Maria PH vann i Åre!

Precis som väntat så bidde det svensk seger idag borta i gamla svenska vallfartsorten Åre när gamla goa Maria PH tog hem slalomen — hennes tredje VC-seger totalt. Bravo, Maria. Bravo m.a.o..

Att sedan den andra svenska supertösan på slalom, Frida Hansdotter, kom trea gjorde ju inte direkt att vi fick sömlösa nätter framöver, nej snarare tvärtom, ty nu kan vi alla sova lugnt och behagligt, ty nu är det Sverige som återigen är bäst i slalombackarna världen över, men kanske framförallt i Åre.

Det var en superdag för di svenska tösorna idag m.a.o., och själaglad var såklart unga fröken PH, ty hon hon grät tårar av lycka efter triumfen på hemmaplan idag inför miljoner TV-tittare världen över och säkert ett par hundratusen som var på plats längs de nybakade backarna i Åre.

Alla är idag fulla av lycka världen över nu när en svensk tösa återigen ställt sig överst på prispallen, speciellt nu efter alla missar och oturliga domarbeslut och annat missöde som alltid verkar komma oss och de våra till mötes mest hela tiden.

Den ökända svenska oturen slog m.a.o. inte till idag, för en gångs skull. Tack och lov.

Allt gott som slutar göttigt heter det som bekant i visan, och på detta vis var det sannerligen idag efter den sanslösa upplösningen av slalomen där Maria ledde inför andra åket och sedan befäste sin ställning som bäst i världen f.t. genom att köra skiten ur alla uppstickerskor.

Vi satt alla som på nålar under den infernaliskt spännande avslutningen av andra åket. Själva var vi övertygade att PH skulle köra bort sig och bli femma, men hon ville annat och höll undan för Tina Maze som fick nöja sig med andraplatsen.

Kul även att Frida fick komma trea, för där har hon aldrigen landat förrut — en seger och elva andraplatser har varit hennes öde tills idag.

Maria är nu i.v.f.s.h. tillbaka där hon hör hemma — på toppen av prispallen — och länge må hon hålla låda där tillsammans med våra andra skidprinsessor, för det är så vi alla vill ha det m.a.o..

Sara Hector tog i Åre första pallplatsen i Världscupen

Alla mina belackare fick igår vatten på sina kvarnar, ty sent om sider så fick de och hela världens skidvänner det bevisat för sig att vi här på bloggen hade rätt! Jo så är det numera : Vi hade rätt!

Så hvad hvar det vi hade rätt i, kanske någon undrar? Svaret finner vi i rubriken på dagens sportinlägg, ty där står namnet på en svensk skidtösa att läsa … och hennes namn är svaret på gåtan.

Redan för ett par år sedan den (2 feb. 2011) så utsågs nämligen Sara Hector till svensk idrottshjältinna här av oss på bloggen, och detta skedde när hon var helt okänd, något som en del typer kritiserade oss för.

Nu vet vi bättre, ty nu vet vi alla att Sara Hector är en världsstjärna på skidåkning utför, ty nu — efter gårdagens spektakulära framfart samt nedfart i Åres storslalombacke — så är hon en en tösa som stått på pallen efter en världscupsstävling!

Sara kom tvåa i gårdagens storslalomstävling, knappt slagen av Tina Maze. Hon har nu tagit steget upp till nästa nivå och kommer inom de närmaste åren att bli vår stora stjärna alpint.

Vi såg, avlutningsvis, direkt den gången för snart fyra år sedan att unga Sara was the real deal, sådan power besitta vi här på bloggen, och nu vet alla att vi alltid vet bäst!

Fördel Fenninger i Åre

Nu efter gårdagens storslalom i Åre, där Jessica Lindell-Vikarby bara kom sexa, så är det bara att inse faktum att det ska mycket till för henne att ta hem cupen.

