Hamrén inget för mig – om det ska kosta skjortan!

Läste för en stund sedan att det kan komma att kosta tre-fyra miljoner kronor att lösa Erik Hamrén från Rosenborg. Frågan är då om det är pengar som Fotbollsförbundet anser sig ha? För som vi alla vet är det pengar som kunde komma många andra änmer behövande till del, än en av Nordens rikaste klubbar. Varför ens överväga att betala så mycket pengar till Rosenborg? Man undrar ju vidare hur hög lön man tänkt ge Hamrén – två miljoner om året kanske? Vi är nu på väg åt fel håll. Pengar är inte allt. Svennis tjänade fem miljoner pund om året i England, men gjorde trots det storfiasko och blev en hatad man på köpet, och det engelsmännen hatade honom allra mest för var den hutlöst höga lönen han fick.

 

Att bli svensk förbundskapten är ett hedersuppdrag. Att det sedan inte är ett heltidsjobb gör att lönen inte behöver vara särskilt hög. Ett högsta lönetak borde därför ligga på en  miljon om året. Genom att sänka lönen ordentligt så kan vi bli av med alla lycksökare. Mitt förslag är alltjämt att ge jobbet till en gammal storspelare, typ Torbjörn Nilsson, eller varför inte låta två gamla storspelare sköta jobbet gemensamt, typ Jonas Thern och Roland Nilsson? Befria den nya förbundskaptenenen vidare från allt oväsentligt arbete vid Fotbollsförbundet. Låt honon endast ha med spelarna och matcherna att göra, inget administrativt arbete borde läggas på honom. Inte heller arbete när det gäller representation. Den biten kan fotbollsförbundets egna ta hand om.

 

Är det förresten så himla viktigt att vi redan nu utser Lagerbäcks efterträdare? I England har man vid flera tillfällen låtit andra tränare ta över medan man inväntade rätt man på posten, och bara för att vi nu har en landskamp inbokad nästa månad så måste vi väl inte ha en ny förbundskapten installerad tills dess. För mig personligen så borde för övrigt inte Lagerbäck ensam fått bära all skuld till den missade Sydafrika-biljetten, Lars-Åke Lagrell borde även han avskedats. Han har suttit alldeles för länge på sin välavlönade post. Men som vi alla vet så vägrar gamla pampar (som Lennart Johansson, och nu Lagrell) att självmant lämna sina poster. Vi kan därför räkna med att en ny ovärdig förbundskapten, i all hast, snart utses. Och denna figur lär vi sedan dras med i sju-åtta år!

Pia Sundhage trivs bra i USA. Tyvärr.

Som tur är för Fotbollsförbundet så trivs Pia Sundhage bra med jobbet som USAs coach, eftersom man då slipper alla onödiga kontroverser när det gäller jämlikhet och sådant trams? Att Pia idag i DN säger sig vara övertygad om att jobbet som förbundskapten inte hade varit något problem för henne att ta itu med understryker bara vad jag tidigare länge hävdat, nämligen att hon tveklöst hade varit rätt person för jobbet. Och detta menar jag på allvar. Artikeln i gårdagens DN var inte uppriktigt menad, tror jag, utan enbart ett sätt att få lite uppmärksamhet. Men då Pia nu är fast ”over there” i tre år till, så går vi alla nu miste om chansen att skriva världshistoria. Tyvärr.

 

Pia är nämligen den enda kvinnan som kan sköta jobbet, åtminstone för tillfället, inte bara beroende på att hon har alla kvalifikationerna som krävs, utan även på hennes personlighet. Hon är en ledartyp, och en levande fotbollslegend – en av Sveriges största genom tiderna. Men vem vet, kanske kan hon ta över om tre år – efter att Lagerbäcks efterträdare gjort fiasko? Låt oss hoppas på det. För jag har nu bestämt en känsla av att man på nytt kommer att välja fel. Problemet för mig är att allt för mycket pengar nu verkar vara i omlopp igen. Och pengar var ju anledningen till att Lagerbäck inte ville sluta frivilligt, för var hade han kunnat få ett lika välavlönat jobb någonstans? Svar: ingenstans. Att han nu avgår är ju som vi alla vet inte riktigt sant, för han får naturligtvis inte fortsätta även om han vill.

 

Förbundskaptensjobbet är ett hederuppdrag, och man borde av den anledningen sänka lönen drastiskt. Lönetaket borde ligga på 1 miljon. Man borde vidare inte gå ut och leta efter en efterträdare, utan istället låta intresserade söka jobbet på eget initiativ. Och det finns heller ingen anledning att stressa. Låt det ta den tid det tar. Och allt snack om att gå utomlands är bara ett ”no, no”. Att sedan Zlatan har fräckheten att ha synpunkter på vem den nye förbundskaptenen ska bli, och att han inte vet om han ska fortsätta eller inte, är rent ut sagt hutlöst. Sverige behöver inte honom, så om det inte passar så kan han dra dit pepparn växer. Danmark vann som bekant EM i Göteborg utan sin superstar Michael Laudrup, och troligen kan Sverige spela mer som ett lag utan Zlatan.

 

I vilket fall som helst så är det synd att vi gick miste om Pias tjänster, för ingen egotrippad svensk fotbollspelare hade vågat sticka upp mot henne. Har man skinn nog på näsan att hantera USAs bästa damlandslag, med allt vad det innebär, så har man skinn nog på samma näsa att hantera allt som ett svenskt landslag kan uppbringa. Tyvärr så tror jag inte att den nye, och av allt att döma manlige, förbundkaptenen som Blågult nu får kommer att få det särskilt lätt att hantera Zlatan. Hur vinner man hans respekt om man är en okänd tränare? Svaret är såklart att det är nästintill omöjligt. Enda alternativet, tror jag, är därför att välja en gammal storspelare – typ Jonas Thern, Roland Nilsson eller någon av den kalibern, eller varför inte Torbjörn Nilsson? Men vem vet, kanske kan det bli Pia ändå. Låt oss hoppas på det. För visst hade det varit kul att få skapa lite världshistoria och få sätta Sverige på kartan igen, även om det bara blir för en lite stund:-) Läs DNs artikel om Pia här