Igår så beslöt jag mig för att bege mig ner till den närbelägna stranden för att där idka min favoritidrott : uppvärmning och simning … eller rättare sagt sol och bad.
Då dagen var varm och skön så beslöt jag mig för att bila ner till vattenhålet mitt. Jag bilade, då det vi anser vara förskräckliga avgaser, är något växterna frodas i och älskar. Man vill ju göra sitt för naturen, när man har möjlighet därtill.
Snart nådde jag stranden. Det var runt elvasnåret och inte så väldans mycket folk, kanske ett hundratal. En fin plats vid en sanddyn hittade jag strax, och där började jag förbereda mig för min nu nära förestående idrottsinsats – en saltstänkt simtur i ett azurblått hav.
Ungefär två timmar tog uppvärmingen, en långdragen men icke helt oangenäm procedur som bestod i att omväxlande ligga på rygg reps. mage, men även en del sittande ingick i dessa övningar.
Solen gjorde sitt bästa till att göra uppvärmningen inför simmandet förnöjsam, för att inte säga behaglig. Vissa, har jag lagt märke till, använder sig av sololja, men det anser jag vara fusk och omanligt – bättre att hålla koll på att inte uppvärmningen blir för lång.
En annan viktig detalj är att ha korrekt simklädsel: så tunna och små badbyxor som möjligt, då man annars riskerar att ådraga sig förkylning eller annat elände efter simmandet, speciellt om solen då gått i moln och vinden tilltagit.
Allt för många ungdomar simmar i kortbyxor som går hela vägen ner till knäna – inte en bra idé.
Det är vidare att föredra salta bad, framför sötvattens diton. Saltet har en renande effekt på huden, och för den som gillar ordentligt med salt så är det norra Bohuslän som gäller.
Hur det än är med den saken så avlöpte min simtur väl. Samtliga simsätt ingick i träningen, förutom fjärilsim. Och efter avslutat träningspass så mådde jag prima.
Sol och bad är som vi nu inser en svensk nationalsport, och troligen den bästa friskvård som finns.
Senare på stranden, under nedvärmningen, en annan angenäm historia, så slog det mig att vi nu borde återgå till den gamla tidens simning, som det var på Arne Borgs tid : utomhusbassänger fyllda med havsvatten.
För några år sedan besökte jag Ängelholm och kom då i samspråk med en äldre gentleman på stranden (en av Sverige finaste) som berättade om att man där haft en av Europas förnämsta utomhusanläggningar där mängder med stora mästerskap hade hållits inför fullsatta läktare.
Kanske är det nu dags att bygga upp denna simstadion igen och återbringa simningen till sitt rätta hem – kallt härligt havsvatten? Många simmare får nämligen problem med hälsan på äldre dagar, ofta redan i trettioårsåldern, pga av allt simmande i klorförspestat vatten.
Åkes Sportblogg 