Rafa tog hem Cincinnati!

I två raka set så avexpedierades jättelike John Isner av allas våran Rafael Nadal nu i afton i finalen av Cincinnatis mastersturnering. Inte dåligt gjort av den på hardcourt ofta underpresterande baleariske tennisguden.

Rafa tog hem båda seten i tiebreak efter att först ha hållit jämna steg med Isner och dennes knallhårda servar. Rafa tog sedan kommandot i respektive tiebreak och säkrade i.o.m. detta slutsegern. Imponerande!

Rafa är som vi alla vet expert på att nedkämpa servekanonjärer av Isner-typ. Segern idag var m.a.o. väntad. Orsaken till att Rafa alltid vinner över denna typ av spelare är hans järnvilja och järnpsyke.

Rafa höll m.a.o. nerverna under kontroll när det drog ihop sig — samtidigt som Isner vek ned sig, inte mycket men det lilla han nervade räckte för att Rafa skulle roffa åt sig båda seten.

Där ser vi Rafa i ett nötskal. Han är den psykiskt starkaste spelaren på touren. Han vet i förväg att han kommer att vinna, och endast om motståndaren spelar sitt livs match eller om vädrets makter påverkar matchbilden så finns risken att vinsten inte bärgas.

Rafa tog nu hem båda de stora ATP-masterstitlarna innan US-Open, något som sällan någon lyckas med, och han åker nu till New York som den store favoriten till slutsegern.

Väl där så lutar det nu åt drömfinal mellan Rafa och Nole, för nu i.o.m. segern idag så återtar Rafa andra platsen på rankingen — där han som sämst hör hemma m.a.o..

Hoppas nu bara att man lottar in Fed på Noles halva så att det eventuellt kan bli en sista slamsfinal mellan Fed och Rafa. Tror nämeligen att Fed kan rubba Noles cirklar om han inte behöver bränna sitt bästa krut fram till semin.

Men hudersomhelster med den saken så uträttade Rafa en bragd idag när han vann i Cincy. Själv trodde jag inte att Rafa skulle vinna någon av de två masterstitlarna som stod på spel de två senaste veckorna.

Trodde möjligen på en final och en kvarsfinal som bäst — men så vinner Rafa båda titlarna … på övertygande sätt dessutom! Fenomenalt.

Och nu med fem set att spela med i US Open så borde ju järnmannen Rafa vara given i finalen, och väl där så är det fifty-fifty mot Nole, men en solkar Rafa-seger mot alla andra spelare.

Det ser m.a.o. synnerligen bra ut för Rafa just nu. Det lutar åt att han tar hem årets andra slam i New York m.a.o..

Vamos Rafa m.a.o.!

Tommy Haas krossade Isner i Roland Garros

Alltför mycket fokus ligger tveklöst på de s.k. stjärnorna i årets upplaga av Roland Garros. Bara igår så blev den överhypade matchen mellan Novak Djokovic och Grigor Dimitrov ett talande bevis på saken, och jag måste tillstå att även jag fick för mig att bulgaren skulle kunna ställa till det för Nole.

Nu vet vi bättre. Dimitrov är en nolla, en dålig kopia av Roger Federer, som aldrig kommer att bli en spelare på långa vägar i samma klass som Fed. Faktum är att bulgaren var så dålig att man vid samtliga TV-stationer som visade matchen valde att byta till dagens verkliga stormatch, den mellan Tommy Haas och John Isner. Och tur var välan det. För detta var tveklöst dagens stora match.

Av det lilla jag hann se så genomförde den 35-årige tysken en bragd av historiska proportioner, när han först tappade en 2-0 ledning i set och brände tolv matchbollar, för att sedan själv rädda en matchboll i femte set innan han slutligen körde skiten ur Isner, bröt honom och servade hem matchen med 10-8 i femte! Sicken enastående prestation av 35-åringen!

