Jörgen Brink vann Vasaloppet

Jörgen Brink blev idag historisk när han vann sitt tredje vasalopp på raken. Sicken bedrift. Underbart att se. Jörgen tog hem segern i en spurt strax före Daniel Tynell. Daniel Rickardsson blev fyra, starkt jobbat av honom. Han blir säkert farlig de närmaste åren i Vasan.

Gripande scener fick vi se efter loppet där en rörd och tårögd segrare blev intervjuad av SVT. Jörgen började då inse vad ha ställt till med. Han är vidare den äldste segraren någonsin och slog idag den gamla rekordtiden för loppet, något som han f.ö. får en bil för.

Även Daniel Tynell var nöjd med tillvaron, trots andra platsen. Daniel har varit ur slag de två senaste säsongerna pga sjukdom och annat elände. Men nu är han alltså tillbaka i gammal fint slag igen. Tynell var f.ö. stor efter loppet och hyllade Brinken. Fint att se.

Vi fick även se en kort intervju med Brinks pappa. Han var rörd och stolt över pöjken sin, och det med all rätt, då det pöjken uträttat idag var riktigt stort.

Mindre bra gick det på damsidan. Jenny Hansson kom fyra och Susanne Nyström femma — klart distanserade av segrarinnan, en norska. Exakt vad som gick snett för Nyström måste nu utredas, för så här dålig är hon inte? Eller är hon kanske rent av det?

Men vem bryr sig om det så länge som vi segrade i Vasaloppet, för där fick vi en härlig dubbelseger, med mersmak dessutom, då Rickardsson blev fyra. Tycker dock lite synd om Tynell, men han får komma igen nästa år. Så länge som en svensk vinner i Mora så måste vi nämligen nuförtiden med alla norrbaggar som lurar alltid vara nöjda.

Anser nu att Jörgen Brink måste vara med i kampen om Bragdguldet, för det han nu gjort är en första klassens bragd. Så här långt så är hans bragd den största indivuduella svenska bragden för året. På lagsidan så är naturligtvis våra bandylags VM-guld årets två stora bragder.

Johan Olsson missar Vasaloppet

Aj aj aj. Nu har Johan Olsson blivit tvungen att tacka nej till Vasaloppet. Inte bra, och inte kul. Såg fram emot att få se hur Olsson skulle klara av de nio milen till Mora. Men nu får vi nöja oss med de gamla kämparne från förr, med Jörgen Brink och Daniel Tynell i spetsen.

Vi har dock även Daniel Rickardsson att hoppas på, speciellt nu efter den sensationella andraplatsen i Tartu i helgen. Om Daniel kunde köra så himla bra där över 63 km, så finns det alla möjligheter att det kan komma att gå riktigt bra i Dalarna.

Hade varit än mer intressant att få se Anders Södergren åka, men kanske resonerar han som så att han ändå inte kan vinna, eftersom det troligen blir en spurtstrid?

Påtal om spurtstrid, så är det det sista man, dvs toppåkarne, vill se — åtminstone om den där gutten Northug är med. Vi kan mao vara säkra på att man tänker hänga av honom så fort som möjligt, troligen efter en fem-sex mil.

Om Northug vinner så gör han ju narr av långloppsspecialisterna, vilka gått och laddat för Vasan i en helt år. Fast det är inte säkert att han vinner även om han hänger med till upploppet. Tynell och Brink är inga duvungar precis när det gäller spurtandets ädla konst mao.

Vi måste dock ge Northug en eloge för det han nu gjort i.o.m. att han valt bort Världscupen till förmån för Vasaloppet. Stort gjort av honom. Han är less på det jippo som dagens skidåkning nu förvandlats till — och det med all rätt.

Vem bryr sig f.ö. nuförtiden om hur många löjliga VC-lopp man vunnit i sprint och andra kortlopp? Inga av de sanna skidkännarna, den saken är klar! Vill Northug bli ihågkommen som en åkare i Jernbergs, Svans och Mora-Nisses klass så måste han vinna de stora loppen, något som numera dock är omöjligt att göra i Världscupen, då man knappt kör några långlopp längre.

