Nu hejar vi på Tyskland

Ja nu efter den skandalösa segern för Norge över Danmark i semifinalen av EM för tösor så återstår bara för oss alla att heja på Tyskland i finalen. Norge är våra fiender i idrottssammanhang och därför måste vi nu supporta Tyskland.

Alla ville att de sympatiska och käcka danska töserna skulle vinna igår och sedan även ge Tyskland stryk i finalen. Ingen ville att Norge och deras uppblåsta s.k. damlag skulle vinna.

Norskarna har redan vunnit så det räcker, något som f.ö. beror att man stulit all våran fina gamla olja i gamla Nordsjön och sedan tjänat miljarder med kosing på att sälja den till oss (trots att den alltså är vår från början!) och alla andra nordbor till ockerpris. Detta får vi aldrig glömma.

Norskarna är våra fiender och världens nedrigaste s.k. folk — ett s.k. folk som f.ö. enbart existerar för att sabotera för oss svenskar i alla områden samt på alla vis tänkbara och möjliga.

Och nu i EM så tänker man vinna våran hemmaturnering i damfotboll och på så vis förnedra oss på våran egen hemmaplan Nya Råsunda i Solna. Detta kan vi inte tillåta. Norge måste m.a.o. stoppas — till hvarje pris!

Vi måste därför nu alla lära oss den tyska nationalsången (Deutschland über alles) och sedan sjunga den för fulla muggar på söndag för att på så vis hjälpa de rara och goa tyskorna i deras nobla kamp mot de norska trollen — vägrar att kalla dem för damer eller ens människor! De är bevisligen troll!

Stort bu till Norge m.a.o. för att man alltid ska förstöra för oss. Faktum är att det enda norrbaggar lever för är att sabotera livet för oss svenskar. SÅ nedriga är man i själ och hjärta, något man f.ö. inte har!

Jag vet f.ö. hvad jag talar om — besökte Norge en gång i min ungdom, något jag ångrar hvarje dag och något jag alltjämt känner sviterna av! Så hemskt är Norge och alla som där härbergerar. Res aldrig dit! Det kan bli din sista resa!

Så gör nu som jag, alla, och stöd tyskorna i deras nobla kamp för frihet och rättvisa här i världen mot de usla norska businnorna. Heja m.a.o. för fulla muggar på de goa och rara tyskorna så att vi och hela världen undslipper ännu en norsk seger i ett idrottssammanhang.

Heja Tyskland m.a.o.!

Kriget mot Norge trappas upp: slutet för landet nära?

Nu med endast två race kvar i Holmenkollen så börjar det dra ihop sig på allvar. En hel värld hejar nu för fulla halsar på di svenske mot de förfärliga norska barbarerna.

Med avsky och äckel tvingades en hel värld idag beskåda upplösningen på VM-stafetten, och man tar nu avstånd från allt vad Northug och Norge heter. Alla önskar nu att Sverige ska sätta det oförskämda folket (om man nu kan kalla norskarna för folk, efter att man nu idag och på sistone betett sig på alla andra vis än som folk) från andra sidan fjällen på plats.

En av SVT:s medarbetare hävdade tex idag med bestämdhet att dagens guldgutt, dvs den där oförskämda slyngeln Northug, inte var något annat än en liten gris, dvs allt annat än någon som tillhör mänskligheten, dvs ingen medlem av det mänskliga folket. 

Alla världens medborgare håller nu tummarna för att Charlotte Kalla krossar den där norskan för att på så vis stoppa barbarerna från att forsätta med sina oförskämdheter gentemot de godhjärtade och genomsympatiska svenska skidhjältarna och deras nobla folk, svenskarna.

Alla håller sedan sina tummar även för att Marcus Hellner och de andra fina svenska skidheroerna krossar Northug och alla hans barbarkumpaner på söndag och belägger platserna ett till tre, för att på så vis skipa rättvisa i skidvärlden och världen i stort — allt för att få ett rättvist och sportsligt slut på osportsligheterna samt lurendrejerierna i Holmenkollen med omnejd.