Ingen har f.ö. lyckats vinna en match efter att ha brändt tolv matchbollar i Paris. Det gamla rekordet var elva! Nu väntar Mikael Youszny på Haas, och där tror jag tysken vinner rätt så klart … så länge som han bara hinner återhämta sig tills dess? Hoppas han är okej till den matchen, för då kan det bli en drömkvartsfinal mot Nole nästa vecka, och det blir en match där tysken kan överraska. Alla hejar på tysken där, ingen på serbisken.

På tal om annat så måste vi även nämna Rafas seger igår mot Fabio Fognini. Det var en underhållande match där Rafa dock aldrig riktigt var hotad. Matchen var i princip över så snart som första setet var bärgad, då Rafa hade läget under kontroll genom att spela smart och lugnt. Italienaren spelade förvisso bra, men hans högriskspel var dömt att misslyckas, eftersom misstagen alltid var dömda att bli för många.

Rafa gjorde det han skulle m.a.o.. Men det är uppenbart att han inte är i samma slag som förr om åren. Han jagade bara efter bollar om det var nödvändigt, och lät t.o.m. Fognini få vinna flera servgames enkelt så snart som Rafa hade ett break till godo. De gamle Rafa gav som vi minns järnet på hvarje boll, men så är inte fallet längre.

Knäna är inte bra sålunda, och det är uppenbart att Rafa nu sparar på krafterna för att sedan kunna ge allt mot Nole i semifinalen nästa vecka — i en bära eller brista-match.

Hur den matchen kommer att sluta kan ingen sia om, men att båda spelarna kommer att sälja sig dyrt kan vi vara överygade om. Förhoppningsvis så åker Nole ut redan i nästa runda så att Rafa kan segla fram genom turneringen ohotad och i finalen komfortabelt ta hem sin åttonde (och sista?) RG-titel. Skulle han vinna i Paris och Wimbledon så tror jag han drage sig tillbaka efter sommaren. Kroppen har fått för mycket stryk och hvad mer har han kvar att bevisa?

Vamos Rafa m.a.o.!

Wimbledon har börjat

Så har då Wimbledon börjat, och redan första dagen så åkte en av mångas stora outsider ut : Tomas Berdych. Tjecken åkte ut i tre raka mot erkände underpresteraren Ernests Gulbis : 7-6, 7-6, 7-6. Imponerande siffror av Gulbis. Inte alls oväntat att Gulbis skulle vinna idag f.ö.. Ansåg f.ö. att letten hade 40 procents chans att avancera till runda två. Retar mig dock på att jag lade in Berdych tillsammans med Delpo som en av mina två outsiders till slutsegern, men i ärlighetens namn så gjorde så innan jag kollat upp lottningen.

Insåg omedelbart faran för tjecken så snart som jag såg att han dragit hyperfarlige Gulbis i första rundan. Att Berdych åkte ut mot Gulbis var m.a.o. ingen skräll, något man dåraktigt påpekar på Sveriges Radios hemsida. Man skriver där att Gulbis är en åttiosjurankad spelare som sensationellt slog ut Berdych. Alla som vet något om tennis vet dock att spelarnas rankning ofta går upp och ned beroende på en världans massa olika orsaker. Om en spelare av topp trettio kvalite slår en spelare under topp fem i en slam så är det m.a.o. ingen skräll alls.

Påtal om Gulbis förresten, så lade jag först riktigt märke till honom i Queens för en tre-fyra år sedan. Jag insåg då att den pöjken hade allt som behövs för att kunna bli en topp fem spelare, något jag f.ö. inte var ensam om att inse. Bara nu i afton så sa f.ö. John McEnroe att han och många andra länge undrat om Gulbis en vacker dag skulle börja leva ut sin fulla potential. Alla vet om att letten har talangen, men frågan har alltid varit om han har viljan?

Att Gulbis är son till en av Lettlands rikaste män, och m.a.o. är född med en silversked i munnen, gör ju inte precis saken enklare. För varför kämpa-på med tennis när man redan är rik som ett troll? Hade Gulbis varit en enkel arbetargrabb från något av Rigas fattigaste kvarter så hade han säkerligen varit en etablerad topp tio pöjke sedan länge tillbaka. Hoppas nu att Gulbis seglar vidare genom W och visar vad han kan. Kul med lite up-sets m.a.o..