Allt för många världsåkerskor låg nämligen inom räckhåll innan start för att Jessica skulle kunnat ro hem det här, och nu efter Anna Fenningers seger så är läget inte på långa vägar lika bra för svenskan.

Jessicas ledning i cupen var förvisso stor, men när flera av de jagande var nykorade olympiska mästarinnor och/eller nykorade OS-medaljörer, så insåg nog de flesta av oss att det skulle bli för tufft för henne.

Jessica hade en hel del flyt innan jul, något som fick oss att tro hon var bättre än hon egentligen är. Men nu när storåkerskor som Tina Maze, Lara Gut och Anna Fenninger står på startlinjen — fulla av självförtroende — så tror jag inte längre på våran tösa.

I normala fall så borde det ha räckt för Jesscia att ta sig i mål som fyra-femma i de tre tävlingarna som återstod, men nu efter Anna Fenningers seger igår (och kommande seger idag?) och våran tösas sjätteplats, så är nog det roliga över för våran del.

Fenninger är nu klar favorit att ta hem storslalomscupen. De femtiofyra poäng hon alltjämt är efter Jessica tar hon tveklöst in redan idag och efter det så säkrar hon slutsegern i Lenzerheide.

Faktum är att det finns risk att även Lara Gut och Kathrin Zettel kommer att gå förbi Jessica i cupen. Problemet för våran tösa är att de jagande är mentalt synnerligen starka, för man vinner inte OS-guld om man är mentalt suspekt.

Det är vidare svårt att se hur Jessica ska kunna komma i mål bättre än fyra-femma. Allt för många åkerskor av högsta kvalité deltar i de två återstående tävlingarna.

Inte ens om Jesscia vinner idag så tror jag det räcker, såvida inte Fenninger kör bort sig totalt. Nej, den söta österikiskan kommer tveklöst att knipa minst en pallplats till idag och i.o.m. det i praktiken säkra årets storslalomscup.

Och vad gäller Maria PH så visste vi redan i förväg att hon inte skulle ha något med storslalomscupen att göra. Lite trist att erkänna men så är det.

Det är klass-skillnad mellan svenskorna och de bästa från kontinenten. De är snäppet bättre både vad gäller storslalom och det mentala. Och vad gäller Fenninger, Gut och Maze så handlar det ju vidare om tre framtida legender inom den alpina världen.

Tror m.a.o. inte alls på någon av våra tösor idag. Tror man kommer sluta på ungefär samma platser som igår. Hoppas dock jag har fel.

Hansdotter ”bara” tvåa i Åre!

Aj aj aj vad himlansens nära det var idag för allas våran söta och rara Frida Hansdotter. Hon var så äckligt nära att ta hem segern idag i Åre att man nästan mår illa. Aj aj aj.

Frida slutade tvåa — ”bara” — efter en fenomenal körning i andra åket, och i normala fall så ska man såklart vara jätteglad över en sådan framskjuten plats. Men så var fallet icke sade Nicke idag.

För vi hoppades ju så himlans mycket idag på att Frida skulle få sätta pricken över I:et genom att änteligen få ta hem en seger i Världscupen, och därför känns det inte så däringa jättekul just nu. Trist att en seger inte blev fallet sålundavisligen.

Frida är dock i superslag just nu och kommer tveklösligensligen att segra innan säsongen är över. Inget snack om den saken — så länge som hon inte ger upp, utan istället kämpar på som bara tusan!

För nu handlar det om att kämpa på som bara tusan! Och det gäller för övrigt alla våra tösor i slalomlaget.

Det var dock en jättechans för alla de inblandade åkerskorna idag, eftersom omöjliga slalomtösan Marlies Schild skadade sig på träningen, något som då gjorde det betydligt mycket lättare att vinna för alla andra. Men men, Frida har nu bevisat för sig själv och alla andra att hon är att räkna med, och flera nya chanser kommer tveklöst hennes väg nu efter jul- och nyårsfirandet. Var så säkra.