Därefter kräver man att Holmenkollen och kanske hela Norge ska nedmonteras och forslas bort till okänd ort för att sedan invänta tidens slut. Området där Norge tidigare befann sig ska därefter ligga i träda i tusen år för att på så vis ge det en chans att åter bli rent och friskt. Därefter kan men eventuellt släppa in kreatur där igen vilka då under ytterligare tusen år kan använda området som betesmark. Området lär dock förbli otjänligt för mänskligt boende i bortåt tiotusen år, sådan är graden av nedförspestning som Northug och andra av griskaraktär gjort sig skyldiga till nu under VM och tiden innan.

Sverige är bättre än Norge!

Att Sverige är bättre än Norge på sport vet hela idrottsvärlden. Exakt varför vi är så himla bra är oklart, men kanske ska man inte fördjupa sig i saken alltför mycket. Låt oss istället bara njuta av vår förträfflighet gentemot norskarna.

I fotbollssammanhang, för att ta ett exempel, så har vi spelat 104 matcher mot Norge (landet vi mött flest gånger). Av dessa 104 matcher har vi svenskar vunnit 59, spelat oavgjort 21 och endast förlorat 24 (ofta oturligt).

Vi har även en ruskig målskillnad på 272-143! Vi gör alltså i genomsnitt dubbelt så många mål på dem som de gör på oss! Vi är mao dubbelt så bra på fotboll som Norge!

Vi har även gett norrmännen deras värsta fotbollsförluster genom tiderna: 11-3 1908 (i deras första landskamp) följdes upp med mängder av andra underbara utskåpningar som den klassiska 9-0 segern 1913 och den oförglömliga 10-0 segern 1945!

Det kan inte vara kul att vara norrman och invänta en landskamp mot Sverige mao.

Lika illa är det för övrigt för våra övriga grannländer, möjligen med ett undantag: Danmark.

Danmark har vi följande statistik mot: på 102 matcher har vi 46 segrar, 18 oavgjorda, 38 förluster och 183-166 i målskillnad. Även mot danskarna har vi således en klar, men inte förkrossande, plusstatistik.

Mot Finland är det riktigt illa (för dem): på 83 matcher har vi 63 vinster, 11 oavgjorda, 9 förluster och 282-93 i målskillnad.

Ingen kul läsning för våra finländska vänner. Kanske fattar vi nu varför man inte gillar oss så himla mycket på andra sidan Östersjön? Vi är helt enkelt för bra på fotboll!

Lilla Island har dock lyckats över förväntan mot oss, fotbolls-giganterna: på 13 försök har man faktiskt bara förlorat 9 gånger, men även spelat 2 oavgjorda och – hör och häpna – vunnit 2 gånger! Målskillnaden är 30-13 i vår favör.

Totalt mot nordiskt motstånd har vi på 302 matcher: 177 segrar, 52 oavgjorda och 73 ofta oturliga förluster, inte sällan pga av dåliga domare och annat otyg. Totala målskilnnaden är 765-435 i svensk favör.

Summa summarum är att Sverige är klart bättre än hela övriga Norden. Att de nordiska länderna lyckas bättre mot oss på sista tiden har att göra med att vi svenskar är trötta på att köra över dem hela tiden och låter dem få göra ett par mål emellanåt, allt för att upprätthålla grannsämjan och gynna världsfreden.

Kina flyttar muren till Norge i protest mot Northug!

Ja, då har vi slutligen fått det bekräftat från TT: Kina tänker nu flytta den Kinesiska muren till den svensk-norska gränsen för att där bygga upp den igen för att på så vis isolera hela Norge från omvärlden.

Northugs skandalösa påstående att han hade vunnit över Gunde Svan över en femmil har man i Kina mao inte uppskattat. Snarare tvärtom, för 1,3 miljarder kineser är nu fly förbannade som aldrig förr.

Presidenten Gun-Desia-Ping avslöjade alltså nu på morgonen inför ett fullsatt Himmelska fridens torg i Peking att planerna på att flytta hela den Kinesiska muren kommer att sättas i verket redan i eftermiddag, omedelbart efter att man följt Thor Heyerdahls avsegling på Kon-Tiki från Oslo klockan 15.00 svensk tid – en avsegling som förresten direktsänds i kinesisk TV.

