Mora-Nisse

Mora-Nisse Karlsson gick idag ur tiden. Han var tveklöst en av våra allra största idrottshjältar genom tiderna — en legend utöver det vanliga, fullt jämförbar med Borg och Stenmark i det svenska hjärtat. OS-guldet på femmilen 1948 var tillsammans med de nio segrarna i Vasaloppet hans största triumfer. Han var bara bäst helt enkelt. Att han sedan förblev Mora trogen livet ut är bara fantastiskt. Minns alltjämt när jag som pojke träffade honom i Mora för många herrans år sedan — ett minne för livet.

Johan Olsson missar Vasaloppet

Aj aj aj. Nu har Johan Olsson blivit tvungen att tacka nej till Vasaloppet. Inte bra, och inte kul. Såg fram emot att få se hur Olsson skulle klara av de nio milen till Mora. Men nu får vi nöja oss med de gamla kämparne från förr, med Jörgen Brink och Daniel Tynell i spetsen.

Vi har dock även Daniel Rickardsson att hoppas på, speciellt nu efter den sensationella andraplatsen i Tartu i helgen. Om Daniel kunde köra så himla bra där över 63 km, så finns det alla möjligheter att det kan komma att gå riktigt bra i Dalarna.

Hade varit än mer intressant att få se Anders Södergren åka, men kanske resonerar han som så att han ändå inte kan vinna, eftersom det troligen blir en spurtstrid?

Påtal om spurtstrid, så är det det sista man, dvs toppåkarne, vill se — åtminstone om den där gutten Northug är med. Vi kan mao vara säkra på att man tänker hänga av honom så fort som möjligt, troligen efter en fem-sex mil.

Om Northug vinner så gör han ju narr av långloppsspecialisterna, vilka gått och laddat för Vasan i en helt år. Fast det är inte säkert att han vinner även om han hänger med till upploppet. Tynell och Brink är inga duvungar precis när det gäller spurtandets ädla konst mao.

Vi måste dock ge Northug en eloge för det han nu gjort i.o.m. att han valt bort Världscupen till förmån för Vasaloppet. Stort gjort av honom. Han är less på det jippo som dagens skidåkning nu förvandlats till — och det med all rätt.

Vem bryr sig f.ö. nuförtiden om hur många löjliga VC-lopp man vunnit i sprint och andra kortlopp? Inga av de sanna skidkännarna, den saken är klar! Vill Northug bli ihågkommen som en åkare i Jernbergs, Svans och Mora-Nisses klass så måste han vinna de stora loppen, något som numera dock är omöjligt att göra i Världscupen, då man knappt kör några långlopp längre.

Jippoloppen kommer att medföra skidsportens död, tror jag. Det är tom tal om att införa fler sprinttävlingar. Tydligen är det en åkare från Australien som har det inofficiella världsrekordet på 100 meter! Nu fattar vi vart sporten är på väg. Åt helskotta! Med raketfart!

Lösningen på dilemmat är att man förbjuder alla distanser kortare än 15 km och återgår till den gamla tidens skidåkning. Men detta kommer naturligtvis inte att ske, då sporten nu sålt sin själ till TV-bolagen, vilka inte vill se tremilar eller femmilar — och absolut inte långlopp som Vasan. Brytningspunkten är nu snart nådd, tror jag, något som bevisas av vad Northug nu gjort detta år.

Skulle inte förvåna mig det minsta om han spolar Världscupen helt och hållet nästa år och istället satsar på långloppen fullt ut, för endast där bedrivs numera riktig skidåkning.

Personligen hade jag nu sett att man inkluderade en sju-åtta av de stora långloppen i Världscupen, och att man ordnade till ett norskt samt ett finskt lopp i klass med vårat fina gamla fina finfina långlopp, det världsberömda Vasaloppet, världens mest berömda och finaste skidlopp alla kategorier. Finlandialoppet har ju aldrig riktigt kommit igång, men med VC-status och ökad längd så tror jag succén hade varit given.

Sandra Hansson vann Vasaloppet

Sandra Hansson vann igår sin andra raka seger i Vasaloppet, och precis som förra året så kom Jenny Hansson tvåa: fast denna gång så var hon rejält distanserad av sin stora konkurrent. Det fina var dock att Sverige på  nytt visade hela skidvärlden var skåpet ska stå när det gäller långloppen: vi är nu bevisligen bäst i världen på de riktigt långa skiddistanserna – tom bättre än Norge. Precis som det ska vara.

 

Jag är en stor Norgevän … utom när det gäller sport. Norrmännens fruktansvärda guldorgier de senaste åren, i så gott som alla vintersporter, gör att jag nuförtiden storligen gläds varje gång något annat land knäpper dem på näsan – så som vi just har gjort i vårt kära gamla Vasalopp.

 

En sak som jag nu föreslår är därför att man allvarligt försöker lägga till ett 90 km lopp i såväl VM som OS – på både herr som damsidan. Alla vi som följt Vasaloppet genom åren vet att det krävs någonting utöver det vanliga för att vinna detta lopp. Många storåkare har gått bet på uppgiften när det försökt ta sig an de sk halvtaskiga åkare som där huserar – åkare som av eliten ansetts vara för dåliga för att kunna etablera sig inom de vanliga distanserna.