Det gick för övrigt även riktigt bra för Maria PH som slutade på en mycket bra fjärde plats. Och vad sedan gäller unga Nathalie Eklund (20 år), så gjorde hon idag sitt livs bedrift genom att sluta sexa! Hon åkte superbt väl ifrån sig i andra åket. En makalös åkning. Den tösan är ett superlöfte — ett av flertalet vi har i Sverige just nu.

Frågan är om vi haft en liknande bredd förut som den vi har nu? Tror inte det. Vi har såklart haft bättre toppar (Pernilla och Anja), men bredden nu är någonting i hästeväga, för nu gör t.o.m. ”gamlingarna” ruskigt väl ifrån sig, samtidigt som ungtösorna gör sammaledes. Häreliga scener att beskåda. Ja sannerligen, som sagtevis.

Det är nog bara en tidsefråga, tror jag, innan våra tösor börjar dominera i Världscupen, speciellt i slalom, men kanske även i storslalom? — och i fartgrenarna? Så blir det, tror jag … inom kort. Ja, just det, inom kort asså! För nu är alla våra tösor på G så att det både heter duga och blir över. Sicket häreligt och gött go det är över hela damlaget!

Men som sagt, riktigt synd att inte Frida lyckades vinna idag. Så nära, så nära, så nära så. Skit och osis. Nu gick segern till den unga amerikanska tonårstösan Mikaela Shiffrin istället, en seger vi alla visste var på gång — ty unga Mikaela är en blivande superstar, något alla vet om. Men ingen hade välan riktigt förväntat sig att hon skulle göra ett sådant superåk i andra som hon gjorde idag, men det gjorde hon. Sicken supertös!

Frida har dock uträttat veckans bragd genom sitt fenomenala skidåkande i såväl slalom som storslalom den senaste veckan, och hon kommer bara att bli bättre framöver. Absolut. Var så säkra. Bra gjort Frida. Du vinner snart, inte bara en utan flera segrar i Världscupen.

Vamos alla!

Stoppa Sverige från att söka Vinter-OS!

Jo, så här är det: Vi svenskar är nu överförgrymmade över att man på nytt vill lura oss att söka Vinter-OS i Östersund. — ett OS vi aldrig får ändå. Man vill att vi ska söka så att man får fler länder som visar sitt intresse, något som får IOK att se bra ut.

Att IOK-ledamöterna sedan får åka på finfina semesterresor till flertalet finfina OS-städer — och där bo i sus och dus, utan att behöva spendera sina egna pengar — är en annan orsak till att man vill att Sverige ska söka Vinter-OS igen. Det är en blåsning mao.

För efter sex — eller är det sju, eller rentav åtta? — misslyckade försök att få arrangera Vinter-OS i Sverige, så vet vi att det inte längre är någon idé för oss att söka överhuvudtaget. Man hade säkert gärna försökt övertala Danmark och Finland att söka Vinter-OS även dem, trots att det förstnämda landet inte har någon snö, och att det andra landet inte har några berg!

Även om Åre och Östersund låg bredvid varandra så tror då inte jag att Sverige hade fått arrangera Vinter-OS ändå, eftersom vi inte är så himla pigga på att muta oss till segrarna i dessa fall.

För vem kan glömma hur lilla pyttelilla ökenlandet och tillika bigamistparadiset (emiren har massor med fruar och 25 ungar) Qatar fick Fotbolls-VM, trots allt som låg dem i fatet på alla plan? — ja, förutom då det ekonomiska.

Det är mao totalt meninglöst för oss att söka, inte bara Vinter-OS, utan OS överhuvudtaget. Bättre vi spar våra pengar mao, och hoppas på Norge istället, för där har man pengar till mutor och annat, och vi kan sedan enkelt åka och titta på spelen borta hos dem ändå.

Och det är på sätt och vis roligare att få vinna OS-guld i Norge, för då kan vi reta norskarne som himla gött på plats, eftersom de inte kan gömma sig någonstans då.