Aldrig under hela Kinas historia, inledde Gun-Desia-Ping sitt tal, har vi kineser blivit så förolämpade som nu. Och det som denne norske gutt Northug sagt om Gunde har väckt upp en vrede inom oss alla som vi inte sett maken till sedan Genghis Khans tid. 

Tilläggas kan att arbetet med att omsluta hela Norge med den Kinesiska muren beräknas vara klart senast söndag. Med över en miljard kineser arbetande dygnet runt så anses inte detta jätteprojekt, från kineseskt håll, vara någonting anmärkningsvärt.

På det långa området där muren stått i tvåtusen år så planerar man nu bygga tusentals nya skidanläggningar, alltför att nu göra en kinesesisk storsatsning på Sotji om fyra år där man hoppas sätta Northug och alla andra oförskämda norrmän på plats i skidspåren.

De tio tyngsta OS-gulden

1   – Ishockey (Damer) :  Tyngsta guldet för mig pga att slagsmål och annat busliv inte är tillåtet. Här kan mao artisterna spela ut, utan risk för nedmejning av motståndarbusar – såvida man inte möter finskorna. Vem kan tex glömma hur Foppa mejades ner av en kanadensisk grobian i en VM-final för ett par år sedan, en final vi av den anledningen förlorade? Damhockeyn är således den största OS-sporten, och Damkronorna kanske sportens främsta representant. De bästa spelarna är dessutom spelskickligare än de bästa killarna.

2   – Ishockey (herrar) : Allt onödigt våld förtar tjusningen. Det rent sporstliga elementet finns sålunda inte här. Som sport en mycket lägre typ av hockey än den finare, ädlare och ärligare damvarianten. En sport för busar. Och som vi alla med egna ögon och till vår stora förfäran – men inte till vår stora förvåning – fick se i OS, så är den absolut värsta busen av dem alla en norrman.

3   – Femmilen : OS sista individuella gren och mest klassiska. Tyvärr så blev vår egen Johan Olsson bortspurtad igår, men för en hel skidvärld var han den moraliske segraren. Femmilen har dock tappat i status nuförtiden. Loppet är inte längre det mandomsprov det än gång var. 1928 tex, när Sverige vann alla tre medaljerna, så kom segraren Per-Erik Hedlund i mål på strax under fem timmar. På den tiden så var det alltså riktiga karlar som åkte – på riktiga skidor! – och inte som nu en massa fjollor och primadonnor, vilka mestadels tyvärr är norska, som dessutom måste byta skidor stup i kvarten. Av den anledningen så måste nu 90 km introduceras som den nya maratondistansen i OS. Men då svenska skidåkare då kommer vinna guld varje gång så är kanske inte chansen så stor att så sker. Den stora svenska dominansen på Vasaloppet, världens förnämsta skidlopp, sticker antagligen i ögonen på norska IOK-ledamöter alltför mycket. Vi är för bra helt enkelt. På femmilen har vi för övrigt sju segrar (rekord), och vi har även överlägset flest vunna medaljer totalt! Och när det gäller VM så har vi hela tolv guldmedaljer – dubbelt så många som Norge! Ju längre distans, desto bättre är vi. Så enkelt är det.

4   – Störtlopp (herrar) : Den mest klassiska alpina grenen.

5   – Tiotusen meter skridsko : Det stora mandomsprovet på is. En gammal fin paradgren som vi vunnit hela fem gånger, senast med Tomas Gustafsson 1988. Men precis som när det gäller femmilen så borde man köra loppet utomhus så att man får kämpa mot elementen.

6   – Konståkning (herrar) : Sverige har stolta traditioner här med Ulrich Salchow och Gillis Grafström (bilden). Dessa båda herrar vann de fyra första OS-gulden 1908, 1920, 1924 och 1928. Att ingen svensk vunnit guld sedan dess beror för övrigt på att vi ville ge andra en chans och dessutom inte hade något mer att bevisa. Den totala svenska dominansen från 1908 till 1928 räckte helt enkelt för oss. Att ingen norrman till dags dato lyckats vinna OS-guld i denna svenska paradgren behöver såklart inte tilläggas, men detta, deras misslyckande, beror troligen på att alltför mycket teknik, balans och estetiskt sinnelag krävs? Det går alltså inte att bara glida runt runt i fem-sex minuter för att sedan slutspurta av isen med full fart. Det är, tror jag, en medfödd defekt i deras psyke som har omöjligjort framgång när det gäller den manliga konståkningen? Kanske har man även svårt med sin manliga identitet, något som då klart förklarar varför man lyckats bättre med konståkning på damsidan, eftersom man ideligen har ett sådant överdrivet behov av att hävda sig gentemot oss så välmenande och på alla sätt helt förträffliga svenskar.

