Alingsås vann SM-Guld

Efter en högdramatiskt handbollsfinal i Globen så fick vi idag se Alingsås vinna SM-Guld för första gången. Men det satt hårt åt, för Guif var i ledning med två mål när matchen gick in i sitt slutskede. Efter en makalös sista kraftansträngning så lyckades dock Alingsås att gå från 23-25 till 29-26. Tre av de sista sex målen gjordes av matchens stora lirare, Kristian Bliznac (9 mål totalt).

 

Matchen såg länge ut att bli en rätt så komfortabel seger för Alingsås, och redan i halvtid så var åtminstone jag övertygad om att saken var klar. Detta berodde dels på just nämnde Bliznacs kliniska avslut, och dels på Richard Kappelins storspel i målet. Och då Bliznac inledde andra halvlek med ett kanonskott i krysset (som betydde 15-11), så var guldet, enligt mig, mer eller mindre redan bärgat.

 

Men Guifspelarna visade då oss alla att man inte tagit sig till Globen oförtjänt, för man satte raskt 5 snabba mål på raken. Och hastigt och lustigt ledde Eskilstunalaget finalen med 18-17. Man kontrade sig helt enkelt i kapp och förbi, bla genom fina mål av Mathias Tholin, Robin Andersson och Mathias Zachrisson. Den framtill dess så säkre Kappelin såg plötsligt riktigt mänsklig ut. Alingsås var allvarligt skakat.

 

Matchen stod nu och vägde, och verkade tom glida Alingsåsarna ur händerna. Själv var jag nu nästan säker på att Guif skulle ro hem segern. Och med tio minuter kvar att spela så fanns det ingen anledning för mig att ändra uppfattning. Men det var då som några individuella prestationer avgjorde vilken stad som skulle få årets mästerskap. Och dessa prestationer kom från Alingsås.

 

Det handlade inte skönspel, utan om vilja och kämpatakter, från spelare som tex Johan Peterson. Han gjorde bara ett mål, men var ändå en spelare som med sin rutin och spelskicklighet hjälpte till att hålla ihop laget när man höll på att implodera under Guif-pressen i mitten av andra halvlek. Charlie Sjöstrand spelade även han en avgörande roll med sina sex mål. Han gjorde f.ö. fyra av Alingsås sista nio mål.

 

Matchen kunde dock lika gärna vunnits av Guif, men man hade idag inte marginalerna på sin sida. Det finns nog ingen i Sverige som inte hade unnat båda lagen att få ta hem mästerskapet. För som vi alla fick se, på de fullsatta läktarna i Globen, så betyder ett SM-Guld väldigt mycket för städerna lagen kommer ifrån. Förhoppningsvis så får Guif chansen att ta hem SM nästa år. Och då man av allt att döma får behålla sina spelare, så kan vi säkert räkna med att få se dem i Globen igen 2010.

 

I vilket fall som helst så var det en suverän final, som höll mig och alla andra TV-tittare trollbundna matchen igenom. Och vi måste tacka SVT för att man gett det svenska folket möjligheten att få ta del av årets SM-slutspel, speciellt som matcherna överlag varit helt fantastiska. I övrigt kan tilläggas att det var fullsatt i Globen, 13927 åskådare, och att 26 busslaster av rödklädda Guif supportrar fanns på plats. Läs SvDs artikel här och DNs här.

Drömfinal i handboll: Alingsås mot Guif

Sensationen är ett faktum: Guif bortaslog favoritlaget Sävehof med 22-20 i en högdramatiskt avgörande semifinalmatch. Detta var f.ö. den enda bortavinsten av årets tio spelade semifinalmatcher. Såg den dock tyvärr inte själv. Försökte följa med  på Sportradion, men de slutade sända halvvägs in i matchen. Dåligt, SR! Skärp er! Men i alla fall så var det kul för Guif, Eskilstuna och svensk handboll överlag. Vi har nu fått en riktigt drömfinal i Globen nästa lördag med två ”nya” fräscha lag. 

 

För visst måste vi kalla Alingsås – Guif en drömfinal? För hur det än går så får vi ett nytt namn på SM-pokalen. Och det är vad sporten behöver. Skitkul. Problemet är nu vilket lag man ska heja på? Jag är själv väldigt kluven i frågan, för vi unnar så klart båda klubbarna guldet. Alingsås spelar nu sin första final, och gamla fina Guif har ju heller aldrig vunnit: man har dock förlorat två finaler (mot RIK).

