Förbjud alla våldssporter

Klickade av en ren händelse på en sportkanal härom dagen, och där snubblade jag in i slutminuterna av en sådan där avskyvärd mma-våldshistoria, en sk kampsportsmatch, där den ene ”idrottaren” låg på rygg samtidigt som den andre ”idrottaren” satt ovanpå och slog blytunga knytnävslag mot den liggande ”idrottarens” huvud!

Slagen regnade ner med full kraft: högern och vänstern turades om att försöka slå sönder ansiktet på den försvarlöse ”idrottaren”. Och domaren stod bredvid och tittade på!

Tydligen visste inte busen som satt på den försvarslöse mannen att man inte ska slå någon som ligger ner (något jag visste redan i dagis), allra minst i ansiktet! Busen i fråga var mao inte en människa utan ett odjur.

Men som vi alla vet så hade den försvarslöse gjort exakt samma sak om situationen varit den omvända. Det handlade alltså om två avskyvärda busar och icke-människor som gjorde upp i buren de var instängda i. Ingen av dessa två busar är människor: de är missfoster och förbrytare och borde åtalas för sina brott mot mänskligheten.

Det finns ingen anledning att vi i dagens samhälle ska behöva utsättas för dessa avskyvärda våldssporter. Boxning, mma och alla andra liknande ”sporter” måste förbjudas omedelbart, och alla våra tidningar och TV-kanaler måste sluta rapportera om dem.

Alla inblandade måste vidare skickas i fängelse, alternativt utvisas till kallaste Sibirien för att där arbeta i de ryska gruvorna. För dessa sk männsiskor är inte vanliga människor: de är grottmänniskor och grobianer av värsta sort.

Usch!

Igår när jag surfade runt på norska nättidningar, ivrigt sökande efter artiklar angående det norska ishockeylandslaget, så stötte jag på den här fina/fula bilden. Tydligen så är den svarta boxerskan (Braekhus heter hon visst?) Norges stolthet, och hon har nu gått ut offentligt och hånat den svenska boxerskan (Ingman heter hon visst?) och kallat henne feg för att hon inte vågar ställa upp i en boxningsmatch om VM-titeln – som svenskan, vad jag förstår, innehar?

Vad är det för fel på dessa sk kvinnor? Varför vill man slå sina medsystrar blodiga och medvetslösa? Än underligare blir det när man läser om svenskan, för hon har en fil. kand. i (hör och häpna!)  freds och konflikthantering!!!

Nu är ju visserligen en fil.kand. av inget värde, utan något som vilken ordinär student som helst får efter att ha läst lite strökurser på universitet eller högskola, men nog är det ändå sjukt att en boxerska och våldsdyrkerska nu är en expert på freds och konflikthantering? Bland det sjukaste jag någonsin läst!

Damboxning? Nej tack!

När jag för en liten stund sedan surfade runt på danska nättidningar för att läsa lite om hur man ser på framgången för ishockeylaget i VM så stötte jag på den här fina/fula bilden. Tydligen är det en känd dansk boxerska. Vinnie tror jag hon heter? Tydligen så vann hon en match mot en annan boxerska idag … eller igår? Matchen var tydligen rätt så blodig, något man stolt skrev om i artikeln där jag hittade bilden.

Men är det något fel på mig när jag enbart känner avsmak för denna s.k. sport? Hur en kvinna kan finna glädje i att få näsan krossad och ansiktet sönderslaget övergår mitt förstånd, och brösten ska man bara inte tala om: kvinnobröst är absolut inte designade att ta emot hårda slag. Men ännu hemskare är väl att dessa s.k. kvinnor finner glädje i att slå sina medsystrar medvetslösa.

Vad är det för fel på dessa s.k. kvinnor? Varför är de så himla aggressiva? Varför njuter de av att misshandla varandra? Tacka vet jag damhockey där brutalt beteende inte premieras — åtminstone inte än? S.k. damboxning måste nu förbjudas — omedelbart — och alla boxerskor måste fängslas!

Misshandel är ingen idrott

När jag var utomlands, i Tyskland, för några år sedan så träffade jag en engelsman i femtioårsåldern som varit en hygglig amatörboxare i sin ungdom. Hans pojk började sedan inte oväntat själv att boxas med pappan som tränare.