7   – Tremilen (Damer) : Damsidans motsvarighet till femmilen. Känns dock aningen i kortaste laget. Tjejerna borde såklart också köra femmil. Problemet med att införa femmil på programmet är att man då vet om att det blir svenskt guld, eftersom vi alltid briljerar när det handlar om de långa distanserna.

8   – Störtlopp (Damer) : Finaste alpina disciplinen.

9   – Backhoppning stora backen : En av OS stora klassiker.

10 – Konståkning (Damer) : Inte en gren jag följer men supportet för damtävlingen världen över motiverar tiondeplatsen.

Jag kunde såklart lagt in andra tävlingar bland de tio tyngsta, men ansåg att en deltävling per sport fick räcka. Med detta inlägg så avslutar jag nu OS-bloggandet för den här gången och låter bloggen återgå till annan sport.

Inte mycket att skriva hem om idag

Efter att ha följt våra skidskyttetjejers avslutande insats i stafetten, och sett Anna Holmlund åka bort sig i semi, och fått höra nyheten om att Kalla, Haag och Pajala är krassliga, så insåg jag att det inte fanns någon anledning att skriva några mer inlägg igår.

Slutet på OS i Vancouver går nämligen nu i oturens tecken för oss svenskar. Enda glädjeämnet är att Norge nu i gårkväll tog tre nya medaljer – men inga guld! Tack och lov. Men jag är rädd för att det ännu är alltför många dagar kvar av spelen för att vi ska kunna undvika en ny norsk guldorgie, speciellt om Kalla inte blir frisk.

Guldorgien är på gång, känner det på mig, Norge har ju redan sex guld! Alldeles för många. Skänk en tanke åt vårt östra grannland, Finland, så inser vi varför desa guldorgier är av ondo. För så här långt har finnarna bara skrapat ihop en enda liten medalj – ett silver. Gamla stolta vintersportnationen Finland har bara en medalj! Det är knappt man tror det är sant.

Vi har ju då med våra sju medaljer lyckats riktigt bra. Så varför är vi inte nöjda? Svaret är Norge. Norge har ännu fler medaljer än oss. Vi vill stiga fram ur deras skugga och vinna fler guld än dem på nytt. Otur bara med all denna jäkla missflyt som hela tiden drabbar oss.

Varför ska världen vara så himla orättvis? Varför får ”the dark side” alltid så mycket framgång. Godheten är ju tänkt att vinna, så blir ju i alla fall i alla Hollywoodfilmer. Vi är ju ”the good guys”, för ”the bad guys” bor på andra sidan fjällen. Vi måste av den anledningen fortsätta hoppas på nya guld så att ”the good side” kan vinna, men var ska dessa guld komma från nu med all denna otur?

Snart har vi väl bara curlinglagen att hoppas på? Hemska tanke. Curling, sporten/spelet som jag placerat näst sist av alla OS grenar. Det är detta spel vi nu måste heja fram för att undslippa nedsättande norska kommentarer och överlägsna blickar under de nästkommande fyra åren.

Personligen så  hade jag dock hellre sett en extra distans i skidåkning än curling. Varför inte köra Vasaloppsdistansen 90 km? Där hade vi haft en bra chans till guld varje gång. Och handen på hjärtat, hade en enda svensk slösat bort sin dyrbara fritid framför TVn med att titta på curling om det inte handlade om OS? Nej, just det.

Hörde igår på Radiosporten att en av de kvinnliga reportrarna höll tummarna för att Norge skulle slå Storbritannien i curling så att vårt eget curlinglag skulle kunna gå vidare, första gången hon hejat på vårt västra grannland sa hon urskuldande. Jag är mao inte ensam om att vara trött på norka guldorgier.

