Spanien vann EM: krossade Italien i Kiev!

Bra spel igår var anledningen till Spaniens suveräna triumf över Italien i EM-finalen. Hela 4-0 körde man över italiensarna med. Ruskiga siffror, men ej i överkant. Höll f.ö. alltsedan segern över England Italien som favoriter till guldet, men detta var, insåg jag snart igår, naivt av mig.

För hur kan ett lag där man har ett världslag på bänken (Spanien) förlora mot ett lag som nätt och jämt kan ställa upp med en förstklassig elva från start (Italien)? Med avbytare som Torres och andra så är det bara att inse att Spanien inte kunde annat än vinna EM. Att man vidare hade såväl Puyol och Villa skadade, utan att det ens märktes på plan, gör att vi nu bara har att lyfta på hatten för detta fenomenala lag. Anmärkningsvärt i sammanhanget var f.ö. att båda dessa skadade pöjkar var på plats i Kiev för att heja på sina lagkompisar. Sicken egofri atmosfär det verkar vara i Spanien, d.v.s. annat än i Sverige. Underbara scener i.v.f.s.h..

Påtal om Torres förresten, så var det underbara scener efter matchslut när hanses gulliga små ungar kom in på plan. Ha ha ha. Gulligt värre sålunda. Men inte bara hanses ungar var med på det gröna gräset. Det vimlade av spanska småbarn på gräset. Skitkul att se. Antagligen var detta det som vände matchen till Spaniens fördel och gjorde det möjligt för dem att ta hem EM för andra gången på raken? Ungarna avgjorde saken sålundavis.

Många kallar nu det spanska guldlaget för tidernas bästa fotbollslag, och det är nog bara att hålla med om den saken? Kanske är dock det svenska guldlaget från 1948 aningen vassare? Att inte en enda nutida svensk hade platset i den spanska truppen — nej, inte ens Divahimovic — får oss docklunda att än mer inse hur storstiligt väl di spanske spelade igår och matcherna innan.

Har som bekant redan tippat att Sverige vinner i Brasilien om två år, men med Spanien i detta storslag så är det nästan så att man börjar undra om vi kanske får nöja oss med silvret. Mycket för Erik Hamrén att tänka på framöver m.a.o.. Vi måste m.a.o. finna på en bra taktik för att stoppa det spanska skönspelet, ty eljest så finnes risken att vi förlorar VM-finalen med det så förhatliga uddamålet, troligen med 1-2?

Det svenska försvaret behöver därför nu börja hårdträna inför VM-finalen om vi ska undslippa den nesan. Än finns det hopp, ty tiden är på vår sida. Divahimovic har säkerligen då slutat, något som ger oss än mer hopp om finalseger. Tippar därför, kanske en aning optimistiskt, att vi segrar med 3-1. Nöjer mig dock med en fin gammal hederlig 2-1 seger : Ty det viktigaste är inte att segra snyggt denna gång, utan att vi tar hem vårt givna VM-guld tillbaka hem till oss. Guldet vi blev lurade på 1950 ska vi m.a.o. nu hämta hem.

Leve Sverige!

Sverige förlorade i Kiev!

Fiasko för di svenske bidde det igår afton borta i gamla svenskstaden Kiev med omnejd, när våra svenske pöjkar förlorade mot engelskarna med 3-2 i baken — efter att man varit i ledning med 2-1 en bit in i andra halvlek. Sicket fiasko. Sverige är nu i.o.m. förlusten utslagna ur EM. Fiasko m.a.o.

Extra illa var det förstås att vi förlorade mot den engelska skitlaget — ett lag som på pappret och i realiteten inte är bättre än våra pöjkar. Fakta talar sitt tydliga språk : England har bara spelat en enda final i internationella sammanhang, Sverige har spelat två. Laget från ön i Nordsjön lever till åttio procent på sitt namn och rykte som stor fotbollsnation. Hade laget vi spelat mot igår hetat Skottland eller Bulgarien så hade ingen ansett dem haft minsta chans att vinna några matcher i EM.