En annan fördel med att vi inte kommer att få arrangera Vinter-OS någongång — oavsett hur många gånger vi söker, och oavsett om vi flyttar hela Åreskutan till Östersund — är såklart att vi då blir besparade en hiskelig kälkebana inom landets gränser. Nej, nu inser vi än mer varför vi till varje pris måste förhindra att Vinter-OS hamnar i Sverige. Bäst att inte söka sålunda.

Man, IOK, har hånat oss, världens förnämsta vinterfolk, för sista gången. Aldrig igen är nu vårt motto. Kanske borde vi istället återupprätta de Nordiska Vinterspelen igen och därefter be IOK att dra dit pepparn växer, d.v.s. söderut! — forever!

Anja körde ur i Åre

Idag var det tänkt att allas vår Anja skulle vinna störtloppet i hemmabacken i Åre. Hon hade sett fin ut de senaste dagarna, och allt var upplagt för succé.

Men då åkarinnan innan, unga Nadja Kamer, körde in i skyddsnätet och sedan kraschade på ett fruktansvärt sätt så avbröts tävlingen i tjugo minuter, något som inte precis underlättade för vår tös som fick stå och vänta i och utanför starhyttan.

Schweiziska Kamers krasch var f.ö. bland det värsta jag sett, och hon låg livlös i backen innan man fick henne ivägforslad i släde. Från sjukhuset rapporteras det dock, tack och lov, att tösen är i någorlunda gott skick: Inga allvarliga skador.

Att unga späda kvinnokroppar kan överleva denna typ av krascher är för mig ofattbart. Arrangörerna i Åre får ta på sig det fulla ansvaret för olyckan, för skyddsnätet, som är tänkt att skydda åkarinnorna, var orsaken till Kamers olycka. Nätet stod för nära åklinjen helt enkelt. Skandal.

Tyvärr så körde Anja sedan bort sig på samma ställe som Kamer och valde sedan, när hon insåg att för mycket tid förlorats, att avbryta loppet. Sicket anti-klimax. Men livet går vidare, och kanske blir det nu istället Anjas dag i Super-G tävlingen?

OS nästan över

Det ska faktiskt bli rätt så skönt ändå nu när OS tar slut. Då kan bloggen återgå till sin vanliga gamla lugna lunk igen med lite ströinlägg då och då. Dryga hundra inlägg i mars, som det varit i februari, lär det mao inte bli. Och kanske tar jag mig en lång paus från bloggandet helt och hållet för att sedan som Anja och Maria fundera på om jag ska satsa vidare framöver.

Jag kommer säkert att tillbringa en hel del tid ute i naturen för att där finna det inre lugnet igen och ladda batterierna inför framtiden och alla dess väntande bestyr. Kanske borde jag sedan som Kajakrille dra iväg på ett längre kajakäventyr i Norrland, men isarna måste väl smälta undan lite först.

Att kalla årets olympiad för en succé känns inte riktigt rätt, anser jag, speciellt när man tänker på Anjas och Helenas sorgliga öden. Fem guld är dock tveklöst ett suveränt facit, och tio medaljer totalt är såklart fullt godkänt. Fast som vi alla vet så kunde det med lite tur – och då menar jag inte ”norsk-tur” –  blivit dubbelt så många.

Personligen så vill inte jag att det ska gå för bra för oss i OS-sammanhang, eftersom man då lätt börjar undervärdera brons och silver. Fast nog hade varit kul att få uppleva ett vinter-OS där Sverige blir bästa nation med 15-16 guld – åtminstone en gång.

Men det lär väl inte kunna ske förrän vid vårt första hemma-OS. Om det blir ett sådant någon gång vill säga, något som inte är troligt. Men då det tydligen gick bra att hålla delade spel i Kanada denna gång, så borde Östersund-Åre alternativet vara okej med IOK from nu, speciellt som avståndet mellan Vancouver och Whistler är 25 km längre! Det långa avståndsargumentet håller mao inte längre.