I afton har vi nu två nya reella guldchanser i Anja och stafettlaget, men kan det sluta på något annat vis än med en norsk sensationseger i storslalom och en Northugspurt i mål? Troligen inte nu när vi har sådan jädrans missflyt. Tar vi tre-fyra brons till innan spelen är till ända så får vi väl vara glada:-)

De nya norska reglerna för OS

1   Marit Björgen, Norge, 39.58,1
2   Anna Haag, Sverige, +8,9
3   Justyna Kowalczyk, Polen, +9,3
4   Kristin Störmer Steira, Norge, +9,4
5   Aino-Kaisa Saarinen, Finland, +42,5
6   Therese Johaug, Norge, +51,9
7   Marianna Longa, Italien, +1.04,1
8   Charlotte Kalla, Sverige, +1.20,4
9   Arianna Follis, Italien, +1.23,5
10 Sara Renner, Kanada, +1.39,8

Här ser vi topp tio från gårdagens skiathlon. Enligt det nya och av mig föreslagna Norge-systemet så skulle alltså Björgen, Störmer-Steira och Johaug får var sin fin medalj, medan Haag, Kowalczyk och Störmer-Steira även de skulle få medaljer. Eventuellt kan man tänka sig att Saarinen, som tredje bästa ickenorksa, borde få ett OS-brons även hon, och kanske är det mest rättvist? Guld, silver, brons och järn till de fyra bästa norskorna alltså, och guld,silver och brons i så fall till de tre bästa ickenorskorna. Ett perfekt och rättvist system.

Ge Anna Haag ett guld! (och ge Björgen och Norge alltid ett guld!)

Ju mer jag tänker på norska astmamedicindopade Marit Björgen och hennes seger igår, desto mer irriterad på hela denna olustiga historia blir jag. Men som vi alla vet så kan man inte stoppa norskarna när de väl har börjat med sina trix.

Så jag har ett förslag: varför inte ge Marit Björgen ett guld varje gång hon tävlar – oberoende var hon hamnar i resultatlistan – samtidigt som ettan, tvåan och trean får sina medaljer som vanligt?

Så om Björgen kommer först i ett lopp (eller sist) så får hon ett guld – tvåan i loppet får även hon ett guld, trean får sedan ett silver och fyran ett brons. På detta vis blir alla glada. Norskarna får sitt, och vi – alla övriga folk och fä – får vårt! En helt perfekt lösning på denna dopingproblematik med norskarnas lilla älskling, som det för övrigt varit så himla synd om så himla länge.

Tror inte någon tycker synd om norskan om en vecka när hon har fem guldmedljer hängande om halsen, samtidigt som världens övriga kvinnliga skidåkare bara har ett guld – Kallas!

I vilket fall som helst så måste nu Anna Haag få ett eget guld för segern igår – för det var ju hon som vann bland de icke dopade! Silver och brons omfördelas därefter till den riktiga tvåan och trean (Kowalczyk, Störmer-Steira). Alla får på detta vis sina medaljer och alla blir nöjda och glada.

Om detta faller väl ut, så kan jag tänka mig att man tar min antidopingmedicin till nästa fas: att alltid ge Norge ett OS-guld i alla grenar där man ställer upp.

Och om man har tre åkare med så ska man naturligtvis då även få tre medaljer. Kanske kunde man vidare introducera en fjärde medalj – järnet – vid det tillfällen norskarna har fyra deltagare med i loppen. På detta sätt kan man i Norge fira OS-storslam ett par gånger varje dag under varje vinterspel, och det unnar vi dem såklart.

Och om detta projekt, eller kalla det mitt kärleksbarn, faller väl ut, så kunde man kanske tänka sig att införa samma procedur vid sommarspelen. Fast det blir då förstås en himla massa medaljer att hålla reda på. Men tänk på alla nya arbetstillfällen detta skulle skapa – att tillverka alla dessa medaljer. Kanske hade medaljframställningen fått hela världens ekonomi på fötter igen? När kan vi börja?

Bedrövligt, Sverige!

