Gårdagens 2-0 förlust borta mot Serbien var det inte mycket att säga om. Ett B-betonat svenskt landslag hade inte mycket att sätta emot tänt hemmalag. Och när sedan serberna fick ett gratismål i inledningen av matchen så började man ana vart det här var på väg. Men saken är den att ingen bryr sig om hur det går i dessa vänskaps/träningsmatcher längre: inte jag, inte du, och inte ens våra spelare?
Matcher som inte gäller något är heller inte av något värde? Utan den där extra press som alltid infinner sig när en VM-plats står på spel … så orkar inte spelarna göra det där lilla extra som man gör vecka efter vecka i seriespelet. Och sedan så har vi ju det där eviga, olösliga problemet att man kan skada sig. Så vad kan man göra åt saken?
Mitt förslag är att arrangera fler matcher mot våra nordiska grannländer. Vi borde möta samtliga fyra landslag varje år, kanske i en form av turnering, där segraren kan kalla sig Nordisk Mästare. Detta hade gjort matcherna betydelsefulla, och hade även lockat storpublik till arenorna.
Alla som läst lite fotbollshistoria känner till att årets stora idrottshändelse förr om åren var det årliga mötet mot Danmark. Det går knappt att idag att fatta hur stora dessa matcher var. Varför inte gå tillbaka till våra rötter och till våra traditioner igen? För visst är matcher mot Danmark, Norge, Finland och Island mer givande och publikdragande än matcher som den igår? Låt varje landskamp bli en fotbollsfest igen, så som det var förr.
Åkes Sportblogg 