när André Myhrer lyckades hålla huvudet kallt och inte bara vinna den sista slalomtävlingen, utan även Slalomcupen! En otrolig prestation.

All press låg på André redan under första åket, när han plötsligt blev storfavorit till att ta hem cupen i.o.m. att både Ivica Kostelic och den österrikiska råttan Marcel Hirscher kört bort sig. Men André var professionell nog att enbart fokusera på sig själv och det egna åket, något som gav honon en andra plats inför åk numero två.

Därefter följde en lång nervös väntan — för oss alla. Frågan var nu om Sverige skulle ta den första segern i en alpin cup på herrsidan på nära tjugo år? Saken tycktes klar, men när man tog med i beräkningen hur många som grenslade och på andra vis körde bort sig, så insåg man att en bragdartad prestation var det som krävdes. Att fegköra räckte inte, eftersom Kostelic hade för stort övertag på vår man totalt sett.

Det fanns sålunda blott ett enda alternativ för André : att ge järnet! Kosta vad det kosta vill. Allt på ett kort m.a.o. Allt eller inget således. Och precis så bidde det. För när André gick ut som näst siste åkare så tog han det en liten aning lugnt på de första portarne, för att därefter ge allt. Vad vi nu fick se var en urladdning av aldrig tidigare skådat slag.

Myhrer körde nog sitt bästa åk i karriären, inte minst med tanke på den enorma press som låg på hans skuldror, och han var snabbast av alla — trots den sönderåkta banan! Det var svettigt värre för oss att titta på åket, och vi befarade samtliga att olyckan skulle vara framme vid snart när varje port. Men idag så sken fru Fortuna på Myhrer och Sverige, för svensken gick i mål som odiskutabel etta!

Slalomcupen var bärgad! Och Myhrer var som sämst tvåa i loppet. Ingen brydde sig i detta ögonblick som VC-segern. Inte jag och ingen annan svensk heller. Detta kunde vi själva se på glädjen hos André omedelbart efter målgång när han insåg att cupen var hans. För det blev både en Cucheiskt helikoptersnurr (för att hedra Cuche) och en Pärsonsk säl (för att hedra Anja) för att fira denna triumf. Skit kul att se. Hahaha.

Under ett par minuter hölls stackars Felix Neureuter väntande uppe i starten medan alla i målområdet lugnade ned sig. Vi kom då ihåg att det alltjämt var en åkare kvar att åka. Neureuter körde fenomelt bra även han, men inte ens ett fantomåk av den unge tysken kunde hota världens nu bevisligen bäste slalomåkare, André Myhrer, som m.a.o. även tog hem årets sista slalomseger. En sensationell dubbelseger av aldrig tidigare skådat slag.

Vad André Myhrer uträttat idag är en bragd av kosmiska proportioner och kommer nu att göra honom till en av huvudkandidaterna till SvD:s guldmedalj i slutet av året. Stort grattis till André m.a.o. och fy tusan vad kul att våra svenska slalomkillar fick till det på detta vis i år efter alla sånära-resultat. Vi förtjänar detta. Inget snack om den saken.

Vi bör dock även skänka Kostelic en tanke. Alla vet att han hade vunnit såväl Världscupen som Slalomcupen om han inte skadat knät. Men sådan är idrotten. Det gäller att hålla sig hel och frisk. Tror nu att Myhrer kommer attt lyfta sig ännu ett snäpp nästa säsong, inte minst i storslalom.

Leve Sverige!

Myhrer segrade nästan

Nu så här dan före dan före dan så är välan inte sport det som vi alla går och tänker på, men nog förtjänar Andre Myhrers fina prestation från igår att omnämnas ändå? Sju futtiga hundradelar var allt som skilde honom från kompisen Kostelic Kroat dimman lättat … eller rättare sagt, snön lagt sig. Så nära, men ändå så långt borta, var alltså Myhrer från segern.

Ett fenomenalt fantomåk handlade det dock om av Myhrer. Nu gäller det bara för honom att göra två bra åk nästa gång, för då blir det seger.

