Att Novak Djokovic inte fick försvara sin titel i US Open från ifjol berodde framförallt på en massa otur. Högst oturligt tappade han första set och sedan även andra set, och efter det så kämpade han rent ut sagt i motvind under resten av matchen. Själv var jag för övrigt och f.ö. aldrig orolig över Nåles chanser efter det, då jag var övertygad om att den tvättäkta serben skulle ta d.b.s. till ett avgörande femte set — ett set som han sedan komfortabelt skulle vinna.
Så övertygad om saken var jag att jag stängde av TV:n i fjärde set vid 2-1 i games till Nåle. Hade då annat som pockade på min uppmärksamhet då klockan var sen. Men det tycks nu som om den dåliga starten för Nåle gjorde att han brände sitt bästa krut i set tre och fyra, något som då verkar ha givit d.b.s. en billig seger i femte set.
Nu tog alltså d.b.s. hem slutsegern denna gång, och det är riktigt trist, för nu finns risken att den engelske skotten kan börja få för sig att vinna fler slams framöver, och det är självfallet något ingen önskar, eftersom vi alla hoppas på att Rafa fr.o.m. nästa år sopar banorna med allt och alla.
På tal om Rafa så har ju d.b.s nu vunnit två stora titlar på raken utan att behöva mäta krafterna med Rafa — han har m.a.o. inte uträttat något speciellt alls. I år så behövde ju d.b.s. inte ens ta sig an Roger Federer i US Open, och man kan ju då inte skatta hans bedrift som något särskilt.
Han hade vidare en massa tur med vädret, speciellt mot Tomas Berdych, men även igår mot Nåle under set numero ett. Hade vi haft stilltje så hade Nåle tveklöst vunnit med 3-0. Inget snack om den saken. För mig så är m.a.o. ord Nåle den sanne mästaren i New York. D.b.s. hade bara en massa tur.
Samtidigt så hade/har Rafa en massa otur. Först hade han oturen att W-regimen stoppade hans match mot den däringe tjeckiske freaken i ett minst sagt avgörande läge, något som säkerligen kostade Rafa slutsegern i W. Sedan hade han maximalt med otur när han missade såväl OS som US Open — två titlar som han säkerligen hade vunnit annars, speciellt som Nåle inte är riktigt i samma praktslag som han var ifjol.
D.b.s är en spelare jag aldrig gillat något vidare. Och så är det i all sport, vissa spelare gillar man, andra gillar man inte något vidare. Om det inte var på det viset så hade ingen av oss följt sport överhuvudtaget, eftersom vi då inte hade supportat någon mer än någon annan.
Vi får nu hoppas att Rafa kan bli helt återställd igen, för annars är risken stor att jag och många med mig slutar följa tennis igen. Att Robin Söderling blev sjuk gjorde ju inte direkt saken bättre. Nej, om det fr.o.m. nu bara kommer att handla om d.b.s. framöver så är jag färdig med tennis — i.a.f. tills dess att någon ny fascinerande spelare dyker upp. Men att en ny Rafa kommer att dyka upp är såklart uteslutet.