Jag är inte den som brukar vara besviken när det blir svenska medaljer, men idag känner jag faktiskt lite grann åt det hållet. För lagsprinten borde vi väl tagit hem ändå, speciellt nu när inte Marit Björgen deltog. Charlotte Kalla och Anna Haag erkände själva efter loppet att de kört för att ta hem guldet, och de gav verkligen allt. Tyvärr så var dock tyskan för stark.
Jag började genast befara det värsta när man bestämde sig för att inte sätta in Kalla på sista sträckan. Anna Haag är förvisso en superåkare, men det är som vi alla vet någonting alldeles extra med Kalla, och av någon anledning så tror inte jag hon förlorat till tyskan på upploppet om det gällt att spurta för guldet.
Kanske har jag fel i mitt antagande? Vi får se i stafetten hur stark Kalla verkligen är när det gäller som mest. Att inte sätta sitt starkaste kort på sista sträckan är dock alltid en chansning, och idag gick den inte hem. Att norskarna samtidigt vann herrsprinten gör ju inte saken bättre inför avslutningen av OS.
Sverige måste nu vinna minst två guld till för att bli bästa skidnation, något som iofs inte är omöjligt. För vi har tveklöst tre fina chanser till guld: dam och herrstafetten, samt tremilen (Kalla). Och vem vet, kanske kan en svensk även ta hem jippot på femmilen?
En medalj är dock alltid en medalj och jag vill på inget vis föringa flickorns bedrift. De hade idag inte marginalerna med sig för att nå ända fram, så enkelt är det. Silvret är såklart suveränt. Och sättet de drog upp tempot i täten loppet igenom var enormt. Hade dock hoppats att vi skulle få en svensk skiddrottning i dessa spel. Nu verkar det vara Marit Björgen som tar hem den titeln?
Åkes Sportblogg 