Jippoloppen kommer att medföra skidsportens död, tror jag. Det är tom tal om att införa fler sprinttävlingar. Tydligen är det en åkare från Australien som har det inofficiella världsrekordet på 100 meter! Nu fattar vi vart sporten är på väg. Åt helskotta! Med raketfart!

Lösningen på dilemmat är att man förbjuder alla distanser kortare än 15 km och återgår till den gamla tidens skidåkning. Men detta kommer naturligtvis inte att ske, då sporten nu sålt sin själ till TV-bolagen, vilka inte vill se tremilar eller femmilar — och absolut inte långlopp som Vasan. Brytningspunkten är nu snart nådd, tror jag, något som bevisas av vad Northug nu gjort detta år.

Skulle inte förvåna mig det minsta om han spolar Världscupen helt och hållet nästa år och istället satsar på långloppen fullt ut, för endast där bedrivs numera riktig skidåkning.

Personligen hade jag nu sett att man inkluderade en sju-åtta av de stora långloppen i Världscupen, och att man ordnade till ett norskt samt ett finskt lopp i klass med vårat fina gamla fina finfina långlopp, det världsberömda Vasaloppet, världens mest berömda och finaste skidlopp alla kategorier. Finlandialoppet har ju aldrig riktigt kommit igång, men med VC-status och ökad längd så tror jag succén hade varit given.

Eftersnack till Vasaloppet

Har forskat lite grann om Sandra Hansson och hennes beslut att tävla för Norge, och jag måste säga att jag inte har någon som helst förståelse för henne.

Faktum är att jag anser hon borde skämmas för att vilja tävla för ett annat land än sitt hemland, och jag har svårt att tro att någon i Norge vill att en svenska ska vinna Vasaloppet å deras vägnar. Norskorna är fullt kapabla att göra det själva, och jag skulle bli förvånad om vi inte får en ”riktig” norska som vinnare inom fem år. Kolla en SVT intervju med Sandra här

Tydligen är Sandra besviken över att inte ha blivit uttagen till svenska skidlandslaget, men allt hon behöver göra för att bli uttagen är ju att – precis som alla andra – åka några tävlingar i Sverige och där klå sina motståndare. Svårare än så är det ju inte!

Men kan det verkligen vara så viktigt att få tävla att man väljer att göra så för ett annat land när man inte håller måttet i sitt eget?

Har tidigare skrivit en del här på bloggen om idrottare som byter nationalitet och vad jag anser om saken: man borde inte, under några omständigheter, få tävla för något annat land än det land där man fötts och är medborgare. Glasklart.

Tycker sedan, för att snacka lite om killarna, att Jörgen Brink gjorde bort sig ordentligt när han sa att VM-medaljer smäller högre än en vasaloppsseger! Tycker nu det var synd att Daniel Tynell, en kille som uppskattar en vasaloppsseger, inte hade decimetrarna på sin sida.

Nu har ju Brink tre VM-brons, om jag minns rätt, och saken är den här att förutom honom själv så är det troligen ingen annan som idag minns dessa tre tredjeplatser – förutom då den där beryktade stafetten! Inte ens ett OS-brons är något som folk minns efter några år. Gulden är det enda som man minns för evigt.

Och med Vasaloppet är det precis likadant, för en vasaloppstriumf glöms aldrig bort, och frågan är om ens ett OS-guld är större? Fråga Thomas Alsgaard varför han efter fem OS-guld och sex VM-guld envist år efter år gör allt för att få vinna Vasaloppet? Han har ju redan vunnit allt – flera gånger om dessutom!

Alsgaard har dock, noterade jag just, ett VM-brons från 1997, och jag tror att om han kunde byta bort detta VM-brons mot lagerkransen idag så hade han tveklöst valt kransen. Inget snack om det, speciellt när jag vet hur hårt han satsat på årets vasalopp. Idag hade han ju tom två hjälpåkare med sig i spåren!

Inte ens ett VM-guld slår, anser jag, en vasaloppsseger – möjligen kan ett femmils-guld på VM väga lika tungt. Men bara nästan.

