Sävehof skämde ut sig mot Guif och Eslöv!

Upptagen med tennis och annat som jag var så hade jag inte möjlighet att följa gårdagens handbollsfinaler mer än högst flyktsamt, men det jag såg var ändå mer än nog … mer än nog med råge tom.

För som vanligt så skämde Sävehof ut sig med besked, när man uppfyllda av girighet och begär undlät att låta de två fina gamla handbollskulbbarna Eslöv och Guif få vinna SM-guld! Dålig stil och totalt självskt och rent ut sagt elakt.

Hur många borta i Sävehof, en förort till Göteborg, någonstans ute på värsta tänkbara bonnlandet, bryr sig på allvar om ifall klubbarna (dam och herrlagen) vinner fler SM-guld? Man har ju redan SM-guld så det både räcker och blir över.

Hade det inte varit bra mycket roligare för alla världens handbolsvänner om Eslöv och Guif fick bli svenska mästare? Naturligvis är det så.

Sävehof påminner mig i mångt och mycket om en viss schweiziansk sk tennisspelare, en riktig tennischarlatan och imposter vid namn Roger Federer: precis som handbollsklubben från Göteborgs-förorten blir han aldrig nöjd, utan vill till varje pris bara vinna mer och mer och mer; och precis som handbollsklubben från vischan så vill han aldrig dela mig sig.

Att delad glädje är dubbel glädje vill man, varken Sävehof eller Federer, inte veta om. Usch för alla dessa själviska handbolsklubbar och sk tennisspelare.

Problemet med dessa osportsligheter är nu så himla gravallvarligt att någonting absolut drastiskt måste till. Mitt förslag är att lägga Sävehof och Federer i träda under ett par år, för att på så vis ge svensk handboll och tennisen en chans att återhämta sig från de osportsligheter som för närvarande förpestar dessa två fina gamla svenska paradsporter. Bu för Sävehof och Federer!

Sävehof svenska mästare: slog Skövde

Sävehof fick idag revansch på Skövde för den så försmädliga förlusten i Globen förra året. Slutsiffrorna blev hela 32-19, efter 13-9 i paus. Och anledningen till att Sävehof vann finalen var helt enkelt att man var starkare än motståndarna. Matchen började dock bra för båda lagen, och Skövde höll jämna steg med sin motståndare ända till en bra bit in på halvleken.

 

Det var först efter ungefär 20 minuters spel som Partillelaget började dra ifrån. Skövde stretade dock emot rätt så bra, och låg endast under med fyra mål i paus. Noterbart från första halvlek var att Skövdespelare som Linda Cadario och Anjelica Wallén inte lyckats göra några mål. Vid sidan om det så hade Lisa Karlsson i målet en mindre bra halvlek: efter 20 minuter så hade hon en räddningsstatistik på 12 procent. I paus hade hon dock jobbat upp sig till 38 procent! Men kanske var skadan redan skedd? Att Skövde trots detta hade kontakt med Sävehof inför andra halvlek var minst sagt egendomligt.

 

Endast ett under kunde i detta läge se till att de regerande svenska mästarna skulle kunna försvara guldet. Men tyvärr för deras del så uteblev undret. Sävehof kom efter periodpausen nämligen ut än starkare, och att Skövde gång på gång slarvade bort bollen gjorde ju inte saken bättre. Sakta men säkert så började storfavoriterna dra ifrån. Vid ställningen 19-12 så fick Skövde en sista chans att ta sig in i matchen igen, när Karin Isaksson blev utvisad. Och trots att man fick maxudelning, med tre raka mål på två minuter, så tog Sävehof lugnt tillbaka kommandot igen när utvisningstiden var över. Den återstående tiden var en ren defilering in i mål för Johanna Ahlm och vänner.

 

Matchen var aldrig spännande, och redan i halvlek så visste vi alla vart guldet skulle gå. För Sävehofs superstarka försvar var inget annat än en vägg, som dessutom blev än mer omöjlig att ta sig igenom ju längre matchen gick. Och att målvaktsmatchen klart vanns av Cecilia Grubbström gjorde såklart sitt till. Sävehofspelarna var dessutom fysiskt starkare än Skövdes. Man var helt enkelt ett nummer för stora, och för starka.  Det är svårt att se hur något lag ska kunna hota Sävehof de närmaste åren. De troliga är att laget kommer dominera svensk damhandboll under lång tid framöver. Man är nu damhandbollens motsvarighet till Umeå IK. Läs Svds Artikel här och DNs här.

