Båstad har börjat

Nu så har årets stora tennisbegivenhet dragit igång igen : Båstad, världens kanske mest berömda turnering, i.a.f. av dem belagda på våra breddgrader.

EN sak är säker, att segra i Båstad är något som är få förunnat och endast de som är av allra bästa sort är förmögna att segra och ta hem viktorian.

Av den anledningen så är det svårt att sia om hvem som tar hem kronan denna gång, ty startfältet innehåller till stor del idel ädel tennisadel : som Fernando Verdasco (mitt heta tips till slutsegern), Thomas Berdych, Nicolas Almagro, Tommy Robredo (mitt andra heta tips) m.fl..

Flera ungtuppar och s.k. up and coming players deltager denna gång, bl.a. flera svenskar samt den av många hyllade unge bulgaren Grigor Dimitrov — en spelare som ännu inte presterat ett endast dyft.

Tyvärr saknas David Ferrer denna gång. Exakt hvarför han inte ställer upp iår är det ingen som vet? Ferrer har ju nu även tagit steget upp till tredje platsen på rankingen, så det var en smula synd att han inte kom till Båstad denna gång.

Men som sagt, i slutändan så hade det inte spelat någon roll ändå, ty segraren kommer att heta Verdasco i efternamn, den saken är klar.

Verdasco blev ju slagen i Wimbledon av d.b.s. med minsta möjliga marginal. Synd om honon, för mot en slutkörd Nole i finalen så tror jag av vi med säkerhet hade kunna tippa spansk slutseger … om den gode Fernando haft lite mer flyt i skiljesetet mot d.b.s..

Verdasco kommer att vinna i Båstad m.a.o..

Vi hava talat! Vamos!

Fed slog Tsonga av den anledningen

Läste för en stund sedan att Roger Federer tog hem finalen i Paris genom att komfortabelt slå ut svarte Tsonga från Frankrike. Bra gjort. Ogillar nämligen hur Tsonga och andra spelare av undermålig kvalite plötsligt börjat få för sig att de tillhör eliten, något de definitivt inte gör.

Av den anledningen så kan vi notera att Tsonga och Monfils inte är så bra som folk tycks tro, inte minst pga att vår egen tennispöjk Robin Söderling aldrig förlorat mot någon av dessa två spelare. Ofta har Robin tom kört över dem.

Av den anledningen så vet alla som vet något om tennis att Fed från förr hade mosat Tsonga med 6-1, 6-0 idag om han hade varit på humör att göra så. Tsonga och andra likvärdiga B-gubbar ska därför inte gå och inbilla sig att de är bra, för sanningen är istället att Fed inte är riktigt lika motiverad som förr.

Av den anledningen så ska vi inte hylla Novak Djokovic för mycket. Vi måste förstå att Fed och Rafa kört musten ur varandra och att de idag inte har samma fokus på tennis som förr om åren. Personligen så tror jag att Rafa från två-tre år tillbaka hade tagit hem de flesta av finalerna han i år förlorade mot Nole — pga motivationen och järnviljan han hade då.

Av den anlednignen tycker jag det var kul att Fed vann idag, och för tennisens skull så kanske det bästa vore om han försvarade sin titel i London om två veckor. Fed behöver nämligen fortsätta att köra över alla motståndare på topp tio, vid sidan om Rafa såklart, för att på så vis göra klart för alla att han och Rafa var och är i en klass för sig.

Av den anledningen så vore det kul om Robin kunde komma tillbaka och ge Fed ett par fina matcher till innan den gamle schweizianen lägger racket på hyllan nästa sommar. Men, tyvärr, så ser det f.n. riktigt mörkt ut för Robin.

Av den anlednignen så befarar jag att Robins karriär nu är över. Han ramlar nu snart ut från topp 30, och att komma tillbaka till topp 4 är nog inte längre möjligt för honom. Med lite tur framöver så kanske han kan vara i någorlunda slag i Paris, men i ärlighetens namn så får vi nog sikta in oss på Båstad nästa sommar — om ens då.

Söderling tog hem Båstad!

Har inte rapporterat om Robin Söderling den senaste veckan, pga att han bojkottade Davis Cup i Halmstad. Men nu efter att han slutsegrat i Båstad för andra gången så blev jag tvungen att skriva några rader om saken.