Sverige gav f.ö. bra med motstånd igår, speciellt under större delen av andra halvlek, där man var ytterst nära att dra ifrån ordentligt målmässigt sett, ty öborna var då skärrade värre. Såväl 3-1 som 4-1 fanns inom räckhåll mot det försvarmässigt undermåliga öborna. Men tyvärr så är Sverige av idag inte den försvarmässiga stormakt man alltid varit förr om åren. Med ett gammaldags gediget försvar från förr så hade vi som allra mest släppt in ett mål. Vi gjorde dock två fina mål. Bra gjort av gamle fine Olof Mellberg.

Vi måste nu även fråga oss varför Ibrahimovic spelar i laget? Laget förlorar ju mest hela tiden när han deltager, något vi har statistik som bevisar. Den bästa match svenskarna spelat de senaste åren var, som vi alla minns, ödesmatchen mot världslaget Holland — en match utan Ibrahimovic, där våra pöjkar vann p.g.a. man togo sig själva i kragen och spelade som ett lag.

Förvisso spelade man rätt så bra kämpaspel igår, men vad hjälpte det när man förlorade på dessa skitmål? Och nu p.g.a. dessa mindre välspelande takter så är Sverige utslagna ur EM. Inte för att jag bryr mig så väldans mycket om EM, men nog hade varit kuligare för oss alla om Sverige hade vunnit igår och sedan kanske även hade vunnit finalen? Nog är det som så alltid.

Innan EM startade så hade jag blott en förhoppning : att vi skulle spela skiten ur de arroganta engelsmännen. Jag hade gärna förlorat stort de två andra gruppmatcherna, så länge som vi kunde ge engelskarna storstryk. Men inte ens det fick uppleva, och allt detta är Ibrahimovics fel. Han spelade inte sin roll som lagkapten och skämde ånyo ut sig med besked när han inte sjöng med i nationalsången. Alla i det engelska laget , inklusive alla svarta, sjöng f.ö. med i God save the queen. Vi förlorade m.a.o. p.g.a att inte vår lagkapten och de båda spelarna Olsson, varav en är svart, inte sjöng med i vår nationalsång. Skamliga scener, speciellt med tanke på att 20000 svenska supportrar rest hela långa vägen till Kiev bara för att få sjunga denna fina gamla svenska sång.

Tyvärr så återstår nu en landskamp i EM för våra pöjkar. Kanske borde vi nu ge alla reserver chansen att visa vad de kan? För vi vet redan vad resten av spelarna inte kan — vinna en match! Det enda vi nu kan glädja oss över är att Ibrahimovic nu inte lär få Guldbollen i år, för det kan han välan inte få nu efter detta grandiosa EM-fiasko? Nej, Guldbollen måste vi nu ge till antingen Isaksson, Svensson eller Källström för lång och trogen tjänst.

Kasta ut Israel ur Europa!

Igår när jag tittade på EM i simning så la jag märke till en israelisk simmerska och blev då påmind om att Israel av någon outgrundlig anledning deltar i Europas alla interna sportevenemang, något som är minst sagt besynnerligt då landet INTE ligger i Europa.

Mitt krav är därför att kasta ut Israel ur den europeiska gemenskapen, för man har inget här att göra.

Israel ligger i Asien och INTE i Europa.

Om Israel ska vara med och tävla i EM så måste även samtliga fem nordafrikanska länder (Marocko, Tunisien, Algeriet, Libyen och Egypten) få delta. Dessa fem länder har sedan urminnes tider varit intimt förknippade med Europa, inte minst genom att man var en del av det gamla Romarriket.

Vidare måste samtliga Israels asiatiska grannländer (Jordanien, Palestina, Gaza, Syrien, Västbanken, Libanon, Irak och kanske även Saudiarabien och Iran) få delta i EM, om Israel är med där.

I annat fall som så måste Israel tvingas bort från Europa för att därefter börja tävla i de asiatiska tävlingarna där de asiatiska länder jag just nämnt tävlar. Rätt ska vara rätt.

Att det är betydligt mer lönsamt från en ekonomisk synvinkel sett att delta i EM än i dess asiatiska motsvarighet inser vi säkert, men denna typ av diskriminering av Israels fattiga grannländer måste upphöra omedelbart. Antingen måste samtliga dessa fattiga länder få vara med i EM eller inga. Kasta ut Israel m.a.o.!

Dags att lägga ner EM?

