Efter mitt inlägg om de främsta OS-grenarna så slog det mig plötsligt att anledningen till att det börjat gå alltmer sämre för de våra på femmilen troligen hänger ihop med hur enkelt det nuförtiden är att genomföra loppet. Femmilen är helt enkelt för lätt för en svensk skidåkare!
Detta inser vi strax när vi betänker följande faktum. Inget svenskt OS-guld sedan 1988! Inget svenskt VM-guld sedan 1993. Och inte nog med det, Gunde Svan valde ju att sluta efter VM i Val di Fiemme 1991 – året innan OS i Albertville – blott 29 år gammal. Troligen hängde detta beslut ihop med de alltför lätta tävlingarna.
På Per-Erik Hedlunds (bilden), Mora-Nisses, och Sixten Jernbergs tid så tog ju femmilen åtminstone en extra timme att köra, men ofta två och ibland tom tre – som 1928! Och femmilen blev ju då en värdig utmaning för våra svenska skidåkare – som bara blir lyckligare ju längre man får köra och ju hårdare det är.
Att Vasaloppet alltid domineras av svenskar känner vi alla till, men trots det så ska alltid några utländska toppåkare pröva på lyckan, och de tror alltid att man lekande lätt kommer att vinna.
För fyra år sedan så visade vår egen Daniel Tynell att inte ens toppgänget från värdscupen var en match för riktiga svenska längskidåkare när han komfortabelt tog hem segern som vanligt.
Dagens femmil är alltså alldeles för lätt, speciellt när man nuförtiden kan ligga och vila upp sig i klungan hela vägen ända in på upploppet.
Femmilen är idag att jämföra med femton kilometer på femtiotalet, och detta är anledningen till att vi inte vunnit denna distans sedan Gunde Svan och Torgny Mogren valde att dra sig tillbaka. Det var helt enkelt för lätt och ingen utmaning för dem längre, och på samma vis känner resten av våra bästa längdåkare än idag. Det är för lätt.
Så precis som våra manliga konståkare tackade för sig efter fyra raka OS-guld 1928, när man insåg att inget mer fanns att bevisa för omvärlden, så finns nu risken att våra skidåkare gör något liknande om inget görs å det snaraste för att göra femmilen till ett mandomsprov igen.