Det är ännu tio minuter kvar av matchen mellan Sverige och Norge. Det står 1-3 (Victoria Svensson har precis reducerat), men vi kan redan nu konstatera att våra svenska fotbollstjejer åkte på storstryk mot Norge. Svenskorna som spelat så bra under hela året, och som vi alla på allvar trodde skulle kunna hota Tyskland om guldet, är nu totalt utslagna. Det blev inte ens semifinal. Inte ens det dög laget till. Bedrövligt. Sverige har nu 1-8 (om jag räknat rätt?) i inbördes möten i viktiga matcher mot grannlandet i väster. 1-8! Senaste vinsten kom 1995! En dag som den här finns det inga bortförklaringar att komma med, speciellt inte som vi allmänt räknas som ett av världens bästa lag. Om vi inte ens kan slå norskorna när vi har ett på pappret mycket bättre lag än dem, så får vi nu acceptera faktum: Sverige kommer aldrig att vinna en stor titel igen. Vi får nöja oss med EM-guldet 1984.

 

Jag var ända sedan kvartsfinalmotståndaren var klar säker på svenskseger, men efter att ha kollat upp statistiken vi har mot Norge strax innan matchen drog igång så började jag befara det värsta. Och redan efter ett par minuter av matchen så syntes det klart vart det här bar hän. Exakt vad det var som hände är det ingen som vet, men klart är att tjejerna måste lida av ett enormt Norge-komplex. Efter segern i Algarve Cup så var det många av oss som tippade Sverige som blivande Europamästare, så även jag. I vilket fall som helst så ska det nu bli skönt att slippa skriva om damlandslaget på ett tag (läs tills nästa år). För detta var inget annat än ett grandiost fiasko! Enda ljuspunkten var att endast 1718 personer bevittnade detta bedrövliga fiasko på plats. Kommer inte att länka detta inlägg till någon tidning för den här matchen vill vi alla glömma.

 

En timme senare: Hittade bilden ovan och lägger in den. Hittade även en ”kul” artikel som förklarar vad det var som gick snett. Läs själva här.

Norge ointresserat av EM i Finland

Hörde på Sportradion härom dagen ett reportage om hur man i Norge ser på Fotbolls EM i Finland. Det smått otroliga är att man där inte ser på turneringen alls, trots att man har det egna laget på plats, och trots att det egna laget nu spelar kvartsfinal mot Sverige. Inga matcher har ännu visats på norsk TV, och inte ens deras egen sportradio verkar referera från matcherna! Och första gången spelarna såg en journalist borta i Finland (och nu överdriver jag en aning) var när de blev intervjuade av svenska journalister inför matchen mot Sverige! Smått ofattbart, men likväl (nästan helt) sant. Möjligen så kommer man att sända semifinalen – om laget tar sig dit. Men inte ens det är säkert. Att våra bröder och systrar i Norge är världens mest bortskämda folk när det gäller idrottsframgångar är mao ingen överdrift.

 

Men att intresset för deras bästa landslag är så skralt på hemmaplan är smått otroligt. Så medan vi här i Sverige nu sakta men säkert håller på att drabbas av fotbollsfeber så är det ingen i Norge som ens bryr sig. De bryr sig inte om oss, turneringen eller ens det egna laget. Kanske har det att göra med att man redan vunnit allt och nu är mätta? För vad är ett litet EM-guld vid jämförelse med VM och OS-guld. Norskorna har som enda land vunnit samtliga tre stora mästerskap, så kanske är det inte så konstigt att man inte bryr sig om morgondagens kvartsfinal mot Sverige. För oss här i Sverige så betyder dock EM någonting, och kanske är det detta som gör att vi kommer att mosa norskorna imorgon Låt oss hoppas så. Låt oss verkligen hoppas så.

Borde Norge få vara med i Finnkampen?

Efter att ha tittat på bilden på Linus Thörnblad (i inlägget nedan) där man i bakgrunden ser de tomma Ulleviläktarna i bakgrunden, så kan man fråga sig om vi kanske nu borde bjuda in Norge till Finnkamperna. Visst vore lite trist att bryta mot traditionen, men nog hade våra norska bröder och systrar gett spektaklet en välbehövlig injektion? Enda problemet är väl utrymmet på löparbanorna, eftersom det krävs nio banor för sprint distanserna. I övrigt så hade tävlingarna kunnat fortsätta precis som vanligt. Att alternera mellan dessa tre nationer hade säkerligen gjort tävlingen mer intressant för åskådarna. Ullevi hade då inte fått hålla i värdskapet oftare än vart sjätte eller vart nionde år. Och detta faktum hade så klart gjort att göteborgarna hade passat på att bevittna evenemanget när det väl på nytt gästade staden. Samma sak hade då även gällt Stockholm och Malmö eller de andra städer som ansökt om värdskapet.