Låt mig avslutningsvis säga några ord om dagens stora segrarinna, Susanne Nyström. Hon var verkligen charmig under segerintervjun, och hon har nu chansen att bli ett riktigt stort namn inom svensk sport framöver. Hon är underbar och fantastisk.

Att hon dessutom vann dubbeln i år – Tjejvasan (för fjärde året i rad!) och Vasaloppet (i utklassningsstil) – gör hennes prestation rentav bragdartad. Men då detta är ett OS-år så ska det såklart mycket till för att belöna henne med Bragdguldet – fast nog är hon förtjänt av den medaljen alltid. Vad gäller Bragdguldet så anser jag det förresten vara vikt för Charlotte Kalla. Läs mer omVasaloppet här (Dalarnas Tidningar).

Jörgen Brink vann Vasaloppet

Den åttiosjätte upplagan av Vasaloppet blev en högintressant tillställning där en liten grupp elitåkare på åtta personer stack ifrån redan i första backen. I furiöst tempo kom man loss och lyckades snart skaffa sig en ledning på över två minuter.

De stora kanonerna med Daniel Tynell, Oskar Svärd och bröderna Aukland i spetsen lät sig dock inte drabbas av panik, utan arbetade sig istället sakta men säkert tillbaka till täten igen. Och när man sedan kom ikapp så dröjde det inte länge innan Tynell började slita sönder fältet – på exakt samma hänsynslösa vis som förra året. Det var otroligt fascinerande och spännande att följa.

I detta läge såg det mao ut som om Tynell skulle upprepa triumfen från i fjol, så stark verkade han vara, och han behöll täten hela vägen in på upploppet när endast fyra åkare återstod totalt: förutom honom själv, Jörgen Brink, Jörgen Aukland och Stanislav Rezac.

De båda sistnämnda orkade dock inte hänga på Tynell när han drog upp sin fruktansvärda slutspurt på upploppsrakan, men Brink visade här sin klass och lyckades med ett par decimeter knipa segern. Efter allt det hårda arbete som Tynell la ner under hela loppet så känns det säkert en smula orättvist att Brink kunde sticka upp som gubben i lådan på detta vis och lura till sig segern.  

Men i slutändan så är vi såklart alltid glada så länge som en svensk vinner. En ny norsk seger hade varit outhärdlig. Så stort grattis till Jörgen Brink. Han lär säkert vara med i toppstriden igen nästa år, och det gäller naturligtvis även den två år yngre urstarke och outtröttlige Tynell.

Fjolårsegraren var förresten stor i intervjun efter loppet och hyllade Brink som en värdig segrare, men erkände samtidigt att det var lite snopet att förlora segern med en sådan knapp marginal. Tror knappast Tynell försätter sig i samma läge mot en spurtkanon som Brink igen nästa år. Han kommer säkert att köra på lite hårdare sista kilometrarna istället.

Avslutningsvis kan tilläggas att SVT som vanligt gjort ett fantastiskt jobb, och jag kunde inte slita mig från TV:n förrän alla intervjuerna med segrarna och andra åkare var över. Läs DN här och här. läs Radiosportens artikel här

Resultatlistan:

1 Jörgen Brink Hudiksvalls IF 04:02:59 
2 Daniel Tynell Grycksbo IF OK 04:02:59 
3 Stanislav Rezac Czech Republic 04:03:02 +00:03
4 Jörgen Aukland Norway 04:03:06 +00:07
5 Fredrik Östberg Falun/Borlänge SK 04:03:37 +00:38
6 Marco Cattaneo Italy 04:03:51 +00:52
7 Oskar Svärd Vålådalens SK 04:04:54 +01:55
8 Erik Eriksson IFK Mora SK 04:05:04 +02:05
9 Markus Jönsson Ulricehamns IF 04:05:08 +02:09
10 Dan Moberg Ulricehamns IF 04:05:09 +02:10

Noterbart är att Erik Eriksson, Mora-Nisses barnbarn, kom in på en suverän åttondeplats, och att Oskar Svärd hamnade på sin sämsta placering någonin 7:a – på tio starter! Sicken prestation.

