Vad som måste räknas till Robin Söderlings största bedrifter så här långt är tveklöst gårdagens triumf i Rotterdamsfinalen. Seger med 2-1 i set mot Jo Tsonga kanske inte låter så där väldigt imponerande, men alla vi som följt Robin genom åren vet hur han alltför ofta brukade vika ned sig när det väl kom till kritan.
Så dock inte nu, och det är detta som är den stora skillnaden mot förr. Robin är nu mentalt superstark och spelar mestadels bara en boll i taget. Han går inte och grämer sig längre när det börjar ta emot, utan skakar bara av sig negativiteten och kör vidare — positivt.
Magnus Norman är den vi har att tacka för att vår store underpresterare nu infriat våra förväntningar. Och än är det inte slut på den fronten, för efter årets kalastart så tror jag Robin tar hem ett par titlar till innan Paris drar igång.
Huvudmålet för året är dock som vanligt Båstad och Stockholm Open. Där kräver vi nu att han segrar.
Men visst finns det även viss chans till grandslamlycka — om allt stämmer och han har lite tur i lottningen. Men realistiskt sett så kan man inte se Robin slå Rafa i Paris — eller Rafa, Fed och Djokovic i Wimbledon resp New York.
Hudersomhelster så var det finemang att Robin tog hem Rotterdam och försvarade sin titel. Hade i förväg inte trott han skulle grejat, men där ser man. Egendomligt nog så står dock Robin kvar på exakt samma poäng som förra veckan. Känns orättvist. Fast sånt är livet i världstoppen. Varje vecka är nu en kamp för att överleva i topp fyra.