Allt var frid och fröjd ända tills den dag när pappan som vanligt stod utanför ringen samtidigt som sonen åkte på världens omgång. Oförmögen att göra något annat än att titta på, för allt gick så oerhört snabbt, stod pappan i ett chocktillstånd utanför repen. Efter flera rejäla fullträffar mot huvudet åkte pojken i golvet med full kraft – knockad.

Detta var pappans värsta ögonblick i livet och sista gången han och sonen kom att befatta sig med boxning. Att få se sin egen son nästan dödas i boxningsringen fick honom att inse vilken fruktansvärd ”sport” han pysslat med under större delen av sitt liv.

Trots att han sett hundratals knockouts genom åren, så insåg han inte vad boxning egentligen handlade om tills dess att hans egen pojk föll i hop medvetslös i ringen framför ögonen på honom. Och varje dag tackar han nu Gud, han var djupt troende, för att han inte miste sin son den där dagen.

Ingemar Johansson: ingen stor mästare!

Många svenskar talar än idag om Ingemar Johansson som vår tids störste idrottsstjärna. Visst var det annorlunda på femtiotalet, när folk inte förstod riktigt vad boxning egentligen handlade om.

Att det inte är något annat än misshandel vet vi idag, men trots det så finns det en skrämmande stor andel svenskar som älskar att titta på boxning och alla andra nya våldssporter som nu gjort entré, och som älskar att se någon slås medvetslös och ramla baklänges och slå bakhuvudet med full kraft i ringgolvet.

Hur en s.k. människa kan finna njutning över att se något sådant kan jag inte förstå, och frågan är om jag vill förstå. Men en sak är säker, om det var ens egen son eller dotter som slogs blodig och medvetslös så hade man säkert inte tyckt det var lika kul.

Träffade för en tid sedan en man i sextioårsåldern som hade Ingemar Johansson som sin store idol när han växte upp. Nuförtiden så avskyr han boxning som pesten och kan inte längre förstå hur han kunde tycka om att se när människor försökte slå ihjäl varandra i en boxningsring.

Och vad gäller Ingo så anser han inte längre honom vara någon mästare alls, utan någon som vi nu bör dra ett streck över och glömma bort. Detta håller jag med om till hundra procent. Låt oss dra ett streck över Ingo och alla andra svenska boxare/misshandlare och glömma bort dem en gång för alla.

Patrik Sjöberg igen!

I det femte avsnittet av Mästarnas mästare så blev det till slut infernaliskt spännande när trashtalkingens okrönte kung bland mästarna på Malta fick genomgå en ny nattduell för att klara sig kvar i tävlingen – en duell han så när förlorade mot skrinnarkungen Tomas Gustafsson.

Men innan detta avslutande crescendo så fick vi, alla tittare, njuta av ett som vanligt helt magnifikt avsnitt av denna serie. Denna gång handlade det om strategi – ett område där synnerligen överraskande en brottare (Johansson) och en av dessa avskyvärda boxare (Krancj) lyckades vinna var sin gren.

Att Stefan Holm, legofantasten, tog hem den sista grenen, att stapla stenar på hög, var väl ganska så väntat. Och att sedan Thomas Brolin vann immuniteten var väl inte heller särskilt oväntat. Man undrar nu hur bra han varit i tävlingen om inte övervikten var så stor? Antagligen hade han väl vunnit varje deltävling.

Men detta avsnitt handlade, som vanligt, om Patrik Sjöberg. Sin vana trogen så deltog han i bottenstriden, och vi insåg snart att det skulle bli en nattduell mellan honom och Tomas Gustafsson, en person som retat sig på göteborgarens skrytsamma sätt – och det med all rätt.

Gustafsson hade tom redan på förhand deklarerat att han hade för avsikt att välja duellera mot Sjöberg. Han var heltänd på saken, och glöden i hans ögon lät oss alla förstå att han menade allvar. Och inte nog med det, Gustafsson ansåg sig dessutom ha en bra chans att avgå med segern, något även jag gav honom goda chanser till.

Tyvärr, för hans del, så avgjorde Sjöbergs långa armar – på nytt – vem som skulle bli kvar på Malta och få kämpa vidare i nästa runda. Men det satt som sagt riktigt hårt åt. För serien så var det såklart kul att Sjöberg hängde kvar, något vi alla insåg när han återvände till resten av gänget och där strax hävdade att duellen varit enkel, något den definitivt inte varit.

