Daniel Rickardsson vann femmilen i Kollen!

Det har idag varit en minst sagt fullspäckad dag för alla våra skidåkande svenska världstjärnor. Det har varit storslalom i Kranjska Gora, skidskytte i Pokljuka, slalom i Åre och femmil i Kollen.

Matts Olsson körde tyvärr bort sig i sitt andra åk när han slogs om en pallplats. Björn Ferry kom innan dess tvåa på jaktstarten — strongt gjort. Och i Åre så kom våra tösor tvåa, trea, fyra efter den omöjliga amerikanskan.

Men även om det hade blivit idel svenska segrar i de tre just omnämnda tävlingarna, så hade dessa stått sig slätt mot Daniel Rickardssons fenomenala seger på femmilen i Holmenkollen.

Att han sedan slog norrbaggarnas bäste man (Sundby) på upploppet gjorde inte direkt saken sämre. Faktum är att man i Norge nu i det närmaste utlyst tre dagars landssorg — så knäckta är man över att deras gutt fick smörj av våran viking!

Ha ha ha. Fy tusan vad gött att få tvåla till de odrägliga norska guttarna i deras egen håla. Och hur kul är det inte att Daniel Rickardsson fick vinna ännu en VC-seger? — den första på tre år!

Att denna seger sedan är den finaste man kan vinna i VC-sammanhang, och som troligen även väger tyngre än alla övriga VC-race tillsammans, gör ju inte direkt triumfen mindre angenäm.

Riktigt hur knäckta man är över att Sundby fick stryk kan vi se på VG:s hemsida, för där står inte att Sundby fick smörj av en svensk på femmilen, utan att Sundby vann Världscupen!

Snacka om patetiska och avundsjuka norskar. De kan inte ens förmå sig att nämna våran segrande pöjke vid namn! De lever i ett tillstånd av förnekelse. Ja, det är nästan som om man på allvar tror att Sundby vann femmilen ändå på något vis?

Men oj oj oj sicken makalös seger detta var för Daniel, hela det svenska skidlandslaget och hela världen. Att en riktig skidåkare fick vinna femmilen igen, istället för någon av alla spurtspecialister, är precis just vad skidsporten behöver.

Detta var exakt den injektion svensk skidsport behövde, och segern för Richardsson har säkerligen nu även fått honom att inse att han måste köra på över minst ett år till.

Imorgon så väntar nu norskarna med bävan på vad som då skall ske, för då står en viss Charlotte Kalla på startlinjen. Och alla vet att hon kommer att segra om hon är på hugget — och det är hon!

Noterade precis vad jag skrev igår (i inlägget innan) : Tror Maria PH blir bästa svenska imorgon (minst trea), Ferry kommer på pallen (eller vinner!), Rickardsson vinner!

Bra tippat av mig m.a.o.!

Kolla här Rickardssons enorma spurt in över mållinjen igen (från NRK): http://www.nrk.no/sport/sundby-ble-slatt-av-richardsson-1.11591864

Northug vann VM-femmilen

Inte oväntat tog Petter Northug hem avslutande VM-loppet i Holmenkollen. Enda reella hotet, Marcus Hellner, gav allt under andra halvan av loppet, men tyvärr orkade han inte hela vägen denna gång.

Att våga friskt är ett måste för att kunna stoppa norrmannen från billiga spurtsegrar. Marcus gav verkligen järnet men lyckades inte dra ifrån. Hade han tagit det lugnt, och gjort som alla andra och hållit sig i bakgrunden fram till sista rundan och Hellnerbacken, så hade han tveklöst tagit hem en medalj, tror jag.

”Hellre försöka än att bara åka in mot mål” sa han själv filosofiskt om saken efter loppet. Att bara ligga i klungan är mao inget för honom.

Marcus gick för guld! Och denna fina inställning har nu gett honom och oss tre stora mästerskapsguld det senaste lite dryga året. Utan Marcus hade vi istället för dessa tre oförglömliga svenska guld, där han varje gång på spektakulärt vis knäckte Northug dessutom, bara som bäst haft ett silver och två brons.

En femtonde plats är i normala fall ett fiasko, men med tanke på Marcus aggressiva åkning idag mot Northug, för att få till ett avgörande, så får man ändå ge honom godkänt.

Daniel Rickardsson blev nu bäste svensk på en sjunde plats, blott några meter från bronset. Osis. Med facit i hand vet vi nu än mer att norskarna specialdesignade tävlingarna för att passa Northug. Enda smolket i glädjebägaren för dem var missen på lagsprinten där man ”bara” fick silver.

