Våra världsmästarlag

Många svenskar har inte klart för sig hur få svenska världsmästarlag vi har haft genom åren. Särskilt många är det inte om man räknar världens erkända stora lagsporter. Efter att han gjort en liten koll på nätet så ser listan ut som så här när det gäller antalet vunna VM i respektive sport:

Bandy: 10(herrar); 5(damer)

Innebandy: 6(h); 5(d)

Ishockey: 8 + 2(OS)(h)

Handboll: 4(h)

Nu inser vi kanske lite bättre varför alla svenska landslag som vinner VM eller OS måste bli hyllade i Kungsan hvergang? Och kanske inser vi även att vi f.n. endast har två regerande världsmästarlag, båda på damsidan — bandylaget och innebandylaget! Visst är det en skandal att dess två damlag inte har blivit hyllade i Kungsan, speciellt som de båda är femfaldiga världsmästarinnor?

Vi har även en annan sport som vi svenskar dominerar stort i i VM-sammanhang — brännboll (på både dam och herrsidan) — något ytterst få känner till, och frågan är om vi inte borde hylla även dessa hjältar i Kungsan?

***uppdatering (17/1)***

Missade i hastigheten att nämna att vi har ytterligare ett världsmästarlag på herrsidan : handbollslandslaget (11 mannahandboll utomhus) från VM i Frankrike 1948. Vi har då svenska världsmästarlag på herrsidan i fem olika sporter (vi måste skilja på de två olika typerna av handboll), vilka sammanlagt vunnit VM 29 gånger! Här är hela listan över VM-medaljörerna i utomhus-VM i handboll.

Återinför amatörismen!

Vad som nu måste ske framöver är att vi återinför amatörismen inom all svensk idrott.

Vill man idrotta på elitnivå och i klubbsammanhang så måste man vara en glad amatör. Och detta gäller samtliga inhemska idrotter: fotboll, friidrott, handboll, varpa, brännboll osv osv…

Redan de kristna, Guds utvalda folk, visste för två tusen år sedan att det var en mindre bra idé att tjäna Mammon, något vi nu alla fått lära oss den hårda vägen.

Det sista vi vill ska ske är att våra svenska fotbollsklubbar samtliga blir professionella och företag likt de i England. Där ägs klubbarna av rika amerikaner, araber, judar eller kineser.

Vi måste nu slå vakt om att inte samma sjuka drar in i Sverige. Våra klubbar måste förbli ideella föreningar, utan något som helst intresse av att tjäna extra pengar

Vi svenskar – alla av oss – vill att våra fina gamla klubbar och föreningar förblir svenska och i händerna på medlemmarna. Enda sättet att lösa dilemmat på är att göra amatörismen till gällande lag.

Idrottandet blir inte sämre för det. Amatörismen lär istället göra Sverige till idrottens Shangri-La. Allsvenskan kommer att vara lika njutbar för det – och av lika undermålig kvalite som idag. Det viktiga är inte kvaliteten på fotbollspelandet, utan kampen mellan lagen på plan.

Rivaliteten mellan AIK och Djurgården (för att ta ett exempel) kommer att bestå – och kanske tom stärkas? För med inga pengar bortslösade bort på spelarlöner, och dyra utlandsinköp (som då alltså förbjuds), så kan man sänka entréavgiften ordentligt, något som då ökar publiktillströmningen.

Alla vinner således på amatörismens återkomst.

Att svenskt medborgarskap som infödd (ej inflyttad) svensk måste gälla behöver jag självfallet inte ens tillägga. Vill man se tyskar, fransoser, japaner eller afrikaner eller andra professionella sparka boll så får man vackert åka utomlands.

Fast med inga pengar att tjäna på att idrotta i Sverige så kommer inga utlänningar att vilja vara med här hos oss ändå. Precis som vi vill ha det.