Borde de svenska NHL-proffsen betala damhockeyskatt?

Nog är vi alla nu totalt less på hur våra NHL-stjärnor tjänar mångmiljonbelopp borta i Nordamerika, samtidigt som våra damhockeyspelare knappt kan köpa sig ett par nya skor längre — åtminstone inte oftare än varannan vecka! En sjutusan till skandal.

Hur ska tjejerna kunna överleva och dessutom kunna prestera för kung och Fosterland när de har det så här knapert? Inte konstigt att det gick åt skogen i OS. Vi vet nu varför det gick åt pipan: de svenska NHL-stjärnornas fel.

De har för mycket pengar och har av den anledningen blivit förslöade — samtidigt som damerna inga pengar har alls och är fulla av energi. Detta allvarliga problem måste nu rättas till. Omgående. Det är dags för killarna att ge något tillbaka till sporten som gjort dem till mångmiljonärer — på damernas bekostnad, inte att förglömma. 

Man kan inte bara roffa åt sig och roffa åt sig och fortsätta att roffa åt sig för evinnerlig tid framöver! Skärp er!

Damhockey förtrycks å det grövsta av sitt eget förbund och av SVT. Hockeyförbundet borde såklart ge hälften av alla sina pengar till damhockeyn. Allt annat är diskriminering … och kanske tom rasistiskt?

Är damer en egen människoras? I så fall finns det miljoner att tjäna för damerna. Kontakta Leif Silbersky och kolla upp saken.

En ynka match orkade vidare SVT visa från årets hockeysäsong. En match! Och på SVTs och SRs hemsidor finns knappt något att läsa om sporten – damvarianten alltså. En damsupporter lämnade en kommentar här på bloggen om detta härom dagen. Folk är således nu i uppror över hela landet pga denna skandal.

Vi måste därför nu omedelbart börja beskatta våra lyxlirare i Nordamerika. Sötebrödsdagarna är nu över för deras del. 10 procent av den intjänade lönen, brutto, anser jag vara ett själigt belopp för dem att betala — till att börja med. Och alla dessa pengar ska sedan oavkortat gå direkt in i den svenska damhockeyn.

Ett hundra miljoner hoppas vi kunna skrapa ihop — årligen! Så mycket pengar har damerna blvit lurade på — i hur många år som helst! Dessa pengar kommer vi nu att kräva igen retroaktivt, med förseningsränta och allt det där.

Kanske kan vi på detta vis ge tjejerna en ärlig chans att på allvar kunna utmana USA och Kanada i Sotji om fyra år. Alla som såg årets match på TV i söndags, dvs årets enda inhemska damhockeymatch på TV, vet att kunnandet, ambitionen och jävlaranammat finns där.

Allt som nu behövs är pengarna som killarna roffat åt sig genom åren, och det är dessa pengar, kanske så mycket som hälften av allt de har, som vi nu tänker ta hand om.

Och det gäller även Peter Forsberg och alla andra hockeypensionärer. Foppa syntes på bandyfinalen (på herrfinalen såklart, på damfinalen var han inte?) och alla vet nu att han har flyttat hem igen. Damhockeyskatten kommer att gälla alla svenska spelare som spelar eller har spelat i NHL. Inte ens Foppa eller Börje Salming kommer att slippa undan. Allas pengar tänker vi ta … för att sedan dela ut bland damerna.

NHL, lämna Foppa ifred!

Peter Forsberg är på nytt på alla löpsedlar efter den senaste matchen på Hovet. Här har vi nu alltså en kille som efter bara två spelade matcher i Elitserien tydligen redan är hett villebråd för åtskilliga NHL-klubbar. Det är ju inte klokt. Foppa vet ju inte ens själv om han kommer att spela nästa match, än mindre om han kommer att hålla fram till jul, eller ännu mindre om det blir något OS nästa vår. Karriären kan vara över redan i eftermiddag. Men trots det så vill man redan lura över honom till andra sidan Atlanten. Och vad värre är … om han spelar två matcher till i Elitserien så får han inte spela i NHL i år – pga deras regler. Nog låter detta helt sinnesjukt.

 

Foppa behöver inte det här, tror jag. Det bästa för honom nu måste väl ända vara att han lugnt och fint koncentrerar sig på MODO och Elitserien – en match i taget. NHL borde, anser jag, nu vara ett avslutat kapitel. Han har inget mer att bevisa ”over there”. Och som vi alla vet så blir gamla skador aldrig riktigt läkta, och att åka tillbaka till Nordamerika kommer antagligen bara att sluta i besvikelse, som sist, och med ett nytt långdraget skadehelvete. Sen får man ju fråga sig vad som är fel med att avsluta karriären i MODO? Foppa lämnade som bekant klubben i all hast för NHL-äventyret, och om det är någon klubb han är skyldig något så är det hemmaklubben och definitivt inte Philadelphia eller Denver.