Svenskarnas enda miss, förutom de så olyckliga vallaproblemen, som kostade oss ett par medaljer, var att inte köra Marcus med Emil på lagsprinten: för där kastade man bort ett givet guld. Synd om Emil som nu bara fick med sig ett brons hem.

Northug är förvisso duktig … på spurt … men jag och många med mig vägrar erkänna honom som en stor mästare tills dess han vinner klara segrar på samtliga distanser med individuell start. Alla vet att Svan och Dählie mördat honom individuellt.

Kanske borde man from nu köra vartannat VM individuellt (och klassiskt?) för att ge alla skidåkare chans att vinna medaljer — istället för som nu låta en och samme oförskämde norske gutt få defilera i mål hver gang. Något måste definitivt göras åt problemet. Bu för Norge!

Hade vi fått ett individuellt lopp på femmilen idag så hade kanske Anders Södergren och Daniel Rickardsson vunnit dubbelt. Men nu, som upplägget var, så anses dessa båda formidabla skidåkare vara som bäst endast … snäppet över ordinära!  Det känns naturligtvis totalt orättvist, och faktiskt riktigt ledsamt. Läs mer om dagens lopp här (SR). och här (DN). och här (SVD)

Hellnerbacken

Kul läsning nu så här under Holmenkollen-VM är VG (Verdens Gang). Idag läste jag tex om svenskarnas vallafiasko de senaste dagarna, något många norrmän uppriktigt är ledsna över, då de överlag gillar oss och våra skidåkare. Ingen animositet likt den finska mao.

Många roliga kommentarer finns till skid-VM artiklarna, och ofta uttalar man sitt stöd för di svenske.

Många hejar alltså fullt ut på de våra. Särskilt Charlotte Kalla tycker man synd om när hon nu så här långt gått lottlös, och många unnar faktiskt henne ett guld, tom på bekostnad av de egna damerna. Hela Norge hade faktiskt unnat henne och Ida en vinst idag, eller i alla fall silvret.

En sak som man dock nu lite lätt retar sig på är att backen där Marcus Hellner (som f.ö. överlag är omtyckt i Norge) spurtade ifrån den där Northug (som f.ö. överlag är omtyckt i Sverige) nu av oss blivit döpt till Hellnerbacken.

Norskarna anser nämligen inte att svenskar ska ha rätt att ge namn på backar i deras banor, särskilt inte i Holmenkollen — Norges heligaste plats. I Norge är man nämligen inte längre kristna, utan hedningar: deras religion är skidåkning och att besegra Sverige.

Flera av dem vill istället kalla backen för Hellnergropen eller Hellnerväggen då de ser backen som platsen där Hellner blev bortåkt av Northug i tremilen. Northugbacken har dock inte kommit på tal, kanske beroende på alla andra stora norska segrare som vunnit på banan genom åren.

Alla norskar vet dock att Hellner pga bortvallning inte var sig själv på tremilen, så det troliga är väl nu att backen lär behålla det svenska namnet för tid och evighet — åtminstone tills stafetten och femmilen är avklarade.

För dessa båda lopp lär säkerligen avgöras i just nämnda backe, och skulle Hellner på nytt knäcka Northug där så finns inget mer att orda om saken: då blir det Hellnerbacken … forever!

Hellner krossade Northug i VM!

Allas vår svenske superhjälte, Marcus Hellner, krossade för en stund sedan Petter Northug i VM-sprintfinalen i Holmenkollen på ett rent ut sagt pinsamt vis — för norrmannen. Northug var totalt chanslös och blev bortgjord på ett aldrig tidigare skådat sätt. Hahaha.

Den sk sprintfantomen från Norge blev helt bortåkt av Hellner, mannen som norsken så ofta gjort narr av. Nu vet vi sanningen: Hellner är Northugs överman. Gunde hade rätt: Hellner är bättre än Northug! Underbart att se.

Redan i kvartsfinalen och semifinalen insåg vi att Marcus idag inte var att leka med. Han inledde alltid försiktigt varefter han sakta men säkert tog sig upp i täten. Väl där drog han sedan ifrån och vann på spektakulärt vis. På exakt samma vis blev det i finalen.

Faktum är att jag inte på rak arm kan påminna mig ha sett något liknande det Hellner idag visade upp för hela världen. Det var tveklöst bland det mest oerhörda som någonsin skådats i Holmenkollen. En urladdning av kosmiska proportioner som nu säkerligen knäckt Northug för tid och evighet … och hela Norge med för den delen.