 

Det ska i vilket fall som helst bli väldigt intressant att se hur många av de underbara rödklädda Guifsupportrarna som kommer att resa upp till kungliga huvudstaden nästa vecka. Att hela Eskilstuna kommer att stå still när matchen pågår är säkert ingen överdrift. Och på samma vis är det så klart i den fina lilla staden Alingsås. Det råder nu handbollsfeber i båda städerna. Var så säkra.

Per Johanssons fräna kritik av media

Igår, efter matchen mellan Guif och Sävehof, så sa SVTs suveräna expertkommentator Per Johansson att det nu var snudd på skandal att media visar handbollen så litet intresse. Något jag håller med om till 100 procent, och själv har reagerat över, speciellt sedan jag drog igång den här bloggen, och speciellt när det gäller damidrott. Kanske är tom mina små inlägg om Damhockey-VM de bästa på nätet? För särskilt mycket annat att läsa om den turneringen finns det inte, vilket i så fall inte är något annat än en skandal. Så varför är det så här?

 

Ja det är en bra fråga. Istället för att skriva om om våra egna inhemska sporter, så fyller tidningarna sportsidorna med senaste nytt om ointressanta engelska fotbollslag och deras ointressanta matcher. Att detta i slutändan är mindre bra för våra egna sporter förstår väl alla? Den makalösa underhållning som de senaste handbollssemifinalerna bjudit på borde ju fylla våra tidningars sportsidor. Men istället så kan vi läsa sida upp och sida ner om Champions League, och det redan från starten i höstas. Bedrövligt.

Guif besegrar Sävehof i fjärde semifinalmatchen

I en match som måste räknas till de tuffaste och brutalaste på länge, åtminstone under inledningen, så lyckades till sist Guif besegra Sävehof hemma i Eskilstuna. Slutresultatet blev 28-22. Men siffrorna skildrar inte på långa vägar det som utspelade sig på plan. För detta var inte en enkel Guif match, och ingen komfortabel seger, långt därifrån.

 

Båda lagens spelare var mao tända och laddade inför uppgiften. Och det dröjde hela två minuter innan första målet kom – för gästerna – på straff! Guif lyckades inte näta förrän fyra minuter senare: ett nödvändigt mål, eftersom ställningen då var 0-3. Efter Alingsås och Hammarbys brutala sammandrabbning häromdagen, så hade ingen väntat sig att vi idag skulle få uppleva någonting liknande. Och det slapp vi.

 

För det vi fick se de första tio minuterna i Eskilstuna var sju resor värre, bland det värsta jag sett. Och matchen innehöll mängder med utvisningar. Det var emellanåt nästan värre än rugby. Det vilda och smutsiga spelet avtog dock efter hand, och först då började lagen så smått att börja spela handboll. Fast matchen igenom var spelet emellanåt klart över gränsen för det tillåtna. De dubbla röda korten för slagsmål på Mattias Zachrisson och Andreas Ungesson, efter femton minuter, gav båda lagen en tankeställare. Ställningen vid paus var 13-13, så det var synnerligen jämnt.

 

I andra halvlek så förändrades matchbilden, för plötsligt så var det en match mellan målvakterna. Och ingen kan väl förneka att Daniel Johanssons makalösa dubbelräddning vid 17-16 var någonting alldeles extra. Kanske var den även matchavgörande? Men han gjorde flera andra spektakulära ingripanden. Daniel var nu tveklöst matchens man. Ett talande bevis på saken är att Sävehof endast lyckades göra fyra mål på halvlekens första 20 minuter.

 

Och då Guif, trots många missade chanser, lyckades få in en del bollar, så började man dra ifrån. Vid ställningen 22-17 tog gästerna en time-out, men det var försent. Det starka och fanatiska hemmasupportet gjorde Sävehofs comeback-försök till en omöjlig uppgift. För Guif-killarna kämpade oförtrutet på ända in i mål. De sista fem minuterna så var livet på läktarna från den rödklädda hemmapubliken helt sanslöst. Alla stod upp och applåderade sina hjältar. En underbar syn.

 

Återigen så måste vi ge SVT en eloge för det suveräna jobb man utfört i dessa semifinalmatcher, och det gäller även dammatcherna. Enda missen är väl att semifinalerna går samtidigt. För visst borde vi TV-tittare ges möjligheten att se alla semifinal-matcher i framtiden? Idag missade vi ju tyvärr Hammarby/Alingsås matchen. Om den gått i morgon kväll så hade jag varit klistrad framför rutan då med. Men kanske ska man inte var girig? En annan sak jag gillade skarpt var experterna Magnus Grahn och Per Johansson och deras fina, färgstarka och ärliga analyser. Bra gjort SVT. Se deras reportage här.