 

Att Daniel Tynell är världsbäst över 90 km vet vi, och jag är helt säker på att ingen av de bästa norrrmännen hade rått på honom igår om de vågat ställa upp. Så mitt förslag är att ett par långlopp varje år ska ges världscupstatus, så som skedde med Vasaloppet år 2006 (när Tynell vann!), så att vi på sikt kan få en långlopps distans (minst 80 km) inkluderad  i OS och VM. Och som Sandra och Jenny visat oss alla så är våra flickor mer än väl rustade för en sådan uppgift. Avslutningsvis så kan tilläggas att den som vill läsa mer om Vasaloppet kan klicka här

Daniel Tynell vann Vasaloppet

Äntligen lite framgångar i skidspåren för de gulblå åkarna. Idag så blev det nämligen en finfin dubbelseger i världens mest berönda skidtävling – vårt egna gamla Vasalopp. Jag följde själv nästan hela loppet – från start till mål – från hemmets lugna och bekväma vrå. Och nog var det fascinerande alltid: hela folkfesten och det enorma media-intresset som den här tävlingen tilldrar sig. Och att det sedan fanns åtskilliga svenska stjärnor att hoppas på gjorde inte saken sämre.

 

Slutmilen var riktigt spännande när Daniel Tynell 3 gånger bröt sig loss från klungan, urstak som han är. De 2 första gångerna så blev han upphunnen, men den tredje … så orkade ingen hänga på. Oscar Svärd gjorde dock ett tappert försök, men inte ens en trefaldig Vasaloppssegrare orkade idag att ta sig i kapp den suveräna evighetsmaskinen längst fram. Han fick istället nöja sig med andraplatsen.

 

De sista 5-6 kilometrarna kunde Tynell lugnt bevaka sin ledning, och sista biten var en ren defilering in mot målet i Mora. Där hade han tom hade tid att låta kranskullan hänga segerkransen runt halsen på honom. Vad vi idag bevittnade var en riktig uppvisning av världsklass, och det bästa av allt var att inga norrmän stod för underhållningen. Bröderna Aukland slutade nämligen först på plats 5 resp 8. 

 

I och med segern så tog Daniel Tynell sin tredje seger i tävlingen – lika många som värste konkurrenten Oscar Svärd. Det blir nu riktigt spännande nästa år när dessa båda herrar ska göra upp igen. Vem som blir först till fyra segrar kan ingen idag avgöra, men om den gode Oscar får hålla sig frisk och kry nästa säsong så kan det mycket väl bli fråga om en spurt-uppgörelse om segerkransen ända in på mållinjen? Och visst är det något att se fram emot?

Rögle på väg ur Elitserien?

Rögle, laget som inledde säsongen så starkt, är nu kanske på väg ner i seriesystemet igen: man föll igår med hela 6-1 borta mot Luleå.  Trist med skånska ögon sett så klart, men det är ändå inte helt ologiskt om laget relegeras, för hur kan den lilla charmiga staden Ängelholm i slutändan mäta sig med våra storstadmetropoler, och deras storklubbar? Det går naturligtvis inte i längden, även om klubben har ett bra hemmasupport.

 

Elitserien är dock lite speciell, när man tänker på att även en del mindre orter, typ Mora och Leksand, genom åren lyckats rätt så bra där. Nu senast så var det ju MODO som tom vann SM-guld, trots att man på papperat är en relativt liten klubb. Nu är ju visserligen MODO till mångt och mycket hela Västernorrlands angelägenhet, något jag själv blev varse när jag var i Kramfors för en tid sedan, för där kunde man köpa MODO-souvenirer lite varstans.

 

Så kanske finns det även i framtiden rum för Rögle i Elitserien? Ängelholm är ju tex till befolkningen räknat bara obetydligt mindre än Örnsköldsvik, men då man i skånestaden har många andra mindre orter i närområdet, orter där det finns ishockey-fantaster, så har man antagligen ett större publik-underlag än norrlandslaget? I vilket fall som helst så kan dessa mindre klubbar bara spela i Elitserien så länge som den förblir en helsvensk liga, något jag inte tror den kommer vara så länge till.

 

Drömmen för många är ju att få med ett, eller kanske två, ishockeylag från Köpenhamn, för det hade verkligen fått upp publik-intresset i Malmö med omnejd. Sicka derbyn det hade blivit med Malmö? Och om man väl fått med ett Köpenhamnslag, så hade det säkerligen setts till att ett par andra danska lag, kanske från Århus och Odense, även de hade gjort entré i Elitserien.

 

Om vi sedan vänder blickarna en liten bit norrut så inser vi snart att det hade varit suverän business för Elitserien att även få  med ett par norska klubbar i ligan. Men om det är möjligt eller inte låter jag vara osagt. Norsk ishockey är ju sedan lång tid tillbaka etablerad, och norrmännen är ju som vi alla vet ganska så patriotiska. Tänk bara på 17 maj? Antagligen vill man därför behålla den inhemska ligan? I Danmark så tror jag inte att man har detta problem, eftersom Skåne för många danskar idag mer eller mindre ses som en del av det egna hemlandet, speciellt med de nya fina tågförbindelserna över sundet. Mitt tips är därför att några danska lag kommer att ”gå med” i Elitserien vad det lider.

 

Den stora frågan blir då vad det betyder för de svenska småstadsklubbarna, som Rögle, Mora, Leksand och MODO. Mitt tips: det betyder Allsvenskan? Detta scenario tror jag kan komma att bli verklighet inom bara några få år. Alltför mycket pengar finns nämligen att tjäna på saken, speciellt med TV-intäkter. Jag är själv en aning kluven i frågan, men nog hade ett lag från Köpenhamn varit en härlig vitamininjektion i vår fina, men lite trötta, gamla Elitserie?