Först så utklassade Söderling svåre tjecken Thomas Berdych i semifinalen med 6-1, 6-0 … eller var det 6-0, 6-1? Hudersomhelster så handlade det om sensationellt svenskt spel, och man fattade då hur stort värde Robin sätter på Båstad, och man fattade även hur mycket han gått och grämt sig över den snöpliga och bittra förlusten till Nicolas Almagro förra sommaren.

I finalen igår så blev sedan en av världens bästa grusspelare, David Ferrer, ett nästan lika lätt byte som Berdych blev dagen innan dagen som igår var dagen idag när denne besegrades med 6-2, 6-2! Robin vann Båstad!

Robin vann alltså Båstad igen och på nytt, denna gång för andra gången totalt och andra gången på tre år! Strongt gjort av honom.

Det enda störande i hela segerglädjen är det faktum att Söderling nu verkar vara i sitt livs form. Han hade tveklöst gett Novak Djokovis en match i Davis Cup mao, speciellt som serben inte är tillbaka på jorden ännu efter segern i Wimbledon.

Men vi får nog även skylla på arrangörerna, för man borde naturligtvis spelat Davis Cup-matcherna på det båstadiska gruset. Hade man gjort det så kunde inte Robin ha tackat nej. Sverige hade troligen vunnit över Serbien, chanserna hade åtmisnstone varit fyfty-fifty!

Robin har nu fyra ATP-titlar i år. Succe! För mig så är det nu bara Stockholm Open som fattas. Han måste vinna där denna gång! I övrigt är det bara för oss här på redaktionen att önska alla ett riktigt härligt Vamos!

Söderling föll i Båstad

Inte oväntat så förlorade Robin Söderling finalen i Båstad. Spanske grusmästaren Nicolas Almagro var idag för stark och vann klart med 2-1 i set.

Robin hängde med rätt så bra i set nummer ett och två, men i skiljesetet orkade han inte mer. Exakt varför han tappade finalen är det ingen som vet, och kanske borde man inte analysera matchen allt för noga.

Vi bör istället dra oss till minnes att Almagro är en klasspelare, en av världens fem bästa på grus (kanske rentav näst bäst?) och troligen även en av världens tio bästa totalt. Liksom många andra på touren har han underpresterat, men får han bara lite mer självförtroende så kan han slå vem som helst – tom Rafael Nadal.

Första gången jag riktigt insåg hur bra Almagro är var han han gav Andy Murray en tennislektion i Roland Garros härom året. Skotten åkte ut med dunder och brak och var totalt chanslös.

Det var dock synd att Robin inte kunde försvara sin titel från i fjol. Båstadsegern är hans tenniskarriärs största triumf. Men vi får nu hålla tummarna för att han tar hem Stockholm Open istället, något han hade gjort redan förra året  – om inte skador hade ställt till det. Läs mer om Robins tunga förlust (SR) och här (SVT)

Söderling till final i Båstad

Var redan innan Båstad började orolig över semifinalen mot David Ferrer, den spanske evighetsmaskinen och grusstjärnan. Men Robin Söderling lyckades ta sig i kragen och vända underläge till vad som i slutändan blev en komfortabel seger med 2-1 i set.

Nu väntar en lika bra spansk grusspecialist i finalen, Nicolas Almagro, och återigen så är det fifty-fifty när det gäller vem som ska vinna. Söderling har dock publiken med sig och får av den anledningen gälla som knappt favorit.

Hade man spelat bäst av fem set så hade Robin vunnit klart, men bäst av tre är alltid något av ett lotteri. Funkar servandet så går det nog vägen, men annars tar Almagro hem pokalen. Inget snack om det.

Vid sidan om slamsen så är Båstad titeln vi svenskar helst vill vinna, och kanske är det den lilla detaljen som avgör matchen till vår favör? För Robin har inte spelat på topp så här långt, trots alla segrar: han har kämpat och spelat med hjärtat. Läs mer här (SR).

Tufft för Söderling i Båstad

Tittade precis på lottningen för Båstad, världens kanske bästa grusturnering, och det ser minst sagt tufft ut för Robin Söderling. Hela världseliten när det gäller grus, vid sidan om Rafael Nadal, som befinner sig i Sydafrika, är på plats.

Det är inte många andra ATP-250 turneringar som kan skryta med ett lika bra startfält som Båstad. Topp fyra i seedningen: Söderling, Verdasco, Almagro och Ferrer!

Att hålla Robin Söderling för favorit kan man inte göra. Han har nog bara 25 procents chans att vinna titeln, speciellt som det nu endast handlar om bäst av tre set. Har dessutom en känsla av att David Ferrer vill ta revansch för förlusten i Wimbledon, vilket då får till följd att det blir en helspansk final.