Bragdguldet är troligen nu vikt för Marcus, speciellt som har säkerligen tar hem fler guld i Norge.

Enda smolken i glädjebägaren var att inte Emil Jönsson lyckades hålla undan sista biten och fixa hem den svenska dubbelsegern. Nu fick den gode Emil nöja sig med ett brons. Men vem bryr sig om sådant en dag som denna — dagen när Sverige och Marcus Hellner krossade Norge.

Scenerna efter segern var fantastiska. Emil kramade om sin käre vän, den nykorade världsmästaren, Marcus Hellner, på ett rent ut sagt gripande vis, och kanske såg vi där anledningen till att vi svenskar är världens bästa skidåkare: vänskapen som finns i laget. Alla är bästa vänner och glädjs storligen när det går bra för en lagkamrat. Hos oss finns inga egon.

I Norge är man nu skräckslagna, och det med all rätt. Om Northug inte kan vinna en spurt i sprinten lär han inte klara av att spurta  hem femmilen heller. Tror nu på fler guld för Hellner — världens just nu bäste skidåkare — och di svenske, inte minst på stafetten.

Kriget mellan Sverige och Norge går nu vidare, och det är ett krig som vi från skidåkningens hemland ska vinna. Leve Marcus Hellner och Emil Jönsson och Leve Sverige! Läs vad man säger i Norge om den svenska segern (VG). och här DN. och här Sveriges Radio.

Northug önskar han var svensk!

I flera tidningar (bla VG) har man de senaste dagarna kunnat läsa om hur Petter Northug nu har börjat beklaga sig över att inte vara svensk! Allt ståhej här hemma hos oss kring hans person och den stora popularitet han numera åtnjuter har inte helt oväntat fått honom att inse sicken himla otur han haft att bli född på fel sida fjällen.

Anders Södergren var ju Northugs store idol under ungdomsåren, och kanske har mötena med den svenska skidkungen nu gjort att norrmannen äntligen insett hur mycket bättre allting är här i Sverige?

Men Northug var inte helt säker på att skidor hade blivit första valet av idrott om han vuxit upp här i den civiliserade delen av världen. Kanske hade fotboll och ishockey varit det han satsat på istället, något som tydligen hade att göra med Sveriges stormaktställning i dessa världssporter. 

De senaste dagarna har även vissa andra rykten surrat kring den norske gutten: bla har pappan hans sagt att Petter funderar på att sluta efter VM nästa år! Något som nu dock har dementerats. Kanske hänger även dessa minst sagt sensationella tankegångar ihop med besvikelsen gutten känner över att vara född som norsk?

Troligen är det så. Själv har jag funderat hela eftermiddagen om det kan finnas någon annan och bättre förklaring, men den uppgiften gick jag bet på. Northug funderar sålunda på att sluta med skidåkning nästa år pga att han inte är svensk!

Kanske borde vi nu erbjuda honom svenskt medborgarskap? Det vore nämligen synd om alla hundratals miljoner skidsupportrar världen över inte fick se Northug i skidpåren efter Holmenkollen nästa år.

Om han nu önskar sig ett svenskt medborgarskap så himla mycket så borde vi väl hjälpa honom med den saken. Allt för att upprätthålla den goda grannsämjan här i Norden. Vi måste nu göra vad vi kan för att hjälpa en av våra bröder i nöd.

Emil Jönsson är en supersvensk!

Läste precis om Emil Jönsson och hur han inte bryr sig om pengar när det gäller skidåkning. Att Northug får dryga miljonen i lön från norska skidförbundet, jämfört med Jönssons 50000, stör honom inte det minsta.

Det är en fruktansvärd skillnad, säger Jönsson, men pengar är inte allt. Vi svenska landslagsåkare har roligt tillsammans. Vi behöver inte köpas med pengar för att stanna kvar. Det är för att behålla sina åkare de betalar så mycket.

Sicken kille Jönsson är, och samma sak gäller såklart resten av det svenska gänget. De är supersvenskar allihopa. Man fattar nu lite bättre hur man kunde åka som ett lag och knäcka Northug & co två gånger i OS. Låt oss hoppas på en härlig fortsättning vad gäller den saken nästa år i Holmenkollen.

Men vi kan nog vara övertygade om att man från norskt håll kommer fixa till banorna så att de passar Northug och hans känguruåkning perfekt. Kanske borde en av svenskarna offra sig för hemlandet och köra på honom i en av de sista backarna innan upploppet?