Noterade precis att nästa friidrotts EM går av stapeln redan om två år i Helsingfors (den fina gamla svenska staden, som nu är knyckt av finländare). Man har alltså valt att hålla tävlingarna vart annat år, istället för vart fjärde, vilket nu innebär att EM kolliderar med OS!

Detta gör då att mängder med stjärnor kommer att backa ur, risken för skador och annat är för stor. Att hela tävlingen dessutom nu drastiskt sjunker i värde, när man kan vinna EM-guld dubbelt så ofta, gör ju inte saken bättre.

Vi kan mao lika gärna lägga ner tävlingen helt och hållet.

Fem stora tävlingar under varje fyraårsperiod är åtminstone en för mycket. Tydligen ska man inte ens ha tävlingar i marathon och gång, något som då enbart vidare försänker värdet på detta spektakel.

Jag har ända framtills idag ansett EM vara lika fint att vinna som VM, men nu med mästerskap varje två år så är ett EM-guld mer eller mindre helt värdelöst. Jag förutspår vidare att man inom en snar framtid kommer hålla tävlingarna varje sommar, något som då gör Finnkampen större än europa mästerskapen.

Norge ointresserat av EM i Finland

Hörde på Sportradion härom dagen ett reportage om hur man i Norge ser på Fotbolls EM i Finland. Det smått otroliga är att man där inte ser på turneringen alls, trots att man har det egna laget på plats, och trots att det egna laget nu spelar kvartsfinal mot Sverige. Inga matcher har ännu visats på norsk TV, och inte ens deras egen sportradio verkar referera från matcherna! Och första gången spelarna såg en journalist borta i Finland (och nu överdriver jag en aning) var när de blev intervjuade av svenska journalister inför matchen mot Sverige! Smått ofattbart, men likväl (nästan helt) sant. Möjligen så kommer man att sända semifinalen – om laget tar sig dit. Men inte ens det är säkert. Att våra bröder och systrar i Norge är världens mest bortskämda folk när det gäller idrottsframgångar är mao ingen överdrift.

 

Men att intresset för deras bästa landslag är så skralt på hemmaplan är smått otroligt. Så medan vi här i Sverige nu sakta men säkert håller på att drabbas av fotbollsfeber så är det ingen i Norge som ens bryr sig. De bryr sig inte om oss, turneringen eller ens det egna laget. Kanske har det att göra med att man redan vunnit allt och nu är mätta? För vad är ett litet EM-guld vid jämförelse med VM och OS-guld. Norskorna har som enda land vunnit samtliga tre stora mästerskap, så kanske är det inte så konstigt att man inte bryr sig om morgondagens kvartsfinal mot Sverige. För oss här i Sverige så betyder dock EM någonting, och kanske är det detta som gör att vi kommer att mosa norskorna imorgon Låt oss hoppas så. Låt oss verkligen hoppas så.

Sverige spelade oavgjort mot England

Den fina sviten mot England håller i sig – bara en förlust mot dem (för 25 år sedan). Igår så slutade matchen i Åbo nämligen 1-1. Vilket medför av tjejerna nu ställs mot Norge i kvarten. Svenskorna började en aning trevande men kom efterhand alltmer in i handlingarna och om det inte var för Victoria Svenssons hjärnsläpp, när hon vid en hörna höll på och ruffade mot engelska målvakten, så hade vi haft en svensk ledning efter 19 minuter. Lisa Dahlquist suveräna nickmål blev alltså bortdömt. Svenssons tilltag var helt vansinnigt och amatörmässigt. Det är nästan så hon borde bänkas i nästa match som straff. Det är nu tre matcher kvar och om hon beter sig likadant igen i en av dem så kan laget komma att åka ut med dunder och brak.

 

Än värre blev det när engelskorna något överraskande gjorde första målet fem minuter senare – på en fin nick som turligt letade sig in i ena hörnet bakom en chanslös Hedvig Lindahl. Slutet av halvleken gick dock helt svenskornas väg. Tjejerna dominerade stort och kunde med lite tur gjort både tre och fyra mål. För England var ofta utspelat men hade marginalerna på sin sida. Och under denna storhetstid för svenskorna så kom även kvitteringen när Lotta Schelin (som såg farlig ut i första halvlek) blev nedsparkad i straffområdet av en av de många engelska busarna. Straffen var glasklar och tack och lov så gjorde Svensson inget misstag. De avslutande minuterna hade vi bud på flera mål: bla så hade Sara Thunebro ett rungande frisparkskott som så när letade sig in. Tyvärr så stod en engelsk försvarare på målinjen och nickade bort bollen, med huvudvärk som påföljd?

