Bollnäs förlorade SM-finalen!

Ja det var bara hur trist som helst att Bollnäs förlorade SM-finalen idag mot Edsbyn. Man förlorade med 3-1 i baken mot argaste lokalkonkurrenten från Hälsingland.

Ja det var bara för tråkigt att Edsbyn skulle ta hem en turlig seger idag mot gamla fina Bollnäs som alla idag hejade på, inte minst beroende på att man inte vunnit SM-Guld sedan 1956.

Edsbyn däremot har vunnit mängder med SM-Guld de senaste femton åren, så varför skulle man heja på dem?

Kände på förhand på mig att Bollnäs skulle förlora, trots massa fina bandyspelare i laget, typ Per Hellmyrs och Daniel Berlin.

Det var mao. den gamla vanliga visan : den som har mycket får ännu mera, medans den som inget har … ja, han för vara nöjd med det … för evigt.

Anser vidare att det är fel att en finsk ska få avgöra en svensk SM-final. Ja det var asså en purung finsk som avgjorde finalen med att göra två mål! Fel anser alla om saken.

Finsken ska såklart inte göra mål i stora finaler annat än i Finland! Självklart! Fusk och dålig stil av honom och alla i Edsbyn mao..

På tal om annat så kan man återigen konstatera att det aldrig blir någon riktig atmosfär när bandy spelas inomhus. Sextontusen åskådare på plats, men något saknades … sol, blå himlen och lite vind … och kanske som 2010, en hel jädrans massa snö!

Ja finalen 2010 mellan Hammarby och Bollnäs var bara helt enorm att följa. Så vi inser nu att bandy måste spelas utomhus, inte inomhus där det är varmt och gött.

Nej bandy är och förblir en utomhussport och så måste det alltid förbli, för alltid.

Patetiskt värre var, avslutningvis, att se hur damfinalen spelades : precis som vanligt inför i princip ingen publik alls!

Publiksiffran, eller rättare sagt, bristen på publik talar här sitt tydliga språk : ingen bryr sig om den s.k. damfinalen! Ingen … ja, då utom spelarna på isen och de närmast sörjande förstås.

Skandal därför att man (dvs. vi pöjkar) ska subvensionera deras (dvs. de s.k. damernas) finalmatch genom våra hårt inarbetade kosingar. Hutlöst rentutav faktiskt!

Ja för någon måste betala för kalaset att hyra hela Nya Söderstadion för en dammatch i bandy som ingen vill se! Och det är inte damlagen som betalar!

Bort med damfinalen från Nya Söderstation mao. Ingen bryr sig om deras final. Låt tösorna därför få spela på närmaste utomhusbana, eller närmaste frusna sjö, tills dess att någon bryr sig om deras final.

Man undrar även varför Bandy-VM i Sverige aldrig spelas i Stockholm och på någon av de två stora arenorna man där förfogar över?

Alla vet ju att en VM-final mot ryssarna lekande lätt hade dragit minst trettiotusen åskådare på antingen Nya Råsunda (som troligen hade sålts ut) eller Nya Söderstation.

Nej, men det vill man inte ha, bättre att världens två bästa bandylandslag spelar VM-final ute på vischan på en undermålig arena inför två tusen pers..

Men att två flicklag ska spela SM-final (en match som bevisligen ingen brydde sig om) i Stockholm, på en jättearena dessutom, som låg helt öde! … ja, så måste vi ha det för annars så är vi inte jämställda så det räcker.

BU för jämställdhet mao. (ta bort tramset med en gång, kräver alla nu) och för den skandallösa behandligen av vårt bandylandslag!

Sandviken svenska mästare

I England har man sin gamla FA-cup: I Sverige har vi bandyfinalen på Studenternas. För mig så smäller bandyfinalen högre än bollsparkandet i London. Inget snack om saken.

I år fick vi dessutom se en sjutusan till final. Sandviken och Bollnäs, dessa två klassiska bandystorheter, gjorde upp om SM i vad som redan hyllas som en av de bästa finalerna på många år.

5-5 efter full tid innebar förlängning, och väl där fick SAIK ett minst sagt turligt skott i mål. Sorg och bedrövelse för Bollnäs och alla deras supportar, speciellt efter att Per Hellmyrs bara minuten innan ordinarie matchtids slut fått ett korrekt mål bortdömt för offside — ett mål som säkerligen inneburit seger med 6-5 och SM-guld. Tänk så det kan gå.

Lider med bollnäsarna, som jag f.ö. hejade på, som nu får vänta ännu ett år på SM-lycka. Samtidigt så var det förstås roligt att SAIK fick vinna på nytt. Klubbens sjunde SM.

I vilket fall som helst så var det ett fantastiskt skådespel på Studenternas idag. Det enda som behöver åtgärdas till nästa säsong är en helt ny arena i Uppsala, för den gamla håller inte måttet.

Redan förra året krävde jag här på bloggen att en ny nationalarena för bandy måste byggas. En arena likt Nya Gamla Ullevi i Göteborg: en arena för fotboll och bandy med plats för uppåt 30000 åskådare.

