Helsingborg vann Svenska Cupen

Igår tog så gamla fina Helsingborg hem Svenska Cupen borta på Söderstadion. Hammarby gjorde sitt bästa men räckte inte hela vägen mot den allsvenska tvåan.

Trist för Bajen, som aldrig vunnit cupen. Men kul för HIF (Helsingborgs HIF) som nu fick lite plåster på såren efter det missade SM-guldet.

HIF (Stockholms HIF) får komma igen ett annat år, men först handlar det väl om att försöka ta sig tillbaka till det allsvenska finrummet.

Man höll dock nollan ända in i matchens slutskede, men när målet slutligen kom (genom Rasmus Jönsson i 80:e minuten) så var slaget förlorat. Läs mer här (SR). och här (SVT) och här (HD) med fint bildspel.

HIF (Helsingborgs HIF) tog nu sin fjärde inteckning i Svenska Cupen (1941, 1998, 2006, 2010). HIF (Stockholms HIF) får nu ta nya tag och inte ge upp, för en vacker dag (som senast om en tio år, tippar jag) så vinner man den så hett eftertraktade cupen.  

I övrigt om själva matchen kan man notera publiksiffran på 12 357 – en siffra som man nästan måste ge underkänt. Exakt vad man måste hitta på för att göra cupen till en folkfest är något de lärda alltjämt tvistar om.

Personligen så tror jag att man borde ha finalen någon gång i maj-juni, när vädret är som bäst och ingen ishockey spelas. Har tidigare föreslagit att spela finalen på Nya Ullevi under Gothia Cup-veckan och låta alla deltagare få fri entré. Då hade finalen spelats inför 40000 pers hver gang.

Bajen forever

Tydligen så ska man nu efter allt snack genom åren om saken öppna den fula SM-pokalen, den sk Lennart Johanssons pokal, för att en gång för alla ta reda på om den verkligen är tillägnad ”Bajen”, dvs Hammarby IF.

Själv kan jag inte förstå vad det skulle spela för roll om det står ”Bajen forever” inristat på insidan eller inte. Pokalen är lika ful för det.

Och att pokalen är uppkallad efter Lennart Johansson gör det hela inte bättre, för vad har han uträttat som förtjänar att SM-pokalen ska bära hans fula namn? Svar: ingenting! Det är riktigt sjukt att hans namn står på SM-pokalen (se bilden).

Pokalen borde naturligtvis blivit uppkallad efter Gunnar Gren, vår störste fotbollsspelare genom tiderna; och på samma vis borde Nygamla Ullevi blivit uppkallat efter hemstadens store fotbollsson, en son som sedan många år tillbaka står staty utanför just nämnda arena i Götet.

Mitt förslag är nu att vi skrotar Lennart Johanssons pokal och döper om den efter en person som förtjänar att bli hedrad för tid och evighet, dvs Gunnar Gren, istället för att låta den bära namnet på en person som redan idag är mer eller mindre bortglömd, dvs en gammal fotbollspamp som inget gott gjorde för svensk fotboll, snarare tvärtom.

Alingsås på väg mot SM-final?

Idag på eftermiddagen så hade jag turen att få se en mycket bra handbollsmatch på TV: Alingsås och Hammarbys tredje SM-semifinal-sammandrabbning. Och vilken match det var. Tempot var högt från första sekunden i Alingsås fullsatta hemmahall, och närkamperna var bland de tuffaste jag sett på länge. För båda lagen gav och tog – rejält. Och det var inte alltid så lätt för domaren att avgöra vilket lag som skulle få frikast.

 

Ett flertal klara utvisningstillfällen gick tom domaren förbi. Emellanåt så påminde matchen nästan lite grann som rugby – handbollsrugby. Båda lagen var med andra ord laddade inför dagens uppgörelse. De två föregående matcherna hade vunnits klart av respektive hemmalag. Och ingen förväntade sig väl egentligen att Hammarby skulle vända på den trenden idag.

 

Men när vi gick till halvtidsvilan så hade söderbröderna faktiskt skaffat sig ett litet övertag, och ledde ganska så rättvist med 17-15. Halvlekens kanske bästa spelare var Hammarbys Johan Pilfalk som var inblandad i det mesta. Och än bättre blev det för Bajen efter periodpausen, för man behöll greppet och ledningen – som man dessutom utökade till 19-15 – ända tills alingsåsarna vaknade upp. För det gjorde hemmalaget med besked.

 

På tolv minuter gjorde man nämligen hela tio mål, samtidigt som motståndarna bara fick in två. Och hastigt och lustigt så stod det plötsligt 25-21 till Alingsås. Att man lyckades vända på matchen så här spektakulärt berodde dels på att Rickard Kappelin plötsligt började storspela i målet, samtidigt som Charlie Sjöstrand och Johan Petersson m.fl.var kliniska i sina avslut.

 

Efter den här makalösa urladdningen, och med femton minuter kvar att spela, så tog inte oväntat Staffan Olsson en time-out. Och den fick avsedd effekt, för Alingsås hänsynslösa och effektiva attackhandboll kom därefter av sig. Men man höll dock gästerna på betryggande avstånd tiden som var kvar, för man hade alltid ett par-tre måls övertag. Först i slutminuterna så kom alingsåsarnas nerver att testas till max, när Hammarby pressade på som värst. Och med mindre än en halvminut kvar så skilde bara ett mål lagen emellan. Men hemmalgets nerver höll och matchen slutade 30-29.

 

För SVT så var det ett riktigt lyckokast att visa den här matchen. Flera av de inblandade experterna sa efteråt att dagens uppgörelse var en av de bästa svenska handbollsmatcherna de sett på väldigt länge, någon tyckte tom att det var den bästa på flera år. Och det är något som man måste hålla med om. En helt suverän match var det således, och bästa tänkbara handbollspropaganda. Många ungdomar fick säkert inspiration att börja spela handboll efter att ha sett den. Och jag kommer garanterat att följa samtliga matcher som SVT visar framöver. Var så säkra. Hur det går i Stockholm på tisdag? Har ingen aning … men antagligen så blir det väl en femte och avgörande? Läs om matchen här och här (Svd).