Ennan svensk pöjk som gjorde ett bra åk var Jens Byggmark. Tyvärr så fick han inte till det i två åk. Får han till det i två åk så blir det seger. Samma sak gäller övriga svenske pöjkar. Våra fenomenala slalompöjkar är nämligen inte att leka med. Egendomligt att vi har så många med i första startgrupp utan att regelbundet ta hem segern.

Men i år, eller rättare sagt, nästa år så lär det bli ändring på den fronten, för tur och otur jämnar som bekant ut sig med tiden, och nu tippar jag redan idag att åtminstone tre av våra duktiga svenske slalompöjkar segrar i slalombackarna nästa år.

Och på damsidan ser precis likandant ut. Antalet duktiga töser vi har där är minst sagt imponerande. Tyvärr för dem och alla övriga slalomtöser så regerar en viss Marlies Schild ohotad på slalomtronen, och inget ändrig på den fronten finns i sikte. Tar sig fröken Schild i mål så vinner hon. Så är faktum. Så himla överlägsen är österrikiskan.

Men flera oerhört talangfulla unga svenskor är på uppgång och kommer tveklöst att ta över i slalomtoppen när Schild abdikerar. Tippar mao redan idag att flera svenskor kommer att ta hem segrar i VC-slalomen de närmaste åren.

Anja körde ur

Förutom Söderlings triumf så gick det inte så där väldans bra idag för våra svenska idrottare/idrotterskor. Värst var nog Anjas uråkning i Super-G.

Efter gårdagens fenomenala andraplats i störtlopp så var förväntningarna stora på Anja idag. Jag missade dock inledningen av tävlingen, men hade sedan oturen att knäppa på TV:n just som hon var på väg ner för branten.

Humöret mitt var då på topp. ”Perfekt tajming” tänkte jag glatt … för att sekunden senare se henne köra ur!

Sicken otur. För idag hade Anja garanterat fixat till nya fina världscupspoäng.

Lika illa var det för våra slalomkillar. Vi hade tre åkare bland de åtta främsta inför andra åket (Larsson, Hargin, Myhrer). Det såg mao riktigt ljust ut, speciellt med André Myhrer i toppslag och slagläge (han var fyra efter första åket).

Men precis som för Anja så gick det åt pipan. Men kanske var det bra att inte Myhrer gick och vann idag igen, för det hade bara ökat pressen på honom inför VM. André är dock på G och kommer säkerligen att slå till igen i vinter.

En alpinist som dock gått bakåt ordentligt är Jens Byggmark: Killen som slog hela skidvärlden med häpnad för fyra år sedan med sin sensationella dubbelseger i Kitzbühel. Alla trodde då han var den nye Stenmark. Vi vet nu bättre.

Riktigt trist att Jens inte kunde bygga vidare på sina två världscupstiumfer i det alpina skidåkandets Mecka. Men än har han tid att komma tillbaka. Konkurrensen i det svenska slalomlaget är dock knivskarp, och kanske får han inte ens vara med i VM?

Förutom Myhrer så är det såklart flickorna vi får hoppas på. Anja kommer tveklöst att ta hem ett par medaljer, för det är hennes stil att göra så, och vi har dessutom ett par duktiga flickor till som kan vara med och utmana om medaljerna när det blir dags.

André Myhrers sköna seger

Ja, vad ska man säga om de svenska skidframgångarna i egentligen? Det kommer nya mer eller mindre varje dag.

Dagens stora prestation stod André Myhrer för, när han i snöigaste Zagreb åkte och vann den stora slalomtävlingen. Segern var Andrés blott andra någonsin i Världscupen. Lite drygt fyra år har det dessutom gått sedan sist. Starkt jobbat av honom att på detta vis kämpa på i alla år.

Att vi sedan fick en svensk till på pallen, Mattias Hargin, gjorde ju inte saken sämre. Helt makalöst. Läs mer om dagens härliga svenska prestationer här (SR). Att André nu som grädde på moset blivit upphöjd till svensk idrottshjälte behöver väl knappast tilläggas.

Anja tackar för sig?