Sandra Hansson vann Vasaloppet

Sandra Hansson vann igår sin andra raka seger i Vasaloppet, och precis som förra året så kom Jenny Hansson tvåa: fast denna gång så var hon rejält distanserad av sin stora konkurrent. Det fina var dock att Sverige på  nytt visade hela skidvärlden var skåpet ska stå när det gäller långloppen: vi är nu bevisligen bäst i världen på de riktigt långa skiddistanserna – tom bättre än Norge. Precis som det ska vara.

 

Jag är en stor Norgevän … utom när det gäller sport. Norrmännens fruktansvärda guldorgier de senaste åren, i så gott som alla vintersporter, gör att jag nuförtiden storligen gläds varje gång något annat land knäpper dem på näsan – så som vi just har gjort i vårt kära gamla Vasalopp.

 

En sak som jag nu föreslår är därför att man allvarligt försöker lägga till ett 90 km lopp i såväl VM som OS – på både herr som damsidan. Alla vi som följt Vasaloppet genom åren vet att det krävs någonting utöver det vanliga för att vinna detta lopp. Många storåkare har gått bet på uppgiften när det försökt ta sig an de sk halvtaskiga åkare som där huserar – åkare som av eliten ansetts vara för dåliga för att kunna etablera sig inom de vanliga distanserna.

 

Att Daniel Tynell är världsbäst över 90 km vet vi, och jag är helt säker på att ingen av de bästa norrrmännen hade rått på honom igår om de vågat ställa upp. Så mitt förslag är att ett par långlopp varje år ska ges världscupstatus, så som skedde med Vasaloppet år 2006 (när Tynell vann!), så att vi på sikt kan få en långlopps distans (minst 80 km) inkluderad  i OS och VM. Och som Sandra och Jenny visat oss alla så är våra flickor mer än väl rustade för en sådan uppgift. Avslutningsvis så kan tilläggas att den som vill läsa mer om Vasaloppet kan klicka här

Daniel Tynell vann Vasaloppet

Äntligen lite framgångar i skidspåren för de gulblå åkarna. Idag så blev det nämligen en finfin dubbelseger i världens mest berönda skidtävling – vårt egna gamla Vasalopp. Jag följde själv nästan hela loppet – från start till mål – från hemmets lugna och bekväma vrå. Och nog var det fascinerande alltid: hela folkfesten och det enorma media-intresset som den här tävlingen tilldrar sig. Och att det sedan fanns åtskilliga svenska stjärnor att hoppas på gjorde inte saken sämre.

 

Slutmilen var riktigt spännande när Daniel Tynell 3 gånger bröt sig loss från klungan, urstak som han är. De 2 första gångerna så blev han upphunnen, men den tredje … så orkade ingen hänga på. Oscar Svärd gjorde dock ett tappert försök, men inte ens en trefaldig Vasaloppssegrare orkade idag att ta sig i kapp den suveräna evighetsmaskinen längst fram. Han fick istället nöja sig med andraplatsen.

 

De sista 5-6 kilometrarna kunde Tynell lugnt bevaka sin ledning, och sista biten var en ren defilering in mot målet i Mora. Där hade han tom hade tid att låta kranskullan hänga segerkransen runt halsen på honom. Vad vi idag bevittnade var en riktig uppvisning av världsklass, och det bästa av allt var att inga norrmän stod för underhållningen. Bröderna Aukland slutade nämligen först på plats 5 resp 8. 

 

I och med segern så tog Daniel Tynell sin tredje seger i tävlingen – lika många som värste konkurrenten Oscar Svärd. Det blir nu riktigt spännande nästa år när dessa båda herrar ska göra upp igen. Vem som blir först till fyra segrar kan ingen idag avgöra, men om den gode Oscar får hålla sig frisk och kry nästa säsong så kan det mycket väl bli fråga om en spurt-uppgörelse om segerkransen ända in på mållinjen? Och visst är det något att se fram emot?