Foppa igen

Visst är det helt sanslöst hur Peter Forsberg nu verkar ha fått fart på skridskorna igen. Två mål på två matcher, varav ett (målet idag mot Djurgården) var ett segermål i sudden death! Otroligt, men sant! Såg f.ö. inte själv matchen, men då jag tillhör den skara svenskar som lidit med Foppa genom alla hans skador genom åren så kan jag inte annat än förundras över den minst sagt sagolika inledningen på säsongen han nu fått. Ingen förtjänar lite framgång mer än allas vår Foppa. Tydligen så var han Kung på Hovet idag (seger med 2-1). Hur kan det vara möjligt?

 

Egentligen så är det inte alls särskilt konstigt, speciellt när man betänker att Peter ännu endast är 36 år gammal – ingen ålder för en hockeyspelare av klass. Han kan mao utan vidare spela på i tio år till om kroppen håller och motivationen inte tryter. Vi känner alla till att vad gäller motivationen så är det inga som helst problem, men vad gäller skadorna så håller vi alla nu tummarna som aldrig förr. Och vi hoppas så klart även att inga busar från några av MODOs motståndare gör något dumt framöver. För den som trycker dit Foppa så att han missar OS blir nog tvungen att fly landet för tid och evighet. OS väntar nu som sagt runt hörnet för Peter, men innan dess så är det många tuffa matcher som ska spelas, bla en del landskamper. Kommer Foppa att palla för trycket? Mitt svar: självklart. Läs mer om matchen här (DN).

Foppa tillbaka?

Den senaste tiden så har vi kunnat läsa en hel del om Peter Forsberg. Mannen vars karriär vi alla trodde var över tycks ännu inte vara riktigt slut. Nu har Bengt-Åke tagit ut honom till den inledande 69 mannatruppen, vilket innebär att det finns en viss chans att Foppa kan komma att bli historisk. Han kan nästa år bli tredubbell olympisk guldmedaljör. Visst vore det kul om vi fick se honom borta i Vancouver, men innan det kan ske så måste Peter klara sig igenom en tuff elitserie utan att slå upp gamla skador på nytt. Efter alla turer till olika läkare de senaste åren så inser säkert de flesta av oss att chansen att han håller sig hel ända fram till OS är minimal. Och även om han håller sig hel så gäller det ju att han ska platsa i laget. Kanske håller han inte längre måttet?

 

Men vem vet kanske går det vägen den här gången? Foppas karriär fick ju en sagolik inledning, och kanske kan den sluta på samma vis. Kanske får han vinna SM med sitt älskade MODO, och kanske får han vinna sitt tredje OS-guld. Tyvärr så är det gamla triumviratet av OS-guldmedaljörer upplöst: Jörgen Jönsson fick ju som bekant sluta i våras pga av skadeproblem, och för brorsan Kenny Jönsson så tog tyvärr motivationen slut strax efter säsongen slutade. En annan gammal kämpe som nu gjort sitt i Tre Kronor är Mats Sundin som inte är uttagen till vidare spel i höst. I vilket fall som helst så ska det bli intressant att följa Foppas vidare äventyr den närmaste tiden. Låt oss hoppas på ett lyckligt slut.

Kenny Jönsson funderar på att sluta

Såg precis några fina bilder på Rögles Kenny Jönnson i HD. De var tagna strax efter hemmamatchen mot Växjö (förlust för Rögle 3-5), och vi får där se en rörd lagkapten ta emot publikens hyllningar. Läs artikeln och se bilderna här. Att man efter en lång och framgångsrik karriär kommer till den dag när det är dags att dra sig tillbaka känner vi alla till. Men frågan är om den dagen redan har kommit för den gode Kenny? Endast han själv kan så klart svara på det, något han ännu inte gjort, åtminstone inte till media.

 

Han vill fundera på saken ett tag till. Och det kan vi naturligtvis förstå. Personligen så anser jag dock att han bör spela ett år till, och det tror jag även att han själv vill. Kenny är bara 34 år gammal, ingen ålder för en back. Han är bara några månader äldre än Gunilla Andersson, och hon kan inte vänta på att få lira OS nästa år. Så om han känner sig frisk så finns det bara ett alternativ … att satsa vidare mot OS, och chansen att bli historisk där borta i Vancouver. Att det efter alla dessa år är problem med motivationen kommer att gå över när han vilat upp sig över sommaren.