 

Finnkampen är en urgammal tävling. Den äldsta i världen av sitt slag.  Men precis som man gav Ryder Cup en rejäl ansiktslyftning för trettio år sedan när man lät den bli en tävling mellan Europa och USA, istället för enbart Storbrittannien mot USA, så kan det nu vara dags att göra något liknande vad gäller Finnkampen. Ryder Cup var en rätt så ointressant tävling innnan reformationen, men som vi alla vet så är den nu en kamp på liv och död och nästan i klass med OS eller Fotbolls VM. Hög prestige har cupen i alla fall. Och med de fanatiska norrmännen på läktarna så hade vår gamla finnkamp blivit långt mer intressant och spännande. Är dock själv en aning kluven i frågan, för jag gillar det gamla upplägget, men inte inför halvfulla läktare. Kanske är det en bra idé ändå att bjuda in Norge?

Sandra Hansson vann Vasaloppet

Sandra Hansson vann igår sin andra raka seger i Vasaloppet, och precis som förra året så kom Jenny Hansson tvåa: fast denna gång så var hon rejält distanserad av sin stora konkurrent. Det fina var dock att Sverige på  nytt visade hela skidvärlden var skåpet ska stå när det gäller långloppen: vi är nu bevisligen bäst i världen på de riktigt långa skiddistanserna – tom bättre än Norge. Precis som det ska vara.

 

Jag är en stor Norgevän … utom när det gäller sport. Norrmännens fruktansvärda guldorgier de senaste åren, i så gott som alla vintersporter, gör att jag nuförtiden storligen gläds varje gång något annat land knäpper dem på näsan – så som vi just har gjort i vårt kära gamla Vasalopp.

 

En sak som jag nu föreslår är därför att man allvarligt försöker lägga till ett 90 km lopp i såväl VM som OS – på både herr som damsidan. Alla vi som följt Vasaloppet genom åren vet att det krävs någonting utöver det vanliga för att vinna detta lopp. Många storåkare har gått bet på uppgiften när det försökt ta sig an de sk halvtaskiga åkare som där huserar – åkare som av eliten ansetts vara för dåliga för att kunna etablera sig inom de vanliga distanserna.

 

Att Daniel Tynell är världsbäst över 90 km vet vi, och jag är helt säker på att ingen av de bästa norrrmännen hade rått på honom igår om de vågat ställa upp. Så mitt förslag är att ett par långlopp varje år ska ges världscupstatus, så som skedde med Vasaloppet år 2006 (när Tynell vann!), så att vi på sikt kan få en långlopps distans (minst 80 km) inkluderad  i OS och VM. Och som Sandra och Jenny visat oss alla så är våra flickor mer än väl rustade för en sådan uppgift. Avslutningsvis så kan tilläggas att den som vill läsa mer om Vasaloppet kan klicka här

Stora svenska idrottsprofiler: Gunde Svan

Att Gunde Svan är världens bästa skidåkare genom tiderna råder det ingen tvekan om. Man kan inte bara räkna medaljer, för i så fall så är ju Michael Phelps världens bästa idrottsman någonsin, något han definitivt inte är. Att man i Norge kan tycka att Björn Dählie är bäst beror ju på att de är norrmän. Men om man lugnt och metodiskt analyserar saken så inser man att Björn Dählie endast vann alla sina medaljer pga att Gunde, likt Björn Borg, drog sig tillbaka i förtid – året innan OS 1992. 

 

Dählie hade dessutom förmånen att få åka skidor när man hade 3 OS inom loppet av endast 6 år, vilket turligt nog för honom sammanföll med hans storhetstid. Antalet medaljer i de stora mästerskapen har ju dessutom ökat, vilket medför att många åkare (som Charlotte Kalla tex gjorde i VM idag ) avstår från vissa distanser för att spara på krafterna. De båda gångerna Gunde deltog i OS så fanns det bara 3 individuella distanser.