Hur som helst så var det intressant att få se Tomas Gustafsson i detta avsnitt, för hans inre glöd fanns där alltjämt. Hade han dykt upp idag som en ung skridskotalang, så hade han tveklöst blivit en världsstjärna på nytt. Det är nämligen en viss egenskap dessa gamla mästare har som gör dem stora. Man kan se det i deras ögon.

Vi måste även ge dessa två legender en eloge för deras heder: att inte välja en tjej i nattduellen – som den fega uslingen Armand Kranjc gjorde när han helt utan någon som helst skam i kroppen valde att duellera mot en medelålders kvinna vid namn Ulrika Knape.

Denne boxare är en man helt utan heder och som sagt en feg usling. Skandalöst att SVT lät honom vara med, och att man dessutom visade upp en knockout-kavalkad från denna våldsdyrkares matcher för alla de övriga –  de riktiga mästarna, från riktiga idrotter! – gjorde ju inte saken bättre. Det var uppenbart att flera av de kvinnliga deltagarna fann det hela olustigt och obehagligt.

Att små barn som satt och tittade på programmet runt om i Sverige tvingades se dessa fruktansvärda filmsekvenser när människor slogs medvetslösa av den hänsynslöse Kranjc var totalt avskyvärt. TOTALT AVSKYVÄRT! Detta skandalösa tilltag från SVT borde såklart polisanmälas. Fy skäms SVT!

Fortsättning följer i vilket fall som helst nästa vecka. Förhoppningsvis åker uslingen ut då.

Ulrika Knape utslagen av en feg usling

Visserligen så är Mästarnas mästare ett nöjesprogram, men då många av deltagarna vill vinna till varje pris, så måste man ändå se det hela som en slags idrottstävling. Efter att ha tittat på fjärde avsnittet härom dagen, så måste jag nu uttrycka mitt starka ogillande för boxaren Armand Kranjc.

Snacka om att vara en feg usling. Att utmana Ulrika Knape i nattduellen var något som han borde skämmas över – för resten av livet. Han har nu gjort bort sig totalt inför hela svenska folket. Är han inte man nog att ta sig an en av killarna? Svaret vet vi alla. Han är inte man nog. Bedrövligt.

Boxning är för övrigt totalt avskyvärt och inget annat än ren och skär misshandel. Det är nu dags att totalförbjuda denna sk sport.

På SVT så måste man nu se över reglerna för denna serie. Endast två tjejer återstår, och det troliga är väl de åker ut härnäst? Killar borde inte få utmana tjejer i denna nattduell, speciellt inte när de är större och har bra mycket längre räckvidd än dem. Kan inte se hur någon tjej ska kunna besegra en kille i denna gren.

Antingen måste reglerna ändras eller så måste grenen ändras till en som ger båda könen lika stor chans att vinna. I vilket fall som helst så skämde boxaren ut sig på ett skandalöst sätt. Hoppas han åker ut med dunder och brak i nästa avsnitt. Har dock inte bestämt mig än om jag ska titta på det.

Ulrika Knape var tveklöst programmets stora stjärna, och att en stor stark karl utnyttjade henne till sin egen fördel på detta osmakliga sätt var äckligt att se. Typiskt hänsynslöst boxarbeteende. Tacka vet jag Thomas Johansson och Patrik Sjöberg som ”lottade” fram sina motståndare, även om det är en smula mystiskt att de båda två ”lottade” fram tjejer som de sedan besegrade?

Av de två återstående töserna så har dock Louise Karlsson en bra chans att vinna hela skiten. Hon är ung och vältränad och har en härlig vinnarskalle, och när det gäller nattduellen så är det fifty-fifty oavsett vem hon möter, tror jag, då hon säkert har snabb reaktionsförmåga. 

