Tyresö FF på väg mot SM-guld!

När jag klickade in på Radiosportens hemsida häromminuten så råkade jag se något i ögonvrån om att Tyresö nu var hårsmånen från att vinna SM-guld. Blev förvånad över att läsa detta, då jag inte visste vilken sport det handlade om och inte kände till något lag hetande Tyresö.

Blev dock minuten därpå än mer förvånad, för att inte säga slagen av häpnad, när jag med mina egna ögon kunde läsa att Tyresö är ett damfotbollslag, spelande i Damallsvenskan, som nu dessutom toppar tabellen som nykomling och tom ser ut att ta hem årets svenska mästerskap.

Jag tittar in på SVT:s och SR:s hemsidor varje dag, ofta flera gånger, och har inte förrän just nu, dvs för en fem-sex minuter sedan, aldrig någonsin tidigare hört talas om Tyresö FF! Så om jag som sportbloggare aldrig har hört talas om Tyresö FF så är frågan om någon enda svensk har hört talas om laget?

Jag hoppas dock att Tyresös töser tar hem serien, för på andra plats ligger f.n. det där laget från okänd skånsk stad eller ort som vann SM i fjol. Ni vet vilket lag jag talar om … det där laget som inte hedrar hemstaden sin, utan istället väljer att heta LDB — namnet på en illaluktnade och säkert häslovådlig handkräm!

Usch för LDB, detta illaluktande skräplag. Heja Tyresö FF, detta fina töslag som hyllar hemstaden. Det finns dock en liten chans att SM-guldet går till Göteborg, men så länge som man envisas med att heta Kopparberg, utan att komma från Dalarna, så håller jag på töserna från Tyresö.

Vamos

***update*** (fem minuter senare)

Noterade precis att Tyresö faktiskt spelade damallsvenskt redan förrra året, något som gick mig totalt förbi!

Allsvenskan går mot sin upplösning

I år har vi som vanligt en oerhört spännande uppgörelse i toppen av Allsvenskan. Malmö FF och Helsingborg har båda 55 poäng med fem matcher kvar att spela, och det mesta talar väl nu för att de himmelsblå vinner?

Själv hoppas jag såklart på HIF, för laget har haft så väldans massa otur genom åren (läs i inlägget ovan om hur man blev blåsta på två SM-guld 1929 och 1930), och nog borde man därför unna dem SM-guldet. En hel fotbollsvärld hejar nu på dem. MFF har redan vunnit SM (15 gånger) och Cupen (14 gånger) så det räcker, för ett tag i alla fall.

Malmö fick ju förresten vinna SM-guld på damsidan i år, även om laget som vann inte hedrade hemstaden, utan Ldb – en illaluktande handkräm.

Kanske borde man nöja sig med den triumfen i år, för om killarna vinner så kommer ju damtriumfen i skymundan.

Herrlaget borde därför i jämställdhetens namn dra sig ur resten av Allsvenskan.

Kanske borde man även vid SvFF tillsätta en utredning där man senare efter en massa utdraget debatterande kan komma fram till att det borde förbjudas att en och samma stad vinner SM på både herr och damsidan under ett och exakt det samma innevarande år?

Bättre för fotbollen som sport anser jag det blir om man genomför denna av mig nu föreslagna reform – helst omedelbart, för att på så vis rädda alla snälla och översympatiska helsingborgare från en annars stundande höstdepression.

Vi måste nämligen nu börja dela med oss av guldglädje.

Helsingborg borde således, om jag fick bestämma, redan idag få SM-bucklan, för med tio poäng ner till Örebro, det enda lag som alltjämt kan hota HIF, så är ju guldet så gott som bärgat ändå.

Ska Malmö vinna dubbeln?

Efter Johannas trevliga kommentar idag så slog det mig att hon troligen kommer att få sin önskan uppfylld senare i höst när Malmö FF vinner Allsvenskan: laget är nu nämligen på G, och troligen orkar inte Helsingborg komma igen efter brakförlusten häromdagen.

Att MFF dessutom såg till att vinna sin match dagen därpå (mot tabellfyran Elfsborg) gör att man nu har ett mentalt övertag på sin ärkefiende.

Men glädjen kommer med största sannolikhet inte sluta där för malmöborna, för damlaget lär också vinna guld.

En dubbel är mao på gång, och när jag kollade upp statistiken från förr så visade det sig att endast vid två tidigare tillfällen (1998 och 2003) så har en och samma stad vunnit SM på både dam och herrsidan – Stockholm båda gångerna.

För sju år sedan så var det dessutom samma klubb (Djurgården) som vann dubbelt, och det är en bedrift som säkerligen inte lär upprepas igen? För vad jag förstår så är Malmös damlag nu en helt fristående klubb som inte hänger inte ihop med MFF längre. Det är i så fall lite trist.

Än mer trist, för att inte säga sjukt, är att damlaget tom har sponsornamnet ingående i klubbnamnet. I vissa kretsar (som tex Sydsvenskan) så benämns laget faktist inte ens som FC Malmö, utan som LdB (en förskräcklig och illaluktande handkräm, om jag minns rätt?).

Varför unga söta idrottstjejer vill bli förknippade med någonting så fasansfullt övergår mitt förstånd. Tydligen, om mina källor är att lita på, så sjunger hejarklacken ”Heja LdB!” på matcherna. Men det kan väl ändå inte vara sant?

Fast något liknande, och värre faktiskt, inträffade i början av 90:talet när gamla fina göteborgska basketklubben Högsbo, bytte namn till Kärcher (ett företag som gör högtryckstvättar) efter sin sponsor, och man gick faktiskt och vann SM (enda gången man vunnit SM) under detta namn!

Klubben hette alltså Kärcher! Det var helt sinnessjukt, men sant. Nu har man visst åter bytt namn och heter Gothia basket efter den nya sponsorn.

Gothia kan man väl stå ut med som göterborgare och basketfantast, men Kärcher och LdB! Frågan är hur många himmelblåsupportrar som accepterat ett namnbyte på klubben i deras hjärtan till Kärcher, Volkswagen, Microsoft eller Mitsubishi?

Nej, vi måste nu sätta stopp för dessa galenskaper medan tid därtill ännu finnes tillgänglig: återinför amatörismen är lösningen på detta och alla andra problem inom svensk idrott.