Mahut segrade i Holland samtidigt som Lopez segrade i England

Idag tog så änteligen Nicolas Mahut hem sin första ATP-titel när han besegrade Stan Wawrinka i Holland. Med klara 6-3, 6-4 bärgades segern av den 31-årige fransosen. Otroligt kul att Mahut lyckades vinna en titel.

Jag följde Queens förra veckan och såg matchen mellan Mahut och d.b.s, och alla var eniga efteråt att d.b.s fick ge sitt allt för att vinna — så bra var Mahut! Gamle storspelaren John Lloyd som kommenterade det hela sa att det var turneringens bästa match, och han hyllade Mahut för dennes superba grässpel.

Jag räkande m.a.o. redan då med att Mahut skulle slå till i Holland denna vecka, för han är tveklöst en av tourens stora underpresterare, och hvad gäller grässpel så är han tveklöst en av de bästa.

Höll tummerna för Mahut gjorde jag och många andra med mig idag m.a.o., inte minst beroende på att det alltid är kul när någon änteligen får vinna en titel. En annan som man unnar en titel är f.ö. Julien Benneteau. Förhoppningsvis lyckas även han snart ta hem en första vitktoria på touren inom kort.

Såg dock inte matchen i Holland, då jag istället följde finalen i Eastbourne där Feliciano Lopez tog sig an Gilles Simon under minst sagt besvärliga omständigheter. Det blåste nämeligen som tusan där borta — så mycket så att man nästan tyckte man borde avbryta matchen faktiskt.

Det var farsartade scener vi fick se mest hela tiden där enkla slag flög iväg åt motsatt håll eller rakt upp i lften istället för ned i backen. En match som i vanliga fall borde varit över på en och en halv timme höll nu på dubbelt så länge, och då tog ändå Feli hem skiljesetet blankt!

Lopez segrade m.a.o. och tog i.o.m. detta hem sin tredje seger på touren. Riktigt kul för honom att vinna igen sålunda. Det var en oerhört fascinerande match där det mesta handlade om taktik, för motståndaren här var inte motståndaren på andra sidan nätet, utan vinden.

Ofta så bollade man bara bollen fram och tillbaka för att invänta rätt ögonblick att slå till. Det var ett rävspel från båda håll m.a.o. som var oerhört fascinerande att avvittna sålunda. De två första setet avgjorde inte oväntat i tiebreaks, där Feli tog hem första och Simeon det andra. Tredje set vanns sedan av spanjoren när vindgudarna valde att stödja honom.

Två häreliga viktorior idag bidde det sålunda för två av världens bästa grässpelare idag. Båda dessa pöjkar är potetiella kvartsfinalister i Wimbledon — så länge som man har det rätta flytet med sig i matcherna mot de bästa spelarna.

Ironiskt nog så möts nu Lopez och Simon igen redan nästa vecka i första rundan av Wimbledon — en match ingen får missa. Tror dock inte på fransosen där, för utan vind så lär inte spanjoren åka dit. Nej med en av världens bästa servar till sitt förfogande och nu med extra självförtroende efter dagens seger, så kan den matchen bara sluta på ett enda vis — klar seger för Deliciano m.a.o..

Vamos!

Deliciano slog ut Verdasco

Nu så här dagarna innan Wimbledon begynner denna helg så spelas det för fullt på gräsbanorna i och kring öriket på andra sidan Nordsjön. Bara idag så spelades det flertalet matcher i Eastbournes uppvärmingsturnering i Eastbourne. Själv bänkade jag mig hemma i stuga för att se Deliciano Lopez ta sig an bästisen Fernando Verdasco i kvartsfinalen. Där höll jag tummarna för att Deliciano skulle vinna.

Har alltid gillat den stilige Deliciano, inte minst p.g.a. hanses vackra grässpel och rent ut sagt sjukt eleganta serve. Tror inte det finns många som kan serva lika snyggt och stilrent på hela touren som Deliciano. Och nu när han är hel och fin igen efter senaste skadebekymren, så kan det bli som så att han går riktigt långt i Wimbledon.

Deliciano fick för övrigt sitt smeknamn av d.b.s. morsa Judy Murray. Hon avslöjades som bekant häromåret på twitter som en av Lopez största beundrarinnor och kallade honom där helt öppet för Deliciano, istället för Feliciano. Och detta namn har inte glömts bort. Nej snarare tvärtom, för kvinnfolk världen över är helt tokiga i Deliciano, något vi fick se idag när mer än hälften av folket på läktarne var kvinnfolk, mest gamla kärringar faktiskt.

Man fick f.ö. extra utdelning för pengarna i.o.m. att den Deliciano mötte var en annan allmänt erkänd s.k. heartthrob — Fernando Verdasco. Ja det var faktiskt som så att kvinnfolket idag hade svårt att avgöra hvem man skulle heja på, eftersom båda pöjkarne i princip var lika stiliga.

Den som f.ö. fick mig att inse att Verdasco var stilig var Mats Wilander som för något år sedan öppet uttryckte sin beundran över spanjackens utseende när han menade av denne var en av tourens stiligaste karlar och någon hvars utseende han uppskattade. Själv hade jag framtills detta egenartade uttalade av Wilander inte hyst en uppfattning i frågan.

Kul dock att det blev Lopez som vann idag. Han förtjänar lite framgång. Höppas nu han tar sig till final och även vinner den. Att en spelare av Delicianos klass bara lyckats vinna två ATP-titlar är på tok helt åt skogen. Så det är nog bäst att han tar hem segern i Eastbourne nu till helgen.

Jag tror han grejar biffen, för det jag såg av honom förra veckan i Queens, där han tog Cilic till matchboll (som dock brändes), och idag i Eastbourne, där Verdasco knappt men klart besegrades, gör att jag nu på fullt allvar tror på den stilige spanske serve-eleganten.

Vamos!

Bartolis första gräsliga seger

Har följt med i Queens och Eastbournes grästurnerningar de senaste två veckorna. Fann dem intressanta och emellanåt riktigt spännade. Idag följde jag Marion Bartolis väg fram till finalen — en final som jag senare även den såg en stor del av.

Bartoli besegrade där tjeckiska Kvitova i en blåsig tresetare. Kul för henne att få vinna igen — första segern på två år och hennes första grässeger. Segern kan dock ha blivit dyrköpt, för fransyskan fick någon form av sträckning i låret som nu kan hota Wimbledon-äventyret. Strongt gjort av Bartoli att ta sig själv i kragen trots skadan och kämpa till sig segern.

Flera toppspelare inser faran i att delta i grästurneringarna veckan innan W, något som öppnar dörren för lågrankade spelare på touren att få skina. I detta nu spelar två sådana spelare final: Tipsarovic och Seppi — en match jag ämnar följa slutet av.

Det roliga med den matchen är att segraren kommer att ta hem sin första titel på ATP-touren — någonsin! Så hur det än går blir det ett oförglömligt ögonblick för den lyckliga ost som vinner, men samtidigt blir det riktigt trist för förloraren.

Följde Tsongas första match mot engelske sensationsmannen från Queens, en match fransosen vann komfortabelt. I matchen därpå så var inte Tsonga att känna igen, och blev bortspelad av Stepanek. Men i matchen därpå var det tjecken som blev bortspelad, av en japanes vid namn Nishikori, som sedan i sin tur blev borstpelad av Tipsarovic i semin. Det lutar mao åt att Seppi vinner finalen.