Följde f.ö. med i flertalet matcher idag, bl.a Roger Federers. Schwezinen var totalt överlägsen, som väntat, då motståndet var svagt. Än mer imponerade dock Novak Djokovic, ty han mötte-på bra mycket gedignare motstånd än schweizien fick möta-på i form av gamle fine Juan Carlos Ferrero. Serben började nervigt, men kom sedan igen och vann tillslut rätt så komfortabelt med 3-0.

Ferrero spelade dock väl så bra och gav Nole en hyggelig match. Avgörande blev de avgörande bollarne, ty dem vann Nole. Hade Ferrero haft flytet med sig där istället, så hade han kanske rent ut av vunnit dessa bollar istället, något som då gjort tilltställningen tuffare för serbisken.

Men det vi fick se idag av Nole gör att jag redan idag tippar att han mosar allt och alla fram till finalen, ty om serben kunde vinna i tre raka mot klass-spelaren Ferrero på detta vis, så lär ingen annan kunna hota honom framöver när han väl har blivit varm i kläderna. Nole till final m.a.o.. Detta tippar jag m.a.o. redan idag m.a.o..

Andra resultat av intresse inkluderar f.ö. Alejandro Fallas seger över John Isner — yanken som många trodde skulle kunna ställa till det ordenteligt för storspelarna. Synd på sätt och vis att Isner åkte ut, eftersom det hade varit kul att få se honom ta sig an Nicolas Mahut i nästa runda — en match som tveklöst blivit runda tvås stora match. Synd att vi missade den godbiten, fast frågan är om vi hade orkat att titta på desse både pöjkar i tre långa dagar på raken? Kul dock att Falla fick vinna med tanke på hur äckligt nära han var att slå ut Fed i första rundan i W för ett par år sedan.

Men nog om detta nu, ty nu ser vi istället fram emot morgondagens stora begivenhet när Rafael Nadal tar sin första seger i årets Wimbledon. Vet ännu icke vem han möta skall, men att det lär bli en snabb historia i tre raka set kan jag redan i afton lova er att det kommer att bli. Vamos Rafa!

Skandalen i Melbourne som skakar tennisvärlden

Jag brukar inte missa mycket här i världen, men jag missade faktiskt den omdiskuterade situationen idag när David Nalbandian på ett mest skandalöst vis blev lurad på segern mot John Isner i femte.

Utan att gå inte på omständigheterna här på bloggen om vad som fick mig att missa skandalögonblicket som lurade Nalbandian på segern (det handlade ev. om något av största vikt för rikets säkerhet), så kan jag säga följande: domaren, som inte jag vill nämna vid namn, men som heter Kader Nouni, vägrade att låta Nalbandian låta hawkeye få titta på en boll som gått ut men som dömts in av domaren.

Och detta kostade med största säkerhet Nalbandian segern, anses det av många nu upprörda tenniskännare!

På ATP:s hemsida står inget att läsa om denna skandal och detta är en skandal som många läsare på ATP:s hemsida nu reagerat över genom att lämna ilskna kommentarer där.

Om det handlat om Fed eller Rafa så hade ingen domare i världen vägrat att låta någon av dem få hawkeye fingranska en omdiskuterad poäng. Det finns f.ö. ingen tidsgräns när det gäller att be om hawkeyes fingranskning. Domaren var mao helt ute och cyklade — dock utan cykel, något som f.ö. är totalgalet, då man inte kan vara ute och cykla utan cykel, något som då kan innebära att domaren kan vara totalgalen?

Tycker nu uppriktigt synd om Nalbandian att behöva förlora på detta skandalösa vis. Unnar visserligen Isner segern — men hade unnat Nalbandian segern än mer.

Anser att det är en skandal och skandalöst att en domare får döma så här himla uselt och på detta vis döma bort en boll på detta skandalvis och omdömeslösa vis.

