Brottningen kastas ut ur OS!

Att IOK är en första klassens korrumperad skitorganisation är välbekant sedan länge. Att gå igenom alla mutskandaler genom åren behövs såklart inte här. Nog om skandalerna har avhandlats i media världen över.

Att man nu väljer att kasta ut en av de få idrotter vilka stod på programmet under de sanna Olympiska Spelen, d.v.s. de som pågick i över tusen år t.o.m. 300-talet e.kr. är bara en av tidernas mest häpnadsväckande skandaler.

Många befarade att man enbart skulle kasta ut den grekisk-romerska brottningen, men nu tog man det hela till sin spets när man kastade ut även fri-stilen. Det blir alltså ingen brottning alls i OS fr.o.m. 2020!

Exakt hur man motiverar detta beslut är det ingen som förstår, för brottningen är en världssport. Den tas på mycket stort allvar i Europa och USA, något som gör beslutet rent ut sagt ofattbart.

Att sporten inte är TV-vänlig är tydligen huvudskälet till beslutet. Jag följde med i det mesta som hände i brottningen förra sommaren i London, och jag måste säga att det var ruggigt spännande mest hela tiden, inte minst på damsidan.

Faktum är att jag då t.o.m. kallade två av de tre japanska olympiska mästarinnorna, Saori Yoshida och Kaori Icho, för hela OS två största stjärnor alla kategorier!

Och jag var så imponerad av den unga (21 år) ryska tungviktsmästarinnan, Natalia Vorobieva, efter hennes sanslösa framfart mot guldet, där hon fallbesegrade flera av sina motståndarinnor på rent ut sagt häpnadsväckande vis, att jag hävdade att hon skulle ta hem tre raka OS-guld till och bli till en av sportens stora legendinnor.

Även på herrsidan, inom båda grenarna, så var det spänannde värre, inte minst för oss svenskar. Vem kan glömma de dramatiska matcherna som våra två bronspöjkar, Johan Eurén och Jimmy Lidberg, kämpade sig igenom?

Brottningen var m.a.o. en av OS stora höjdpunkter för mig och många andra. T.o.m den sympatiske ryske presidenten Vladimir Putin och odödlige Alexander Karelin, världshistoriens bäste brottare, besökte brottningsarenan, något som än mer styrker mina uttalanden så här långt om hur förträfflig brottningen i OS var i London.

Än sak är nu säker: IOK har nu förlorat än mer av vårt förtroende, och frågan är nu hur länge OS kommer att fortleva. För OS handlar inte längre om sport, utan om att tjäna pengar. Därför tar man bort allt som inte passar in i den ekonomiska kalkylen.

Brons med guldsmak till Jimmy Lidberg i OS i London

Efter Johan Euréns fina bronspeng i supertungvikten häromdagen, så var det idag dags för den reelle guldaspiranten Jimmy Lidberg i klassen under, d.v.s. 96 kilo. Och om det inte var för solklara bortdömningen mot ryske Rustam Totrov tidigare under dagen, så hade Jimmy tveklöst tagit hem guldet! Inget snack om den saken.

Följde samtliga matcher som man visade på TV från tungviktarna, och för mig så var Jimmy den bäste av dem alla. Men han får till viss del skylla sig själv när han sjabblade bort första ronden mot Totrov. Hade ronden gått till parterr så hade vår man segrat med 2-0 totalt och därefter komfortablet tagit sig till OS-finalen och OS-guldet. Inget snack om den saken.

Men sådan är idrotten, små misstag och otur och bortdömningar gör ofta sitt till när det går åt skogen. Tittade för övrigt på Ara Abrahamians skandal-OS igen igår, och kanske vill man alltjämt hämnas på Sverige för allt som hände för fyra år sedan? Men hudersomhelster med den saken så var bronsmatchen en riktigt godbit för alla brottningsälskare — tungviktsklassens bästa match. Inget snack om den saken.

Hur häftigt var det inte att sitta med hjärta i halsgrop under tredje rondens avslutande parterr, där vitryssen valde att ligga på mattan och sedan bara vänta in slutsignalen. Han trodde garanterat att bronset var hanses, dårligt gjort. För tji fick han när den svenske lyftkranen Jimmy Lidberg fick in en järngrepp på honom och sedan rullade runt honom så att det stod härliga till rent ut sagt. Klar seger efter en fantastisk sista svensk krafturladdning. Inget snack om den saken.

Publiken var i uppror. Alla hejade som besatta på svensken och skrek vilda som tusan av glädje ut sin glädje så att det ekade över hela London. Att rätt man vann var det inget snack om. Nej, den svenske lyftkranen och tillika rullningsmaskinen Jimmy Lidberg var tveklöst dagens store hjälte i brottningsvärlden samt i hela London. Inget snack om den saken.

Bortdömningen mot Totrov var nu glömd. Idrotten är nämeligen inte alltid rättvis, något som man måste acceptera. Alla vet dock att Jimmy var den bäste brottaren på plats. Iraniern som tog hem guldet hade vår man inte haft några problem med. Han hade blivit bortrullad även han. En medalj är dock aldrig fel, och nu fick vi två av våra pöjkar. Johan Eurén var f.ö. ruskigt nära finalen även han, men troligen hade han där blott fått nöja sig med silvret, Men säker kan man ju inte vara. Inget snack om den saken.

Vad sedan gäller Jimmy Lidberg så var dock scenerna efter matchslut underbara att skåda. Gripande var hur han kramade om söta hustrun så att det stod härliga till. Glädjen var absolut, och frågan är om han blivit gladare om han vunnit finalen? En makalös prestation av honom i.a.f. är slutkontentan av dagens övningar. Inget snack om den saken.