Fotbollssäsongen har startat!

Det är bara den 3:e mars, men redan så har den svenska fotbollssäsongen dragit igång. Våra svenska OS-hjältar har nätt och jämnt landat innan vintersportsäsongen verkar vara över. Känns heltokigt.

Båda våra fotbollslandslag är nu i farten: tjejerna tog tex en hedrande tredjeplats i Algarve Cup efter att idag ha besegrat Kina med 2-0, och för herrlaget så är det ikväll dags för landskamp borta mot Wales!

Är det verkligen någon som orkar engagera sig i fotboll redan nu, undrar jag, samtidigt som jag läser att Allsvenskan börjar om … lite drygt en vecka! 

Detta är nu helt stolligt. Fotboll ska alltså redan nu börja spelas på våra överlag översnöade fotbollsplaner. Är det inte bättre att flytta på dessa matcher (som ingen ändå tänker gå och se) till sommaren när det är behagligt att i solens sken, eller kanske under ett stilla ljummet sommarregn, följa med i den allsvenska fotbollsdramatiken.

Bandyns topplag spelar ju nu precis som hockeylagen inomhus, i hallar med alla tänkbara bekvämligheter. Att då dra ut alla fotbollsentusiaster mitt i smällkalla vintern är totalt vansinnigt.

Tittade förresten lite grann på de bandymatcher SVT haft den stora vänligheten att visa de senaste dagarna, och jag måste säga att jag är inte helt övertygad om de nya bandyhallarnas förträfflighet. Det är något som saknas när man inte längre utsätts för elementen: en dimension av hela bandyupplevelsen går förlorad.

Detta blir uppenbart när man jämför matchen mellan Hammarby och Sirius, som spelades under mindre gynsamma väderleksförhållanden på Zinkensdamm (utomhus alltså, i lördags) med matchen Västerås-Sandviken som spelades inomhus.

Det var som två helt skilda sporter – där dock inomhusmatchen saknade en viktig ingrediens av något slag. Själv föredrar jag mao i alla lägen utomhusspel, för det är något visst med att få befinna sig i det fria när man avnjuter sport. Om det regnar, så kan man ju slå upp sitt paraply.

Och jag måste säga att det såg riktigt mysigt ut där på ståplatsläktaren på Zinkensdamm, en arena jag ofta går förbi vid mina Stockhomsbesök, i snö och hagelstormen. Att Hammarby vann gjorde såklart det en aning lättare för åskådarna att uthärda ovädret.

Att folk i gemen är av samma åsikt som mig i denna fråga fick vi klart besked om när Frölunda och Färjestad spelade inför över 30000 åskådare på Nya Ullevi på Annandagen, eller var det Nyårsdagen? Utomhus är dock alltid bäst.

Edsbyn till SM-final för sjätte gången i rad!

Tyvärr så orkade inte Sirius stå emot Edsbyns anstormning i den fjärde SM-semifinalen. Inför storpublik hemma  i Uppsala så blev man istället tilltvålade med hela 7-1 . Trist för de nära 9000 på läktarna, och trist för bandy-Sverige. För nog hade de allra flesta av oss unnat Uppsalalaget en SM-final? Det är även trist när ett lag åker på storstryk, speciellt i en viktig sluspelsmatch. Inte bra för sporten, eftersom det får det förlorande laget att verka dåligt. Att målen snabbt kan trilla in i såväl bandy som  ishockey är sporternas stora dilemma, eftersom en match då snabbt kan avgöras, vilket gör resten av speltiden ointressant. Det finns dock inget bra sätt som man kan lösa problemt på, förutom drastiska förändringar av spelreglerna.

 

I NHL så finns det en oskriven lag där ett lag som leder stort … tar det lugnt. Man vet där borta att man inget har att vinna på att förnedra motståndarlaget. Kanske är det något av den attityden som borde till i bandy, speciellt vid de stora mästerskapen. För där får vi ideligen se tvåsiffriga segersiffror för storlagen, något som inte ens vi svenskar tycker är kul. Naturligtvis så är det omöjligt att få varje bandymatch att bli oviss in i de sista självande minuterna. Men visst hade det varit kul om vår högsta serie varit lite jämnare. I vilket fall som helst så är det väldigt kul att Sirius nu är tillbaka i toppen. Nästa säsong kommer man att vara sugna på revansch. Var så säkra. Läs mer om matchen på Sirius egen hemsida. Där ser man nederlaget som ett steg åt rätt håll.

Västerås och Sirius håller spänningen vid liv

Årets bandysemifinaler har blivit väldigt spännande. Härom dagen så överraskade Sirius hela bandy-Sverige när man bortaslog Edsbyn och utjämnade serien till 1-1. Och igår så var det Västerås tur att utjämna till 1-1 i sin semifinal-serie mot Sandviken. Båda dessa matcher slutade dessutom 5-4. Snacka om spänning. I slutändan så är det dock ingen som tror att Sirius kan hålla emot när det senaste fem årens SM-vinnare får upp ångan ordentligt?

 

Edsbyn tar sig naturligtvis till final, men vilka de får möta där är ännu en öppen historia. Västerås och Sandviken är 2 klassiska bandyklubbar och i nuläget skiljer det inte mycket, om ens något, dem emellan? I slutändan så spelar det nog ingen roll vem som går vidare ur den duellen, för fjolårsvinnarna är precis lika starka som vanligt? Det fina i sammanhanget är dock att vi endast har en finalmatch, och detta gör så klart det hela till en helt öppen historia, speciellt när vi drar oss till minnes hur illa ute Edsbyn varit mot i flera finaler. Tyvärr så sjabblade Hammarby bort sina guldchanser – pga av nervositet. Vi får dock hoppas att Edsbyns svit bryts i år. Det behövs en ny vinnare. Som neutral så hade jag väldigt gärna sett att Sirius tog hem guldet, men det kan väl bara inte ske?