Uppsala är Sveriges fjärde största stad, och en ny fin arena av denna typ är vad staden och svensk bandy nu behöver. Min vision är sedan att alla svenska bandylandskamper, inklusive kommande bandy-VM, ska spelas där — ett bandyns Wembley helt enkelt.

Dagens Studenternas med sina provisoriska läktare får SM-finalerna att verka billiga och amatöriska. Låt oss dra igång detta bygge av ett nytt Studenternas omedelbart och spela bandyfinalerna där redan nästa år. För det är vad svensk bandy behöver och förtjänar.

Bollnäs fick till en femte match mot SAIK

Efter många om och men så lyckades till sist Bollnäs gå segrande ur striden mot Sandviken idag. Med 4-3 efter förlängning så ordnade man till en femte och avgörande match om finalplatsen. Men det satt som sagt hårt åt, för dagens match uppe i Bollnäs var minst sagt oviss.

Första halvlek var en ganska så händelsefattig historia, med tillknäppt spel, något som halvtidsresultatet 1-0 till hemmalaget ganska så klart avslöjar. När man sedan i början av andra ökade på till 2-0 på straff, så började åtminstone jag undra om inte segern mer eller mindre var fixad.

Men i bandy kan det som vi alla vet svänga fortare än kvickt, och efter en SAIK-timeout så gjorde man två snabba mål på ett nervöst gäng bollnäsare, och plötsligt verkade segern och finalplatsen vara vikt för bortalaget. Men när jag var mer eller mindre säker på detta, så slog hemmalaget till på nytt: 3-2, och med bara minuter kvar såg deras seger kassaskåpssäker ut.

Men då, i den sista övertidsminuten … kvittering! Sandviken var nu klara för final, för inte kunde ett knäckt Bollnäs ta hem det här i förlängningen? Men det kunde man, för bara någon minut senare så slog Per Hellmyrs in segermålet på en hörna. En fantastiskt rafflande och underhållande match var över.

Kan inte vänta på nästa möte, för det lär bli något i hästväg. All press ligger nu på SAIK, något som jag tror passar Bollnäs helt perfekt. Att det blir jämt behöver nog inte tilläggas. Det kommer, tror jag, att handla om Hellmyrs eller Mossberg – en av dessa två giganter kommer att avgöra vilket lag som får möta Hammarby.

Båda dessa spelare, blev för övrigt uttagna i årets lag av SVTs experter. Men vem som är bäst av dem? Det får vi se i Sandviken. Läs vad DN skriver om matchen här.

Avslutningsvis så måste jag skriva lite om den otroliga gäst man hade i pausvilan: Martin ”Lillen” Johansson, 91 år ung. Han var som vanligt på plats i Bollnäs för att heja fram de sina. ”Lillen” spelade redan 1943 SM-final för laget i hjärtat, som man dock förlorade, men han vann sedan guld både 1951 och 1956 med Snoddas. Sicken krutgubbe. Och rolig var han dessutom. För mig matchens stora behållning.

Sandviken kvitterade mot Bollnäs

Igår kväll så tog så Sandviken gruvlig revansch mot Bollnäs efter utskåpningen upp i Hälsingland senast. 2-8 då blev nu 6-4, efter riktigt bra SAIK-spel under större delen av matchen, speciellt i andra halvlek när man tryckte på ordentligt framåt.

Men det började inte så bra för SAIK. Två lite turliga mål försatte hemmalaget i 0-2 underläge, och det fanns tom bud på mer, när olyckan var framme … för Bollnäs. Per Hellmyrs skadade foten och tvingades utgå.

Detta förändrade hela matchen och blev i slutändan det som gav Sandviken segern. Bollnäs hade total otur när man blev av med sin bästa spelare, och att SAIK kom tillbaka och kvitterade var endast en formalitet. Och snacka om missflyt när en jättechans för bortalaget att på nytt ta ledningen missades av Tobias Björklund, så gjorde Daniel Mossberg 3-2 i det andra målet i den efterföljande kontringen istället. Och det var ställningen i halvtid.

Matchen var såklart inte över, men med Hellmyrs borta så var det svårt att se någon vändning komma till stånd. Och andra halvlek blev inte oväntat mer eller mindre helt dominerad av SAIK. Inte ens Hellmyrs, som kom tillbaka och verkade hel, kunde ändra på matchbilden. Faktum är att 6-4 är smickrande siffror för bollnäsarna då deras två sista mål kom när matchen i princip var över. Två tröstmål helt enkelt. Läs mer om matchen här (SR).

Detta var i alla fall precis vad semifinalen behövde, och det lutar väl nu åt att det blir fem matcher. Av det jag sett av de båda lagen, som är oerhört jämna, så måste jag hålla Bollnäs som knapp favorit. Och nog hade det varit kul att få se dem i final igen. Laget har ju inte vunit SM på över femtio år. Kanske är det dags nu? Ikväll så ska det bli kul att vända blicken mot Zinken där Hammarby kommer bli finalklart.