Drömfinal i handboll: Alingsås mot Guif

Sensationen är ett faktum: Guif bortaslog favoritlaget Sävehof med 22-20 i en högdramatiskt avgörande semifinalmatch. Detta var f.ö. den enda bortavinsten av årets tio spelade semifinalmatcher. Såg den dock tyvärr inte själv. Försökte följa med  på Sportradion, men de slutade sända halvvägs in i matchen. Dåligt, SR! Skärp er! Men i alla fall så var det kul för Guif, Eskilstuna och svensk handboll överlag. Vi har nu fått en riktigt drömfinal i Globen nästa lördag med två ”nya” fräscha lag. 

 

För visst måste vi kalla Alingsås – Guif en drömfinal? För hur det än går så får vi ett nytt namn på SM-pokalen. Och det är vad sporten behöver. Skitkul. Problemet är nu vilket lag man ska heja på? Jag är själv väldigt kluven i frågan, för vi unnar så klart båda klubbarna guldet. Alingsås spelar nu sin första final, och gamla fina Guif har ju heller aldrig vunnit: man har dock förlorat två finaler (mot RIK).

 

Det ska i vilket fall som helst bli väldigt intressant att se hur många av de underbara rödklädda Guifsupportrarna som kommer att resa upp till kungliga huvudstaden nästa vecka. Att hela Eskilstuna kommer att stå still när matchen pågår är säkert ingen överdrift. Och på samma vis är det så klart i den fina lilla staden Alingsås. Det råder nu handbollsfeber i båda städerna. Var så säkra.

Skövde slog Västerås och tog sig till Globen

Svenska mästarna Skövde tog sig idag till Globen – och där väntande Sävehof. Och sättet man tog sig dit på var att klart besegra Västerås på bortaplan. Gästerna var ofina nog att snabbt skaffa sig en 3-0 ledning, alla tre målen sattes f.ö. av den suveräna Linda Cadario: första halvleks stora lirare. Och detta underläge lyckades aldrig Västerås ta sig ur. När lagen gick till pausvila så ledde Skövde med hela sju mål. Men trots det så var Maria Broström positiv och trodde att hennes lag kunde komma tillbaka. Receptet till framgång var, enligt henne, att ta bort Cadario (som orsakat fullkomligt kaos hos Västerås) ur matchen, samt att spela fulare!

 

Detta var även vad man gjorde efter paus, och något man dessutom lyckades med. För Cadario nätade inte en enda gång under hela halvleken. Men vad hjälpte det när Västeråstjejerna sjabbblade bort så gott som alla chanser de fick. Och som om inte det var illa nog så storspelade Lisa Karlsson i Skövdemålet. Räddningsprocentan var nära 60 procent, och hennes fenomenala spel matchen igenom var, tillsammans med Cadarios kliniska avslutningar i första, det som avgjorde vilket lag som skulle gå till Globen. Slutresultat 29-22.

 

Dagens match var, trots att den avgjordes redan i första halvlek, bra underhållning. För det fanns en hel del intressant att titta på. Inte minst Lisa Karlsson uppvisning i målet, samt Erica Widells tio mål. Men i slutändan så var aldrig Västerås starkt eller skickligt nog att tampas med Skövde, som aldrig riktigt blev satta under press. Det ska därför bli väldigt intressant att se om man kan ge Sävehof en kamp om guldet i Globen nästa vecka. Då det hela avgörs i en enda match, så tror jag faktiskt att tjejerna kan överraska på nytt, speciellt om Anjelica Wallén är hel och kan vara med.

Per Johanssons fräna kritik av media

Igår, efter matchen mellan Guif och Sävehof, så sa SVTs suveräna expertkommentator Per Johansson att det nu var snudd på skandal att media visar handbollen så litet intresse. Något jag håller med om till 100 procent, och själv har reagerat över, speciellt sedan jag drog igång den här bloggen, och speciellt när det gäller damidrott. Kanske är tom mina små inlägg om Damhockey-VM de bästa på nätet? För särskilt mycket annat att läsa om den turneringen finns det inte, vilket i så fall inte är något annat än en skandal. Så varför är det så här?

 

Ja det är en bra fråga. Istället för att skriva om om våra egna inhemska sporter, så fyller tidningarna sportsidorna med senaste nytt om ointressanta engelska fotbollslag och deras ointressanta matcher. Att detta i slutändan är mindre bra för våra egna sporter förstår väl alla? Den makalösa underhållning som de senaste handbollssemifinalerna bjudit på borde ju fylla våra tidningars sportsidor. Men istället så kan vi läsa sida upp och sida ner om Champions League, och det redan från starten i höstas. Bedrövligt.

Guif besegrar Sävehof i fjärde semifinalmatchen

I en match som måste räknas till de tuffaste och brutalaste på länge, åtminstone under inledningen, så lyckades till sist Guif besegra Sävehof hemma i Eskilstuna. Slutresultatet blev 28-22. Men siffrorna skildrar inte på långa vägar det som utspelade sig på plan. För detta var inte en enkel Guif match, och ingen komfortabel seger, långt därifrån.