Ingen av våra två svenske toppdomare, d.v.s. Lars Graff eller Mohamed Lahyani, hade betett sig så här uselt — den sistnämde är f.ö. en viss schweizians favoritdomare, har jag hört; men det kanske inte är något positivt i sammanhanget, slog det mig precis.

Kräver nu i.a.f. och i.o.f.s. att vi installerar ännu en s.k. hawkeye på matcherna f.n. som f.ö. enbart ska hålla koll på domaren d.v.s. domaren m.a.o., och denna hawkeye ska man som spelare få använda sig av när domaren beter sig som en sopa, d.v.s. så som domaren i dagens skandalmatch betedde sig.

Vamos! — dock inte Vamos till alla skandalösa domare vid namn Kader Nouni!

Halvdöd Isner vidare i AO

Följde de sista seten av matchen mellan David Nalbandian och John Isner, och det blev precis lika spännande som jag hade förutsagt. Båda spelarna storspelade och båda var emellanåt ute ur matchen. Men på något enastående vis så kom man alltid tillbaka.

Nalbandian spelade mestadels lysande bra och man måste tycka synd om honom att förlora när han var så rysligt nära att vinna — något han var flera gånger, speciellt i femte.

Men man måste samtidigt ge Isner en eloge för att han kämpade på i sista set. Att han lyckades vinna med 10-8 är en bragd, för han var i detta läge av matchen mer eller mindre totalt rökt och kunde nätt och jämt gå. Nalbandian kunde ofta bara slå bollen över nätet för att vinna poängerna.

Men alla vi som såg maratonmatchen i Wimbledon, som Isner tog hem över Mahut med 70-68 i femte, visste att den store yanken aldrig ger tappt, utan är beredd att vinna eller dö. Och så blev det även idag.

Synd om Nalbandian som sagt, som gjorde en stormatch och som f.ö. såg oerhört vältrimmad ut: Han var säkert en fem-sex kilo lättar än vanligt — kanske lättare ändå faktiskt. Även Isner såg oerhört vältränad ut, och detta gjorde att han orkade härda ut mot argentinaren.

Tippade innan match att Nalbandian skulle vinna i fem set, men som matchen gestaltade sig så spelar det ingen roll vem som segrade: ingen av dessa pöjkar är nu kapabel att vinna ännu en match i AO — allra minst Isner. För efter nära fem timmars brutal tenniskamp under stekande sol så är båda två redo för sjukstugan.

Vad vi fick se var dock troligen den bästa matchen under årets AO. Har svårt att se hur någon annan match kan slå det här. Det som gjorde matchen så himla sevärd var att spelarna var så kapitalt olika varandra, något som då gjorde att alla olika typer av tennisspel blev resultatet.

Anser dock att Isner fick alltför många billiga poäng på sina servar. Han satte ju över fyrtio serve-ess mot Nalbandians sju-åtta stycken, och kanske borde man införa en regel som ser till att man endast får räkna ett serve-ess per game? Gör man två så går poängen till motståndaren. Hade denna regel varit implementerad redan idag så hade Nalbandian vunnit i tre raka.

Noterade avslutningsvis att jag skrev fel i mitt tips i matchen Fish-Falla. Hade tippat 0-3, men skrev 3-0. Tyvärr så blev Beck skadad (mystiskt! Voodoo?), för annars hade mitt tips om en snabb 3-0 seger över Fed nu varit ett faktum.

Vamos!

Ska Rafa krossa Roddick?

Jo, nu inväntar vi alla en total utskåpning av Andy Roddick i dagens kvartsfinal, och den som ska utföra utskåpningen är ingen annan än en viss mallorcansk tennismatodor bärande det så käcka namnet Rafael Nadal. Allt annat än en snabb 3-0 historia är att räknas som en sensation, för Rafas hänsynslösa skönspel mot servefantomen Gilles Müller får oss att inse att mästaren nu är på G och on a mission!

Och den mission som Rafa nu är på är att försvara titeln han vann i fjol! Om den sympatiske bolltrollaren från Spanskianien är hel och fin och motiverad och fokuserad samt koncentrerad och inspirerad inför uppgiften så vet vi vad vi alla nu har att invänta : tre raka 3-0 segrar!