Igår i tyska Garmisch Partenkirchen så körde troligen Anja Pärson sitt sista slalomlopp i Världscupen. Placeringen blev blygsam. Har själv redan glömt var hon hamnade, men det var väl runt tjugonde?

Frågan är nu om det blir någon fortsättning nästa säsong. Personligen så tror inte jag hennes kropp borde utsättas för mer stryk i backarna, och kanske är det nu dags att dra sig tillbaka hem till Tärnaby?

Anja kan dock utan problem köra på några år till, för inom fartdisciplinerna tillhör hon alltjämt de tre-fyra bästa. Och då störtlopp är den överlägset största grenen så kan hon såklart enbart satsa på den och ändå tjäna stora pengar. Har även på känn att hon vill revanschera sig för förra årets VM-fiasko och oturen vid Vancouver OS.

Men först får Anja ta en riktigt lång break från allt vad skidor heter. Jag slår vad om att hon utan problem hade kunnat hålla sig borta från allt vad skidor och snö heter ända tills efter sommaren – om hon enbart satsar vidare på fartgrenarna. Detta hade då sparat på kroppen och kanske gett henne motivation att göra ännu en storsatsning.

Anja var ju en slalomtjej från början och blev ju med åren världsbäst även när det gäller störtlopp. Men hon tappade samtidigt det där lilla extra från slalomen, och att nu försöka finna det åter tror jag är ett hopplöst företag. Konkurrensen i slalom är helt enkelt för hård och marginalerna för små.

Vi får nu alla avvakta och invänta Anjas beslut vad gäller framtiden. Vad hon än beslutar så är det helt rätt. Men något kvar att bevisa har hon såklart inte. Det enda vi önskar är att hon ska må bra och vara lycklig. Läs mer här (DN)

André Myhrer tog slalombrons

Troligen så fick vi igår vår sista medalj för spelen när André Myhrer slog till i andra åket med en fantomkörning och knep bronset. Att komma tillbaka efter att ligga dryga sekunden efter täten i slalom är en fantastisk prestation, och att vi nu fick vår första alpina medalj på herrsidan sedan 1988 är riktigt kul.

Men när man tänker på att det svenska herrlaget under 22 års tid misslyckats med att ta ens en enda liten medalj tills Myhrer slog till igår, så undrar man vad som gått snett. Sverige ledde ju hela den nordiska alpina rörelsen, men när Stenmark la av så gick det som det gick.

På tal om Stenmark förresten så fick han ju aldrig chansen försvara sina båda guld från Lake Placid – trots att han var i storform! Han var ju inte en amatör, ansågs det! En av idrottshistoriens stora skandaler. 

Vi får nu hoppas att Sverige med alla sina fina skidbackar kan få fram några duktiga alpinister igen. För att vänta i 22 år till på nästa bronspeng har åtminstone inte jag lust med. Läs mer här (NSD) och här (SR).

Anja körde ut från sin sista OS-tävling

Precis som väntat så gick det inget vidare för allas vår Anja Pärson när hon idag gav sig iväg på den olympiska slalomtävlingens andraåk. Med två sekunder upp till ledande Maria Riesch så handlade det enbart om att ge järnet.

Men inte ens det räckte till att ta ledningen över för stunden totalledande Görgel, och inte blev det bättre när Anja körde ur. Men hon verkade inte vara alltför ledsen, utan vinkade glatt till kamerorna innan hon gled nedmot målfållan.

Hon visste självklart att loppet var förlorat redan i första åket, och att hennes OS-drömmar förlorats i den där fruktansvärda kraschen i störtloppet. Kroppen hann aldrig hämta sig. Det vet vi nu.

Själv insåg jag under Super-G tävlingen att det inte skulle bli några mer medaljer för Anja än bronset i kombinationen, för hon såg allt annat än fräsch ut där.

Men för att slutligen återgå till dagens slalom, så var det ytterst nära att det blev en svensk medalj ändå med Maria PH liggande femma efter första åket. Och när hon efter ett riktigt toppenåk tog ledningen med bara fyra åkare kvar att köra, så var jag hundra på att det skulle bli minst brons. Ingen tvekan om det.