För med en plan avslutning på alla lopp så verkar det mesta nu vara upplagt för en ny norsk guldorgie i VM. Att bryta av norskens stav funkade fint på tremilen i OS, och kanske kan den taktiken användas på nytt.

Kanske borde vi nu även låta alla svenska skidåkare testa astmamedicinen som Björgen så framgångsrikt kört med så att vi får lite mer jämlika tävlingsförhållanden på damsidan.

Vad sedan gäller gårdagens segrarinna Anna Olsson så vet jag inte om hon borde satsa ett år till bara för att få åka i VM-sprinten. Gårdagens seger var oerhört knapp, och chansen att hon, utan uppförsbacke, ska kunna åka ifrån Kowalczyk och Björgen är nog inte så stor.

Och som vi minns från OS så ansågs Anna inte tillräckligt bra för att köra sprintstafetten och få försvara sitt guld. Att Sverige sedan har en hel drös med andra duktiga sprinttjejer gör vidare att hon kan komma att missa VM-deltagande helt och hållet pga att man anser de andra tjejernas dagsform är bättre. Kanske är det bästa för Anna att avsluta karriären nu efter de svenska skidspelen?

Även skidskyttet kom(igår)/kommer(idag) i skymundan av Allsvenskan!

Igår var, även utan Allsvenskan, en stor sportdag. Har själv bara orkat skriva om en bråkdel om allt som utspelade sig, och (kanske någon undrar) så skriver jag inget längre om ishockey (när det gäller Elitserien), eftersom jag då inte skulle få tid till något annat här på bloggen. Vad gäller Allsvenskan så bojkottar jag den som bekant tom april.

Även idag så saboterar bollsparkandet för alla andra sporter. Fyra matcher ska tydligen spelas idag – mitt i vårvintern! – något som då tar upp alla SVTs och Radiosportens resurser. Så istället för att följa damhockeyns kvartsfinaler, där tex Maria Rooths AIK idag kan åka ut, så ska vi nu hänga med i dessa totalt ointressanta fotbollsmatcher. Skandal!

För att nu återgå till annat: När jag följde Holmenkollentävlingarna i går så höll jag även lite koll på den alpina upplösningen i Garmsich Partenkirchen, där André Myhrer avslutade säsongen med en finfin tredjeplats. Jag följde dessutom Helena Jonssons och ACOs äventyr i skidkytte. Tyvärr gick det inte så bra för någon av dem.

Och jag måste säga att när det gäller Helena så har jag nu svårt att se henne vinna en stor titel igen. För även när hon skjuter mer eller mindre felfritt så blir hon ju frånåkt av de andra tjejerna. Att tävla med ett sådant handikapp gentemot tyskorna när det gäller som mest kan bara sluta på ett sätt. Och när de har en sådan fenomenal skidåkare som Magdalena Neuner, som troligen hade kunnat bli en stjärna även inom traditionell skidåkning, så är det svårt att se hur Helena någonsin ska kunna vinna ett nytt mästerskapsguld.

Tänker dock titta på dagens tävling för att förhoppningsvis inse att jag inte vet vad jag pratar om. Men allt annat än att Neuner komfortabelt tar hem Världscupen ter sig nu totalt osannolikt. Helenas enda chans är att tyskan skjuter bort sig, samtidigt som hon själv skjuter rent. Men med det flyt Neuner har för tillfället, och den toppform hon befinner sig i, så bör vi inte ha alltför stora förhoppningar på svensk framgång.

Svenskt missflyt i Holmenkollen

Idag så hade våra superduktiga svenska skidåkare en hel del missflyt. På damernas tremil så hade man först oturen att Charlotte Kalla föll i ett avgörande läge av loppet. Strax efteråt så ryckte nämligen tre norskor ifrån – en ledning man sedan behöll ända in i mål.

Kalla återhämtade sig dock, kom igen starkt och tog till slut en hedrande fjärdeplats. Utan fallet hade hon säkert hängt med norskorna ända in på upploppet, men hon får nu ta revansch i säsongsavslutningen på hemmaplan nästa vecka istället. Även Anna Haag gick bra idag och kom sjua. Läs mer här (DN)

På herrsidan såg vi alla fram emot en ny duell mellan våra svenska ess och den oförskämde norske gutten Northug. Och det såg länge väldigt bra ut med svenska ögon sett: Anders Södergren, vår dubble vinnare på femmilen i Kollen, tog spets direkt och höll sig där ända fram till första sprintpris, där han tyvärr fick se sig slagen av två åkare. Han slutade till sist på en superfin fjärdeplats.