Men det finns även flera andra farliga spelare, som tex Denis Istomin, men iom att man spelar på grus så kan jag inte se hur någon förutom Robin ska kunna hota de spanska grusstjärnorna.

Borde Båstad läggas ner?

Tydligen går det inte så bra för Båstads damturnering. Damtennis är inte så populärt som folk tycks tro.

Anledningen till att damtennis har så pass hög status, alltför hög anser jag, beror på att man har sina slams samtidigt som killarna.

 Hade damerna haft sina egna slams separat från killarna, som damgolferskorna, så hade intresset för deras sport varit betydligt lägre (kanske bara en tiondel så stort?) och då hamnat på den nivå sporten hör hemma.

Folk av idag har inte tid, lust och pengar att slänga bort på ointressanta dammatcher, vilka dessutom ofta är kortare än en hyfsad bordtennismatch. Och nu på sommaren så finns det dessutom så mycket annat som lockar, som tex sitta på en sandstrand och titta på vågorna, något som vi alla anser vara långt mer givande än att titta på damtennis.

För mig så räcker det för övrigt med en stor turnering i Båstad – herrturneringen.

Tycker vidare att det är oförskämt att dessa kvinnliga superdivor ska kräva betalt på förhand för att ställa upp. Deras sport förtjänar INTE större uppmärksamhet än andra damsporter, och de borde därför inte få betalt mer än tex kvinnliga varpaspelare.

Mitt förslag är att man i framtiden, om man fortsätter med damtennis i Båstad, slopar allt som har med betalning på förhand att göra och istället omgör hela turneringen till en amatörtävling och kanske tom kör den samtidigt med killarna, kanske tidigt på morgonen, eller mellan deras matcher?

Eller varför inte dra igång en mixed-turnering i Båstad: det hade gett tjejerna chansen till att få spela inför fullsatta läktare. Sofia Arvidsson och Robin Söderling i en mixed-dubbelfinal hade varit prima underhållning.

Hela damtouren borde för övrigt omvandlas till en amatörtour, för då hade vi sluppit alla dessa divor och istället fått fram riktiga tennistjejer som enbart var intresserade av att spela tennis.

Eventuellt så kan man, under övergångsstadiet tillbaka till amatörismen, enbart låta de tennisflickor som gratis och utan extra betalning vill ställa upp i Båstad göra så. Detta är bra ut svensk tennissynpunkt eftersom svenskorna kommer att gå längre ju sämre starfältet är, vilket i sin tur leder till mer folk på läktarna.

Så länge som Båstad behåller sin WTA-status så gynnas mao vi svenskar och svenskor av att ha så dåligt starfält som möjligt.

Söderling tog hem Båstad

Robin Söderling tog igår äntligen hem den titel han mest av allt har längtat efter att få vinna – Båstad. Överlycklig föll han omkull i gruset när matchbollen vunnits. Det var nästan så man trodde att finalen gått i Paris. Vi fick här se hur mycket det betyder för en svenk tennisspelare att få vinna på hemmaplan. Och vi fick även se att Robin verkligen vill vinna.  Juan Monaco kämpade på rätt så bra, åtminstone i andra set, som han tog till tiebreak. Men i slutändan så var som väntat vår man alldeles för stark. Slutsiffrorna blev 6-3, 7-6. Nu är Söderling större än Edberg, för han lyckades som bekant aldrig vinna i Båstad.

 

I vilket fall som helst så var gårdagens triumf inget annat än ett formidabelt styrkebesked av Robin, speciellt som han varit mer eller mindre överlägsen i samtliga matcher. Och aldrig tidigare har han varit storfavorit att vinna en turnering, och av den anledningen så var segern extra anmärkningsvärd. Han hade redan sedan Paris varit tippat att vinna i Båstad, och att han nu har pokalen i säkert förvar gör att vi kan se ljust på framtiden. Och framtiden låter inte vänta på sig, för nu är det Hamburg som står på tur. Och kan ni tänka er … det är en grusturnering. Högst seedad är Gilles Simon tillsammans med Nikolaj Davydenko. Bara ett totalkollaps kan mao stoppa Robin från att triumfera även där. Ska han göra som Del Potro gjorde förra året och vinna fyra turneringar på raken? Inte alls omöjligt. Läs mer här (DN).

