Fed skämde ut sig helt ”onödigt”!

När vi inte trodde att det kunde bli värre så blev det värre, för idag på morgonen så skämde Roger Federer ut sig med besked. Helt utspelad av Nikolaj Davydenko och ytterst nära att hamna i 0-2 underläge i set, så bestämde sig schweizaren att det var ett bra tillfälle att besöka toaletten, något han ytterst sällan gör. Allt för att störa sin motståndare och få honom ur balans.

Osportsligt, ”onödigt” och uselt gjort, enligt mig och många andra tenniskännare av rang världen över. Fy skäms på dig Roger. Jag trodde du var bättre än så.

Mot Rafa i ett viktigt läge i en majorfinal kunde man kanske förstå ifall Roger använt sig av denna smutsiga och ”onödiga” taktik, men mot Davydenko, en spelare som han alltid mosat när det handlat om grandslam? Visserligen så är Davy i sitt livs form och spelade ända fram till den ”onödiga” osportsligheten bländande tennis. Men att använda kryphål i regelverket för att gynna sina egna intressen på detta vis var minst sagt bedrövligt, speciellt som det var ”onödigt”.

Toalett-break har en funktion, och den är att hjälpa spelare, och främst då de kvinnliga om makeupen behöver fräschas till. Men för en manlig spelare att  rusa in på muggen efter blott  en timmes spel är något som är totalt ”onödigt!” Federer var mao ”onödig!” Många hävdar vidare att hela han nu är ”onödig”!

”Onödig” eller ej så fick han dock finfin utdelning för sitt bedrägeri. Tretton raka game tog han hem! Vem har någonsin hört talas om något liknande i en slam eller annan major? och mot en världspelare som Davydenko dessutom? Vår egen Robin Söderling tog som bekant tolv raka game mot Rainer Schüttler förra våren (6-0, 6-0), men att vinna tretton måste väl vara rekord? Federers toalettbesök avgjorde mao hela tillställningen.

Sverige föll mot Tyskland

Tyvärr så blev det ingen final för svenskarna i Word Team Championship. Tyskarna samlade ihop sig igen, efter den förnedrande förlusten som Rainer Schüttler inkasserade mot Robin Söderling, och vann de två återstående matcherna. Först så blev Andreas Vinciguerra besegrad av Philip Kohlschreiber med 6-1,6-2. Därefter så föll vårt dubbelpar, Robert Lindstedt och Robin Söderling,  i en tät och oviss match mot Nicolas Kiefer och Mischa Zverev med 7-6, 4-6, 13-11 (tiebreak). Att man dessutom missade en matchboll i det avgörande tiebreaket gör ju inte saken bättre.

 

Dessa matchtiebreak efter två set är något jag inte är ett fan av. Har svårt att förstå varför man inte kan spela ett tredje set först – och sedan ha ett tiebreak? Åskådarna blir ju på det här viset lurade på ett helt set. Varför man håller på så här förstår inte jag. Avslutningsvis så kan man kanske fråga sig om det var så klokt att köra över Schüttler på det vis Söderling gjorde. Att förnedra en motståndare är aldrig bra, och kanske hade det gått bättre för svenskarna om Söderling tagit det lite lugnt under ett av tyskens servegame i andra set?

Söderlings härliga seger

Med smått osannolika 6-0, 6-0 så krossade idag Robin Söderling den tyska ettan Rainer Schüttler inför förstummade åskådare i Düsseldorf. I den avgörande matchen av den röda gruppen i World Team Championship, så tog därmed Sverige en viktig 1-0 ledning. Vinnaren av matchen går som vi alla vet till finalspel. Det finns egentligen inte så mycket att säga om Söderlings triumf, för om man vinner en match blankt, så har man uträttat något extraordinärt. Jag kan inte på rak arm påminna mig när jag senast hörde talas om hur en världspelare besegrar en annan världsspelare utan gameförlust. Tror inte ens Björn Borg lyckades med konstycket under hela sin karriär?

 

I vilket fall som helst så får vi i World Team Championship se vårt svenska tennis-ess på det vis han egentligen är – som bäst. Han har nu sju raka singelsegrar i turneringen (om man räknar in förra årets fyra segrar). Att sedan turneringen spelas på det gamla svenska favoritunderlaget grus gör ju inte saken sämre. Frågan som många nu ställer sig är varför Robin är så här bra när han spelar för Sverige? Varför misslyckas han alltför ofta i de vanliga turneringarna? Han har ända sedan han först dök upp på scenen varit tippat att bli en världstjärna, men av någon underlig anledning lyckades han aldrig ta det där lilla extra steg som behövdes.

 

I en del matcher jag sett med honom på sistone så har han spelat jämnt med toppspelare som Federer, men kastat bort allting genom att göra billiga misstag i avgörande lägen. Och som vi alla vet så är det då man INTE får tappa koncentrationen. Det är detta som gör saken så underlig med Robin, för under World Team Championship har han precis lika mycket press på sig som vanligt. Skillnaden är dock att han i Düsseldorf  INTE blir nervös och slarvar bort det viktiga bollarna. Om man kan få honom att spela lika avslappnat/koncentrerat i vanliga fall så hade Robin stadigt befunnit sig på top 10 – där han hör hemma. Läs SvDs artikel här och DNs här.