Många räknar med att buttre skotten Andy Murray kommer att stå för motståndet i semin, men själv är jag  inte så säker på det. John Isner är en formidabel motståndare. Servar han som vi vet att han kan så kan han mycket väl vinna i tre raka tiebreak. Tar Big John ett break … så vinner han setet breaket togs i. Så är det.

Vi minns alla hur han spelade i tre dagar mot Nicolas Mahut förra året — utan att tappa sin serve under det mastodonta skiljesetet. Han var då nära att kollapsa på banan, men han höll sig på benen ända tills slutet samtidigt som servarna satt där de skulle.

Tydligen är Big John i år långt mer vältränad än han var i Wimbledon i fjol. Fem set är mao inga problem för honom.

Om Inte Rafa vinner US-Open denna gång så hoppas jag på Isner. Det hade givit tennisen en härlig vitamininjektion. Allt är i den jättelike amerikanens händer. Felfritt servande i tre matcher är allt som krävs, och med publiken i ryggen så måste vi bedöma hans chanser att lyckas som reella.

Mina tips för idag är sålunda att Rafa vinner i tre raka, medan Murray/Isner kan gå precis hur som helst. Kan inte se Murray vinna med 3-0. Fem långa tiebreakset ligger fullt inom möjligheternas sfär. Visst hade det varit skitkul att se Isner och Murray tiebreaka om semifinalplatsen. I det läget hade jag nog satt mina slantar på yanken, för kan man serva felfritt i tre dagar i Wimbledon så kan man göra så under ett par timmar i New York.

Vamos alla!

Isner vann maratonmatchen!

Efter dryga elva timmars spel så vann till slut den väldige (2.06 m över havet) John Isner århundradets tennismatch. Först vid ställningen 69-68 i Nicolas Mahuts serve kom så det efterlängtade breaket.

Isner föll ihop på gräset när han slog in matchbollen otagbart bakom den in i det sista tappert kämpande fransosen.

Kul tyckte jag för jag hoppades igår på att Isner skulle vinna – ändrade mig lite fram och tillbaka faktiskt, vem jag supportade, allt efter som matchen pågick.

Isner vann, Mahut förlorade, men båda blev vinnare i allas hjärtan.

De båda kämparna är nu förenade för evigt och lär få prata om denna match även om femtio år när de som glada pensionärer är inbjudna som hedergäster till Wimbledon!

Framtill matchen igår, förrgårr och förrförrgår så hade de två hjältarna knappt bytt ett ord med varandra, nu är det ett av idrottshistoriens mest välkända radarpar: Inser och Mahut … alla vet vad det står för.

Isner-Mahut är nu ett begrepp som står för ädel kamp tills dess alla krafter tar slut och om att aldrig ge upp så länge som hoppet finns kvar.

Isner och Mahut tillhör nu inte bara tennishistorien utan även idrottshistorien, och på rakt arm kan jag inte påminna mig en större idrottsbragd från i år än deras.

Välförjänt fick de, tillsammans med vår fina världsdomare, Mohamed Lahyani (som nu säkert får ta hand om finalen?), vad jag förstår, någon form av utmärkelse efter matchen för sina enastående prestationer på bana 18.

Läs mer här (Sydsvenskan)

Söderling får se upp

Robin Söderling måste nu se upp mot Marcel Granollers. Redan har flera toppspelare åkt ut, som tex Verdasco och Cilic … och igår Davydenko, mannen jag trodde skulle kunna utmana Fed i kvarten.

Davy fick i går sensationellt respass av en 98:e rankad tysk! Daniel Brands heter han visst.

För Söderling betyder ryssens uttåg att han, om han vinner idag, har femteplatsen inom räckhåll. Om Murray åker ut så blir det kanske tom en fjärdeplats snart.

Skotten har många poäng att försvara: spelade semifinal förra året. En svensk seger i semi mot Murray och fjärdeplatsen – och kanske tom tredjeplatsen? –  är klar.

