Vem/vilka ska få Bragdguldet och Jerringpriset?

För mig personligen så har vi i år tre värdiga vinnare: Sara Sjöström, Anna Nordquist samt Helena Jonsson. Och vi kan vara säkra på att en av dessa tre flickor tar hem Bragdguldet? När det sedan gäller Jerringpriset så har priset för länge sedan förlorat all kredibilitet. Priset är ett enda stort jippo där den sötaste och/eller populäraste personen vinner, speciellt som man tävlar mot varandra under TV galan. Kanske tar Zlatan på nytt hem priset. Han är ju mycket mer känd än samtliga andra kandidater. Flickornas chans, och då speciellt Sjöströms, ligger i att de är söta, något som alltid går hem hemma i de svenska TV-sofforna. Susanna Kallur charmade ju som bekant till sig priset år 2006, och höll så när på att göra det igen året därpå. I år kan det därför mycket väl på nytt bli Zlatan som tar hem kristallskålen. Bedrövligt.

 

Antagligen är Sara Sjöström favorit till båda dessa priser, inte för att hon är mer värd att vinna än tex Anna Nordquist, utan för att hon troligen kommer att charma oss alla till att rösta på henne. För mig så är dock nu Nordquist den som mest förtjänar priset (Bragdguldet) eftersom golf är en världssport, och då hon nu även vunnit LPGA tourens största tävling vid sidan om dess majors så har hon nu befäst sin position som den mest värdiga vinnaren till SvDs pris. Men som sagt, vem som helst av de tre flickorna är värdiga att vinna dessa två pris. En allvarlig utmanare till Jerringpriset är nu Robin Söderling, och om han tar hem Masters i London på söndags, så kan vi nog vara säkra på att han tar segern även i Stockholm. Kanske tar han vid vinst i Masters rentav hem båda dessa priser, eftersom man har en tendens att premiera manliga idrotter över kvinnliga. Men inte ens en seger i London för Robin går att jämföra med Annas seger i LPGA mästerskapen. Endast en grandslam triumf är lika stor. Läs mer om Bragdguldet här hos ”boven” (den som ofta får massa skäll efteråt) i dramat: SvD.

Anna Nordquist är bäst

Efter att ha tillbringat lite tid på SVTs hemsida, och tittat på några av de fina inslag man där har med Anna Nordquist, så insåg jag än mer vilken otrolig person den här tjejen är. Hon är inte bara en suverän golfspelare rent tekniskt, hon är dessutom målmedveten som få, och dessutom till 100 procent fokuserad på uppgiften – att bli bäst. Att hon sedan har nerver av stål känner vi alla till; men att redan som rookie, och med bara några få proffstävlingar i bagaget, vara kapabel att hålla huvudet kallt under de sista avgörande hålen av en major är ändå någonting helt makalöst.

 

Anna verkar stå med båda fötterna stadigt på jorden och har alla andra kvalifikationer som krävs för att kunna bli bäst. Hon verkar dessutom vara mentalt starkare än Annika Sörenstam, som tyvärr ofta sviktade när det drog ihop sig till majors – trots att hon vann tio stycken. Annika borde nämligen ha vunnit dubbelt så många. Så bra var hon. I vilket fall som helst så var det sätt som Anna  avslutade tävlingen på redan snudd på klassiskt: istället för att fegpela så fortsatte hon att med sitt eget spel, och fick därför till en fantastisk birdie på artonde. Spektakulärt och fantastiskt. Det gäller nu för henne att jobba vidare så att hon inte blir ett ”one hit wonder” när det gäller majors. Se en fin SVT intervju med Anna här.

Anna Nordquist håller på att skriva golfhistoria

Att något stort håller på att ske borta i USA i LPGA-mästerskapen har väl inte undgått någon. För vår egen Anna Nordquist har legat i täten där sedan tävlingen inleddes. Och när jag alldeles nyss kollade upp hur läget var för henne, så ledde hon alltjämt med tre slag – med femton hål kvar att spela. Nu känner jag, precis som de flesta andra av oss, inte till ett endaste dyft om den här tjejen. Men nog verkar hon ha nerver av stål, och jag tvekar inte för en sekund på att hon ror hem det här. Hon är ju redan vad jag förstår Europa samt världsmästare. Allt hon behöver göra nu är att ta det lugnt, eftersom hon spelar tillsammans med tjejen som ligger tvåa – Lindsey Wright, även hon en rookie.

 

Om Anna vinner så kan nog Helena Jonsson säga tack och adjö till Bragdguldet. Så stort är det nämligen att vinna en major på damsidan, speciellt nu när det mest tycks vara sydkoreanskor som slåss om segrarna. Åtta av de tretton i topp kommer antingen därifrån eller från något annat östasiatiskt land, men som tur är så är det en svenska som leder. Inte ens amerikanskorna kan längre mäta sig med dessa asiater, något som fått intresset för damtouren att minska. Sydkoreanskorna håller alltså på att förstöra för sig själva genom att dominera som man gör. Att en svensk tjej nu verkar vara på väg att ta över Annikas fallna mantel är dock mycket stort. Håller tummarna att det går vägen, vilket det såklart gör.