 

Andra halvlek blev en med svenska ögon något mer avslagen historia. England hade en del chanser. Men 1-1 är väl i slutändan ett resultat som båda lagen får känna sig nöjda med, eftersom man slipper Tyskland. Nöjdast är tveklöst engelskorna, för de hamnar nu på andra halvan: den lätta halvan – halvan utan Sverige och Tyskland! De kom alltså trea i sin grupp och borde i normala fall vara utslagna. Men nu får de istället en jättechans att ta sig hela vägen till final, samtidigt som Europas två bästa lag möts redan i semifinal. Skandalöst! Det hade alltså varit bättre för oss om vi förlorat mot England och spelat oavgjort mot Ryssland! Denna uppläggning måste ses över till nästa EM. Kanske borde man ha sexton lag med nästa gång, eller återgå till åtta? Men då matcherna överlag varit ganska så jämna så är väl en utökning av lag att föredra?

 

Nu väntar Norge på oss i kvarten. Och detta är en match Sverige ska vinna. Men norskorna har vunnit OS, VM och EM och vem vet, kanske åker vi på pumpen nu igen? Ett nytt snopet uttåg ur en stor turnering är inte osannolikt. Svenskorna har ännu inte riktigt övertygat. Mot Norge kan vi säkert skitspela oss till seger, men inget skitspel kommer att räcka till mot tyskorna i semi. Och inget skitspel kommer att räcka till i finalen mot engelskorna, för när det gäller skitspel och busspel så är de oss överlägsna. Många riktigt fula överfall mot våra svenska tjejer fick vi se igår, bla mot Therese Sjögran och Sara Thunebro – vilka båda spelade riktigt bra under långa stunder, något som motiverade de engelska övergreppen. Men nu väntar först Norge på de våra. Och det kommer att bli tufft. Kanske för tufft? Läs mer om matchen här (DN).

Dags för våra svenska fotbollstjejer att slå till?

Ja nog måste det väl nu snart vara dags för tjejerna i Blågult att få vinna en stor titel igen. Senast det begav sig var som bekant 1984 (EM). För man har som vi alla vet misslyckats ordentligt alltför många gånger under de stora mästerskapen sedan dess. Att Norge någonsin ska kunna bli bäst i världen igen är väl inte särskilt troligt, inte minst när man läser om hur de blev utklassade i går (av Tyskland), men de har ju redan vunnit allt. Smarta som norskorna var så passade man på att vinna allt (EM, VM, OS) innan konkurrensen blev för stark. Idag är som vi alla vet konkurrensen hårdare än någonsin tidigare, och enda reella chansen för Sverige att ta hem ett stort mästerskap är väl i EM. För där slipper vi USA, Brasilien och Kina. Vi har dock dödsfienden Tyskland, det eviga hindret för oss på vägen mot guldlycka, kvar att besegra.

 

Men vi får aldrig en lika fin chans att vinna EM igen som i år. Förutom Hanna Ljungberg som nu slutat, så har vi nämligen ett starkt lag, där samtliga stjärnor är med. Allt annat än en final för de våra måste räknas som en stor besvikelse, inte minst pga alla fina resultat laget redan gjort i år, som tex: segern i Algarve Cup och storsegern över Brasilien på Gamla Ullevi. Det är vårt år i år. Så är det bara. Vi kan inte fortsätta och vika ner oss i de avgörande lägena längre, och turen måste väl i rimlighetens namn vara med oss någon gång under ett stort mästerskap. Att EM sedan går i Finland är naturligtvis ett stort plus för oss. För Sverige kommer säkert få ett stort stöd från publiken. Hade jag haft tid och möjlighet så hade jag själv kanske åkt över. Men jag tror och hoppas att det går vägen även utan mig på plats. Allt annat vore totalt orättvist. Bollen är ju som bekant rund, och nu är det dags för den att rulla vår väg. För det är det väl?