 

Om Gunde inte i ett svagt ögonblick dragit sig tillbaka efter VM 1991, så kan vi vara säkra på att han hade vunnit åtskilliga nya OS och VM guld, något som då hade stoppat Dählies insamling av guldmedaljer.  Att dalmasen ångrade sitt förhastade beslut insåg vi alla när han efter Albertville-OS, pga de norska härjningarna där, övervägde att göra comeback till hemma-VM i Falun året därpå. Tyvärr så blev det inget med planerna, vilket då ledde till forsatta guld-orgier för norrmännen, något som gjorde alla skidälskande svenskar och finnar illamående.

 

Trots att Gunde drog sig tillbaka redan som 29 åring 1991 (Dählie höll på tills han var 34) så lyckades han ändå samla på sig hela 4 OS-guld (2 stafett) och 7 VM-guld (2 stafett). Att han som nybliven 30 åring skulle ha gjort bort sig i Albertville (eller Lillehammer 2 år efter det) är totalt ologiskt. Gunde var alltför professionell, och hade en alltför stark vinnarinstinkt, för att låta något sådant hända.

Rögle på väg ur Elitserien?

Rögle, laget som inledde säsongen så starkt, är nu kanske på väg ner i seriesystemet igen: man föll igår med hela 6-1 borta mot Luleå.  Trist med skånska ögon sett så klart, men det är ändå inte helt ologiskt om laget relegeras, för hur kan den lilla charmiga staden Ängelholm i slutändan mäta sig med våra storstadmetropoler, och deras storklubbar? Det går naturligtvis inte i längden, även om klubben har ett bra hemmasupport.

 

Elitserien är dock lite speciell, när man tänker på att även en del mindre orter, typ Mora och Leksand, genom åren lyckats rätt så bra där. Nu senast så var det ju MODO som tom vann SM-guld, trots att man på papperat är en relativt liten klubb. Nu är ju visserligen MODO till mångt och mycket hela Västernorrlands angelägenhet, något jag själv blev varse när jag var i Kramfors för en tid sedan, för där kunde man köpa MODO-souvenirer lite varstans.

 

Så kanske finns det även i framtiden rum för Rögle i Elitserien? Ängelholm är ju tex till befolkningen räknat bara obetydligt mindre än Örnsköldsvik, men då man i skånestaden har många andra mindre orter i närområdet, orter där det finns ishockey-fantaster, så har man antagligen ett större publik-underlag än norrlandslaget? I vilket fall som helst så kan dessa mindre klubbar bara spela i Elitserien så länge som den förblir en helsvensk liga, något jag inte tror den kommer vara så länge till.

 

Drömmen för många är ju att få med ett, eller kanske två, ishockeylag från Köpenhamn, för det hade verkligen fått upp publik-intresset i Malmö med omnejd. Sicka derbyn det hade blivit med Malmö? Och om man väl fått med ett Köpenhamnslag, så hade det säkerligen setts till att ett par andra danska lag, kanske från Århus och Odense, även de hade gjort entré i Elitserien.

 

Om vi sedan vänder blickarna en liten bit norrut så inser vi snart att det hade varit suverän business för Elitserien att även få  med ett par norska klubbar i ligan. Men om det är möjligt eller inte låter jag vara osagt. Norsk ishockey är ju sedan lång tid tillbaka etablerad, och norrmännen är ju som vi alla vet ganska så patriotiska. Tänk bara på 17 maj? Antagligen vill man därför behålla den inhemska ligan? I Danmark så tror jag inte att man har detta problem, eftersom Skåne för många danskar idag mer eller mindre ses som en del av det egna hemlandet, speciellt med de nya fina tågförbindelserna över sundet. Mitt tips är därför att några danska lag kommer att ”gå med” i Elitserien vad det lider.

 

Den stora frågan blir då vad det betyder för de svenska småstadsklubbarna, som Rögle, Mora, Leksand och MODO. Mitt tips: det betyder Allsvenskan? Detta scenario tror jag kan komma att bli verklighet inom bara några få år. Alltför mycket pengar finns nämligen att tjäna på saken, speciellt med TV-intäkter. Jag är själv en aning kluven i frågan, men nog hade ett lag från Köpenhamn varit en härlig vitamininjektion i vår fina, men lite trötta, gamla Elitserie?