Vancouver-Whistler OS har bjudit oss på många oförglömliga ögonblick. Alla våra medaljer talar sitt tydliga språk när det gäller den saken. Att vi sedan förhindrade Norge från att fira ännu en guldorgie är såklart även det minnesvärt. Faktum är att vi svenskar ensamma förhindrade detta från att ske: fyra av våra guldmedaljer tog vi ju rakt framför näsan på dem (curling-guldet räknas inte dit).

Och kväll kan vi kanske knäppa dem på näsan en femte gång. Med fyra svenskar i toppform på startlinjen så är jag optimistisk. Men om de våra inte riktigt räcker till ikväll så måste vi se till att Lukas Bauer når sina drömmars mål.

Att Kanada blivit bästa nation på hemmaplan är riktigt kul, fast man har förvisso vunnit en hel del billiga guld. Tretton guld totalt så här långt är ett fantastiskt facit. Tyvärr för deras del så blir det inte ett fjortonde, för jag tror att USA tar revansch för damlagets finalförlust och i afton blir olympiska mästare. Jag tippar vidare att de vinner rätt så klart med 5-2 eller något i den stilen. Överkörningen av Finland i semi är nämligen för mig svår att bortse ifrån.

Suverän Anja dokumentär

Efter att ha tittat på den helt suveräna SVT-dokumentären om allas vår Anja, ”I huvet på Anja Pärson”, en film gjord av Johan Candert, så måste jag tillstå att jag nu känner henne bra mycket bättre än tidigare. Faktum är att jag nu tom inser att jag knappt kände henne alls innan. Så bra var denna produktion. Bra gjort SVT. Ni har skapat ett underbart tidsdokument för framtiden om en av våra allra största hjältinnor.

Under ett helt år följde man Anja. Från föräldrahemmet i Tärnaby, denna otroligt vackra bygd, så gick kosan runt om i Europa. Vi var med på träningar i Norge, tävlingar i Åre och vi fick tom besöka henne hemma i lägenheten i Monaco.

Vi fick träffa alla hennes närmaste: föräldrarna och systern, vännerna och teamet som Anja har med sig under sina äventyr världen över. Blev förvånad över hur många det är som jobbar för henne. Men så är hon ju en världstjärna, något vi ofta glömmer bort här hemma  i Sverige, då hon med oss helt enkelt är Anja, en helt vanlig svensk tjej, en tjej som alla andra.

Vi fick även se Anja hjälpa till med renskötseln hemmavid. Och det verkar nu helt klart att Tärnaby och familjen där är det som hennes hjärta klappar allra starkast för. Sicket reportage! Men så tog det ett helt år att spela in dokumentären också. Något som ingen kunde undgå att se, för detta är oerhört proffsigt gjort.

Jag blev vidare förvånad över hur otroligt hårt Anja tycks träna – året runt dessutom – och hur upprörd hon blir när man tex inte kan åka skidor någon dag pga av dåliga förhållanden i backarna. Anja lever nämligen för sin sport. Hon älskar den. Och finner tex stor glädje i att titta på barn när det kör i sina små tävlingar.

Tyckte även det var intressant att höra hur Anja inte alls kände sig tyngd över all press under Turin-OS: hon såg det bara som en utmaning och tyckte enbart det var kul och häftigt att hela svenska folket satt med hjärtat i halsgropen och hoppades hon skulle få sitt guld. Bådar gott inför Vancouver.

SVTs fantastiska film om Anja lät oss se henne i ett helt nytt ljus. Vi fick lära känna henne som den hon är – den goa tjejen hon är. Hon är sig själv och inte det minsta tillgjord. Jag kan inte nog rekomendera denna dokumentär. Och jag är nu fullständigt övertygad om att Anja tar hem ett par medaljer i Kanada, förhoppningsvis även ett guld. Hon är nämligen totalt fokuserad på saken och då brukar det, som vi alla vet, gå rätt så bra:-)