Redan innan Wimbledon började så tippade John McEnroe att Rafael Nadal skulle vinna turneringen, och den uppfatningen har han alltjämt.
Påtal om Mac så har han nu färgat håret, allt för att se mer respektabel ut på amerikansk TV, och allt hans gråa hår är nu väck.
Min uppfattning är att alla män som färgar sitt hår är tramsor och borde söka hjälp. Lite grått eller vitt hår får en ju bara att se lite mer intelligent och vis ut, och vad är det för fel på det?
Rafa hade igår en komfortabel resa fram till matchbollen mot Paul-Henri Mathieu, 6-4, 6-2, 6-2, och är väl nu uppvärmd och inspelad på gräs tillräckligt för att sopa banan med vår egen Robin Söderling i kvarten?
Söderling imploderade igår mot David Ferrer, och frågan är om han hinner få ordning på sitt bräckliga psyke igen innan det blir dags att på nytt mäta krafterna mot järnmannen från Mallorca. Har svårt att se det ske.
Men Söderling har överraskat förr, och det troliga är väl (om han kan driva ut alla inre demoner) att han spelar final mot Roger Federer nu på söndag – en final han tyvärr lär förlora, då han drabbats av finalfrossa i hundra procent av alla hittills spelade slamfinaler.
En som dock kan ställa till problem för Fed är pånyttfödde Noval Djokovic som igår övertygande gav ettrige Lleyton Hewitt smörj i en tuff fyra setare. Kanske är det nu dags för serben att slå till på riktigt. Segern i Melbourne räknas inte riktigt, då Fed var skadad och han slapp Rafa i finalen.
Australian Open är för övrigt inte en riktig slam i mina ögon. Den är bara värd ungefär hälften så mycket som de andra tre. Rent poängmässigt kan man säga att Wimbledon är värd fem poäng, US-Open och Paris fyra och Australian Open tre!
Vill man bli ihågkommen som en stor mästare måste man alltså vinna någon av de tre stora.
Åkes Sportblogg 