Efter att ha avnjutit Inters sagolika förstörelse av världens tydligen bästa fotbollslag?, Barcelona, med tillhörande supersvensk, världens bästa fotbollsspelare?, Zlatan Ibrahimovic, så slog jag mig tillrätta i favoritfåtöljen kvällen därpå och avnjöt de två semifinalerna från UEFA Cupen, eller Europa League Cupen, eller vad man nu kallar turneringen?
Varför man byter bort ett gammalt fint namn mot ett nytt övergår förresten mitt förstånd.
I vilket fall som helst så var det kul att se gamle hederssvensken Roy Hodgson ta sitt Fulham ända till final, tyvärr på bekostnad av HSV, Hamburger Sport Verein, – klubben vars namn bringar tillbaka sköna minnen till alla svenska fotbollsfans.
För vem kan glömma hur Torbjörn Nilsson och Co körde över det tyska storlaget i UEFA Cup finalen 1982? 1-0 hemma i Göteborg avslutades med osannolika 3-0 i Hamburg! Och vem kan vidare glömma att HSV året därpå vann Europa Cupen?
Vi kan bara ana vad som hade hänt om Blåvitt fått behålla alla sina stjärnor ett år till. Det slog mig nu att detta troligen är en av våra största svenska idrottskatastrofer någonsin. Troligen den nästa största? För Blåvitt hade såklart lekande lätt med laget från 82 vunnit Europa Cupen två-tre gånger. Så bra var man.
Tyvärr så är nu UEFA Cupen förstörd. Allt handlar nu bara om Champions League. Jag gladde mig därför extra mycket över att Liverpool förlorade sin semifinal omgång mot Athletico Madrid. För som vi alla vet så bryr sig Liverpool supportrarna nuförtiden endast om Ligaguld och Champions League dito. En ny UEFA Cup triumf hade man bara fnyst åt.
Härligt mao att vi fick en finalmatch mellan två klubbar där bucklan betyder något. Och riktigt kul som sagt för Hogdson, en man som nu åtnjuter den största respekt i hemlandet. Frågan är väl om han nu inte snart blir erbjuden förbundskaptensjobbet.
Åkes Sportblogg 