Ska Malmö vinna dubbeln?

Efter Johannas trevliga kommentar idag så slog det mig att hon troligen kommer att få sin önskan uppfylld senare i höst när Malmö FF vinner Allsvenskan: laget är nu nämligen på G, och troligen orkar inte Helsingborg komma igen efter brakförlusten häromdagen.

Att MFF dessutom såg till att vinna sin match dagen därpå (mot tabellfyran Elfsborg) gör att man nu har ett mentalt övertag på sin ärkefiende.

Men glädjen kommer med största sannolikhet inte sluta där för malmöborna, för damlaget lär också vinna guld.

En dubbel är mao på gång, och när jag kollade upp statistiken från förr så visade det sig att endast vid två tidigare tillfällen (1998 och 2003) så har en och samma stad vunnit SM på både dam och herrsidan – Stockholm båda gångerna.

För sju år sedan så var det dessutom samma klubb (Djurgården) som vann dubbelt, och det är en bedrift som säkerligen inte lär upprepas igen? För vad jag förstår så är Malmös damlag nu en helt fristående klubb som inte hänger inte ihop med MFF längre. Det är i så fall lite trist.

Än mer trist, för att inte säga sjukt, är att damlaget tom har sponsornamnet ingående i klubbnamnet. I vissa kretsar (som tex Sydsvenskan) så benämns laget faktist inte ens som FC Malmö, utan som LdB (en förskräcklig och illaluktande handkräm, om jag minns rätt?).

Varför unga söta idrottstjejer vill bli förknippade med någonting så fasansfullt övergår mitt förstånd. Tydligen, om mina källor är att lita på, så sjunger hejarklacken ”Heja LdB!” på matcherna. Men det kan väl ändå inte vara sant?

Fast något liknande, och värre faktiskt, inträffade i början av 90:talet när gamla fina göteborgska basketklubben Högsbo, bytte namn till Kärcher (ett företag som gör högtryckstvättar) efter sin sponsor, och man gick faktiskt och vann SM (enda gången man vunnit SM) under detta namn!

Klubben hette alltså Kärcher! Det var helt sinnessjukt, men sant. Nu har man visst åter bytt namn och heter Gothia basket efter den nya sponsorn.

Gothia kan man väl stå ut med som göterborgare och basketfantast, men Kärcher och LdB! Frågan är hur många himmelblåsupportrar som accepterat ett namnbyte på klubben i deras hjärtan till Kärcher, Volkswagen, Microsoft eller Mitsubishi?

Nej, vi måste nu sätta stopp för dessa galenskaper medan tid därtill ännu finnes tillgänglig: återinför amatörismen är lösningen på detta och alla andra problem inom svensk idrott.

Borde man vara kristen för att få idrotta på elitnivå?

Problemet med alla dessa professionella idrottare, och allt elände de ställer till för oss och hela idrotts-Sverige, lämnar mig ingen ro. Bara idag såg jag en kul liten film på SVT om vårt landslag i australiensisk fotboll.

Laget vann EM-brons och spelarna var överlyckliga. Att inga av killarna är miljonärer behöver väl inte tilläggas? De är alla glada amatörer. Amatörism och glädje hänger således ihop.

De tjänar mao inte mammon som våra hockey och fotbollsdivor.

Problemet är alltså mammon, denna mytiska gestalt, omtalad i Bibeln som en synnerligen farlig filur och som någon man inte bör ha att göra med — och än mindre tjäna.

De kristna, Guds utvalda folk, har, tror jag, rätt när de hävdar att man inte ska tjäna mammon, och inga kristna gör då heller så. Och titta hur lyckliga de alla är.

Och då vår målsättning här i Sverige, när det gäller vår inhemska idrott, är att återinföra amatörismen, så slog det mig att det nu kan vara dags att kräva att alla som vill idrotta på elitnivå borde vara kristna.

Man hade då inte längre behövt domare på planen, eftersom ingen hade fuskat eller farit med osanning.

Alla hade varit sportsliga och hedrat Guds 10 Budord och dessutom levt enligt mottot — må bäste man (eller kvinna) vinna. Och alla hade självfallet varit amatörer med glädje, eftersom man enbart idrottade för att det var kul och för att ge mammon och kommunismen en känga där bak.

Vi bör vidare, slog det mig precis, förbjuda allt idrottande på söndagar from nu, för denna dag är tänkt att användas som vilodag — inte till att dyrka mammon.

I vilket fall som helst så finns det en hel del vi kan lära oss från Guds utvalda folk, de kristna, för som vi nu insett så leder inte tjänandet av mammon till annat än elände och allmän olycka.

Jag minns, avslutningsvis, hur den brittiske löparen Eric Liddell orsakade ett fruktansvärt rabalder i OS på sin tid när han vägrade tävla på en söndag pga av sin tro. Liddell missade chansen att vinna OS-guld (han var storfavorit), men tyckte ändå att det han gjorde var rätt. Detta förevigades som bekant i filmen ”Triumfens Ögonblick” från 1981.

Återinför amatörismen!

Vad som nu måste ske framöver är att vi återinför amatörismen inom all svensk idrott.

Vill man idrotta på elitnivå och i klubbsammanhang så måste man vara en glad amatör. Och detta gäller samtliga inhemska idrotter: fotboll, friidrott, handboll, varpa, brännboll osv osv…

Redan de kristna, Guds utvalda folk, visste för två tusen år sedan att det var en mindre bra idé att tjäna Mammon, något vi nu alla fått lära oss den hårda vägen.

Det sista vi vill ska ske är att våra svenska fotbollsklubbar samtliga blir professionella och företag likt de i England. Där ägs klubbarna av rika amerikaner, araber, judar eller kineser.

Vi måste nu slå vakt om att inte samma sjuka drar in i Sverige. Våra klubbar måste förbli ideella föreningar, utan något som helst intresse av att tjäna extra pengar

Vi svenskar – alla av oss – vill att våra fina gamla klubbar och föreningar förblir svenska och i händerna på medlemmarna. Enda sättet att lösa dilemmat på är att göra amatörismen till gällande lag.

Idrottandet blir inte sämre för det. Amatörismen lär istället göra Sverige till idrottens Shangri-La. Allsvenskan kommer att vara lika njutbar för det – och av lika undermålig kvalite som idag. Det viktiga är inte kvaliteten på fotbollspelandet, utan kampen mellan lagen på plan.

Rivaliteten mellan AIK och Djurgården (för att ta ett exempel) kommer att bestå – och kanske tom stärkas? För med inga pengar bortslösade bort på spelarlöner, och dyra utlandsinköp (som då alltså förbjuds), så kan man sänka entréavgiften ordentligt, något som då ökar publiktillströmningen.

Alla vinner således på amatörismens återkomst.

Att svenskt medborgarskap som infödd (ej inflyttad) svensk måste gälla behöver jag självfallet inte ens tillägga. Vill man se tyskar, fransoser, japaner eller afrikaner eller andra professionella sparka boll så får man vackert åka utomlands.

Fast med inga pengar att tjäna på att idrotta i Sverige så kommer inga utlänningar att vilja vara med här hos oss ändå. Precis som vi vill ha det.