Svensk semifinal i Båstad

Att Robin Söderling skulle besegra Nicolas Almagro (7-5, 6-3) var inget som var säkert på förhand, då spanjoren är en klasspelare. Men en Söderling som för närvarande befinner sitt i sitt livs form är inte någons favoritmotståndare – tvärtom. Ingen i Båstad kan i dagsläget besegra honom på favorit-underlaget grus, och titeln är så klart redan i hamn. För inte ens pånyttfödde Andreas Vinciguerra lär kunna hindra Robin från att ta hem turneringen som han drömt om att få vinna så länge. Han får istället sikta in sig på att ta en två-tre game per set.

 

Vincis sensationella insatser så här långt är dock värda vår respekt. Och visst är det kul att se den kanske mest otursförföljde spelaren på touren få vinna några matcher, men i morgon så åker han ut med dunder och brak. För inget får nu stoppa Robin från att vinna Nordens finaste turnering. Han vet om detta och kommer att vara helt och fullt inriktad på att bli en topp tio spelare. Att han ännu bara har tre ATP-titlar räcker så klart inte om man vill göra sig ett namn på touren. Den fjärde titeln tar han därför på Söndag. Det finns en anledning till att Söderling, vid sidan om Federer, är vårens man och det kommer vi alla att få se i de två återstående matcherna.

Marat sur på Mats

Marat Safin är aldrig långt borta från rubrikerna, så även idag, efter förlusten mot Almagro i Båstad. Allt snack om hur Mats Wilander pratat skit om lillasyster Dinara är, tror jag, bara ett sätt för Marat att vädra sin besvikelse över att som vanligt åka ut tidigt ur en turnering. Jag måste faktiskt tillstå att en bättre kommentator än Wilander får man leta efter. Han kan allt, har uppnått allt och älskar fortfarande tennis.

 

Faktum är att jag många gånger under hans Eurosportsändningar satt och tänkte: hoppas alla unga svenska tennisspelare lyssnar på det här. För hans analyser och kunskap om spelet, och då speciellt när det gäller grus, var emellanåt så man själv fick sig en tankeställare. Att han sedan vägrade att erkänna Federer som den bästa någonsin, bara för att han vunnit flest slams, gjorde ju inte saken sämre.

 

I vilket fall som helst så var det ändå rätt så trist att Safin åkte ut. Men Almagro är en klasspelare som kan slå precis vem som helst på grus, så en förlust mot honom är inget att skämmas över. Federer hade fö tur att han slapp den killen. Inget snack om den saken.

 

På tal om att skämmas förresten, så tror jag Safin, kanske inte skäms, men han känner nog en hel del bitterhet över hur hans karriär gestaltade sig. Han blev US-Open vinnare redan som tjugoåring och spåddes en lysnande framtid. Inte hade han väl trott att det bara skulle bli en slam till? Men så blev det och anledningen är INTE Federer, utan Safin själv. Han sumpade helt enkelt bort den egna karriären, precis som många andra gjort, och det får han nu leva med. Men som tur är har hans popularitet inte påverkats av de mindre bra resultaten på senare år, utan snarare tvärtom. Han kommer att saknas på touren nästa år.

Söderling måste vinna!

Många har redan sagt det, men det tål att sägas på nytt: Det är nu upp till bevis för Robin Söderling. Han SKA vinna i Båstad! För det ska han väl? Efter de sex segermatcherna i Paris så måste det väl nu vara dags för vår svenska stjärna att äntligen få till det på hemmaplan? Låt oss hoppas på det. Men det gäller för Robin att vara alert från starten, eftersom han nu bara har tre set att spela med. Personligen så tror jag att korta matcher passar honom bättre, för det blir då mindre tid att börja fundera över saker när det går motigt – mindre tid att behöva hålla sig koncentrerad.

 

Rent spelmässigt har Söderling ingen överman i Båstad – åtminstone inte i det praktslag han för tillfället befinner sig i. Men många duktiga spanjorer har nu för avsikt att knäppa svensken på näsan, något som kommer att bli extra skönt att göra på hans egen bakgård. Vi har naturligtvis inte rätt att kräva turneringsseger av Robin, för det är att förringa motståndarna. Åtskilliga världspelare, åtminstone vad gäller grus, finns ju på plats. Men det som talar för Söderling i år är, tror jag, att han bara har tre titlar i bagaget. Allt för få för en spelare av hans kaliber. Det är nu dags för honom att visa var skåpet ska stå – att visa för de andra spelarna att Paris inte var en tillfällighet. Hur det går? Jag är optimist.