 

Båda lagens spelare var mao tända och laddade inför uppgiften. Och det dröjde hela två minuter innan första målet kom – för gästerna – på straff! Guif lyckades inte näta förrän fyra minuter senare: ett nödvändigt mål, eftersom ställningen då var 0-3. Efter Alingsås och Hammarbys brutala sammandrabbning häromdagen, så hade ingen väntat sig att vi idag skulle få uppleva någonting liknande. Och det slapp vi.

 

För det vi fick se de första tio minuterna i Eskilstuna var sju resor värre, bland det värsta jag sett. Och matchen innehöll mängder med utvisningar. Det var emellanåt nästan värre än rugby. Det vilda och smutsiga spelet avtog dock efter hand, och först då började lagen så smått att börja spela handboll. Fast matchen igenom var spelet emellanåt klart över gränsen för det tillåtna. De dubbla röda korten för slagsmål på Mattias Zachrisson och Andreas Ungesson, efter femton minuter, gav båda lagen en tankeställare. Ställningen vid paus var 13-13, så det var synnerligen jämnt.

 

I andra halvlek så förändrades matchbilden, för plötsligt så var det en match mellan målvakterna. Och ingen kan väl förneka att Daniel Johanssons makalösa dubbelräddning vid 17-16 var någonting alldeles extra. Kanske var den även matchavgörande? Men han gjorde flera andra spektakulära ingripanden. Daniel var nu tveklöst matchens man. Ett talande bevis på saken är att Sävehof endast lyckades göra fyra mål på halvlekens första 20 minuter.

 

Och då Guif, trots många missade chanser, lyckades få in en del bollar, så började man dra ifrån. Vid ställningen 22-17 tog gästerna en time-out, men det var försent. Det starka och fanatiska hemmasupportet gjorde Sävehofs comeback-försök till en omöjlig uppgift. För Guif-killarna kämpade oförtrutet på ända in i mål. De sista fem minuterna så var livet på läktarna från den rödklädda hemmapubliken helt sanslöst. Alla stod upp och applåderade sina hjältar. En underbar syn.

 

Återigen så måste vi ge SVT en eloge för det suveräna jobb man utfört i dessa semifinalmatcher, och det gäller även dammatcherna. Enda missen är väl att semifinalerna går samtidigt. För visst borde vi TV-tittare ges möjligheten att se alla semifinal-matcher i framtiden? Idag missade vi ju tyvärr Hammarby/Alingsås matchen. Om den gått i morgon kväll så hade jag varit klistrad framför rutan då med. Men kanske ska man inte var girig? En annan sak jag gillade skarpt var experterna Magnus Grahn och Per Johansson och deras fina, färgstarka och ärliga analyser. Bra gjort SVT. Se deras reportage här.

Sävehof slog Eslöv och gick till SM-final

Sävehof tog sig idag till SM-final i handboll genom att på hemmaplan slå Eslöv med 32-26. Dagens seger innebar vidare att Sävehoftjejerna vann semifinal-serien i tre raka matcher. Starkt. Det är inte så ofta som jag brukar titta på handboll, men nu när matchen gick på TV så slog jag mig tillrätta framför dumburken. Och visst var det underhållande, även om Sävehof var i ledningen nästan hela matchen. Inledningsvis så hängde dock Eslövtjejerna med riktigt bra. Man höll tom jämna steg med motståndarna.

 

Det var först i mitten av första halvlek som Partillelaget skaffade sig en fyra-måls ledning. Och denna ledning lyckades aldrig skånskorna ta igen. Men trots att matchen i princip var avgjord redan efter 15 minuter, så var det ändå en mycket bra handbollsmatch, med många fina tekniska bravurnummer anfallsmässigt … från båda lagen. Bästa målskytt blev fö Eslövs Anna Olsson på tio mål, vilket är ett bevis på hur bra skånelaget var.

 

Vid sidan om den väntade segern, så var detta Johanna Ahlms (bilden) sista framträdande inför hemmapubliken på ett tag. Hon flyttar ju som bekant till Danmark, och proffslivet där, nästa säsong. Och det var en märkbart rörd Johanna som blev intervjuad efter matchen. Något man kan förstå, då hon spelat för Sävehof sedan sjuårsåldern. Men innan hon drar iväg till äventyret på andra sidan Öresund, så tänker hon vinna ännu ett SM-Guld med klubben i hennes hjärta. Och efter dagens uppvisning så tänker åtminstone inte jag tippa annat än en solklar Sävehof seger i Globen om två veckor … oberoende av vilket lag man där får möta. Så bra är man.