 

Vi har redan förlorat Foppa (tror vi?), och härom dagen sa storebror Jörgen farväl till toppishockeyn. Återstår av våra dubbla OS-guldmedaljörer gör så bara Kenny. Han har nu chansen att bli tredubbel OS-vinnare, och den chansen borde han ta? Ju fler av det äldre gardet som faller ifrån, desto större blir dessutom risken att andra tackar nej av andra skäl? Vi får därför hoppas att Kenny kämpar vidare. Han har ju därefter hela livet kvar att leva:)

En sista reflektion om Damkronornas seger mot Ryssland

Efter att ha tänkt på saken över natten så börjar jag nu undra om Damkronorna har nått en ny högre nivå? För den smått osannolika storvinsten mot Ryssland visade upp dem från deras allra bästa sida. Och vi kan inte hävda att det var Valentina Lizanas fanstastiska storspel i målet som såg till att vi vann så stort som vi gjorde. För spelarna gjorde mål som aldrig förr. Och vi behöver ta reda på varför allting föll på plats.

 

Laget har växt, något man bara kan göra i stora turneringar och mot toppmotstånd. Vi hade tex åtta olika målskyttar igår, vilket betyder att spelarna kan göra mål, även mot kvalificerat motstånd. Och kanske har tjejerna nu själva insett detta? Kanske var gårdagens vinst tecknet på att laget nu har hittat sig självt igen? Peter Elanders bygge har aldrig varit solidare? Och vi kan nu med tillförsikt gå in i morgondagens bronsmatch mot Finland : en match jag är säker på att vi vinner.

 

Niklas Wikegård sa häromdagen att spelarna som var med i OS nu är sämre än de var för tre år sedan. Detta tror jag inte för ett ögonblick på. Sanningen är istället att de andra tjejerna nu har lyft sig till samma nivå som Erika Holst, Maria Rooth, Gunilla Andersson och alla de andra sk ”veteranerna”. Det lustiga i sammanhanget är att vissa av veteranerna bara är lite drygt 20 år gamla.

 

Niklas har således fel, man blir inte sämre ishockeyspelare bara för att man blir äldre. Hade tex Tre Kronor vunnit OS-Guld utan alla gamlingarna. Nej, naturligtvis inte. Vilka tre var det som gjorde segermålet i Turin? Svar: Sudden, Foppa och Lidas. Ishockey kan man mao spela hur länge som helst, så länge man har motivationen kvar. Och det tror jag tjejerna har.

 

På tal om Gunilla Andersson förresten, så visade SVT en liten intervju med henne i en av periodpauserna igår. Och den var mycket sevärd. Klart äldst i laget som hon är (fyller 34 om några veckor) så verkade hon lika hungrig (om inte mer?) än vissa av de yngre spelarna. Hon ville fortfarande förbättra sig, och när det gäller OS … så kunde hon inte vänta på att få åka dit. Sicken inställning. Och jag kan bara ana vilket stort föredöme Gunilla måste var för alla tonåringarna i laget. Hon är gammal nog att vara deras morsa, men har trots det ett brinnande hjärta för allt vad Damkronorna står för. Inte konstig att hon nu har världsrekordet i antal spelade VM och OS matcher.

Foppa skadad: säsongen (karriären?) över – igen?

Finns det någon större olycksfågel i svensk idrott, när det gäller skador, än Peter Forsberg? Ja, de skulle väl vara Christian Olsson då, som ju missade OS förra sommaren på det mest djävulska sätt? Men vid sidan om den gode Christian så är det nog ingen av våra stora idrottsprofiler som har haft sån fruktansvärd otur med efterhängsna skador som just Foppa. Att den problematiska fotskadan inte vill bli helad gör nog att karriären nu måste anses vara över … åtminstone för den här gången.

 

För mig personligen så har dock Foppa inget mer att bevisa, så av den anledningen föreslår jag att han nu drar sig tillbaka, innan han skaffar sig men för livet. Det är inte värt risken. Få har spelat tuffare och fränare än Peter, och få har heller fått utstå så många hårda tacklingar. Vi minns alla hur han i VM-finalen mot Kanada för några år sedan brutalt mejades ner, och hur detta kriminella tilltag gjorde att Kanada tog hem guldet. 

 

Men det är nu, tror jag, dags för Foppa att hänga upp skridskorna för gott, och ta itu med det vanliga svenska livslunket, med allt vad det innebär. Det är inte så illa, när man väl är inne i det – har jag hört. Men jag tror jag vet vad det är som gör det så svårt att säga farväl till hockeyn: dels vill nog Foppa vinna den enda medalj han saknar – SM-guld med sitt älskade MODO; och dels så vill han nog tillsammans med Lidas och Sudden och resten av gänget vara med och försvara OS-guldet i Vancouver nästa år, något man kan förstå mer än väl. Så kan Peter Forsberg komma tillbaka igen? Vem vet? Men när man tänker på saken, och hans sagolika karriär, så vore det snudd på otroligt om han inte fick avsluta karriären med ett OS-guld till?