Så det gäller att spela kliniskt nu framöver och serva Granollers av banan, för olyckor verkar ligga och lura på toppspelarna i årets turnering.

Fed var tex illa ute igår igen och Granollers är fullt kapabel att sabotera Robins Wimbledon-dröm.

Hoppas nu bara Isner och Mahut inte tänker hålla på hela dagen igen, för det hade varit kul om man ostört fick följa Rafas och Robins vidare öden idag.

Men om två fräscha och utvilade spelare dyker upp idag på bana 18 så tar man troligen vid där man avslutade igår kväll för att fortsätta skriva tennishistoria.

Mahut/Isner: århundradets match!

En rent ut sagt osannolik händelse utspelade sig idag på lilla wimbledonska sidobana 18 – en historik tennismatch av episka proportioner. För där tog fransmannen Nicolas Mahut och amerikanen John Isner upp sina rack för att avsluta sin pga av mörker avbrutna match från tisdagen – en match som ingen för utom de närmast sörjande brydde sig om.

Ett par timmar senare så var samma ointressanta match mellan två mer eller mindre helt okända spelare dagens stora sportnyhet världen över!

Jag följde inledningen av dagens spel, men bytte snart kanal för att följa fotboll och andra mer som jag tyckte intressanta tennismatcher

Någon timme eller så senare så bytte jag tillbaka. Ställningen var då bortåt 15-15 i femte set – någonting minst sagt häpnadsväckande mao!

Var dock övertygad om att slutet snart var nära, för ingen tennismatch kan väl pågå hur länge som helst.

Fyra-fem timmar senare satt jag fortfarande kvar framför TV:n och hade för länge sedan insett att Inser och Mahut tänkte spela vidare tills dess att en av dem föll död ner!

Båda spelarna servade mer eller mindre felfritt och allehanda nya rekord har nu satts (för evigt?), bla mest gjorde serve-ess i en match. För närvarande har Isner 95 ess och Mahut 92, om jag minns rätt.

Den väldige Isner såg helt färdig ut redan vid femtiden, men fyra timmar senare stod han alltjämt på benen och slog knallhårda serve-ess – samt vinnarslag ner mot Mahuts baslinje och inte sällan satte han dem på linjen!

Mahut själv spelade om möjligt än mer övertygande och servade kliniskt. När matchen slutligen avbröts vid ställningen … 59-59 i femte set!… så såg fransosen ut som om han precis avslutat en tre-setare!

Isner ville dock till allas förvåning fortsätta ett tag till, trots att han knappt kunde röra sig eller stå på benen.

De båda hjältarna vandrade därefter iväg för egen maskin bärande sina egna väskor, allt till publiken jubel.

Ingen har någonsin upplevt någonting liknande. Bara det femte setet från dagens match är längre än hela den tidigare längsta spelade tennismatchen! Men det mest sanslösa är att Isner och Mahut ännu inte är färdiga med varandra, för i morgon så fortsätter man igen.

Hur länge man då kommer hålla på är det ingen som vet, men troligen blir det väl ett par timmar till – om båda spelarna kommer till spel, vill säga? John McEnroe befarade att så kanske inte blir fallet, speciellt i Isners fall. 

Mac, som var full av beundran för spelarna, föreslog vidare att det kanske nu är dags att införa tiebreak i femte set även i Wimbledon.

Själv gillar jag inte riktigt den idén. Det som utspelade sig idag var en engångsföreteelse. Men kanske kan man göra som Djokovic föreslog … att i framtiden införa ett tiebreak när man når 50-50 i femte!

Aldrig någonsin kan något liknande inträffa igen, för det går emot alla naturlagar att spela i sju timmar utan att någon tappar sin serve. 

Världen håller nu andan och inväntar upplösningen av detta drama. Söderling och Murray får ursäkta, men morgondagen tillhör Isner och Mahut, dessa båda osannolika tennishjältar som nu blivit odödliga – oavsett vem som i slutändan vinner och går vidare till andra rundan. Läs mer här (SVD) och här (DN)