Jag hoppas nu på henne eller Catrin Nilsmark. Fast nog, slog det mig nu igen, är det lite konstigt att skriva om vad som kommer att ske i en serie som redan är inspelad och avslutad? Men precis som alla andra så har jag levt mig in i det:-)

Mästarnas mästare

Fick ett mail idag från Madeleine Sinding-Larsen angående den nya upplagan av Mästarnas mästare. Kul att du tittade förbi, Madeleine:-)

Årets deltagare i Mästarnas mästare:

Agneta Andersson – kanot
Tomas Brolin – fotboll
Tomas Gustafson – skridsko
Stefan Holm – höjdhopp
Tomas Johansson – brottning
Louise Karlsson – simning
Ulrika Knape – simhopp
Armand Krajnc – boxning
Catrin Nilsmark – golf
Åsa Sandell – boxning
Patrik Sjöberg – höjdhopp

Vem som kommer att gå segrande ur tävlingen går naturligtvis inte att säga på förhand, men en kul skara svenska idrottsstjärnor är det. Att man tex fick med Ulrika Knape är bara helt urhäftigt. Tycker dock det är synd att man har med två boxare. Är nämligen emot allt vad boxning heter. Att man i dagens civiliserade värld ännu tillåter fruktansvärda våldssporter som boxning, K1 och MMA är skandalöst, speciellt när vi har den gamla svenska paradgrenen brottning: en sport som är vida överlägsen boxning, inte minst pga av ingen där blir allvarligt skadad.

Det är för övrigt ett välkänt faktum att brottare alltid besegrar boxare om de möts i en ring. Boxning är mao överflödig. Att ge utövarna av dessa våldssporter utrymme att predika sitt evangelium på är i vilket fall som helst inget jag sympatiserar med. En sport där man har rätt att slå en annan människa medvetslös är nämligen helt avskyvärd, och jag har sedan lång tid tillbaka tagit avstånd från boxning och alla liknande ”sporter.”  SVT och SR borde, anser jag, bojkotta allt som har med dessa ”sporter” att göra.

I övrigt så ser jag precis som alla andra fram mot Mästarnas mästare. Av någon anledning så tror jag på en tjej i år: varför inte Agneta Andersson? När det sedan gäller de två höjdhoppsstjärnorna så anser jag att Patrik Sjöberg var bäst, och om man dessutom tittar på vilka Patriks konkurrenter var så är vidare diskussion överflödig. Lika mycket tur som Holm hade när han vann OS-guld, så hade Sjöberg otur när han kämpade om guldet. Hade en ung Sjöberg ställt upp i Peking förra året så hade han lekande lätt vunnit guldet. Den främsta av årets deltagande mästare? Tomas Gustafson: tre OS-guld och ett silver går inte av för hackor.

Sagan om Ara Abrahamian ännu ej slut?

Läste just nu om den till synes eviga följetongen ”Ara Abrahamian och hans bronspeng”. Sista ordet är tydligen ännu inte sagt i den här sorgliga historien, trots att mer än ett halvt år passerat sedan Ara la  medaljen på golvet och vandrade bort från prisceremonin. Att han inte vill ha den tillbaka är min personliga uppfattning, men antagligen har saken nu ingenting med den gode Ara att göra längre, utan det handlar istället om ett internt storbråk inom det internationella brottningsförbundet. Ett bråk som inte kommer att förbättra situationen för världens alla brottare.

 

Saken är nämligen den att många idag vill få bort brottningen från OS-programmet. Den fina gamla svenska paradgrenen är helt enkelt överflödig i OS, speciellt nu när vi har såväl Judo som Taekwondo, sporter med lite mer fart och fläkt i, istället för den så gammaldags grekisk-romerska brottningen.

 

Att man kommer att ta bort sporten från OS är väl i slutändan inte troligt, eftersom den är en av bara några få grenar som faktiskt grekerna själva tävlade i under antiken, men risken finns. För att riktigt förstå att hotet är reellt så räcker det att fråga en engelsman vad han anser om saken, för om du gör det så kommer du att bli rätt så förvånad. För i England så vet man knappt ens vad brottning är längre. Man förknippar där numera ordet brottning med WWE:s skoj-version av sporten. Att så är fallet kan jag garantera.

 

Personligen så anser jag att traditionell brottning måste få finnas kvar i OS, bla beroende på att sporten är så ”fredlig” i jämförelse med tex boxning – en ”sport” jag avskyr och helst vill se förbjuden. För när det gäller brottning så utdelas det inga slag eller sparkar mot huvudet, så enbart för den sakens skull så önskar jag sporten lycka till i forstsättningen. Men när det gäller Aras bronspeng, så tycker jag att vi skiter i den. Jag vill åtminstone inte se den igen.