Även Johan Olsson och Marcus Hellner såg pigga ut idag och slutade femma respektive åtta. Tre blågula killar bland de åtta främsta är såklart sensationellt bra. Men det kunde gått ännu bättre – med lite tur.

För inte långt efter första sprintpriset så stack de båda fransmännen Vincent Vittoz och Maurice Magnificat ifrån resten av fältet – endast en viss Northug var förutseende nog att hänga på. Och där blev sedan han hängade ända in i mål. Ingen i den stora klungan ville ta upp jakten på de tre längst fram, så i mil efter mil kunde de sakta men säkert dra ifrån alltmer.

Missflytet svenskarna hade i detta lopp var man inte hängde på utbrytarna direkt. Men ingen hade väl kunnat förutse att de två fransoserna skulle hålla undan nästan hela vägen in på upploppet. Hade man täppt till luckan direkt så hade vi fått se ett helt annat lopp.

Vid sidan om det så var det intressant att se hur de fem sprintprisen påverkade loppet. De tre första åkarna fick nämligen världscuppoäng: 15, 10 och 5 poäng. Och detta gjorde då att fältet drogs i sär – alltmer för varje varv. Och kanske är detta ett system värt att jobba vidare med då det gör ett längre lopp sevärt redan från början. Läs mer om femmilen här

Jag såg båda dessa lopp från start till målgång, inte enbart för att jag ville titta på skidåkning, utan även som en protest mot Fotbollsförbundets skandalösa fräckhet att dra igång Allsvenskan redan andra veckan i mars. Man tar nu bort uppmärksamheten från våra andra sporter, inte minst från skidåkningen.

Nästa vecka så är det ju avslutning av hela skidsäsongen med våra egna klassiska svenska skidspel i Falun. Hela  Världscupen ska då avgöras. Men nu blir det Kalmar, Elfsborg, AIK och MFF som lär ta över alla förstasidor! Skandalöst!

Frågan är om man inte nu med lagens hjälp måste ta itu med dessa kostymklädda fotbollshuliganer. För de förstör nu för väldigt många andra svenska idrotter. Fy skäms på er alla vid SvFF!

Dags för Vasaloppet

Imorgon bitti tänker jag såklart följa starten av Vasaloppet. För vem vill missa inledningen av detta storspektakel när det som nu kan avnjutas från den egna favoritfåtöljen, eller tom framför datan? Inte jag. Den saken är klar.

Huruvida jag kommer att följa SVTs sändningar oavbrutet ända fram till målgång vet jag inte säkert, men helt uteslutet är det inte.

Tillbringade en del tid i Dalarna som barn och det är verkligen en förunderlig del av vårt hemland och oerhört vackert och underbart på alla sätt och vis, så att få se åkarna köra igenom dessa för mig välkända små orter, som tex Oxberg med sin vackra lilla sjö, är något som alltid för mig tillbaka till denna ljuva tid av oskuldsfull barndom med all glädje som den inrymde.

Minns ännu hur jag fick en skymt av självaste Mora-Nisse i en sportaffär i Mora, en stad han förblivit trogen. Jag stod som trollbunden framför honom en stund samtidigt som han med vänliga ögon tittade rakt på mig, och kanske utbytte han även några ord med mig. Vill minnas att han så något, men kan inte riktigt minnas vad det var.

Trots att jag var liten, blott nio år gammal, och inte direkt kände till något om Vasaloppet, så visste jag redan då att det var stort att med egna ögon få se denne svenske skidlegend och få befinna mig i hans närhet. Det kändes nämligen riktigt stort för lilla mig och, är jag övertygad om, alla andra i affären.

Och alla som idag tror att Northug och dagens andra stjärnor enkelt hade satt gårdagens mästare på plats borde titta på Nils Karlsson på bilden (från upploppet i Mora) ovan först och på hur fräsch han ser ut efter nio mils skidåkning. Att Mora-Nisse, vid sidan om sina nio triumfer i Mora, även vann femmilen i OS 1948 gör honom såklart till en av våra största idrottshjältar genom tiderna.

Så gör som jag, alla, slå er ner framför TV:n en stund i morgon och avnjut vårt mest klassiska idrottsevenemang, en tävling som tom fyller alla norrmän med avund, för de vet alla om att inte ens Holmenkollen går att jämföra med det svenska skidloppet mellan Sälen och Mora. Vasaloppet är inget annat än skidvärldens Wimbledon, dess finaste tävling.