Att AIK igår blev svenska mästare igen var suveränt och ett lyft för allt vad svensk fotboll heter. 2-1 segern borta i Göteborg, i lejonets egen kula, gjorde slut på allt snack om vilka som var bäst. Att man dessutom kom tillbaka från ett 0-1 underläge, när pressen var som störst, var en prestation i sig. Speciellt som Blåvitt var obesegrade på hemmaplan denna säsong. Men som vi alla vet så är marginalerna små inom toppfotbollen, och segern kunde så klart lika gärna gått åt andra hållet. I slutändan så var det troligen den så viktiga poängen man bärgade mot Örebro för några dagar sedan som fällde avgörandet. Hade AIK hamnat i underläge på Gamla Ullevi och varit tvungna att vinna så vete tusan om man rett upp situtionen?
Avgörande faktorn var nog ändå AIKs starka försvarspel. Att göra många mål, som IFK, är säkert bra och naturligtvis kul för publiken. Men viktigare ändå är att hålla tätt bakåt, och på den punkten så är det nya svenska mästarlaget svenska mästare. Det finns idag hur mycket som helst att läsa om matchen igår i pressen, så av den anledningen är det inte så mycket mer jag kan tillägga. Men för mig personligen så finns det ingen annan liga i världen som är lika spännande som vår egen gamla allsvenska, och när det blir en sådan rafflande avslutning på den som det blev i år, länge med fem-sex lag inblandade, så känns det nästan lite trist att det hela nu är över. Stort grattis till AIK, värdiga svenska mästare 2009. Låt mig avslutningsvis ge er namnen killarna som sköt AIK till SM-guld: Antonio Flavio (1-1, 55 min) och Daniel Tjernström (2-1, 85 min). Läs mer här (DN) och här (SVD).
Åkes Sportblogg 