Så fick vi då till sist det bekräftat som vi alla länge anat: Anja Pärson lägger av efter OS nästa år. Visst är det tråkigt? För vi kommer alla att sakna henne … vår Anja … vår kanske bästa kvinnliga idrottare någonsin. Hennes meritlista är alltför lång och guldkantad för att gås igenom här. Men vem kan glömma hennes OS-Guld, eller den makalösa uppvisningen i Åre-VM?
Det är såklart en smula vemodigt att acceptera Anjas beslut. Men samtidigt så finns det inte en svensk någonstans som missunnar henne ett vanligt liv, med familj och allt det där som hör livet till. För sällan har väl någon av våra idrottsstjärnor varit mer förtjänt av lite lugn och ro. Anja har varit i rampjuset i tio år, och hon har alltid gjort sitt bästa för Sverige, även när det känts tungt och motigt.
Den gångna säsongen har varit medioker med Anjas mått mätt, och att hennes kropp nu har börjat säga ifrån har vi alla insett. Jag hade inte varit förvånad om hon tackar nej till OS lite längre fram, kanske efter sommaren. För först då vet hon om motivationen finns för att göra en sista satsning mot Vancouver. Det finns saker som är viktigare här i livet än skidåkning, och det vet Anja och det vet vi alla.
Vi får dock hoppas att Anja, efter lite välbehövlig vila, bestämmer sig för att kämpa vidare. För även om det går åt skogen i OS så är det ändå ett äventyr för henne och alla oss andra att få vara med. Och hur det än går där borta så kommer fröken Pärson för alltid att vara vår egen Anja.
Men tänk om hon tar en OS-medalj eller två, kanske tom ett guld. Vilket fantastiskt slut för en av den alpinaskidsportens största stjärnor det hade varit. Låt oss hoppas på det. För ett vinter-OS utan Anja kommer att kännas tomt. Och det är en tanke som man knappt ens vill tänka. Tack för alla fantastiska minnen du gett oss genom åren Anja. Och ha ett underbart liv. Läs SvDs artikel här.
Åkes Sportblogg 