Och när nästa åkare, lillasyster Riesch, körde ur, så var väl saken klar. Att tre åkare inte bara skulle ta sig ner genom dimman men med topptider dessutom verkade totalt ologiskt. Men det svenska missflytet i OS vet inga gränser, för de tre återstående åkarna gjorde samtliga fantomåk, inte minst Maria Riesch som tog sig ner som etta och ny olympisk guldmedaljör.

För Maria PH, fyran, och Anja P, den nu detroniserade slalommästarinnan, nere i målområdet så återstod inget annat än tacka för sig, den ena för den här gången, den andra, för alltid. Läs DN här och SvD här

Anjas sista chans

Ikväll så ser vi då Anja i en OS-backe för sista gången. Hur det kommer att gå kan ingen sia om. Men att det blir medalj är jag inte så säker på. Fast om hon kan åka lika bra som hon gjorde på kombinationstävlingen så finns naturligtvis chansen. Men hon måste ta sig hela vägen ner och förbi mållinjen – två gånger dessutom – något som inte blir lätt när man sätter allt på ett kort.

För Anja måste ge järnet idag. Konkurrensen är alltför stor för att ta det lugnt och ändå få medalj. Två perfekta Anja-åk så blir det guld. Det är matematikens lag. Men chansen för att det ska inträffa är nog inte mer än 20 procent.

I storslalomtvävlingen såg hon dock trött och sliten ut, och det var aldrig någon anledning för favoriterna att bli oroliga. Storslalom är den svåraste alpina disciplinen att bemästra. Den är lättast att köra, men att svårast att köra bra. Och har man en efterhängsen skada likt den Anjas dras med så kan man inte göra sig själv rättvisa.

Men hur det än går idag så har Anja skrivit in sig i allas hjärtan för evigt, inte mist tack vare hennes heroiska insats dagen efter kraschen i störtlopp.

Ser rätt så bra ut i slalom

Tittade lite grann på dagens slalom från Kranjska Gora. Det gick hyfsat bra för killarna: Mattias Hargin (8), André Myhrer (10), Axel Bäck (13), Jens Byggmark (16), Anton Lahdenperä (18) och Markus Larsson (21).

Att ingen tog en topplacering spelar inte så stor roll inför OS. Styrkan är istället bredden – sex bland de tjugoen bästa! Inte dåligt. Och när det gäller en chansgren som slalom så kan precis vad som helst hända. En svensk medalj är mao inte alls omöjlig i Vancouver.

Ingen gren är mer nervig än denna, och favoritskapet är ofta en mycket tung börda att bära. Och att leda inför andra åket är en garanterad pina utöver det vanliga. Bättre att ligga fyra-femma och komma bakifrån.

Tänk bara om Jens Byggmark kunde hitta tillbaka till den fina form han hade för ett par år sedan. Att någon eller några av dessa killar kommer att slå till framöver i världscupen är solklart, så varför inte redan i OS? Läs mer om dagens tävling här.

Anja tvåa i super-G

Efter dagens andraplats i super-G för Anja så ser det nu allt ljusare inför OS. Återigen så var det Lindsey Vonn som tog hem segern. Men att Anja nu är riktigt på gång råder det inget tvivel om. Och nu har även Radiosportens Torgny Svensson hävdat att vår flicka tar minst en medalj borta i Vancouver. Något jag själv är övertygad om. Vonn har all press på sig, något som inte är lätt. Och när det gäller de alpina disciplinerna så vet vi av hävd hur svårt det kan vara att prestera i OS-sammanhang när man är storfavorit – som Stenmark 1976. Vonn kan mycket väl bli helt utan guld. Anjas kapacitet känner vi alla till. Hon kan mycket väl ta hem två eller tre guld. Men det troliga är väl att det blir två medaljer, varav – kanske – ett guld. Hoppas. Som tur är så hänger inte guldchansen på riskgrenen slalom, utan på fartdisciplinerna. Vi slipper mao att våndas i två åk. Är optimist.